Är du lycklig ?

[Skogstrollet]

Sv: Är du lycklig ?

Ja jag är lycklig, tänkte tanken så sent som idag. Lite förundrat. Främst för att jag har en väldigt tuff period bakom mig som lärt mig att uppskatta mycket av det man tar för givet annars. Men också för att jag försöker ha en positiv attityd, är det jobbigt nu så lättar det snart. Njut när du kan. Ha rimliga förväntningar men höga förhoppningar. Just nu är alla i min närhet friska och mår bra, min son är en glad kille som trivs med livet, min sambo och jag håller på att hitta tillbaka till varandra efter min vandring i dimman, m.m. m.m.

Jag inser att det är tillfälligt, död och sorg t.ex drabbar oss alla. Istället för att oroa mig för det försöker jag njuta och uppskatta lugnet som råder just nu.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Är du lycklig ?

Just nu nej. Jag vet inte riktigt exakt vad lycka är men det är iaf en väldigt stark bra känsla som efter ett lyckat ridpass.

 

[sgrunt]

Sv: Är du lycklig ?

Hejsan! Jag har nyss registrerat mig på detta forum, som jag följt en längre tid (några år) pga häst- och människointresse. I denna tråd vill jag citera Marilyn Monroe, en kvinna med insikt i mycket; "Jag kommer aldrig att bli lycklig, men jag kan vara glad ändå!"
Jag, och många med mig, känner igen oss i detta. Min mamma dog i cancer vid 31 års ålder; jag var sex år och skulle börja första klass i skolan. I och med detta försvann mitt liv, mitt nu och min framtid. Ännu i dag, fyrtio år senare, minns jag inte mycket från denna tid.
När min egen dotter skulle börja skolan och gick hemifrån med sin stora ryggsäck på den lilla kroppen, fick jag ett sammanbrott. Jag såg mig själv, traskande på smala, skeva ben mot en tom framtid.
Jag klarade inte att fortsätta mina studier, som jag återupptagit när barnen var små. Studierna gick finfint, ungarna frodades. Men när jag såg den där lilla spetan traska i väg varje morgon... Jag föll i hop.

Jag har aldrig sökt professionell hjälp, men min käre make har hjälpt mig, utan att helt förstå. Säkert finns det en och annan på detta forum som förstår att ett barn som förlorar sin förälder i den där åldern utan att få bearbeta det (sådant gjorde man inte på 70-talet. Helst skulle man inte prata om Mamma alls.) får sin världsbild fullkomligt förändrad. Jovisst, min pappa var i livet, och är det faktiskt fortfarande, men han har aldrig varit ett känslomässigt stöd. Faktiskt är han ganska knäpp. Inte är det lätt att att förlora sin unga fru och bli lämnad med två småbarn. (Men han älskar mig på något vis.)

Nå, därför vill jag säga att trots att jag tyvärr aldrig kommer att bli lycklig, dvs tanklöst sväva bland molnen i extas, så kan jag vara glad ändå, av en massa anledningar; att jag har en make som jag efter 17 års äktenskap ännnu finner intressant, att jag har en dotter som efter att henne ovetandes kastade mig ner i ett svart hål för tio år sedan, nu börjar gymnasiet och verkar välmående; att jag har en tolvårig son som är solskenet personifierat och har ett oändligt lager av kramar till mamma och pappa; att jag har ett par härliga ponnyer i hagen samt andra djur som gör mig glad OCH pockar på min uppmärksamhet så att jag VET att jag lever.

Tack för ordet, säkert återkommer jag i andra ämnen.

 

[Fan of Bill]

Sv: Är du lycklig ?

ja, i stort sett ja. Sen tror jag att man får ha rimliga förväntningar på lycka. Även om man är lycklig innebär det(för mig) att det finns dagar då livet suger ändå. Men det innebär inte att jag är olycklig.

Ungefär så ja...

