Äntligen sitsmedveten tränare!

[Bella]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Håller med OlleAtlas! Kanske rider vi för samma tränare? Jag vet att min sits inte är perfekt men vi tar hästen först och som OA säger så kommer förbättringar efterhand.

Bella

 

[dressyrtok]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Bra diskussion.Alla vi mår nog bra av att sitta på en utbildad häst i balans först för att få känslan. Oftast sitter vi på en outbildad häst och ska försöka sitt träna. Alla har väl känt vad lättare det blev när hästen jobbar rätt osv. OCH du kan träna dej själv utan häst på jympa och gym yoga och kroppskontroll. Det är sant att en BRAtränare tar dej för den nivån du är på , vad just du kan ta in idag och anpassar lektionen efter det. Efter några år med väl utbildad,uppdaterad , intresserad tränare inom vilken disiplin som helst märker du deras plan för just dej. Men känner man inte att man passar med tränaren ska man nog inte rida för den heller. Men många byter för fort.idag höger ben om ett år vänster armbåge. Jag kan tipsa om Sally Swifts böcker och att 20 nov är det sits seminsrium på strömsholm. Allt man kan lära sej har man nytta av nån gång.

 

[bigganl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Låter verkligen som du har hittat en tränare som passar dig och hästen perfekt. Härligt. Jag har fått den känslan tidigare för en tränare som har givit mig massor. Tyvärr har hon flyttat ifrån trakten. Det är svårt att hitta tränare som passar och jag är ganska kräsen minst sagt. Vart finns din tränare förresten? Det skulle vara roligt att åka och titta om det inte är för långt bort.

 

[OlleAtlas]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Min tränare finns i Danmark men åker runt i Sverige och håller kurser. Du är jättevälkommen att komma och titta hos oss i Göteborg, nästa år kommer hon till oss fyra gånger. PM:a så ger jag info.

OA

 

[Djurjouren]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Men det där med att skritta i evigheter är faktiskt underskattat.
Jag har ridit för en fantastisk tränare i många år nu, kanske 4 tror jag och jag tror att jag har travat 2 gånger och galoperat 1 gång..... Sen har jag skrittat, skrittat och åter skrittat. Jag kan förstå att det ser ut som om inget händer men det händer massor men inuti en, både i hästen och ryttaren.
Det är helt fantastiskt, jag blir hög av hennes lektioner, svårt att förklara, jag kan vara lyrisk över att ha funnit en muskel i axeln som jag kan åstadkomma det med eller om jag gör så med min käkled så händer det.
Det känns som att smälta samman med hästen, som att stoppa in en kontakt och rida med hjärnan istället för med kroppen.
Det ser ut som om man gör absolut ingenting men det är fel.

Allt blir så lätt sen. Jag har vid ett par tillfällen varit i Spanien hos en vän och fått rida på riktigt välskolade PRE hingstar och allt är så lätt, passage och piaff och galoppombyte och levad och allt vad det heter är bara så otroligt coolt. Jag tänker, hästen gör och deras beridare är helt lyrisk och säger att det märks att jag har ens skicklig tränare som lärt mig så mkt :-) om den högre skolan.
När jag skrattar och säger att jag har skrittat på travare och islänningar rakt fram och på volten i 4 år så tror dom att jag skämtar :-).

Till saken hör att jag är en rätt kass ryttare och har alltid varit, jag kan ingenting om dressyr, slutade på ridskolan när jag var typ 12 och sen har jag galopptränat travhästar i galoppsadel i 10 år och sen har jag försökt leka Bent Branderup i några år och ridit gångartsridning på mina islänningar.

Långt flummigt inlägg men jag ville bara säga att allt är inte som det ser ut när man studerar elever som skrittar runt i åratal.

 

[dressyrtok]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

du var möjligtvis inte i barcelona eller madrid och red? ska dit nästa vecka och vill rida men hittar ingen bra info nån stans. vill rida dressyr och betalar bra för att rida bra hästar.

