Är jag ett kontrollfreak?

[Krålus]

Jösses.
Jag hade då fullständig panik av det där hur mycket jag än älskar någon.

Jag med. Den här veckan jobbar sambon eftermiddag och är själv på sin avdelning från 16.00 samma sak på helger. Saker kan hända och händer det har hänt allvarliga saker. Vi brukar för det inte höras mer än praktiska saker nånting har hänt hemma. Den här matlådan är fixad mm. Varken jag eller han har möjligt att sitta i telefonen hela tiden.

 

[Milosari]

Ringa gör vi sällan. Jag skrev att vi skriver på WhatsApp. Ganska stor skillnad tycker jag.

Men det är vi i vår relation, vi tycker väldigt mycket om varandra och vill helst inte behöva vara isär så ofta. Vi skriver mycket till varandra under dagen också om vi inte båda jobbar/pluggar hemifrån tillsammans. Han är min bästa vän och stora kärlek, och det är alltid mysigt och avslappnade att vara med varandra. Vi saknar varandra när vi inte är bredvid varandra.

Andra kanske är ihop fast dom inte gillar att umgås så mycket? Konstigt tycker jag, men alla är olika.

Det där är inte vuxenkärlek för mig. Min version av vuxenkärlek är väldigt annorlunda, och tilliten är en central del. Dvs min partner har en tillit till att jag klarar mig själv, och kan hantera att jag har andra människor i mitt liv. Jag älskar intensivt och mycket, men aldrig någonsin på bekostnad av min frihet.

 

[Milosari]

Jag med. Den här veckan jobbar sambon eftermiddag och är själv på sin avdelning från 16.00 samma sak på helger. Saker kan hända och händer det har hänt allvarliga saker. Vi brukar för det inte höras mer än praktiska saker nånting har hänt hemma. Den här matlådan är fixad mm. Varken jag eller han har möjligt att sitta i telefonen hela tiden.

Så var det för mig också på beredskap. Jag åkte ensam ut på diverse larm. Men det är ju upp till arbetsgivaren att hantera med personlarm etc? Det finns ju "man down"-funktioner på flera varianter.

 

[Milosari]

För att för oss känns det bättre, det kan väl ändå inte vara konstigt att förstå och respektera?
Nej, vi skickar inte för alla saker vi åker till, men för en hel del.

Gör ni det på arbetstid också?

Och jo jag kan tycka att det är både svårt att förstå och respektera fullt ut. Många osunda förhållanden startar ungefär såhär; ena parten hävdar att full kontroll över varandras liv är normalt och ett bevis på kärlek

 

[QueenLilith]

Du gör nog en ganska stor tankekurva om du tror att hur mkt man gillar att umgås är relaterat till 1) om man gillar att chatta/skriva meddelanden, 2) huruvida man känner ett behov av att höras frekvent när man inte umgås och 3) hur kontrollerad man skulle känna sig av sådana rapporter.

Instämmer verkligen helt och hållet. Det är ju såklart olika men jag tycker faktiskt sådant ger mig obehagliga kontroll vibbar. Min sambo och jag umgås mycket och under covid jobbade jag hemma och vi umgicks mycket, vilket vi båda tyvker om. Men är jag ute på stan med kompisar eller käker middag/dricker vin eller i stallet inte fan att vi sitter och messar hela tiden. Utan man skickar ett meddelande när man är på väg hem eller liknande. En närstående till mig är i en våldsam relation och hens partner skriver HELA tiden om personen tex umgås med andra. Dom bor ihop med. Så istället för att umgås så sitter personen och svarar på meddelande från sin partner. Partnern ifråga har även läst meddelande på fb etc. Så en sjukt kontrollerande person. Försökte säga till hen att det inte är normalt men svar man får tillbaka är "men det är gulligt" och "han bryr sig så mycket". Nej jag tycker inte det är gulligt för 5 öre med en kontrollerande partner som skall ha 100% koll vart man är hela tiden. Om jag åker till hööks eller något annat när min sambo inte är hemma så brukar jag inte heller skriva vart jag åker.

