Ännu en "göra slut" tråd.

[anonym01]

Eftersom att jag vanligtvis har svårt för att öppna mig och prata väljer jag att vara anonym och hoppas på att ni därute kan hjälpa mig och spoila tankar, åsikter och idéer.

I lite mer än 3 år har jag och sambon varit tillsammans.
Förhållandet har varit svajigt men vi har alltid haft varandra, oavsett. Någonstans har vi båda sagt att "Oavsett konflikter eller problem kommer vi alltid hålla ihop".

Så blev det inte.
För ungefär 3-4 veckor sedan valde han att göra slut. När jag frågade varför svarar han bara "Jag vill vara singel just nu, men jag vill fortfarande ha dig i mitt liv", säger han.
Han säger att han saknar mig och även att han älskar mig men ändå håller han kvar vid att han vill vara singel.

Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva utan mest kolla med er vad eran tanke är. Vad vill han?
Är det bara en knäpp han har fått? Kommer han ändra sig?

Jag förstår inte vad han vill.

Hur ska jag agera emot honom för att han ska "ta sitt beslut"?.

Ska vi träffas, umgås som vanligt, fast - Bara göra roliga saker dom gånger vi ses så gnistan stärks eller ska vi helt enkelt bara bryta kontakten helt?

Jag inser själv att jag måste tänka på mig själv MEN om det nu är så att han ändrar sig så blir jag ju glad. Men och andra sidan kan jag ju inte gå och vänta heller.

Vad hade ni gjort i min situation?

Ps. Han frågade om vi skulle ses imorgon. Vad tycker ni? Ska jag göra det?
Vad ska vi göra isåfall? Hur ska jag vara?

 

[Red_Chili]

Om en person bestämmer sig för att det är slut, ja då är det slut för min del. Jag tänker INTE sitta och låta folk komma och gå som de vill. Antingen håller de sig till mig, eller så låter de bli. Risken är stor att den andra personen annars tar en för givet och börjar agera väldigt respektlöst, för "du finns ju alltid där oavsett hur han beter sig".

 

[TygerTyger]

I dina skor hade jag applicerat enkel logik. Han vill vara singel och har meddelat det, alltså är han singel (man kan ju inte tvinga någon att vara i ett förhållande) och det är jag också. Det suger och är skitjobbigt men när man väl har konstaterat det så är den bästa taktiken att ta sig igenom det och komma ut på andra sidan.

Min största och viktigaste lärdom i livet är att allt går över. Jag önskar att jag hade förstått det tidigare men vissa saker kanske man själv måste förstå genom att uppleva dem ett antal gånger. I alla fall, man kan dessutom göra vissa saker för att få just dumpningsrelaterade smärtor att gå över snabbare:
- Klippa all kontakt med personen
- Gräva ned sig under en begränsad period, säg en vecka, och tillåta sig att totalt deppa ihop
- Sen: Göra en realistisk bedömning av situationen. Vill jag vara med någon som (gör som) hen? Nej. Bestämma sig för att gå vidare. (Sen rasar man kanske tillbaka till steget innan, men det är en del i processen och man reser sig igen.)
- Tvinga sig att göra saker som man vet att man brukar bli glad av, även om det inte funkar på en gång. Fortsätt, testa igen och ge inte upp
- Vid jobbiga tillfällen då det känns som om man vill kontakta personen: Låta bli. Skriva arga listor om allt som är fel med hen istället (inte för att skicka till hen utan för att använda som påminnelse)

Jag hade alltså gjort allt ovanstående. Är det slut så är det slut, och då blir min f.d. partners eventuella önskan om att "ha mig i sitt liv" väldigt underordnade vad jag behöver göra för att kunna gå vidare och må bra.

(Jag hade även använt "vill vara singel just nu" som inspiration till min arga lista. Den enda gången som jag har hört den så visade den sig betyda "vill ligga med någon annan just nu" och jag blir skitsur bara jag tänker på det.)

