Appropå uppväxt och uppfostran.

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det är inte särskilt ovanligt. Säger du upp någon utan att ha något på fötterna så är praxis en ersättning någonstans mellan halva anställningstiden och 6 månaders lön.

Men allvarligt talat, skulle 6 månaders lön vara någon riklig kompensation? Om det är en god deal för någon, är det för företaget! De slipper ju betala ut lön till någon som de inte gillar i åratal framöver. Medan medarbetaren, som kanske inte är purung eller särskilt anställningsbar, har förlorat hela sin försörjning. Jag blev erbjuden 24 månadslöner i avgångsvederlag en gång och tog det inte, just för att ett fast jobb är så mycket mer värt. 24 löner kan låta som att skrapa en trisslott, men den riktiga trisslotten är att få 30,000 i månaden - fram till pensionen i form av ett arbete.

 

[Petruska]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Nyhetschefen tog mig åt sidan och skrek - ja formligen skrek - att 19-åriga praktikanter har absolut inte rätt att komma med egna åsikter! Absolut inte!

Jag tycker också att det låter som att du hade rätt i sak, och borde ha haft rätt att åtminstone framföra åsikten. De hade ju kunnat svara att det blir för dyrt, så var saken ur världen utan att de behövde uppföra sig som knäppskallar.

Jag var i min tur inte informerad om att Läkare är en Finare sorts människor, så när Läkarna kom in för att ta sin morgonfika i personalrummet, fattade inte jag att "flickorna" förväntades flytta på sig. Jag hade inte fikat klart, den tid som angivits för fikapausen var inte slut, och en av läkarna var min mammas kompis som jag hade känt sedan jag föddes. Så jag satt kvar, utan att fatta någonting. (Jag tror att denna sed har gått ur bruk, detta är ca 25 år sedan.)

Jag tycker nog man kan vänta sig av en nittonåring som kommer direkt från skolbänken att h*n förstår innebörden av fasta arbetstider. Det borde man ju som skolelev inte vara särskilt ovan vid, undervisning är ju nästan alltid på fasta tider?

Men i skolan lär man sig ju också att det inte spelar någon i världens roll om jag kommer i tid eller inte. Ok, en del lärare blir lite sura, man kunde på min tid rentav få en kvarsittning, men mina försovningar påverkade absolut ingenting av vikt, som jag uppfattade det. Och kvarsittningen ägde rum på eftermiddagen, och då var jag ju vaken. Som jag upplever det (utifrån hur jag minns känslan) har skolan en av sina riktigt stora pedagogiska utmaningar just där - man hävdar att saker är viktiga som bevisligen (utifrån hur det landar hos ungarna) inte är det.

 

[Mabuse]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja, men om nu arbetsgivaren inte vill ha en där? Det är väl ingen trisslott att gå till ett arbete där man är oönskad och (ofta) olämpad fram till pensionen, det låter ju som rena mardrömmen?

Ersättningen är ju för den felaktiga uppsägningen, inte för det faktum att man blivit av med jobbet. En anställning är ju inget livstidskontrakt, utan gäller såklart så länge arbetsgivaren har behov av att ha en där.

Så pengarna är ju inte för att man gått miste om sin försörjning fram till pensionen, pengarna är för att kompensera för att arbetsgivaren inte följt regelboken till punkt och pricka.

Det är klart att det är bättre om man kan vara på ett jobb där arbetsgivaren vill ha en, än att bli av med jobbet, men har man kommit så långt som till en förhandling kring en uppsägning så torde det ju stå klart att arbetsgivaren inte vill ha en kvar.

 

[Mabuse]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Men i skolan lär man sig ju också att det inte spelar någon i världens roll om jag kommer i tid eller inte. Ok, en del lärare blir lite sura, man kunde på min tid rentav få en kvarsittning, men mina försovningar påverkade absolut ingenting av vikt, som jag uppfattade det. Och kvarsittningen ägde rum på eftermiddagen, och då var jag ju vaken. Som jag upplever det (utifrån hur jag minns känslan) har skolan en av sina riktigt stora pedagogiska utmaningar just där - man hävdar att saker är viktiga som bevisligen (utifrån hur det landar hos ungarna) inte är det.

