Ja, alla har ju olika sätt att både ta in och att tänka och tro.
Tyvärr missgynnas hästar av den här vansinniga hetsen kring nacken högst även i utbildningsskede.
Jag är absolut fascist när det gäller nacken högst på GP-ekipage. Jag tycker det SKA till.
Men som sagt ser jag ingen poäng att fixera sig vid det för tidigt. Jag tränar med hals och huvud där hästen för stunden bär bäst bakifrån.
Och i uppvärmning klämmer jag inte in min häst(eller någon annan högre utbildad) i nacken högst eller väldigt öppen form. Just för att jag är rädd om hans rygg. Och framkärran för den delen.
Bland det mest slitsamma som finns är spänning. Och att gå i för lång/hög form mot vad buken klarar är att be om spänning och problem.
Är underhalsen uppe och halsen ute ur manken är jag nöjd i uppvärmning.
Nacken ska vara högst på ALLA nivåer enligt TR, inte bara på GP-nivå.
Att variera mellan olika samlingsgrader (tex från LC-GP "form" beroende på vilken nivå man är) ÄR att variera och rida dynamiskt.
Vila mellan varven är ju självklart på allan nivåer, tex genom stretching, men då är det INTE arbete utan bara vila och återhämtning. Det gör man alltid och ofta, både på framridning och träning hemma. Men det är ryggen som behöver stretchas, inte halsen. Då är nacken fortfarande "högst", dvs inte knäckt vid 2-3 kotan, även om huvudet är lägre än manken. Det räcker för övrigt att huvudet är i nivå med manken, eller strax ovan, för att stretchingen ska fungera. Men eftergivna tyglar och jääätelång hals, ja absolut om hästen känner behov av det.
I uppvärmning "klämmer inte jag in" min hästs nos heller, utan låter hästen få "komma till mig" med nosen, med tänket fram och ner mot bettet/tygeln utan manipulerande tyglar. Då hamnar inte nosen in bakom lod.
Hästen sänker inte ryggen automatiskt för att den har en öppen form. Det är när den blir spänd (tex pga manipulerande tyglar) som detta fenomen uppstår. Det blir bara symptombehandling då om man måste manipulera detta med tygeln så att nosen hamnar in bakom lod.
Det är ett av dom stora generalfelen som jag ser det, denna rädsla för öppen form, som leder till att folk börjar manipulera med tyglarna i tron att dom hjälper hästen då. När dom istället borde fokuser på att få hästen lugn och harmonisk i grunden, tex genom övningar, så att hästen lär sig acceptera ryttaren på ryggen och därmed börja bära upp sig själv och återfå harmonin. Då kan tyglarna börja användas för det dom är till för, kommunikation.