Är du lycklig ?

[Korven]

Sv: Är du lycklig ?

Just nu kan jag ligga och spotta apelsinkärnor . I stort sett allting har löst sig till det bästa, men ....kan det hålla säger nånting bak i huvet. Jag ska bara se till att hålla mig frisk resten av livet , 30 år ca.
Ja jag är lite lycklig när jag slipper FK och AF och A-kassa.

 

[RubinNovak]

Sv: Är du lycklig ?

så är det för mig med, sen ska man kämpa sig till nästa mål ...och sen nästa o nästa o nästa.....vad gör det om 100 år liksom

Visst har jag mål men dom är inte min "lycka" beroende av

Det är det dom är så fint, hur olika de flesta definerar lycka! Om jag eftersträvar lycka i mitt liv så är mina mål automatiskt att bli lycklig. Det tar ju såklart tid att nå målen och under denna tiden ser jag till att jag åtminstone är nöjd med tillvaron. Detta gör jag genom delmål.

Jag hade sådan inställning som du tidigare, och det gjorde mig helt nere. Att inte kunna känna sig tillfreds med att nå ett mål man kämpat efter var riktigt jobbigt för mig. Men i mitt fall berodde det på mitt välmående i övrigt, som inte var så bra.

Nu VET jag att jag kommer vara extremt tillfreds den dagen jag tagit mig till mitt i nuläget starkaste mål (ett yrkesval) och även om nya mål kommer komma efter det så kommer ju dom hamna i andra kategorier. På så sätt så blir dom inte "ännu ett mål" utan ytterligare något kul att sträva efter som kommer göra mitt liv bättre

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Är du lycklig ?

Nej, jag är olycklig och önskar titt som tätt att jag slapp det här livet.

 

[em-pirre]

Sv: Är du lycklig ?

Jag är lycklig i mitt liv, men inte alltid glad eller nöjd.

 

[Hellas]

Sv: Är du lycklig ?

Ja, jag upplever mig som väldigt lycklig. Det som tidigare i perioder har stått mellan mig och lyckan har varit stress och prestationsångest. Jag har jobbat mycket med detta, bl.a. med hjälp av KBT och fortsätter med det. I perioder mediterar jag eftersom det hjälper mig att hålla lugn och fokus.

I övrigt ser jag två ingredienser till lycka. Den ena är att, så gott man kan, förverkliga sina drömmar. Naturligtvis kan man inte göra allt, men jag har valt att skaffa häst och hundar eftersom det är något som jag har drömt om sedan barndomen. Jag har också valt att bo i ett stort hus på landet, eftersom även det är något som jag länge drömt om. Viktigast av allt ändå är nog att man försöker att se ljuset och allt vad man har, snarare än att fokusera på det man inte har. Livet är ju sådant att nästan ingen får precis allt. Alla har motgångar. Till stor del väljer vi själva hur vi hanterar dessa motgånger och sorger. Vi har t.ex. inte kunnat få barn och kommer aldrig att få några. Naturligtvis är det en stor sorg, men vi har aktivt valt att inte låta livet handla om det, utan om det som är fantastisk, t.ex. att vi är friska och har varandra (jag och maken alltså).

 

[martha]

Sv: Är du lycklig ?

Nej, jag är olycklig och önskar titt som tätt att jag slapp det här livet.

Men fraggeltrassel

Tusen kramar

 

[martha]

Sv: Är du lycklig ?

Jag är lycklig i mitt liv, men inte alltid glad eller nöjd.

Nej det är ju såklart att man inte alltid kan vara glad, kåt o tacksam, konstigt vore ju det och jag tror man behöver ett viss mått olycka för att uppskatta det som är bra...Jag gillar att få urladdningar på ett eller annat sätt ( buke är bra ) ...och det tycker jag är helt normalt för mig , för arg o irriterad måste man ju få bli utan att världen rasar ner över en

 

[martha]

Sv: Är du lycklig ?

Det är det dom är så fint, hur olika de flesta definerar lycka! Om jag eftersträvar lycka i mitt liv så är mina mål automatiskt att bli lycklig. Det tar ju såklart tid att nå målen och under denna tiden ser jag till att jag åtminstone är nöjd med tillvaron. Detta gör jag genom delmål.

Jag hade sådan inställning som du tidigare, och det gjorde mig helt nere. Att inte kunna känna sig tillfreds med att nå ett mål man kämpat efter var riktigt jobbigt för mig. Men i mitt fall berodde det på mitt välmående i övrigt, som inte var så bra.

