Jag hade ett dyrt intresse när jag var liten (ponnysar på elitnivå) och min bror hade inte det. Vi behandlades lika gällande allt övrigt. Om/när han var intresserad av någon sport så stöttade dom det lika helhjärtat som min ridning, men han fastnade aldrig tillräckligt länge för något för att det skulle röra sig om samma investering (även om det höll på att bli en ponny till honom också).
Mina barn hade helt olika intressen pengamessigt. Var och en fick det som behovdes for just deras intresse ... och de var (och ar) helt medvetna att den som har det dyraste intresset/hobbyn oftast far den dyraste presenten.
Fast varför gäller detta specifikt mobiler? Jag ser liksom inte någon som motiverar på utrustning att man minsann inte ska köpa nya schabrak förrän de andra ramlar i bitar. Köpa nytt träns förrän det gamla går sönder.
Vad är grejen med just mobiler? Jag är totalt ointresserad av mobiler och köper sällan ny. Men historiskt sett har jag shoppat schabrak och träns i absurdum.
Eller bil. Hur manga har tycker att det ar okay att kopa ny/nastan ny bil ganska ofta?
Jag känner till fall där tonåringar med flit "tappat" sina iPhones i golvet för att få en ny av senaste modell....! (Nej, inte min tonåring...)
Yup, men det var inte mobler nar mina barn var sma. Men med flit sonderrivna jeans och annat i den vagen.
Som sagt var, ni gör ju som ni vill, men min syn på uppfostran och föräldraskap är nog precis tvärtemot er skulle jag tro. Jag upplever det som en mer svart pedagogik, du kommer få en indragen resa till leklandet om du inte plockar upp i ditt rum eller nåt annat. Jag tror inte på sånt helt enkelt eftersom människor är mer komplexa än så, och jag vill inte heller att mina barn ska bli belönade på det viset eftersom det blir ögontjäneri av det bland annat. Jag vill att mina barn hjälper till för att de tycker att det är viktigt inte för att de får en resa eller en ny telefon. Barn är inte hundar som man klickertränar till det ena eller andra, nu säger jag inte att du behandlar dina barn så, men som exempel på instrumentell uppfostran vi sett i flera trådar här på barnforumet på sistone. Jag tycker det är ledsamt och säger en hel del om vår sorgliga tid.
Dessutom, tycker jag det blir en otäck konkurrens mellan syskonen, ögontjänaren får det senaste och det bråkigare syskonen det fulaste. Den fördelningen liknar ju det som vi såg Robinson också, alltså teveprogrammet.
Vore interessant att veta alder pa dina barn? Jag har tre egna barn som nu ar vuxna. Jag har varit mellanstadie och hogstadie larare storre delen av mitt liv ... och kanner inte alls igen vad du sager.