 

[Djurjouren]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Nej det var jag inte tyvärr. Stallet jag red är ett privat ställe, de låter inga okände rida deras hästar tyvärr.

 

[Pepa75]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jag menar inte att man ska vara fanatisk och försöka rätta till allt på en gång. Det måste få ta tid, men just grundläggande detaljer i sitsen kan man bara inte hoppa över tycker jag. Tex om en ryttare sitter kraftigt snett i sadeln. Hur ska häst och ryttare kunna komma i balans? Eller om Överlivet är så framåtlutat att ryttaren nästan tappar balansen framåt.


Åh,jag är så himla dålig på att beskriva det jag menar när jag skriver - jag tänker så mycket mer än vad tangenterna hinner att få med....

Det jag menade var precis det du beskriver här......
Visst är det det optimala om man kan sitta i en bra sits, SJÄLVKLART!!!! - men ibland så måste man ta till ytterligheter för att få det att fungera - som tex att jag red med överlivet så framåt lutat att det kändes som att jag skulle stupa över huvudet på hästen... Fast JUST DÅ hade det en väldigt stor betydelse för vår fortsatta utveckling tillsammans - och jag lovar att hade du sett mig då hade du tyckt att jag hade den sämsta tränaren i världen OCH var en värdelös ryttare.....
Idag kanske du tyckt att det vi sett OK ut i alla fall...

Lika är det med en sådan sak som att en ryttare sitter kraftigt snett eller viker sig i midjan - det KAN ju oxå bero på saker man inte vet något om om man bara är och tittar en gång på tränaren och ekipaget...

Min donna hade pga förskjutningar på två kotor och roterat bäcken gått och spänt upp sig på höger sida, långt innan jag köpte henne, vilket resulterade i att hon skickade över mig på vänster sida. Och hur såg min sits ut då?????? Sned....
Detta avhjälptes så klart med hjälp av en equiterapeut som behandlade henne regelbundet och med hjälp av den gymnastiska ridning som AR är - och idag sitter jag i alla fall hyfsat rakt.

Något som jag oxå har fått en bra insikt i tack vare en tränare i centrerad ridning, är att alla människor är så otroligt olika byggda att vi omöjligt kan sitta på samma sätt.
Finns tex en person i min närhet vars fötter står ut från hästen hela tiden - och alla tränare har tjatat på henne om att hon ska vrida om fötterna. Och vad händer då?
Jo, hon vrider om, spänner sig och tappar kontrollen på allt annat. Men idag har hon släppt fixeringen på fötterna och koncentrerat sig på den verkliga orsaken längre upp - och visst sticker de ut lite mer än på en del andra - men hon är så konstruerad att de alltid kommer att göra det....

Så om jag personligen ska kunna avgöra hur pass bra en tränare är vill jag helst se personen undervisa flera gånger, helst samma ekipagen, och helst prova att rida för denne med....

Rörigt inlägg??? Hoppas ni förstår vad jag menar....

 

[Totola]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

De tränare som är certifierade av ridsportsförbundet, dvs A,B,C tränar utbildningarna och ridlärar och ridledarutbildningarna, finns ju en kursplan och en minimigräns för vilka som släpps igenom och blir godkända. Finns det något motsvarande utbildningssystem inom AR, eller är det helt godtyckligt vem som får kalla sig tränare? Det förklarar ju i så fall vikten av image hos tränarna och att det blir gemytligt och trevligt så att eleverna kommer tillbaka och lättar på plånboken igen?

