Är det skäligt att ge en 11-åring en Iphone 7?

Det är ett jätte dyrt kalas och en ny iphone är dyr. Killen är 11år. Vad vill han ha när han fyller 15 år-18 år???
Det är ni som bestämmer. Och att det är olika regler hos mamma o pappa är inte enkelt för barnet.

Jag tror inte heller att det blir så.. Inte nödvändigtvis i alla fall. :) Den yngre har som sagt vissa år önskat sig dyrare saker, vissa år billigare saker. Och nej, det är inte enkelt. Vissa regler spelar ingen roll alls tror jag att det är olika hos mamma och pappa, barn är väldigt adaptiva, men en del regler vore bra om dom kunde hålla en gemensam linje kring. Men, skilsmässor är ju sällan så enkla att allting fungerar från början. Förhoppningsvis blir det enklare med tiden.
 
Jag kan förstå att man funderar själv om det känns vettigt, men när folk verkar fokusera på själva kostnaden och vad som är rimligt att kosta på ett barn så blir det väldigt märkligt, antingen har man råd och anser att ens barn har ett behov/önskan som man kan uppfylla, eller så har man inte. Att låta bli att köpa saker för att någon annan inte har råd att köpa det är väldigt märkligt.
Ang funktion, jag klarar mig med betydligt sämre mobil än mina barn, de använder dels sin mobil i betydligt högre utsträckning än vad jag gör, och använder program/appar som jag inte har några behov av men som de uppskattar och använder.
Jag tror tyvärr att det är svårt för den här föräldragenerationen att ta till sig att mobilen är en del av livet, samtidigt är det såna här "nya" saker hela tiden, det var ramaskri när romanen började bli stor och det slogs upp varningstexter att ungdomen blev förstörd om de läst allt för mycket skönlitteratur. :rofl:

Ang prylhets och överkonsumtion, man måste utgå ifrån sin egen situation, det blir nästan omöjligt att ta hänsyn till alla andras eventuella situationer, självklart kan man prata om det. Min son har vid några tillfällen kommit hem och vart ledsen för att någon har sagt att den enda telefon som är bra är iphone, men då har vi pratat om det och konstaterat att han är väldigt nöjd med sin mobil och vad andra anser är helt oväsentligt.

Jag tror också att det är svårt för oss att förstå, jag klarar mig också med enklare tekniksak prylar än barnen. Och inte bara klarar mig, jag VILL ha enklare saker för annars blir det för mycket att hålla reda på. :angel:

Ja, att prata om det är ju en jättebra start och helt ärligt vet jag inte riktigt vart jag ställer mig i hela den där diskussionen, rent moraliskt. Jag tycker inte om prylhetsen och stressen det blir att vara "rätt" och det får mig uppriktigt att må förjäkligt när jag tänker att vissa barn har en klump i magen när det ska jämföras saker för att dom inte har det som är "rätt". Eller när det ska berättas vad man gjorde på lovet och alla har rest och någon skäms för att berätta att dom "bara" varit hemma. Samtidigt vill jag inte heller "hålla tillbaks" våra barn och tvinga dom att vara dom som har en klump i magen bara för att försöka bromsa hetsen. Tror att det viktigaste är att grunda en fin människosyn där dom inser att alla människor är lika mycket värda, oavsett vad dom har, vart dom kommer ifrån, vad dom jobbar med, vad dom tror på, vem dom älskar osv. Och det har verkligen våra grabbar, men det är något vi fortsättningsvis jobbar med dagligen. Så jag är helt övertygad om att dom aldrig skulle kommentera på någon annans saker på ett nedlåtande sätt. Alltid en liten tröst i alla fall.

Och sen kan man ju växa ifrån det där. När jag var 10-19 var det otroligt viktigt att vara rätt och ha rätt saker (=dyra märkesgrejer). Idag har jag nästan uteslutande kläder från H&M, jag hatar att byta telefon, jag vill aldrig byta dator osv osv. Så bara för att det är viktigt när man är ung behöver man inte, genom att stödja det "intresset" som förälder, skapa små lyxfällan-monster som köper märkessaker på kredit som vuxna.
 
