Sv: AR - HELT prestigelöst?
Är det då inte bättre att vi icke-tävlingsintresserade, och med lite udda raser, eller hästar som har för svårt för sig för att kunna räkna med ska komma ut på tävlingsbana inom närmaste tiden, också får tillgång till ett större urval av tränare? Det tycker iaf jag.
Problemet uppstår när hästarna är svåra pga att de har svårt för sig, och behöver skicklig tränarhjälp som kan anpassa sig till hästen - och det är just såna som får nöja sig med lägsta nivån av tränare.
Men som nybörjare eller något mellanting behöver man inte rida för en mästare för att utvecklas. Huvudsaken är att man utvecklas, att det går framåt. Sen är det tråkigt om man hamnar i ett scenario där grunderna blir dåligt gjorda och man måste "börja om" igen med nästa tränare, vilket man delvis kan avhjälpa genom att även hämta kunskap utifrån. Andra tränare/clinics, filmer, böcker osv.
Fast det där fattar jag inte riktigt hur du tänker nu.
Först skriver du att för att få tillgång till bra tränare måste man sålla om man inte har en traditionell ras eller tider höga klasser, dvs då får man röra sig i en disciplin som inte har tränare som accepterar/tar emot annat än en viss nivå.
då har du ju ekvivalerat det med att du får röra dig i lägre utbudet av kunniga tränare?
att tränare som är duktiga inte tar emot grundekipage stämmer inte - oftast och med stor marginal skulle jag villa säga. Peter Eriksson säger nej till travare på hoppträningar det vet jag. Med motiveringen att hans övningar inte gynnar hästen och blir farliga för den. Men Anette Solmell, a-tränare i dressyr, tar emot vilka ekipage - alla nivåer, alla raser, och är lika engagerad oavsett ekipage. Hur hon lyckas hålla motivationen uppe vet jag inte - det måste bli rätt drygt om man tävlat OS och är a-tränare, att försöka lära en travare galoppera kan jag tycka. Men hon gör det. Och hon är inte ensam.
Jag håller absolut med dig om att man som ryttare på en låg nivå ABSOLUT inte behöver rida för en stjärn tränare. snarare tvärtom precis som du säger. Vet folk - precis som beskrivet ovan, som rider för tränare som tar emot kreti och pleti,som därmed lägger tusentals kronor i månaden på att rida sin häst som inte ens går ett LC program, för A-tränare i dressyr. Och sen tycker det betyder ngt att säga att man tränar för a-tränare. Jag förstår liksom inte vitsen. Dessa ryttare skulle komma 1000 ggr längre om de istället red för en vettig tränare på lägre nivå, som tog mindre betalt, och därmed kunde de träna mer frekvent och mer kontinuerligt, och säkert lära sig minst lika bra gällande grunderna.
dock stämmer det ju inte att det går bra att rida för precis vem som helst om man är orutinerad som ryttare, bara denne tränare kallar sig "tränare". finns ju hur mkt clowner som helst därute, som är ytterst begränsade i sin egen kunskap och inte riktigt vet vad de sysslar med, som är de som mest ivrigt tar sig an dessa ovetande ryttare som famlar efter att hitta ngn att träna för.
så myntet har två sidor, rätt så seriöst, med aspekter som kan ifrågasättas och borde tas ställning till. Ju mindre kan själv kan som ryttare - desto mindre kan man ifrågasätta, för kunskap och vokabulär räcker helt enkelt inte till för att veta vad det är som isåfall skulle ifrågasättas/analyseras. Och då är det lätt som tränare : )