Haha, ja så kan det säkert vara, fast den bästa tränaren jag ridit för skulle folk snarare kunna bryta ihop för första gången man rider, för att tränaren är petig och vill ha allt rätt målet är att göra rörelserna bra, och visst går hästen faktiskt bra så är hon inte så petig med detaljer, går den INTE bra så får man påpekat vad man ska rätta till.. tills det fungerar.
Har också ridit för en duktig tränare som jag tycker har påpekat alldeles för lite. Jag har suttit och finåkt på en häst som visserligen gör rörelserna hyfsat rätt och går avslappnat men som fuskar en hel del framförallt med bakbenen, och ändå inte fått hjälp med hur jag ska fixa till det. Sånt tycker jag är rätt värdelöst, å andra sidan kanske många känner att man hellre vill gå långsamt fram och lära sej en sak i taget och känna att man gör framsteg och får beröm, än att rida för en tränare som är på en som en hök om nästan allt

 

[Totola]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Det jag menade var precis det du beskriver här......
Visst är det det optimala om man kan sitta i en bra sits, SJÄLVKLART!!!! - men ibland så måste man ta till ytterligheter för att få det att fungera - som tex att jag red med överlivet så framåt lutat att det kändes som att jag skulle stupa över huvudet på hästen... Fast JUST DÅ hade det en väldigt stor betydelse för vår fortsatta utveckling tillsammans - och jag lovar att hade du sett mig då hade du tyckt att jag hade den sämsta tränaren i världen OCH var en värdelös ryttare.....
Idag kanske du tyckt att det vi sett OK ut i alla fall...

Lika är det med en sådan sak som att en ryttare sitter kraftigt snett eller viker sig i midjan - det KAN ju oxå bero på saker man inte vet något om om man bara är och tittar en gång på tränaren och ekipaget...

Håller med! Sen kan det ju vara en så dum sak som att sadeln sätter ryttaren i dålig sits. Då kanske man måste prioritera bort vissa saker i sitsen för att ändå kunna inverka bra på hästen och inte spänna sej överdrivet.
Som jag skrev i en annan tråd så är jag själv väldigt "ojämn" vad gäller sitsen beroende på vilken häst jag rider, vilken sadel jag har osv. På en stel eller ojämn eller grön häst tycker jag det kan vara nästan omöjligt att sitta bra, men på en rutinerad, ganska jämn och "mjuk" häst sitter jag bra.
Som exempel min nuvarande häst (ska säljas, men ändå) satt jag verkligen som en kråka om jag tittar på bilderna för ett år sen. Men då var han stel och hade absolut inte lärt sej hur man ska gå för att balancera upp en ryttare.
Nu såhär i efterhand kan jag fortfarande ha avvikelser i sitsen, men de är betydligt färre och mindre än för ett år sen, för hästen har blivit starkare, smidigare och mer välutbildad.

 

[summer san]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Ja allt är ju relativt, det beror ju på vilka mål och ambitioner man har med sin ridning. Vill man rida lite som en harmlös hobby och göra en lite lagom arbetsinsats kan det ju bli lite to much med en tränare som kräver allt på en gång och har åsikter om att man borde skaffa en annan häst, sadel och ha ett annat träningsupplägg mm. Jag kan förstå att man som ryttare då väljer en tränare man tycker om som person och som förstår att det inte handlar om en storsatsning utan är ett kul tidsfördriv för en människa tillsammans med dennas älsklingshäst. Men har man höga ambitioner och tex vill rida svåra rörelser någon gång i sitt liv, får man nog vara beredd att ställa upp på att förändra både det ena och det andra i sin ridning, skaffa en häst med förutsättningar mm. Personligen har jag mest tränat för tränare av den sistnämnda modellen, men eftersom jag numera har sänkt mina ambitioner så kan jag se poängen med den andra typen av tränare också.

 

[Pepa75]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Vad är höga ambitioner då???? Och vad är svåra rörelser???
Ovannämda häst som jag berättat om har gått från hopplös till att vara smidig som en katt och göra diverse rörelser - men det är nu lätt!!!!
Känns som att ingen rörelse egentligen är för svår för henne om jag bara ger henne tid att hitta den.....