 

[Hippocampus]

Har man satt en tid för lunch så är det ju hyfs att höra av sig. Har man inte satt nån tid så kommer väl personen när den är klar. Hela poängen är väl att gör man saker åtskilda så är man åtskilda..annars hade man ju kunnat göra det ihop?
Jag hade aldrig stått ut med nån som måste höra av sig hela tiden, det är sjukligt beteende tycker jag. Och skulle något hända då kommer någon ringa (om inte man ramlar ner från en klippa helt ensam etc).
Det har alltid varit så vid resor, är det tyst så är det bra.

 

[Mineur]

Det där är inte vuxenkärlek för mig. Min version av vuxenkärlek är väldigt annorlunda, och tilliten är en central del. Dvs min partner har en tillit till att jag klarar mig själv, och kan hantera att jag har andra människor i mitt liv. Jag älskar intensivt och mycket, men aldrig någonsin på bekostnad av min frihet.

Men det där är väl lite onödigt nedsättande ändå, att uttrycka att @skiesabove med fleras kärlek "inte är vuxenkärlek" (vilket jag tolkar som att den på något vis är mindre värd)? Att insinuera att sättet hen och hens partner väljer att leva är ett tecken på att de inte klarar sig själva, inte litar på varandra, inte har någon frihet och inte kan hantera att de har andra människor i sitt liv? Det är i alla fall så jag tolkar ditt inlägg och det känns inte okej.

 

[Milosari]

Men det där är väl lite onödigt nedsättande ändå, att uttrycka att @skiesabove med fleras kärlek "inte är vuxenkärlek" (vilket jag tolkar som att den på något vis är mindre värd)? Att insinuera att sättet hen och hens partner väljer att leva är ett tecken på att de inte klarar sig själva, inte litar på varandra, inte har någon frihet och inte kan hantera att de har andra människor i sitt liv? Det är i alla fall så jag tolkar ditt inlägg och det känns inte okej.

Nja jag vill ju mena att det är min version. Inte att det finns en rätt version. Men @skiesabove insinuerade att hennes version var ett bevis på äkta kärlek och det vill jag å det bestämdaste protestera mot. Den är på det viset inte mindre värd, men måste vara åtskild från kärleksförhållanden som bygger på ett beroende.

MIN version av vuxenkärlek har ytterst lite beroende.

När det gäller avkomman är det helt annorlunda. I min värld är det helt normalt att vara rätt mycket kontrollfreak av större delen av hans liv.

 

[Sassy]

Har man satt en tid för lunch så är det ju hyfs att höra av sig. Har man inte satt nån tid så kommer väl personen när den är klar. Hela poängen är väl att gör man saker åtskilda så är man åtskilda..annars hade man ju kunnat göra det ihop?
Jag hade aldrig stått ut med nån som måste höra av sig hela tiden, det är sjukligt beteende tycker jag. Och skulle något hända då kommer någon ringa (om inte man ramlar ner från en klippa helt ensam etc).
Det har alltid varit så vid resor, är det tyst så är det bra.

Ja, poängen just här var ju att det fanns en gemensam aktivitet som var planerad efteråt. I mina ögon är det väldigt stor skillnad på det och att generellt vilja hålla koll.

 

[escodobe]

Nja jag vill ju mena att det är min version. Inte att det finns en rätt version. Men @skiesabove insinuerade att hennes version var ett bevis på äkta kärlek och det vill jag å det bestämdaste protestera mot. Den är på det viset inte mindre värd, men måste vara åtskild från kärleksförhållanden som bygger på ett beroende.

MIN version av vuxenkärlek har ytterst lite beroende.

När det gäller avkomman är det helt annorlunda. I min värld är det helt normalt att vara rätt mycket kontrollfreak av större delen av hans liv.

Det där är faktiskt en sak som oroar mig, att barn idag ALLTID kan nå och bli nådda av sina föräldrar. Vad gör det egentligen med den personliga utvecklingen om man alltid kan få hjälp Kollegors barn ringer dom typ varje dag för alla möjliga saker. Typ "får jag ta en glass" eller "lillasyster tar ipaden på min skärmtid" Jag har absolut inget minne av det skedde bland mina vänner. Man fick liksom lösa saker på egen hand och fatta beslut utifrån den informationen som fanns. Även om det ibland ledde till ett btåk med lillasyster

 

[Kilauea]

Raderat, orkar inte

 

[DarkInNight]

Avkräver du telefonsamtal när din partner kört bil till jobbet också? Alltså där kan det också gå snett, kollegorna antar kanske att hen är sjuk eller jobbar hemifrån.

