Sv: Är du lycklig ?
Men lycklig....?? Det finns ju så jättemycket runt hörnet.
Lycka tror jag bara människor som gett upp på sin egen utveckling känner. Jag strävar hela tiden efter någonting större, på gott och ont.
Jamen det är ju för att det finns så jättemycket runt hörnet som man kan vara lycklig! Allt som finns att göra och upptäcka där ute. Tänk dig någon som bodde bakom järnridån tidigare och aldrig fick se sina drömresmål utan bara åka till bestämda länder...det skulle vara olycka det.
Gett upp sin egen utveckling? Det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som då jag entusiastiskt hittat en väg runt ett problem kring hur jag ska finansiera en utbildning i London eller lyckas skriva fast jag heltidsarbetar.
Ja, jag är lycklig större delen av tiden. Inte så jag går omkring i ett rus och visst har jag sämre dagar när jag blir känslosam men då vet jag alltid varför och att det släpper. Man måste ju ha kontraster.
Jag var ganska allvarsam som (ensam)barn men ändå rätt positiv. För en väldig massa år sedan kom jag genom en kompis över en bok av Louise L. Hay som trots den överpositiva amerikanska jargongen (och det kontroversiella om hennes sjukdomsuppfattningar) slog an något. Det var sättet hon skrev på som gjorde det omöjligt att värja sig för det logiska i mycket kring positivt tänkande. Jag grät nästan av en slags lättnad när jag läste.
En sak jag gör för att hålla lyckan levande är att jag är tacksam. Just Hay var den som t.ex. skrev att "Var inte arg på dina räkningar för du får ju något för dem och oftast dessutom innan du har betalat dem." Jag är tacksam för min fantastiska familj, mitt fina boende, min uppväxt i ett land som gett mig resemöjligheter, mitt roliga jobb.
Såklart har jag skitdagar på jobbet men då vet jag att det är dags att ta mig samman och visa att jag är värd mer. Oftast är det där skon klämmer och är det inte det så är det kanske dags att röra på sig och då har jag gjort det. Det handlar om prioriteringar. Är det värt att röra på sig eller är jag nöjd nog. Ofta kommer jag fram till att jag är rätt nöjd och då får jag genast mer inspiration och roligare arbetsuppgifter genom att jag vaknar till.
Såklart har jag hamnat i konstiga förhållanden men då har jag lärt mig något av det också. Inte minst om mig själv och hur jag fungerar i olika sammanhang.
Motgångar kan man lära sig att se som utveckling. Vad kan jag lära mig av det här? Det är ju inte problemet som så som är utvecklande utan din reaktion på det.