 

[summer san]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Vad kul att det funkar så bra för dig och din häst! Med höga ambitioner menar jag att ha som MÅL att rida svår dressyr. Svåra rörelser är galoppombyte i varje steg och piaff,passage mm Själv har jag inte kommit så långt i min ridning att jag utvecklat någon häst till den nivån, men det har funnits ambitioner . Jag har dock provat att rida piaff och passage på andras hästar, vilket var en härlig upplevelse som gav mersmak.

 

[Pepa75]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

He, he - jag hade inga som helst ambitioner när jag började - bara att jag skulle kunna rida min egen häst i en hyfsad form....
Men precis som du säger - en liten smakbit ger ofta mersmak....
Så nu när hon trampar/piafferar runt 6-8 steg så vill jag bara ha mer - så då började vi leka med passagen
Bara så kul!

Så mitt MÅL nu är att ta min nu treåriga bruksnordis till den nivån med och helst lite längre, men jag har ingen önskan att tävla - det pallar jag inte....

Så nu kan man väl säga att jag har ganska höga ambitioner...
Men jag tror att det är just det, att min tränare hela tiden väglett mig så att vi haft roligt och tagit allt eftersom det kommer, som det gått så pass bra. Allt behöver lixom inte vara perfekt från början och man FÅR misslyckas... Och då känns heller inget omöjligt eller svårt...
Flummigt???? Ja då, lite.....

Hoppas att du oxå hittar "din" häst som kommer att ta dig till den känslan!

 

[OlleAtlas]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Med ålderns rätt har jag bestämt mig för att bara njuta under resans gång. Alltså, inte ha för många eller utsatta mål. Fast ska jag vara riktigt ärlig så har jag väl mål jag med, fast lite mer i skymundan sådär. Men det som hänt med oss under ett år är att jag fått en häst som börjar bli stark och är avslappnat smidig. Han börjar så smått vara stark nog att samla. Vi har fått trav! Det låter kanske märkligt men alla som har haft en femgångande islandshäst vet nog vad jag menar. Trav med bärighet, vill säga. Vi börjar så smått kunna rida skolor i trav och han kan även länga sig i traven och fortfarande hålla balansen.
Vi har börjat med piruetter och galoppfattningar.

Bäst av allt är att jag inte längre sitter som en påse nötter utan har börjat bli rakare på min stackars pålle som stått ut med mycket underliga vedermödor från min sida.

Vi har jäkligt roligt under tiden också. Båda två, tror jag faktiskt.

OA

 

[Totola]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Poängen inom barock är väl att de flesta anser att dressyren är till för hästen, inte tvärtom. Så man skaffar inte en ny häst det första man gör om man inte lyckas med svåra rörelser
Däremot kan ambitionerna ändå vara höga. Därför tycker jag det är bra att det även finns AR-tränare som är petiga och perfektionistiska. Och som inte tolererar att man tragglar samma övning flera månader i sträck utan att det blir bra så man kan gå vidare
Å andra sidan är det också snällt för hästen i början att ta det väldigt sakta, eftersom hela dess kropp måste vänja om sej ifall den inte tränat på det viset tidigare. Och ryttare är alla olika.. När jag började rida och var en riktigt kass nybörjare så gillade jag inte ridlärare som var petiga, stränga och hade höga krav. Då behövde jag tid att "lära mej själv" så att säga. Nu har jag kommit en bit så alla fel jag gör är väl inrotade och då behöver man sägas till på skarpen och ofta för att det ska bli bättre

 

[summer san]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Nej det finns en högre tolerans för lite udda hästraser inom AR och andra alternativa ridstilar än inom tävlingsdressyren, så är det. Det är ju ett val man får göra som ryttare, vill jag ha kvar min älsklingshäst som inte har tillräckliga förutsättningar eller skaffa en häst som har den kapacitet och det lynne som krävs för tävlingsridning? Vissa tränare är öppna för alla typer av hästar och andra vill inte ta emot elever med hästar som inte är tillräckligt utvecklingsbara. Själv har jag genom åren haft en förkärlek för exteriört vackra hästar med flashig gång och stamtavla, men tyvärr ganska så nerviga och svåra att hantera och rida. ( De är billigare! ) Men i dag har jag omvärderat detta för det är tröstlöst att lägga åratal på att arbeta med grundläggande saker som andra genom felaktig behandling har gjort hästen rädd för. I dag vill jag ha hästar som är lätta att arbeta med och helst rida in dem själv så att det blir rätt från början, då slipper man en hel del bekymmer. Om min tränare skulle säga att den hästen blir det inget av, då säljer jag direkt och skaffar något annat i stället, varför tvinga en ovillig häst att arbeta då det finns massor av hästar som vill?

 

[bigganl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jodå, jag förstår vad du menar. Men vi är nog inne på samma linje tror jag. Vi kanske bara har lite svårt att få fram vad vi menar. Jag tycker det är viktigt att ta hänsyn till hur vi är i kroppen som ryttare och långtifrån alla kan ha en sits som skolboken. Men en bra sits för mig är en som är i balans med sin häst och som är mjuk och följsam. Det spelar inte så stor roll om fötterna pekar ut eller nåt liknande, bara ´ryttaren är i balans. Det är grundstenarna jag saknar ibland när jag tittar på lektioner. Det finns saker som är ganska enkelt att rätta till men i stället fokuserar endel på att det ska ridas rörelser, som hästen inte har en chans att klara av då balansen är katastrofal tex. Det kan ju vara så att jag sett tränare som inte alls motsvarar hur tränarstandarden är generellt. Eftersom jag inte tittat på ARinstruktörer förut så slog detta mig, men jag kanske hittat undantagen?

 

[Totola]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Nej det finns en högre tolerans för lite udda hästraser inom AR och andra alternativa ridstilar än inom tävlingsdressyren, så är det. Det är ju ett val man får göra som ryttare, vill jag ha kvar min älsklingshäst som inte har tillräckliga förutsättningar eller skaffa en häst som har den kapacitet och det lynne som krävs för tävlingsridning? Vissa tränare är öppna för alla typer av hästar och andra vill inte ta emot elever med hästar som inte är tillräckligt utvecklingsbara. Själv har jag genom åren haft en förkärlek för exteriört vackra hästar med flashig gång och stamtavla, men tyvärr ganska så nerviga och svåra att hantera och rida. ( De är billigare! ) Men i dag har jag omvärderat detta för det är tröstlöst att lägga åratal på att arbeta med grundläggande saker som andra genom felaktig behandling har gjort hästen rädd för. I dag vill jag ha hästar som är lätta att arbeta med och helst rida in dem själv så att det blir rätt från början, då slipper man en hel del bekymmer. Om min tränare skulle säga att den hästen blir det inget av, då säljer jag direkt och skaffar något annat i stället, varför tvinga en ovillig häst att arbeta då det finns massor av hästar som vill?

Hmm.. Det ligger en del i det du säger, men då är det alltså psyket vi snackar om överlag, för arbetsvilligheten tycker jag har mycket att göra med hur man tränar den. Har den blivit illa tränad innan däremot håller jag med, vill man komma nånvart snabbt är det bäst att skaffa en oförstörd eftersom man annars BÅDE får skola om och utbilda.
Tur att inte alla tänker så, för då skulle typ alla fräscha travhästar bli slaktade så snart dom inte springer snabbt nog

 

[summer san]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Ja det är nog tur att vi tänker olika allihop, så att det finns en ryttare för de flesta hästar. Dessutom är det ju så att man måste rida väldigt många hästar innan man vet vad som passar just mig och kan sätta fingret på vilka egenskaper man vill ha hos sin häst. Nuförtiden uppskattar jag okomplicerade hästar som är smidiga att hantera och rida samt har viss talang för det man har tänkt att använda dem till, för några år sedan ville jag ha utmaningar och problem att arbeta med. Men sånt där kommer man på med tiden.