Det beror kanske lite på hur mottaglig eleven är för just den kunskapen också. Jag har ett bestämt minne av att jag definitivt fattade när jag gick i skolan att lektionerna började ett visst klockslag, och att man förväntades vara där då. Så jo, jag uppfattade att det visst spelade världens roll ifall jag var där eller inte, för det var rätt uppenbart att lektionen startade en viss tidpunkt. Och lika uppenbart att tanken var att man skulle vara där då. Skolan var ju liksom min huvuduppgift, jag fick ett schema med lektioner i olika ämnen, jag tyckte det framgick att det var meningen att jag skulle gå på lektionerna istället för att ligga kvar i sängen. Nån sorts pliktkänsla, antar jag, och idé om att skolan är ändå min huvudsyssla, och då vill jag sköta den.

Sen kan man ju bestämma sig för att jag skiter i att jag förväntas gå på lektionerna, ungefär som att man kan säga att jag skiter i att arbetsgivaren förväntar sig i att jag är på jobbet, jag stannar hemma istället. Men det är kanske inte någon långsiktigt jättebra strategi i någondera fallet.

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja, men om nu arbetsgivaren inte vill ha en där? Det är väl ingen trisslott att gå till ett arbete där man är oönskad och (ofta) olämpad fram till pensionen, det låter ju som rena mardrömmen?

Det beror ju på omständigheterna. Är det chefen som är problemet kan man ibland bli omplacerad eller bara vänta ut läget - chefer rör alltid på sig.

 

[Björk]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Men att ta ansvar är väl enormt mycket mer än att passa tider? Att jobba fritt under ansvar innebär ju att ta helheten på sina axlar, att organisera, planera och strukturera för att projektet - eller vad man nu gör - ska kunna ros i hamn.

Ja, visst är begreppet ansvar vidare än enbart "passa tider". Men passa tider när man har ett arbete (eller studier eller helt andra åtaganden) där det krävs är väl ett minimikrav för att kunna sägas ta ansvar? Just tidspassning är ju något som diskuterats i tråden som en del av det som TS anser fallerar. Och om en 19åring inte klarar DEN delen... tja, själv tycker jag att det är ett fullt rimligt krav att ställa på en person i den åldern.

 

[Björk]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Självklart finns det yrken där flexibiliteten är begränsad. Men just inom vården vet jag att många sjuksköterskor, tex, lägger sina scheman själva och skriver upp sig på de tider som passar dem.

Ja, precis vad jag avsåg med det jag skrev (att det förekommer). Men, det är fortfarande så att sjuksköterskorna måste hålla de tider som gäller för de pass de ska jobba. Och det är fortfarande så att man måste anpassa schemat efter andra i arbetsgruppen; alla kan ju inte välja "guldarbetstiderna". Så; möjlighet att påverka schemaläggning finns ju, dock inte "fria arbetstider" i bemärkelsen dygnet-runt-flex-

 

[mino]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja men då är vi ju inne på en social fråga, inte en arbetsmoralfråga. Det är en skillnad att vara på plats för att kunna hjälpa patienter och kollegor mot att vara på plats för att visa upp en god arbetsmoral och att man följer avtal gentemot arbetsgivaren.

 

[Mabuse]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det beror ju på omständigheterna. Är det chefen som är problemet kan man ibland bli omplacerad eller bara vänta ut läget - chefer rör alltid på sig.

Ja, om arbetsgivaren vill ha kvar en kan man göra det. Oftast handlar det ju inte precis om någon som kommit ihop sig med chefen, utan snarare om att en person av olika anledningar inte funkar på sitt jobb.

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja, om arbetsgivaren vill ha kvar en kan man göra det. Oftast handlar det ju inte precis om någon som kommit ihop sig med chefen, utan snarare om att en person av olika anledningar inte funkar på sitt jobb.

Jag känner till flera fall i bland annat den kommun jag är bosatt i, där människor som yttrat åsikter blivit uppsagda av dåvarande kommunchefen. Det pågick tills kommunchefen själv tvingades avgå.