Samtidigt, nån gång, ibland utan förvarning, så kan det dyka upp ett svart moln och då känns som om alla känslor sitter utanpå kroppen och än en gång blir jag så fruktansvärt ledsen över att mitt liv blev så här. Det var ju inte detta jag hade planerat och det grämer mig varje vaken sekund som det svarta molnet finns kvar över mig. På både gott och ont, har jag ändå lätt för att skaka av mig det och se det vackra i livet och jag är ibland så fylld av kärlek till mina barn, mina djur, till naturen, till livet att jag skulle kunna spricka.

Jag antar att jag är väldigt levande

 

[Babe]

Sv: Är du lycklig ?

KL

Vad är lycka?

Jag tror att jag är lycklig ibland, idag har varit en bra dag, kände lyckan med hojen då jag kört mc hela dagen. Inte ens ett kasst dressyrpass tog bort lyckan på kvällen. Andra dagar känns allt fördjävligt, jag oroar mig för allt och känner ingen lycka utan är bara "gråtig".

Så vad är lycka, att man har hus, hem, familj, karriär? Eller är det de här korta stunderna när man känner att allt stämmer, för isåfall JAPP jag är lycklig.

/B

 

[sgrunt]

Sv: Är du lycklig ?

Det är just de där stunderna då "allt stämmer". Även utan hus och hem och familj och karriär. De där stunderna i skogen, vid havet, i bergen, på motorcykeln eller hästen, då ljuset faller så där att tårarna bara kommer. Även om det svarta molnet hänger över dig. Kanske särskilt om det gör det.
Hälsn. sgrunt

 

[Mixoman]

Sv: Är du lycklig ?

Ja, jag är mycket lycklig, enligt min definition av lycka.

 

[escodobe]

Sv: Är du lycklig ?

Ungefär så ja...

Samtidigt, nån gång, ibland utan förvarning, så kan det dyka upp ett svart moln och då känns som om alla känslor sitter utanpå kroppen och än en gång blir jag så fruktansvärt ledsen över att mitt liv blev så här. Det var ju inte detta jag hade planerat och det grämer mig varje vaken sekund som det svarta molnet finns kvar över mig. På både gott och ont, har jag ändå lätt för att skaka av mig det och se det vackra i livet och jag är ibland så fylld av kärlek till mina barn, mina djur, till naturen, till livet att jag skulle kunna spricka.

Jag antar att jag är väldigt levande

Det är klart att jag är ledsen och att livet suger ibland, men jag var deprimerad under många år och då varv lycka bara tillfälligt. Nu är det tvärtom så att säga, är jag nere någon längre tid så finns det en rimlig orsak till det.

 

[Raja]

Sv: Är du lycklig ?

Lycklig? Jag vet faktiskt inte, för vad innebär det att vara lycklig? Jag försöker hitta lyckan i det små sakerna i vardagen. För livet består av mest vardagar. De stora himlastormade lyckominuterna är ganska få här i i livet så ska man leva för dem, ja då har man förbannat tråkigt.

Men måste man vara lycklig hela tiden? Finns det bara två stadier? Alltså om jag inte känner mig lycklig, betyder det per automatik att jag är olycklig?

Det jag kommit fram till är nog snarare förnöjsamhet.

 

[macan]

Sv: Är du lycklig ?

Och jag är nog född med en "grundsorg" (tror Mark Levengood uttryckte det så, och det ordet tog jag till mig). Har fått kämpa för att "skapa lycka", det lyckades inte så bra. Jag har ingen familj, är inte så social och lite av en ensamvarg. Men idag har jag accepterat den jag är och pusselbitarna ligger i en hyfsad ordning för mig. Jag känner mig ganska trygg med mig själv (men ibland får jag skaka av mig en rädd liten Nasse). Jag haft ett bra och ordnat liv, en bra utbildning, bra jobb med bra lön, eget hus, en högt älskad häst, en trygg pojkvän, weekendresor till Europastäder mm. Jag har annars små krav, njuter av det lilla, av det vackra, av naturen, av djuren, av att kunna använda min kropp och styra min egen tid. Jag är lycklig, enligt min egen definition. Och detta trots de senaste åren då båda mina föräldrar blev sjuka, mor gick bort och jag kämpar med att llpappa ska ha det så bra som möjligt i sin demens.

