M
Mindra
Jag undrar om jag är lite av en självplågare? Åkte in akut idag då jag fick smärtor som inte kändes normala. Är på sluttampen nu på grav så blir ju lite nervös när det blir så. Väl inne lugnade det ner sig med de tyckte jag skulle ligga kvar över natten. Jag frågade om det var nödvändigt då vi bor bara några min bort och jag har fruktansvärd ångest för att sova på sjukhuset. De pratade med läkaren en stund och kom fram till att jag kunde åka hem, bara jag inte är ensam och det är jag ju inte.
Nu när jag fick som jag ville börjar jag oroa mig, har jag nu utsatt bebisarna för stor risk genom att åka hem? Men inte hade de väl släppt hem mig om de var nödvändigt att jag låg kvar? Nog för att jag grät som ett litet barn då de sa att jag skulle sova där men de riskerar väl inte att det händer ngt bara för att jag beter mig barnsligt?
Nu när jag fick som jag ville börjar jag oroa mig, har jag nu utsatt bebisarna för stor risk genom att åka hem? Men inte hade de väl släppt hem mig om de var nödvändigt att jag låg kvar? Nog för att jag grät som ett litet barn då de sa att jag skulle sova där men de riskerar väl inte att det händer ngt bara för att jag beter mig barnsligt?
