Alexandra_W
Trådstartare
Är fång något att 'skämmas' för, eller varför dyker i (v)år upp en massa hästar som enligt ägaren 'har fång men inte riktigt fång utan bara nästan som fång men det är inte fång egentligen'. Jag ser det både på nätet och i verkligheten.
Fånganfall kan ju vara väldigt atypiska ibland, och så även symptomen. Men fång är ju fång, och endera är det fång eller så är det inte det utan något annat.
Men ändå hör man väldigt ofta om dels 'fångkänningar' och dels som sagt 'som fång men det är inte det egentligen'. Hitills har alla de fallen symptommässigt varit fång - av varierande svårighetsgrad.
Varför detta 'förnekande' av att hästen - tyvärr - fått/haft t ex 'ett lindrigt fånganfall' eller ett 'atypiskt fånganfall'? Är det för så många - felaktigt - tror att fång alltid är ägarens fel? Eller för att man 'skäms' för att erkänna att 'ja, nu fick min tjocka häst fång'?
Eller är det för att slippa genomföra en fångkonvalescens? Ofta så de där 'som fång men inte riktigt fång'-hästarna släpps nämligen ut och/eller på gräs ganska tidigt, just för det bara var 'nästan fång'.
Jag kan förstå att man känner sig usel (det gjorde iaf jag) när ens häst får fång, speciellt om den är tjock osv. Och många dömer väldigt hårt. Fångkonvalescens är himla drygt etc. Men jag förstår samtidigt inte var den här 'nästan-som-fången' kommer ifrån? Ingen veterinär jag vet säger 'nästan fång' eller 'lite som fång men inte riktigt fång'. Däremot kan det vara ett väldigt lindrigt fånganfall t ex, eller ett atypiskt fånganfall.
Men nu tycks många hästar få någon slags pseudofång/'falsk' fång, som initialt ger klassiska fångsymptom (puls, värme, stapplighet etc), som initialt behandlas precis som fång (boxvila, NSAID, kyla), men så snart hästen är symptomfri inte alls är som fång utan hästen kan släppas på gräs/i stor hage direkt/ridas/hoppas osv. Och då kommer just det där från ägaren att det var inte riktig fång.
Jag kan inte minnas jag sett/hört det tidigare dock, och är nyfiken på hur man kunnat avgöra att det inte är 'riktig fång' där efter 7 -10 dagar på box och/eller NSAID? Och vad det då finns för förklaring till vad det var?
Fånganfall kan ju vara väldigt atypiska ibland, och så även symptomen. Men fång är ju fång, och endera är det fång eller så är det inte det utan något annat.
Men ändå hör man väldigt ofta om dels 'fångkänningar' och dels som sagt 'som fång men det är inte det egentligen'. Hitills har alla de fallen symptommässigt varit fång - av varierande svårighetsgrad.
Varför detta 'förnekande' av att hästen - tyvärr - fått/haft t ex 'ett lindrigt fånganfall' eller ett 'atypiskt fånganfall'? Är det för så många - felaktigt - tror att fång alltid är ägarens fel? Eller för att man 'skäms' för att erkänna att 'ja, nu fick min tjocka häst fång'?
Eller är det för att slippa genomföra en fångkonvalescens? Ofta så de där 'som fång men inte riktigt fång'-hästarna släpps nämligen ut och/eller på gräs ganska tidigt, just för det bara var 'nästan fång'.
Jag kan förstå att man känner sig usel (det gjorde iaf jag) när ens häst får fång, speciellt om den är tjock osv. Och många dömer väldigt hårt. Fångkonvalescens är himla drygt etc. Men jag förstår samtidigt inte var den här 'nästan-som-fången' kommer ifrån? Ingen veterinär jag vet säger 'nästan fång' eller 'lite som fång men inte riktigt fång'. Däremot kan det vara ett väldigt lindrigt fånganfall t ex, eller ett atypiskt fånganfall.
Men nu tycks många hästar få någon slags pseudofång/'falsk' fång, som initialt ger klassiska fångsymptom (puls, värme, stapplighet etc), som initialt behandlas precis som fång (boxvila, NSAID, kyla), men så snart hästen är symptomfri inte alls är som fång utan hästen kan släppas på gräs/i stor hage direkt/ridas/hoppas osv. Och då kommer just det där från ägaren att det var inte riktig fång.
Jag kan inte minnas jag sett/hört det tidigare dock, och är nyfiken på hur man kunnat avgöra att det inte är 'riktig fång' där efter 7 -10 dagar på box och/eller NSAID? Och vad det då finns för förklaring till vad det var?