Man har definitivt ett stort inflytande över, och ansvar för, sin egen lycka.

 

[sgrunt]

Sv: Är du lycklig ?

Det tror jag också. Man är sin egen lyckas smed, och det där smidandet har du lyckats bra med. Vi kan alla, med olika förutsättningar.

Hälsn. sgrunt

 

[Sar]

Sv: Är du lycklig ?

Och jag är nog född med en "grundsorg" (tror Mark Levengood uttryckte det så, och det ordet tog jag till mig). Har fått kämpa för att "skapa lycka", det lyckades inte så bra. Jag har ingen familj, är inte så social och lite av en ensamvarg. Men idag har jag accepterat den jag är och pusselbitarna ligger i en hyfsad ordning för mig. Jag känner mig ganska trygg med mig själv (men ibland får jag skaka av mig en rädd liten Nasse). Jag haft ett bra och ordnat liv, en bra utbildning, bra jobb med bra lön, eget hus, en högt älskad häst, en trygg pojkvän, weekendresor till Europastäder mm. Jag har annars små krav, njuter av det lilla, av det vackra, av naturen, av djuren, av att kunna använda min kropp och styra min egen tid. Jag är lycklig, enligt min egen definition. Och detta trots de senaste åren då båda mina föräldrar blev sjuka, mor gick bort och jag kämpar med att llpappa ska ha det så bra som möjligt i sin demens.

Man har definitivt ett stort inflytande över, och ansvar för, sin egen lycka.

Jag är övertygad om att de som föds med "grundsorg" och ändå lyckas skapa sin egen lycka genomför ett långt mer mödosamt arbete än de som föds "grundlyckliga". Jag blir glad att läsa att du funnit din lycka

 

[Lightzone]

Sv: Är du lycklig ?

kl

Nej. Jag vet att jag definierade mig själv som lycklig. För några år sedan eller så. Nu vet jag inte hur jag ska hitta tillbaka till mig själv och det jag tycker om, som gör mig glad och lycklig. Eller ens vad dessa saker är. Eller vad jag vill, med mitt liv. Om så bara för några månader in i framtiden.

 

[tigerflicka]

Sv: Är du lycklig ?

Ja, oftast är jag det.
När varje dag är slut brukar jag tänka tillbaka på dagen för att hitta de bra sakerna. Även en tillsynes trist tisdag som passerar obemärkt har något bra i sig. Allt från gos med katten eller hästen, samtal med en gammal kompis, solen som värmer. Det finns något att hitta varje dag.

Jag blir lite irriterad på att många inte förstår sin egen del i sin lycka, utan verkar tro att det är någon annan som ska göra dem lyckliga.
En bekant har en tatuering som säger "ingen annan än du är skyldig att göra dig lycklig", så väldigt kloka ord!

 

[macan]

Sv: Är du lycklig ?

Något särskilt som gjorde att du "tappade bort" din lycka? Kan du hitta någon ledtråd där hur du skulle kunna
hitta tillbaka?

 

[Cillaramsa]

Sv: Är du lycklig ?

Det är en svårbesvarad fråga, mycket för att begreppet lycka är klurigt på svenska. Med lycka avses ofta ett permanent tillstånd, som ju är omöjligt att uppnå, som någon tog upp. Däremot att känna lycka under ett flertal ögonblick under dagen är greppbart och något att ta fasta på. Jag känner som fler andra en slags melankoli, men uppnår lycka under stunder varje dag, och får då anse mig lycklig. Det är viktigt att skapa sig vanor som man mår bra av, till exempel motion, träna dressyr (kan man vara lyckligare...;-), läsa bra böcker, se filmer, umgås med vänner eller vad det nu kan vara. Me nman måste också tillåta sig må som skit och acceptera livet som det är. Men det är stort om man kan se glädje i de små stunderna i tillvaron.