Jag tror också att det är svårt för oss att förstå, jag klarar mig också med enklare tekniksak prylar än barnen. Och inte bara klarar mig, jag VILL ha enklare saker för annars blir det för mycket att hålla reda på. :angel:

Ja, att prata om det är ju en jättebra start och helt ärligt vet jag inte riktigt vart jag ställer mig i hela den där diskussionen, rent moraliskt. Jag tycker inte om prylhetsen och stressen det blir att vara "rätt" och det får mig uppriktigt att må förjäkligt när jag tänker att vissa barn har en klump i magen när det ska jämföras saker för att dom inte har det som är "rätt". Eller när det ska berättas vad man gjorde på lovet och alla har rest och någon skäms för att berätta att dom "bara" varit hemma. Samtidigt vill jag inte heller "hålla tillbaks" våra barn och tvinga dom att vara dom som har en klump i magen bara för att försöka bromsa hetsen. Tror att det viktigaste är att grunda en fin människosyn där dom inser att alla människor är lika mycket värda, oavsett vad dom har, vart dom kommer ifrån, vad dom jobbar med, vad dom tror på, vem dom älskar osv. Och det har verkligen våra grabbar, men det är något vi fortsättningsvis jobbar med dagligen. Så jag är helt övertygad om att dom aldrig skulle kommentera på någon annans saker på ett nedlåtande sätt. Alltid en liten tröst i alla fall.

Och sen kan man ju växa ifrån det där. När jag var 10-19 var det otroligt viktigt att vara rätt och ha rätt saker (=dyra märkesgrejer). Idag har jag nästan uteslutande kläder från H&M, jag hatar att byta telefon, jag vill aldrig byta dator osv osv. Så bara för att det är viktigt när man är ung behöver man inte, genom att stödja det "intresset" som förälder, skapa små lyxfällan-monster som köper märkessaker på kredit som vuxna.
Vi pratar mycket om att alla familjer gör sina egna val, självklart hamnar man i "den och den har husvagn, varför har inte vi husvagn?" "de har åkt till alla storstäder i Europa, varför gör inte vi det?" Då får vi som föräldrar lyfta fram att vi har sommarstuga och har turistat en hel del i Sverige istället eftersom det är vårt val just nu. Vi har visserligen åkt en del på solsemester också men av olika anledningar har det varit dåligt med utlandssemester på ett par år. Sen pratar vi även de kompisar som aldrig kommer iväg på något och att en del inte har råd, men även att det kan vara ett val som de som familj har gjort, en del har gård med mycket djur och då kan det vara svårt att åka iväg.
Det är lätt för barnen att bli lite hemmablinda så det gäller att lyfta fram och påminna om saker som vi gör som de kanske inte alltid reflekterar över. Vi äter också gärna ute, barnen tar det lite för givet och blir ibland överraskade när vi tar med någon av deras kompisar som aldrig har ätit på några bättre restaurang. Sen har de andra kompisar som numera flyger själva i Europa för att de har släktingar som de reser till.
 
Det beror på hur mycket pengar som kommer in varje månad! Har väldigt låg inkomst och det är nära halva min månadsinkomst.

Ja folk har olika perspektiv. Jag tänkte mer objektivt utifrån vad det faktiskt kostar i allmänhet och inte utifrån din eller någon enskild persons ekonomi eller att man försöker pressa priset. Jag uppfattade det inte som en reflektion utifrån personlig ekonomi. Klart priset går att pressa och hur kul ett kalas blir beror knappast enbart på kostnaden.
 
Vi resonerar väldigt lika. Dock inser jag att vi ligger i riskzonen för att vara just den familjen i vår bekantskapskrets. Dock inte på grund av barnen. Vi reser mycket, till solen för att det är mitt intresse och till snön för att det är mannens intresse. Vi går ut och äter och vi går på riktiga lyxrestauranger, även med barnen - återigen mitt intresse. Vi gör mycket barnsaker, barnens intresse. Dom får det dom är intresserade av i present - både våra och barnens intresse, då vi gillar att ge presenter. Så det är svårt det där, för rent moraliskt håller jag helt med.