 

[Red_Chili]

Kan förövrigt tillägga att det hela påminner mig om en kille jag för flera år sedan träffade som fick för sig att han ville göra slut efter ett bråk där jag varit vääääldigt nära på att kasta ut honom. Han frågade då om det kunde vara ok att vi inte hade kontakt på ett tag, för att han skulle kunna se om han hittade någon bättre tjej, men om han inte hittade någon så ville han ha tillbaka mig.

Gissa om han flög ut snabbt efter det uttalandet?

 

[Elisha]

Eftersom att jag vanligtvis har svårt för att öppna mig och prata väljer jag att vara anonym och hoppas på att ni därute kan hjälpa mig och spoila tankar, åsikter och idéer.

I lite mer än 3 år har jag och sambon varit tillsammans.
Förhållandet har varit svajigt men vi har alltid haft varandra, oavsett. Någonstans har vi båda sagt att "Oavsett konflikter eller problem kommer vi alltid hålla ihop".

Så blev det inte.
För ungefär 3-4 veckor sedan valde han att göra slut. När jag frågade varför svarar han bara "Jag vill vara singel just nu, men jag vill fortfarande ha dig i mitt liv", säger han.
Han säger att han saknar mig och även att han älskar mig men ändå håller han kvar vid att han vill vara singel.

Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva utan mest kolla med er vad eran tanke är. Vad vill han?
Är det bara en knäpp han har fått? Kommer han ändra sig?

Jag förstår inte vad han vill.

Hur ska jag agera emot honom för att han ska "ta sitt beslut"?.

Ska vi träffas, umgås som vanligt, fast - Bara göra roliga saker dom gånger vi ses så gnistan stärks eller ska vi helt enkelt bara bryta kontakten helt?

Jag inser själv att jag måste tänka på mig själv MEN om det nu är så att han ändrar sig så blir jag ju glad. Men och andra sidan kan jag ju inte gå och vänta heller.

Vad hade ni gjort i min situation?

Ps. Han frågade om vi skulle ses imorgon. Vad tycker ni? Ska jag göra det?
Vad ska vi göra isåfall? Hur ska jag vara?

Jag tolkar det som att han vill ligga/vara med andra men ändå ha lite halvt förhållande med dig för bekvämlighetens skull.

 

[TygerTyger]

Kan förövrigt tillägga att det hela påminner mig om en kille jag för flera år sedan träffade som fick för sig att han ville göra slut efter ett bråk där jag varit vääääldigt nära på att kasta ut honom. Han frågade då om det kunde vara ok att vi inte hade kontakt på ett tag, för att han skulle kunna se om han hittade någon bättre tjej, men om han inte hittade någon så ville han ha tillbaka mig.

Gissa om han flög ut snabbt efter det uttalandet?

"Javisst, älskling. Jag sitter här och väntar så länge. Själv kommer jag ju aldrig att hitta någon bättre."

 

[anonym01]

Jag tolkar det som att han vill ligga/vara med andra men ändå ha lite halvt förhållande med dig för bekvämlighetens skull.

Tolkar det också så. Och när jag frågade honom så sa han "Nej, men själva grejen att jag kan göra vad jag vill. Du vet att jag inte är någon som raggar eller är ute efter sånt".

 

[Hazel]

Tolkar det också så. Och när jag frågade honom så sa han "Nej, men själva grejen att jag kan göra vad jag vill. Du vet att jag inte är någon som raggar eller är ute efter sånt".

Och när du läser den här meningen ovan. Får du inte ens pyttelite sug att hälla chilisås i hans schampo flaska?

 

[Red_Chili]

"Javisst, älskling. Jag sitter här och väntar så länge. Själv kommer jag ju aldrig att hitta någon bättre."

Precis så, framförallt efter förklaringen att han tyckte att han behövde ligga runt med lite olika tjejer för att vara säker på att jag var det bästa han kunde hitta Att kasta ut den personen var minst sagt ett bra beslut (och efter den dagen har jag inte varken sett eller hört av honom öht).

