Min häst följer tryck i grimman jättebra, förutom vid lastning. Oftast går han på transporten jättefint, men ibland börjar det strula och då kastar han sig, stegrar och är som en ohanterad unghäst... tills han plötsligt traskar på transporten som om inget hänt.
Hur kan jag lära honom att alltid ge efter för tryck?
Jag hade liknande problem med min häst i början. Han var jättestressad inför lastningen, slängde sig hit och dit, tokbackade och/eller försökte stegra sig, men så plötsligt gick han bara på, sen var allt frid och fröjd inne i transporten. Han är också väldigt följsam i alla andra situationer, inga motstånd eller andra problem i hanteringen. Detta problem uppenbarade sig bara vid lastning. Jag insåg att där fanns ett mönster som hängde ihop med transporten och att jag behövde hjälpa honom komma över just det problemet, var det nu kom ifrån.
Jag lade upp en strategi, lastade varje dag utan krav på att åka någonstans eller att han ens behövde gå på transporten i början. Så fort han började "dra" bakåt eller åt sidan, vilket han började med redan 5-6 meter framför rampen, så höll jag kvar det tryck han själv ådragit sig utan att hålla emot eller hindra, dit han "drog" dit följde jag, med bibehållet tryck och utan att släppa efter men som sagt inte hålla emot heller jag bara fortsatte att hela tiden visa honom tillbaks mot transporten, först när han gav efter själv och tänkte åt "rätt håll", släppte jag trycket. Vi kunde hamna 20-30 meter bort från transporten i början, innan han bestämde sig för att prova en ny strategi. Men när han väl kom på den iden, så kom vi närmare och närmare transporten utan att "streta emot-reflexen" triggades igång.
Det gäller att vara snabb med eftergiften och ge den för minsta lilla försök, behöver inte vara att hästen tar ett endaste steg i början, bara att den börjar tänka åt rätt håll. Dom första dagarna kom vi inte nära transporten alls, vi slutade tom längre ifrån än vi började, men vi slutade med en häst som "tänkte" fram mot transporten så fort jag "visade" mot den, utan att protestera och börja dra. Det var just själva grundprincipen jag var ute efter, att hästen kunde "ge efter" och bjuda, om så bara i "tanken" och känna sig väl till mods i den situationen oavsett var i förhållande till transporten vi befann oss.
Sen närmade vi oss transporten succesivt, enligt samma princip. Det kom bakslag och jag fick backa bandet och börja om och vi kunder hamna 20-30 meter bort igen. Men för varje bakslag gick det fortare att komma tillbaks. Jag använde mig också av motiviationsverktyget "arbete" en bit ifrån transporten och "vila" och avslappning nära transporten och en häst som tittar mot rampen. Jag mixade såna övningar med principen "hålla kvar trycket utan att hålla emot" om han började krångla.
Sen när vi väl kom så långt som till rampen och själva lastningen, så jobbade jag efter principen, gå på, kliv av, gå på, kliv av, gå på, kliva av, tills han själv började fråga om det var ok att stanna kvar i transporten. Jag försöker aldrig hindra en häst som vill backa ut, men om den har bråttom ut, då blir det lika bråttom in igen, sen håller jag på så tills den själv bestämmer sig för att stanna kvar. Men innan man kan börja med det här, måste man ha den andra grunden, en häst som försöker utan att dra och slita, även om den är tveksam.
En tveksam häst som försöker är en häst som är inne i en positiv process, den är påverkbar. En häst som vägrar samarbeta och som försvarar sig med motstånd och andra trix, är inne i en negativ process och är inte påverkbar, en sån häst behöver hjälp att kommar ur den bubblan först. Sen handlar resten av lastningsprocessen mest om övning och upprepening och vana, lugnt och sansat och metodiskt.