Nu VET jag att jag kommer vara extremt tillfreds den dagen jag tagit mig till mitt i nuläget starkaste mål (ett yrkesval) och även om nya mål kommer komma efter det så kommer ju dom hamna i andra kategorier. På så sätt så blir dom inte "ännu ett mål" utan ytterligare något kul att sträva efter som kommer göra mitt liv bättre

Fast nu har du nog missuppfattat mig , klart man kan bli tillfreds med att nå mål, beroende på vad det är då ...men att ha tränat fram en häst till start och sen till segrar är ju lycka, men det är inte den lyckan mitt liv bygger på

 

[Myzan87]

Sv: Är du lycklig ?

Jag skulle nog faktiskt vilja påstå att jag är lycklig. Jag har en underbar sambo som både berömmer eller ger mej en spark i röven för att få gjort saker. Jag har/hade ett bra jobb med underbara kollegor som jag förhoppningsvis får börja jobba med igen nu i juni. Och eftersom jag har "kommit ner på jorden" så har även hunden blivit lugnare och trevligare att göra saker med. För att inte glömma min och sambons familjer och släktingar som är underbara.

Har i perioder haft problem med prestationsångest och eftersom jag har bytt yrke och är en av få tjejer på jobbet så 'måste' jag jobba hårdare för att bli accepterad inom mitt yrke. Men jag tycker det är så förbannat kul att all kunskap sugs in Och det märker kollegorna som fortsätter trycka in mer information.

Även om livet inte är en dans på rosor där allting är rosenskimrande så är jag nöjd med det jag har.

 

[Enya]

Sv: Är du lycklig ?

Jag har många gånger funderat på det där med att vara lycklig - VAD är det egentligen? ÄR jag lycklig? Eller är jag bara tillfreds med tillvaron? Vad är skillnaden?
Jag kan komma in efter ett trevlig ridpass och känna mig alldeles glad och varm i kroppen. Är jag lycklig då? Euforisk? Skillnad?

Jag har absolut haft tuffa perioder i livet, men dessa ligger bakom mig nu. Betyder det att jag är lycklig? Eller är jag "bara" nöjd med hur livet är just nu? Är det samma sak eller vad är skillnaden?


Någon att älska måste inte nödvändigtvis vara en livspartner. Du har väl tre underbara barn att älska gränslöst?
Något att göra har du väl! Du både jobbar och pluggar plus att du är en enastående mamma till dina barn.
Och något att se fram emot - Nyköping, kanske?

Men jag har full förståelse för att du i ditt liv inte riktigt har tid att stanna upp och känna efter.

Visst älskar jag mina barn, det gör jag väldigt mycket. Men jag är ensam i mitt liv, mina vänner bor inte nära. Den vän jag nog älskar mest bor inte ens här längre utan har flyttat till Lerum. Och jag saknar henne. Jag har en familj som just nu inte är speciellt förtjust i mig för att jag vill flytta och jag har svårt för dem också nu. Jag har ett jobb jag HATAR, på allvar. Jag har två veckor kvar i skolan och vet inte ens hur jag ska stå ut den här tiden. Och hur ska jag orka med ett år till av det här? Min allra bästa vän var en hund som varit död i snart ett år och jag är inget utan henne längre.
Jag vet inte ens var jag vill flytta längre. Eller om, jag kanske ska bo kvar här på det här ruttna skitstället och göra alla nöjda och glada. Och lyckliga?! Det verkar vara allra viktigast har jag förstått. Andras lycka.

Jag är inte lycklig. Jag har ingen att prata med, ingen som bryr sig om mig egentligen. Jag är väldigt väldigt olycklig just nu, på riktigt. Och det är helt och hållet mitt eget fel. För att jag satt upp mål för långt fram i livet, för svåra mål som jag inte kommer nå för att jag är jag. Och detta målet går inte ens att dela upp i små mindre mål.

Lycka, vad är det egentligen? Sträva efter mål? Utvecklas? Ha något att göra, någon att älska och något att se fram emot? Vara nöjd med det man har och den man är?

 

[Ramona]

Sv: Är du lycklig ?

ingen som bryr sig om mig egentligen.

Fast sådär känner nog många ibland. Det är inte det att ingen bryr sig, folk bryr sig, men folk är så upptagna med sina egna grejer att det är svårt att hinna med allting.