 

[Con]

Fast varför bryta kontakten om man trivs tillsammans? Man kan väl umgås trots att man inte har ett förhållande? Utifrån TS beskrivning låter det inte som att sambon gjort något vidrigt, varför denna avsky i tråden? Visst att han verkar brista lite i kommunikationen och inte tycks veta vad han vill men det är ju inget brott, tvärtom rätt mänskligt. Han kanske inte pallar praktisera monogami längre men det gör honom knappast till ett svin.

TS: Mår du bra av att träffa honom, gör det! Att fortsätta träffa honom som någon slags taktik för att vinna honom tillbaka låter däremot både dumt och frustrerande tycker jag.

 

[Cherarriduracell]

fast alltså. hade min partner gjort lite halvslut idag hade det inte spelat ngn roll hur mkt jag tycker om honom som person (för det gör jag, verkligen!) eller hur bra vi hade fungerat som kompisar, för någonstans måste man få utrymme att sörja relationen och ställa om sig till den nya relationen.

Jag är lite antingen eller. antingen är vi tillsammans eller så är vi inte. som i ts fall, göra slut litegrann, hade fått mig att slå bakut helt. Blir skitförbannad av att ens bara läsa trådstarten. Jag vill inte vara någons backup efter att den valt bort mig för singelliv en stund.

 

[Zoya]

Han vill helt enkelt både ha kakan och äta den.

 

[Aionee]

Fast varför bryta kontakten om man trivs tillsammans? Man kan väl umgås trots att man inte har ett förhållande? Utifrån TS beskrivning låter det inte som att sambon gjort något vidrigt, varför denna avsky i tråden? Visst att han verkar brista lite i kommunikationen och inte tycks veta vad han vill men det är ju inget brott, tvärtom rätt mänskligt. Han kanske inte pallar praktisera monogami längre men det gör honom knappast till ett svin.

TS: Mår du bra av att träffa honom, gör det! Att fortsätta träffa honom som någon slags taktik för att vinna honom tillbaka låter däremot både dumt och frustrerande tycker jag.

Bryta kontakten så att man själv kommer över förhållandet och inte blir sårad om och om igen pga att den andra personen inte vet vad den vill (eller absolut vet vad den vill men vill ha lite av båda). Att ha någon som kommer och går är aldrig bra. Du blir sårad varje gång hen går och varje gång den kommer tillbaka får du nytt hopp som bara kommer krossas när det inte är nog. Dessutom, hur bra känns det att höra om och om igen att någon inte vill vara med dig?
Jag har varit i ett sånt förhållande några veckor/månader innan jag totalt bröt kontakten med den personen. Han sa att han gjorde slut, var borta en vecka eller så för att sen säga "Jag älskar dig och saknar dig jättemycket", och så är han tillbaka några veckor innan det är dags igen. Varje gång han var borta försökte jag komma över honom, bara för att när det blivit lite bättre så kommer han tillbaka och förstör hela "komma-över-dig"-processen. Så får man börja om. Ska jag behöva nämna att en av de veckor han var borta innan han kom tillbaka så var han tillsammans med en annan tjej typ fem dagar bara för att lista ut att hon inte var vad han sökte? Eller något. Han sårade då både den andra tjejen och mig.

 

[starcraft]

Han har ju egentligen meddelat vad han vill, så det behöver du inte fundera på. Utan det handlar mer om vad du känner inför den nya relation ni har till varandra. Vill du vara vän med honom? Kan du vara vän med honom (eller vad er nya relation nu innebär)? Kan du gå vidare även om ni fortsätter att ses?

Men att träffa honom för att han förhoppningsvis ska ändra sig är bara destruktivt och du kommer troligen mest bli sårad.

Jag har varit vän med ett ex. Men vi hade oxå ingen kontakt en period för att jag behövde tid att gå vidare och ordna mitt liv innan en vänskapsrelation fungerade.