Jag förutsätter att man kontaktar anhöriga vid svåra olyckor? Men det är kanske vanligt att man låter bli?

Det gör jag

Sambon har några timmars restid till jobbet och jag kan inte somna om jag inte vet att han kommit fram, så jag vill ha ett samtal eller meddelande när han kommit fram och så passar vi på stt säga god natt

 

[Krålus]

Så var det för mig också på beredskap. Jag åkte ensam ut på diverse larm. Men det är ju upp till arbetsgivaren att hantera med personlarm etc? Det finns ju "man down"-funktioner på flera varianter.

Jo men det räknas inte som ensamjobb för det finns folk på företaget. Han kör truck på industri. Äter mat på godsmottagningen själv är i källaren under godsmottagningen där saker välter ofta (jag vet för jag jobbar över den källaren på dagen) den tiden han är bland de övriga arbetare är lätträknade. Inte säkert nån skulle reagera och börja fundera på var truckförare är.

 

[Breaktown]

Alltså nu vill jag tagga typ alla i tråden Och @skiesabove får rätta mig om jag har fel

@skiesabove skrev såhär:

Andra kanske är ihop fast dom inte gillar att umgås så mycket? Konstigt tycker jag, men alla är olika.

Hon skulle istället ha kunnat formulera det som "Andra är kanske ihop fast dom inte gillar att umgås så många timmar om dygnet"

Men alla tolkar det som att hon skrivit "Andra är kanske ihop fast dom inte tycker så mycket om att umgås som vi"

Jag kan inte se något påstående om att folk som träffas mer sällan inte tycker om varandra lika mycket.

 

[Breaktown]

Ringa gör vi sällan. Jag skrev att vi skriver på WhatsApp. Ganska stor skillnad tycker jag.

Men det är vi i vår relation, vi tycker väldigt mycket om varandra och vill helst inte behöva vara isär så ofta. Vi skriver mycket till varandra under dagen också om vi inte båda jobbar/pluggar hemifrån tillsammans. Han är min bästa vän och stora kärlek, och det är alltid mysigt och avslappnade att vara med varandra. Vi saknar varandra när vi inte är bredvid varandra.

Andra kanske är ihop fast dom inte gillar att umgås så mycket? Konstigt tycker jag, men alla är olika.

Och för att kommentera själva inlägget så tänker jag att det är en skillnad i det här och det du skrev om att höra av sig när man kommit fram till jobbet.

Dvs om man kommunicerar på olika sätt mest hela tiden och när man kom fram till jobbet nämner det i konversationen är något annat än att det finns en förväntan på att man ska meddela att man har kommit fram. Det första är väl bara trevligt så länge båda vill prata lika mycket, medan det andra kan förutom risk att känna sig kontrollerad också göra att oron eskalerar.

Min man cyklar också mycket. Gör han det är grupp ser jag ingen anledning till att han ska meddela var han är om det inte behövs av praktiska skäl. Sannolikheten att han skulle råka ut för en allvarlig olycka utan att någon märkte det och/eller missar att meddela mig är nog betydligt större om han är hemma själv och tar en dusch. Däremot om han ger sig ut på en flera timmar lång cykeltur på egen hand skulle jag uppskatta om han hörde av sig ifall hans plan ändras ordentligt när det gäller (ungefärlig) tid eller rutt.

 

[Sel]

Det där är faktiskt en sak som oroar mig, att barn idag ALLTID kan nå och bli nådda av sina föräldrar. Vad gör det egentligen med den personliga utvecklingen om man alltid kan få hjälp Kollegors barn ringer dom typ varje dag för alla möjliga saker. Typ "får jag ta en glass" eller "lillasyster tar ipaden på min skärmtid" Jag har absolut inget minne av det skedde bland mina vänner. Man fick liksom lösa saker på egen hand och fatta beslut utifrån den informationen som fanns. Även om det ibland ledde till ett btåk med lillasyster

Håller helt och hållet med. Jag förstår att många föräldrar oroar sig konstant, men barnen har ju sitt eget liv. Vi cyklade hem själva efter skolan och ingen hade väl någon aning om var vi var någonstans eller vad vi hade för oss förrän föräldrarna kom hem. Jätteskönt för alla inblandade tror jag.