 

[Mabuse]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja men då är vi ju inne på en social fråga, inte en arbetsmoralfråga. Det är en skillnad att vara på plats för att kunna hjälpa patienter och kollegor mot att vara på plats för att visa upp en god arbetsmoral och att man följer avtal gentemot arbetsgivaren.

Men det är väl anledningen till att en läkare är på jobbet, att hjälpa patienter och kollegor? Sen om man kallar det arbetsmoral eller en social fråga är ju mer en etikettsfråga. Det beror väl på vad som motiverar just den personen, om det är viljan att hjälpa patienterna, eller pliktkänslan mot arbetsgivaren att göra ett bra jobb och vara där när man lovat att vara det. De sammanfaller ju oftast i praktiken - arbetsgivaren vill ju att man ska vara där för att hjälpa patienterna.

Om en läkare är schemalagd att vara på jobbet en tid då det aldrig finns något att göra där, så är väl det lämpligaste i så fall att föreslå en schemaändring, snarare än att strunta i schemat och införa privat flextid.

 

[Björk]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Men det är det ju heller ingen som tycker. Däremot är det ju långt ifrån säkert att schemat blir det bästa om arbetsgivaren bestämmer det (för att utöva sin rätt att bestämma), kanske är det lämpligare att personalen har rätt stort inflytande över det, och kanske även i viss mån på dag till dag-basis eller veckobasis?

Absolut! Men inflytande är ju något helt annat än fria arbetstider eller flex som sagt. Det fungerar bra i grupper där personalen tar ansvar och har en give-and-take-attityd gentemot varann. Där de INTE har det så vet jag att det finns problem. Alla "håller på sitt" och attityden blir "jag-ger-mig-inte" (då menar jag gällande att lägga scheman på klämdagar, helger osv då alla vill vara lediga om de får) eller också finns inget egentligt eget engagemang att bestämma över schemat. Vilket ibland slutar med att chefen ändå måste bestämma enväldigt (man kan ju bara ägna så mycket tid åt diskussioner... till slut är det inte försvarbart att fortsätta utan beslut måste fattas). Alla människor är inte lätta att leda (alla har inte ens en känsla av att de valt sitt eget jobb utan verkar tro de är tvångsanställda).

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja, visst är begreppet ansvar vidare än enbart "passa tider". Men passa tider när man har ett arbete (eller studier eller helt andra åtaganden) där det krävs är väl ett minimikrav för att kunna sägas ta ansvar? Just tidspassning är ju något som diskuterats i tråden som en del av det som TS anser fallerar. Och om en 19åring inte klarar DEN delen... tja, själv tycker jag att det är ett fullt rimligt krav att ställa på en person i den åldern.

Jag tycker som sagt att det beror på omständigheterna. I stockholm och på mitt arbete hade tex ingen tyckt att det var särskilt konstigt om man är försenad för att tåg, tunnelbana eller rusningstrafik sätter stopp.

 

[Mabuse]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag känner till flera fall i bland annat den kommun jag är bosatt i, där människor som yttrat åsikter blivit uppsagda av dåvarande kommunchefen. Det pågick tills kommunchefen själv tvingades avgå.

Ja, precis. Det blir väldigt dyrt att göra så, och därför blev chefen av med jobbet, eftersom h*n gjorde fel. Det exemplet visar väl med önskvärd tydlighet att det inte är så man vill att uppsägningar ska gå till?

"Yttrat åsikt" är vanligen inte giltigt skäl för uppsägning, så den kommunchefen måste kostat sina arbetsgivare en hel del. Undra på att h*n blev av med jobbet till slut.

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Ja, precis. Det blir väldigt dyrt att göra så, och därför blev chefen av med jobbet, eftersom h*n gjorde fel. Det exemplet visar väl med önskvärd tydlighet att det inte är så man vill att uppsägningar ska gå till?