 

[Hagens_Zorba]

Jag tror inte på att vara vän med ex så länge det finns känslor kvar,
det är som upplagt för att bli sårad, lögner, smygande mm.
Hans anledning till att göra slut låter som flera skrivit tyvärr som en klockren beskrivning på att han vill doppa på annat håll och alltså inte har "kärlekskänslorna" kvar, men ändå vill han ha kvar dig som trygghet.
Ni är vänner, levt ihop med rutiner i flera år, trivs bra ihop etc, det är ju en jäkla trygghet!
MEN det är egoistiskt, eftersom det lär såra dig i slutändan eftersom du är kär i honom.

Att han vill göra slut eller varför är upp till honom, men att samtidigt ha kakan kvar? Näääe.

Omge dig med vänner och gör allt vad du kan för att inte ha någon som helst kontakt är mitt tips.
När du kommit över honom kan ni kanske vara vänner, men att tro och hoppas på att det kanske kan bli nåt igen hindrar nog bara din bearbetnings/gå-vidare-process.

Jag vet hur jävla svårt det är när det bara kryper i en, men man vinner på det i längden.
Det tar tid men det går över! Försök att se alla dina möjligheter nu när inget du beslutar dig för i ditt liv behöver anpassas efter någon annan

 

[anonym01]

Först och främst: Tack för all respons! Ni är underbara!
Nu till lite uppdatering:
Träffade honom idag, svag som man är. Först var han ganska kall. Hade med sig lite saker som var mina och även posten. Var väl inte mycket mer än så. Han följde med in för att se hur jag hade fått det och vi satte oss ner.

Sa till honom som det var. Att jag mer än gärna vill vara hans kompis men är medveten om att jag inte kommer att klara av det. Så jag ville mer eller mindre "ta farväl". Han förstod, frågade om han fick krama mig och börjar gråta.

Säger att han saknar mig, att det är tomt hemma utan mig men ingenting direkt - Jag ångrar mig.
Efter att han åkt så smsade jag honom och frågade "Är det verkligen detta du vill?". Han var så knäckt. Jag har aldrig någonsin sett honom så ledsen och riktigt ångestfylld. Och då svarar han "Jag vet inte vad jag vill".

Äh. Skitsamma. Orkar inte skriva ner allt.
Känner bara.. Åh, vad vill du?

 

[Ziki]

Inte så konstigt att han blev knäckt, det har jag också varit när jag gjort slut med killar och förlorat min trygghet.
Gråtit, saknat, känt tomhet, velat vara nära. Även setts, haft sex osv. Men inget blev bättre av det i längden.
Om du verkligen vill veta vad han vill så bör du ge honom egentid, distans, tid för eftertanke.
Så att han inte "riskerar" att påverkas av sitt dåliga samvete, och eftersom han inte verkar veta riktigt själv.

Skulle han ändra sig får du ta ställning till det då, men du spar både tid och energi på att inte klamra dig fast.
Ta hand om dig själv, med stöd från nära och kära, inte av honom!

 

[TygerTyger]

Hur har det gått, @anonym01 ?

 

[anonym01]

Ja, hur har det gått..
Han ångrade sig. Givetvis.
Men han ville inte bli tillsammans igen utan ses som vanligt för att jobba upp vår relation. Inte känslomässigt säger han utan mer relationsmässigt. Han vill testa och se så det blir bättre vilket samtidigt låter sunt men också konstigt.. Jag vet inte.

 

[Lovisaleonora]

Ja, hur har det gått..
Han ångrade sig. Givetvis.
Men han ville inte bli tillsammans igen utan ses som vanligt för att jobba upp vår relation. Inte känslomässigt säger han utan mer relationsmässigt. Han vill testa och se så det blir bättre vilket samtidigt låter sunt men också konstigt.. Jag vet inte.

Usch, det låter verkligen som att han saknar en relation mer än han saknar dig som person. Han vill ha tryggheten i att vara två, utan att behöva ta ansvar för relation och dina känslor.

Nä, jag måste nog tyvärr säga: dax att gå vidare. Ska ni ha en chans längre fram i livet är det nog enda sättet.