 

[SkorpSmulan]

Sv: Är du lycklig ?

Näh. just nu är jag verkligen inte det och efter den här skitvintern är jag långt nere i ett hål. Korta stunder av lycka tillsammans med mina djur men inte överlag nej.
Jag är lite fast men jag vet att det kan bli bättre och att jag själv kan påverka det i allra högsta grad.

 

[Snubbelfot]

Sv: Är du lycklig ?

*KL*
Jag vänder mig faktiskt emot uppfattningen att var och en helt är sin egen lyckas smed. I den mån det kan finnas en allmängiltig definition av lycka så menar jag att den bara till begränsad del är möjlig att påverka för den enskilde. Andra faktorer, huvudsakligen slumpmässigt applicerade av tillvaron, spelar in med stor kraft.

Det barn som glömts bort på ett barnhem i Rumänien har, generellt, rätt usla förutsättningar att vara sin egen lyckas smed precis som en svältande afrikan i [valfri krigs- och/eller torkhärjad region]. Min tonåriga brorsdotter som nyligen gick bort i cancer gjorde vad hon kunde men smedjan räckte inte. Det finns mängder med förutsättningar som kan göra det svårt eller omöjligt för den enskilde att lyfta sin situation så långt som till Lycka, hur mycket och hur hårt h*n än kämpar. Att driva uppfattningen att var och en alltid kan åstadkomma sin egen lycka är orättvist mot dem som faktiskt inte kan göra det, tycker jag.

 

[hastflicka]

Sv: Är du lycklig ?

<snip>
Man är sin egen lyckas smed, <snip>

Det sa alltid min mormor, den klokaste kvinnan i varlden. Jag har valt att tro att hon alltid hade ratt, sa jag har alltid jobbat pa att uppna lyckans nirvana. Jag ar lycklig ... Gjor det jag tycker ar kul, har en fantastisk familj, mar bra och i storsta allmanhet ser till att mitt liv fungerar som jag vill.

 

[hastflicka]

Sv: Är du lycklig ?

*KL*
Jag vänder mig faktiskt emot uppfattningen att var och en helt är sin egen lyckas smed. I den mån det kan finnas en allmängiltig definition av lycka så menar jag att den bara till begränsad del är möjlig att påverka för den enskilde. Andra faktorer, huvudsakligen slumpmässigt applicerade av tillvaron, spelar in med stor kraft.

Det barn som glömts bort på ett barnhem i Rumänien har, generellt, rätt usla förutsättningar att vara sin egen lyckas smed precis som en svältande afrikan i [valfri krigs- och/eller torkhärjad region]. Min tonåriga brorsdotter som nyligen gick bort i cancer gjorde vad hon kunde men smedjan räckte inte. Det finns mängder med förutsättningar som kan göra det svårt eller omöjligt för den enskilde att lyfta sin situation så långt som till Lycka, hur mycket och hur hårt h*n än kämpar. Att driva uppfattningen att var och en alltid kan åstadkomma sin egen lycka är orättvist mot dem som faktiskt inte kan göra det, tycker jag.

Och anda ar de riktigt fattiga i u-varlden ofta valdigt lyckliga. I manga lander dar befolkningen lever pa mindre an $ 2 om dagen ar de flesta manniskor betydligt lyckligare an i vast varlden. (Atminstone dar jag varit) De bar glada farggranna klader, skrattar och sjunger pa gatorna och har en betydligt "soligare" grundsyn pa tillvaron an vi i valfards staterna.
Min kusin som dog i cancer som 30 aring, for ungefar ett ar sedan, och som haft en benprotes och slagits mot cancern sedan hon var 17 ar gammal ansag att hon haft ett bra liv och att hon varit lycklig. Om man sjalv inte kan paverka sin egen lycka finns det ju liksom inget hopp ... INGEN annan an jag kan gora mig lycklig ...
Naturligtvis finns det saker som skulle gjort det annu battre och manniskor som har det battre an jag, som ar gladare och lyckligare an jag, men det tar inte bort nagot fran min gladje och lycka.