Ja, det är ju inte helt lätt! Som du själv är inne på i ditt andra inlägg angående människosyn så handlar det ju inte bara om vad man köper/inte köper utan också om vilka diskussioner man har, men samtidigt så tror jag det finns lite extra vikt i att faktiskt uppleva att man prioriterat något på bekostnad av något annat.


Vi pratar mycket om att alla familjer gör sina egna val, självklart hamnar man i "den och den har husvagn, varför har inte vi husvagn?" "de har åkt till alla storstäder i Europa, varför gör inte vi det?" Då får vi som föräldrar lyfta fram att vi har sommarstuga och har turistat en hel del i Sverige istället eftersom det är vårt val just nu. Vi har visserligen åkt en del på solsemester också men av olika anledningar har det varit dåligt med utlandssemester på ett par år. Sen pratar vi även de kompisar som aldrig kommer iväg på något och att en del inte har råd, men även att det kan vara ett val som de som familj har gjort, en del har gård med mycket djur och då kan det vara svårt att åka iväg.
Det är lätt för barnen att bli lite hemmablinda så det gäller att lyfta fram och påminna om saker som vi gör som de kanske inte alltid reflekterar över. Vi äter också gärna ute, barnen tar det lite för givet och blir ibland överraskade när vi tar med någon av deras kompisar som aldrig har ätit på några bättre restaurang. Sen har de andra kompisar som numera flyger själva i Europa för att de har släktingar som de reser till.

Instämmer fullt ut, både i att prata om olika familjers prioriteringar och om att lyfta fram det som man själv faktiskt prioriterar!

Jag tycker inte om prylhetsen och stressen det blir att vara "rätt" och det får mig uppriktigt att må förjäkligt när jag tänker att vissa barn har en klump i magen när det ska jämföras saker för att dom inte har det som är "rätt". Eller när det ska berättas vad man gjorde på lovet och alla har rest och någon skäms för att berätta att dom "bara" varit hemma. Samtidigt vill jag inte heller "hålla tillbaks" våra barn och tvinga dom att vara dom som har en klump i magen bara för att försöka bromsa hetsen.

Jag har nog inte riktigt tänkt tanken att de prioriteringar vi gör skulle ge våra barn (som ju är lite yngre, och jag räknar med en ökning av den potentiella känsligheten med åldern) en klump i magen, eftersom jag är beredd att tala för de prioriteringarna. Jag tänker att det är lättare för mig (som inte är därtill nödd och tvungen) att göra det, än för den som måste göra så av ekonomiska skäl. Men, det ska förstås tillstås att jag inte skulle tvärneka barnen något som de gjorde uppenbart för mig att var av yttersta vikt för dem på det planet.
 
Jag skiljer på "teknikintresserad" och "vill ha den senaste tekniken".

Vilka appar är det som inte fungerar på en två år gammal telefon?
Jag kan inte svara för iphone men android verkar tappa fort, dottern försökte hålla på med ett redigeringsprogram i sin förra mobil och den hängde sig konstant, med sin nya fungerar det utmärkt och hon redigerar bilder till olika projekt i skolan. Många spel som är nya är ofta gjorde för snabbare och bättre mobiler, jag har samma mobilsort som dottern hade tidigare, och den orkar inte med många spel utan hänger sig.
 
Jag kan inte svara för iphone men android verkar tappa fort, dottern försökte hålla på med ett redigeringsprogram i sin förra mobil och den hängde sig konstant, med sin nya fungerar det utmärkt och hon redigerar bilder till olika projekt i skolan. Många spel som är nya är ofta gjorde för snabbare och bättre mobiler, jag har samma mobilsort som dottern hade tidigare, och den orkar inte med många spel utan hänger sig.

Jag har en iPhone som är 1,5 år gammal och har inte märkt att någon app krånglat det minsta, oavsett vad det varit för app.
 
Min android är tre år gammal, fungerar superbra med alla appar. Det enda är väl batteriet, men det löser sig med en powerbank.

Och som sagt, i min värld handlar det inte om vad man har råd med. Det handlar om vad jorden har råd med.
 
Har sonen behov av ny telefon? Om inte så är ju svaret givet.