"Yttrat åsikt" är vanligen inte giltigt skäl för uppsägning, så den kommunchefen måste kostat sina arbetsgivare en hel del. Undra på att h*n blev av med jobbet till slut.

det var inte därför han blev av med jobbet. Uppsägningarna var bara en mindre del av soppan. Det handlade om en ombyggnad av en skola vars budget överskreds med 200 %.

 

[mino]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Så som jag tolkat det i tråden är det en sån arbetsmoral gentemot arbetsgivaren som TS efterlyser.

För övrigt är vi väl många som nån gång jobbat med stämpelklocka där folk står i en lång kö och väntar på att klockan ska bli tex 16 och de kan börja stämpla ut. Att koppla prestation till tid känns inte särskilt modernt och gynnar inte folks arbetslust och ansvarstagande. Snarare att folk hittar på strategier för att komma runt tidsövervakningen. Då är det smartare att stimulera folks lust att jobba på andra sätt, tex genom det sociala trycket.

 

[Mabuse]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Jag tycker som sagt att det beror på omständigheterna. I stockholm och på mitt arbete hade tex ingen tyckt att det var särskilt konstigt om man är försenad för att tåg, tunnelbana eller rusningstrafik sätter stopp.

Det beror väl på vad det är för jobb. I vissa jobb är det absolut inte ok att vara sen, även i Stockholm. I andra jobb är det ok. Där får man ju som arbetstagare kanske göra en bedömning om vad som funkar på just det egna jobbet.

 

[Björk]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Å andra sidan blir det löjligt att påstå att exempelvis en läkare inte uppfyller sin del av avtalet om hen inte är ombytt och klar klockan 8 varje morgon, det är inte i det som läkares kvaliteter finns.

Om läkaren jobbar på t ex en vårdcentral där ett av anställningsvillkoren är att börja jobba kl 8 varje morgon så tycker jag den regeln ska gälla. Om läkaren inte behöver vara i tid för att den jobbar i annan form (det kanske inte är ngn telefontid eller patienter som är bokade just den tiden) så behöver inte kl 8 - schemat gälla för denne.

Jag säger som när vi hade hästar och sen många år anlitade en toppenbra veterinär som vi känt länge. Hen började vara mycket dålig på att komma i tid (om hen kom alls den dagen), höra av sig osv. När hen kom och utförde arbete var det TOPPEN, jag har full tillit till den vets kompetens. Men... till slut kände jag "det är väl bra att ha en toppenkunnig veterinär, men man har ingen nytta av henom när hen inte kommer".

 

[Björk]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Tja, en läkare som konsekvent kommer försent, så att redan den första patienten får stå och vänta en halvtimme på att läkaren behagar komma till jobbet, och sedan tvingar resten av dagens patienter att stå och vänta det med, eftersom h*n rimligen blir försenad resten av dagen också, uppför i mina ögon sig inte bara arrogant mot sin chef och sina kollegor, utan också mot sina patienter. Som patient har man kanske stressat och fixat för att hinna till sin läkartid, det är inte särskilt respektfullt mot patienten att strunta i det och låta patienten vänta i onödan. Och respekt för patienten är i min bok en av de allra viktigaste egenskaper en bra läkare bör ha.

Attityden "Jag är så viktig, att ni andra gärna kan tillbringa en halvtimme av ert liv med att sitta och vänta på mig" är inget jag skulle vilja se hos en läkare. Eller någon annan, för den delen.

Att man respekterar andra människors tid innebär väl inte att man står med mössan i handen, utan helt enkelt att man har någon grundläggande förståelse för att andra människor också har ett liv, med saker de behöver göra, och kanske har bättre för sig än att sitta och vänta på mig?

Here here! Instämmer fullkomligt i allt ovan!

 

[Hiddeous]

Sv: Appropå uppväxt och uppfostran.

Det beror väl på vad det är för jobb. I vissa jobb är det absolut inte ok att vara sen, även i Stockholm. I andra jobb är det ok. Där får man ju som arbetstagare kanske göra en bedömning om vad som funkar på just det egna jobbet.

Ja, exakt så. Och därför menar jag att schablonmässigt satta tider som inte följs i exakthet kanske inte behöver vara definitionen på dåligt ansvarstagande eller låg arbetsmoral.