Jag har jättegoda vänner som jag inte pratar med mer än några gånger per år, men vi håller oss uppdaterade via Facebook och vi vet ändå vad som händer i våra liv. Ibland klämmer man in en fika på stan osv, men när folk har flera barn, heltidsjobb, villa med trädgård etc så har de helt enkelt inte samma tid och ork längre. När de är lediga och har tid vill de helst bara slappa på soffan.

Det är så livet är. I perioder har man massor med sociala aktiviteter och i perioder har man nästan inget alls för annat "är i vägen".

 

[Enya]

Sv: Är du lycklig ?

Fast sådär känner nog många ibland. Det är inte det att ingen bryr sig, folk bryr sig, men folk är så upptagna med sina egna grejer att det är svårt att hinna med allting.

Jag har jättegoda vänner som jag inte pratar med mer än några gånger per år, men vi håller oss uppdaterade via Facebook och vi vet ändå vad som händer i våra liv. Ibland klämmer man in en fika på stan osv, men när folk har flera barn, heltidsjobb, villa med trädgård etc så har de helt enkelt inte samma tid och ork längre. När de är lediga och har tid vill de helst bara slappa på soffan.

Det är så livet är. I perioder har man massor med sociala aktiviteter och i perioder har man nästan inget alls för annat "är i vägen".

Jag menar inte vem som helst. Jag menar de där som faktiskt brukar bry sig om mig. Familjen. Att vänner har fullt upp med annat begriper ju till och med jag och en del av dem har jag kontakt med via fb och någon via MSN... men folk som vanligtvis har brytt sig, i alla fall någorlunda, tycker mest att jag är en svikare just nu.

 

[astronaut]

Sv: Är du lycklig ?

Nej, vet knappt vad lycka är för något.

 

[hastflicka]

Sv: Är du lycklig ?

Ja man måste ju inte leva så mycket att man glömmer bort att leva

Det är så jäkla skönt att vara 50 , för jag gör va fan jag vill ...vill jag ligga på en gräsmatta o spotta apelsinkärnor på magen en hel dag så gör jag det ...för vad blir man mest glad av när man r gammal o slutet börjar närma sig ? ...att man nått alla målen eller om man njutit av livet

Tank vad bra du skrev och uttrycker det jag kanner.

 

[starcraft]

Sv: Är du lycklig ?

*kl*

Nä, jag är inte lycklig. Långt ifrån. Jag tror dock att man i mångt och mycket påverkar sin lycka själv. Dels genom sin inställning till livet och dels genom att faktiskt säga nej till saker som gör en olycklig och ja till saker som man mår bra av. Så jag hoppas ju att jag ska ta mig ur den nedåtgående spiral jag vistas i och faktiskt känna lycka.

 

[AnnaJL]

Sv: Är du lycklig ?

KL

Ja, det är jag nog. Faktiskt. Jag har haft en strulig uppväxt, blev ännu struligare när jag flyttade hemifrån. Jag var så förvirrad och ville bara ha trygghet. Tryggheten sökte jag i killar, fel killar såklart. Mådde otroligt dåligt i några år tills jag träffade min sambo. En dag var han bara där och plockade upp mig. Han har lärt mig så mycket, han gör mig lugn, han har lärt mig var kärlek är och hur man visar det. Han har inte haft det lätt stackarn.

Några av mina vänner sa till mig när jag mådde som sämst, att man inte behöver en partner för att må bra. Men jo, det behövde jag. Kärlek och tvåsamhet är det bästa som finns!

 

[Emor]

Sv: Är du lycklig ?

Jag är lycklig.

Efter att haft en trasslig uppväxt, med ständig oro känns det skönt att vara vuxen och kunna ta tag i saker och ting, för att få stabilitet i livet själv, bara att bli äldre gav mig en väldig frihet, som gjorde mig lycklig. Att jag sen haft den enorma turen att träffa en fantastisk karl som alltid får mig att må på topp, en dotter som inte går att beskriva med ord och världens sötaste lilla torp som ger mig möjligheten att ha alla mina 3 hästar hemma, är lycka för mig. Att saker och ting så som renovering, jobb, vännrelationer och så förändras och kanske inte alltid är optimalt, det gör liksom ingenting, för i grunden har jag någonting att luta mig tillbaka på, som gör mig stark och ger mig energi att ta itu med allt det där som man måste, utan att det ens känns speciellt betungande.

Och hur livet ser ut imorgon, det vet man aldrig, men jag försöker leva i nuet, och kan i dagsläget inte tänka mig någonting som jag skulle vilja göra som jag inte redan gör.