Jag har en "urgammal" Samsung Note 3 som fyller mina behov med råge och som inte kommer att bytas ut innan den begår harakiri och brinner upp. Min första mobil var en hajfena som räddningstjänsten sponsrade med när dom bytte och som jag hade i många år.

Har man saker som fungerar och fyller sitt syfte finns ingen anledning till att byta trots att det inte är "hippt och inne". Ge sonen i uppgift att komma med gångbara argument på varför han måste ha ny fåne.
 
Jag kan inte svara för iphone men android verkar tappa fort, dottern försökte hålla på med ett redigeringsprogram i sin förra mobil och den hängde sig konstant, med sin nya fungerar det utmärkt och hon redigerar bilder till olika projekt i skolan. Många spel som är nya är ofta gjorde för snabbare och bättre mobiler, jag har samma mobilsort som dottern hade tidigare, och den orkar inte med många spel utan hänger sig.
Jag kan inte svara för iphone men android verkar tappa fort, dottern försökte hålla på med ett redigeringsprogram i sin förra mobil och den hängde sig konstant, med sin nya fungerar det utmärkt och hon redigerar bilder till olika projekt i skolan. Många spel som är nya är ofta gjorde för snabbare och bättre mobiler, jag har samma mobilsort som dottern hade tidigare, och den orkar inte med många spel utan hänger sig.
Men är det ett hårdvarufel eller beror det på att telefonen är full med skit som inte rensats bort?
 
På min 4:a fungerar inte längre alla appar men på min 5:a har jag inte haft några såna problem så har svårt att se att en 6:a inte längre skulle fungera.
 
Jag har en dotter som är tre och har börjat rida och funderar på (lång) sikt att köpa ponny. Räknar jag lågt så kan det väl kosta 30 000 om året. Varken inköp eller utrustning är överhuvudtaget inte med i den kalkylen. Det blir ganska många iphones.

Jag inser också att man kommer köpa en snäll förstaponny och på sikt byta upp sig. Jag vet ingen hästförälder som skulle kräva att barnen skulle spara/jobba ihop till en tävlingsponny. Nu kommer säkert folk tycka att jo men så var det när de var liten. Ja så var det för mig också jag har haft på tok för mycket knäppa unghästar på grund av att varken jag eller mina föräldrar då hade råd till välutbildade ponnysar.

Hur gör de föräldrar som har barn med olika dyra intressen? Är det helt enkelt så att har man ett dyrt intresse får man allt annat också? Hur kompenserar man ett billigt intresse? Hur kompenserar man barnet som spelar innebandy mot barnet som har ponny? Eller betalar man hobbyn oavsett kostnad?

Jag har faktiskt jättesvårt för konceptet att vuxna kan göra vad de vill med pengar men barn minsann ska lära sig värdet. Det verkar vara enda gången då det är tillämpligt att inte dela med sig.
Jag vill jättegärna lära mina barn värdet av pengar men jag tror inte att jag gör det om jag spenderar friskt på mig själv och snålar på deras önskningar.
 
På min 4:a fungerar inte längre alla appar men på min 5:a har jag inte haft några såna problem så har svårt att se att en 6:a inte längre skulle fungera.

Min sambo jobbar med utveckling av appar och man tar inte hänsyn alls till iphone 5:or. Han anser själv att hans sexa har dåligt performance. Jag har budgetvarianten iphone SE och den har bättre prestanda än sambons sex plus.
 
Men är det ett hårdvarufel eller beror det på att telefonen är full med skit som inte rensats bort?

På iphone så slutar uppdateringarna stödjas på äldre telefoner. Prestandan skiljer sig extremt mycket. Sambon är spelutvecklare och sådant som var problem till iphone 5 är inte ett problem för nyare telefoner. När man uppdaterar apparna så tar man inte hänsyn till att det finns de med gamla mobiler.
 
På iphone så slutar uppdateringarna stödjas på äldre telefoner. Prestandan skiljer sig extremt mycket. Sambon är spelutvecklare och sådant som var problem till iphone 5 är inte ett problem för nyare telefoner. När man uppdaterar apparna så tar man inte hänsyn till att det finns de med gamla mobiler.
Fast nu har ju pojken en iphone 6...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp