Ännu en rastråd - vallare

[Gumman]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Ja, alla raser har olika anlag, men fullt ska dom uppfostras och formas till det vi vill ha dom. Utan uppfostran på en tex jakthund kan man ha en hund som kan hoppa ut genom köksfönstret för att jaga rådjur.

 

[Jadzia]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

En hund blir inte vad man gör den till. Den blir man man gör den till utefter dess medfödda förutsättningar. Om en Setter inte har större viltintresse än en Schäfer då är det något allvarligt fel.

 

[Gabbi]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Ja, alla raser har olika anlag, men fullt ska dom uppfostras och formas till det vi vill ha dom. Utan uppfostran på en tex jakthund kan man ha en hund som kan hoppa ut genom köksfönstret för att jaga rådjur.

Men hallå, jag känner till uppfostran.....Vad jag ifrågasätter är att du säger att man får den hund man förtjänar.

 

[Gumman]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

En setter ska inte springa efter rådjur. Däremot vet jag att schäfern är en vallhund från början och då kommer vallningsinstinkten in med bland annat lite turer i skogen med hund som inte lyssnar.
Ja. man får den hund man förtjänar. Lägger man inte ner tid på sin hund så kan inte den hunden bli bra heller.

 

[Gabbi]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

En setter ska inte springa efter rådjur. Däremot vet jag att schäfern är en vallhund från början och då kommer vallningsinstinkten in med bland annat lite turer i skogen med hund som inte lyssnar.
Ja. man får den hund man förtjänar. Lägger man inte ner tid på sin hund så kan inte den hunden bli bra heller.

Men ändå nämner du själv specifikt "att en jakthund kan hoppa genom fönstret" Om inte arvet spelar någon roll, varför beskrev du inte en chihuahua som kom flygande mot glasrutan? Jo, för att även du vet att det finns mer jaktlust i en jakthund, och således får man jobba hårdare med en sån.

Min egen schäfer är inte särdeles svår på vilt. Ser hon en hare åker svansen upp, och då säger man "Nej" och så är det klart sen.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Ja. man får den hund man förtjänar. Lägger man inte ner tid på sin hund så kan inte den hunden bli bra heller.

Så allt som behövs för att få en bra hund är tid?
Medfödda anlag och egenskaper är bara "hokus pokus"?

Jag ville ha en sällskaplig och aktiv allroundhund och fick en arbetsnarkoman och en soffpotatis. Av samma ras. Den hund som blev "bäst" är den som fått minst tid.
Gemensamt dock är att båda saknar/saknade intresse att jaga vilt, båda apporterade, båda var sociala och båda är galna i vatten = egenskaper och medfödda anlag.
Vill jag inte ha en hund som gärna badar eller bär runt på grejer så väljer jag inte heller en hund av den rasen om jag vill göra det enkelt för mig (behöva träna bort något som finns i hunden som jag inte vill ha).
Lika lite som jag tror mig kunna valla får med min hund...

 

[Jadzia]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Å andra sidan så kan en del hundar aldrig bli bra hur mycket tid man än lägger på dem och vissa blir fantastiska med minimal ansträngning.

Ska vi prata Schäfer så är det dessutom betydligt enklare att få en sådan förarbunden än en Rottweiler och det beror helt och hållet på rasens beskaffenhet. Visst blir även en ouppfostrad Schäfer olydig, men de blir sällan lika självständiga som rottisen.

 

[Fiffi1]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Att arbeta med hunden är en förutsättning för att den ska fungera som jag vill i vardagen. Man får inget gratis.. speciellt inte med hundar. Så mina hundar får problem att lösa, och de får träna på sånt jag vill att de ska kunna, vilket inte alltid är samma saker som ingår i de olika tävlingsklasserna. För hunden är det ju sak samma vilka uppgifter de får, så länge träningen är rolig och omväxlande och leder till belöning.

Jag vill däremot inte lägga ned ett helt hundliv på att arbeta bort sånt som är rasens naturliga sätt att fungera. Jag är nämligen en lat hundägare som inte vill ha problem Därför försöker jag hitta den ras som ligger så nära mina önskemål som möjligt, då får jag nämligen draghjälp av avelsarbetet som en massa duktiga människor bedrivit i generationer och behöver inte göra allt jobbet själv med just min individ.

Mina schäfrar har enormt mycket jakt i sig. Jag utnyttjar det i träningen med de kan även dra på vilt om jag inte är med och stoppar. Den store börjar lugna sig, han blir snart 3 år men jag måste säga han har inte varit en "lätt" hund. Den lilla är bara ett år men väldigt lika den store när han var i den åldern. Mycket energi.

 

[Gumman]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Där ser man tydligt skillnaden på individen.

Schäfertiken jag hade fick sin grundlydnad och sen var hon en helt fantastisk familjehund som inte krävde så mycket, men hon fick följa med överallt och blev aktiverad på andra sätt än på apellplan. Men jag är väl medveten om att alla schäfrar var inte lika lättsamma.

Gabbi, självklart är det skillnad på olika anlag.

Jakthunden jag beskrev som hoppade ut genom fönstret hade fruktansvärt mycket drivande jakt i sig. Han var dessutom min första egna hund, en blandras mellan ungersk viszla och labrador retriver. En mycket trevlig hund som var väluppfostrad så länge matte var med, kunde gå fot lös m.m då man jobbade med lydnaden. Men han var ett monster när han blev lämnad tex med morsan. Han var oftast ute på drev i 2-3timmar i sträck. Där var anlaget som gjorde att han inte höll sig hemma oavsett hur mycket man jobbade med han och motionerade han.

 

[Jadzia]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Om rasen inte är homogen i sina egenskaper då har man gjort ett mycket dåligt arbete med att bevara den. Självklart ska det vara större skillnad mellan en Schäfer och en Setter än mellan två Settrar. De rasvisa egenskaperna ska alla rasfränder dela och det är endast därinom som det får förekomma variationer. Avviker de från standard så är det ett dåligt avelsresultat.

Även inom Schäferrasen finns det individuella skillnader, men de allra, allra flesta uppför sig ändå som Schäfrar och inte som Settrar. En och annan avviker gravt, men är då heller inte att ebtrakta som en acceptabel Schäfer.

De rasvisa skillnaderna hos hundar är stora. Det är därför vi har raser överhuvudtaget.

 

[Gumman]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Amen på det.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Amen på det.

Då förstår jag ännu mindre hur man kan "få den hund man förtjänar"...

 

[Jadzia]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Även jag fattar ingenting.

 

[Lejonelle]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Och jag fattar inte hur det ("man får den hund man förtjänar") relaterar till min grundfråga? Ska jag tolka det som att rasen inte spelar någon roll? Jag köper till viss del att om mina hundar inte är som jag vill är det jag som har gjort ett dåligt jobb. Men det avelsarbete som har gjorts inom de olika raserna måste ju ändå ha gått ut på att vissa egenskaper ska förstärkas och bevaras hos alla individer i rasen? Så om jag söker en individ med vissa egenskaper, som t ex är önskvärda hos en schäfer eller collie, så är det väl troligare att jag hittar de egenskaperna hos en schäfer eller collie än om jag t ex köper en tax eller pudel?

 

[Jadzia]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Ja, definitivt.

 

[Lejonelle]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Så med detta sagt, vad är rätt ras för mig om jag vill hitta hunden som söker samarbete med just mig och inte med hela världen, som kan gå lös i skogen även om jag går i mina egna tankar, som kan koncentrera sig på mig även med störningar i närheten, som orkar detta längre stunder och som dessutom har vilja och kapacitet att lära sig nyttiga saker och lite storlek för att tex kunna bära sin packning på vandring?

(Vi förutsätter nu att jag har gjort mitt jobb som hundägare i övrigt och att jag får ett rastypiskt exemplar av den ras det nu handlar om).

Min första tanke var collie just för förarbundenheten, har även tänkt på groenendahl. Schäfer har jag tidigare tänkt är "för mycket", framför allt vad gäller skärpa som jag kanske inte behöver egentligen och skärpan drar ju med sig andra saker. Även de allergiproblem som finns i rasen avskräcker. Men alla raser har ju sina problem.

Är det en schäfer jag borde ha eller ska jag hålla mig till det jag tänkte från början?

 

[Brandgul]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

För att kasta in något helt annat, har du kikat på jaktlabrador? Där finns det många hundar (eg. ska ju alla vara så) som har föraren i fokus och mindre intresse för annat. Hög dresserbarhet. Nu har det säkert poppat upp många andra uppfödare sen jag riktigt letade hund, men t.ex. Mandylikes är ju bruksinriktade.

Tillägg:
Min kompis jaktlabradorhane var dock lite för förarbunden Hon fick nästan hiva iväg honom för att han skulle lämna hennes sida

 

[Jadzia]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Även skarpa Schäfrar kan vara ganska enkla bara de är föriga nog. Överlag tycker jag inte skärpan är så stor hos Schäfer utan det är mer försvarslust. Jag tycker inte att du ska tänka bort Schäfer på grund av detta.

Jag tvekar inför Collien. Rasen har dragits med rädslor som ofta visat sig i reserverade hundar, golvrädsla och problem med skott. Korthåren verkar ligga bättre till än långhåren, men jag skulle ändå inte skaffa en.

Jaktlabbe är inte helt fel, men jag tycker ju även här att de ska få apportera som de är gjorda för.

 

[Lejonelle]

Sv: Ännu en rastråd - vallare

Jag bor i sjöfågelområde så jag skulle inte välja en hund som har avlats på ett sådant intresse. Skulle inte heller kunna argumentera med en uppfödare av jaktlabbe varför en valp skulle få ett perfekt liv hos mig - när jag inte jagar och inte är särskilt intresserad av apporter heller. Rätt hund till rätt ägare.

Rädslorna hos collie är en av de saker som fått mig att meditera över andra raser. Man har gjort ett seriöst jobb kring problemet inom rasen har jag förstått (ja, och det är korthår jag tänker i så fall) men fortfarande finns ju problemen du beskriver hos många individer. Just för min hund så är varken skotträdsla eller reserverad ett jätteproblem eftersom jag inte ska ställa eller tävla, men såklart att veterinär måste kunna undersöka den etc. Men ett instabilt psyke kan få tråkiga följder, dessutom kan rädslan vara ganska begränsande för vilka miljöer eller sammanhang hunden fungerar i, och det kan ju vara onödigt att begränsas av det.

Du har verkligen argumenterat bra för schäfer.