 

[Red_Chili]

Dvs om man kommunicerar på olika sätt mest hela tiden och när man kom fram till jobbet nämner det i konversationen är något annat än att det finns en förväntan på att man ska meddela att man har kommit fram. Det första är väl bara trevligt så länge båda vill prata lika mycket, medan det andra kan förutom risk att känna sig kontrollerad också göra att oron eskalerar.

Ja det där är verkligen en jätteskillnad!
Jag kan ofta skicka foton från promenaderna till jobbet, för att jag går genom skogen och det är fint och vill dela det med partnern, och så kan det bli ett "nu är vi framme"-sms senare. Men, han håller inte ens koll på vilka tider jag jobbar (jag har väldigt oregelbundet schema) mer än att han försöker komma ihåg vilka dagar vi hinner ses och vilka dagar vi inte hinner det. Och jag, jag vet att ibland åker han in till kontoret, ibland jobbar han hemifrån. Det kan vara intressant för mig att veta hur han gör eftersom det påverkar hur vi kan ses den dagen, men i övrigt... alltså, han behöver inte säga något om hur han jobbar, om han tex tar en fika med en kollega efter jobbet och åker hem sent en dag när vi ändå inte ska ses osv. Att han gör det lär jag få veta, eftersom vi pratar och då berättar om sådant som hänt, men ja.

Hade han krävt att få se mitt schema, veta precis hur jag tänker osv, då hade jag inte orkat. Inte han heller om jag betett mig så och jag jobbar därför på att fråga så lite som möjligt om hans planer, för att ge honom den mentala frihet som jag vet att han mår bäst av. För har han den, då kommer han vilja spendera varje dag med mig.

 

[MiaMia]

Alltså nu vill jag tagga typ alla i tråden Och @skiesabove får rätta mig om jag har fel

@skiesabove skrev såhär:


Hon skulle istället ha kunnat formulera det som "Andra är kanske ihop fast dom inte gillar att umgås så många timmar om dygnet"

Men alla tolkar det som att hon skrivit "Andra är kanske ihop fast dom inte tycker så mycket om att umgås som vi"

Jag kan inte se något påstående om att folk som träffas mer sällan inte tycker om varandra lika mycket.

Håller med. Ser bara att hon uttrycker förståelse för att andra kan vilja ha sina relationer på andra sätt. Inklusive sådana sätt som inte ryms inom hennes egen förställningsförmåga av hur man vill ha en relation.

Speciellt efter förtydligandet:

Alla är ju olika, men jag -förstår personligen- inte hur man har en kärleksrelation på något annat sätt. Jag kan inte theory of mind-a det, jag kan inte föreställa mig det. Men jag kan acceptera att andra fungerar annorlunda än jag, även om jag inte förstår det.

Tycker det är höjden av respekt för olikheter, att så tydligt skilja mellan å ena sidan sin ("theory-of-mindade") egen-förståelse av det någon vill, och å andra sidan förståelsen för att någon kan vilja vad som för en själv är en obegriplighet.

(Här hade jag önskat en vokabulär som gjorde att det gick att göra språklig distinktion mellan 'förståelse' i de olika meningarna...)

 

[Lingon]

Och här är det precis så vi gör - skickar ett meddelande när vi är framme. Inget konstigt för oss.

Så gör jag om jag flugit eller gjort nån annan längre resa. Då messar jag när jag landat. Min mamma får också ett sånt mess när jag landat. Men inte i vardagen annat än om det varit extremt dåligt väglag. Då kan jag slänga iväg ett mess om att jag kom fram tryggt och säkert och vill gärna ha ett av min man/dotter. Men i vardagen med bra väglag och inget utöver det vanliga så har jag (trots att jag är en orolig person) inget behov av att få veta att han kommit fram till jobbet.

 

[Snowball]

Håller helt och hållet med. Jag förstår att många föräldrar oroar sig konstant, men barnen har ju sitt eget liv. Vi cyklade hem själva efter skolan och ingen hade väl någon aning om var vi var någonstans eller vad vi hade för oss förrän föräldrarna kom hem. Jätteskönt för alla inblandade tror jag.

Jag och en kompis var ute och red i timmar nere på sjöängarna