Jag, som håller ett halvt öga på hundmarknaden i mikroskopisk förhoppning att det ska dyka upp något intressant, kan inte komma över att blandraserna fortfarande kostar lika mycket som renraser. 20 000 för allehanda mystiska korsningar är inte särskilt rimligt, speciellt inte nu när coronaeffekten så smått börjar avta.
Älskar att de benämner diverse "poo-raser" som "purebred", jamen visstVad sägs om newdoggy.com ?
Japp, de jag kollade på hade FCI stamtavla och man kunde få en exportstamtavla för några slantar extra. Hmm..
Tror du det skulle gå att "lösa" det här problemet på något sätt? Jag förespråkar absolut inte blandrasavel men om det handlar om år i väntetid så förstår jag verkligen. Alla som inte minutiöst scannar avelsdata och liknande för att hitta den perfekta hunden är ju inte oseriösa, många har väntat och drömt om hund LÄNGE innan de kommer till en plats där de har rätt förutsättningar och möjligheter att skaffa en, och när man väl är där, ja då förstår jag att man inte vill vänta potentiellt flera år till.
Jag har fått bägge mina från uppfödare, den ena genom en rasklubb och den andra en uppfödare som jag varit intresserad av i många år som jag kontaktade och presenterade mig för. Exet hade en mycket trevlig hund från hundstallet så måste man absolut inte ha en valp så finns det ju omplaceringar som behöver nya hem, alla är inte problemhundar och jag tar ju hellre en svensk omplacering än en sk resque dog från utlandet.
Men det är väl ändå få raser som har väntelista på flera år? Sen om det är en specifik uppfödare/linje man är ute efter så ja, då kan man få vänta. Men innan coronahysterin slog till så var det inte speciellt vanligt med så lång väntelista.
Men dessa valpköpare känns ändå som en rätt liten klick. Jag upplever att det finns två sorter:
Jag förstår hur du menar men det är ju också väldig svårt att kontakta uppfödare osv "i förväg". De som medvetet väntar med hund har ju tänkt så långt att det inte passar just nu och att man inte kan erbjuda hunden ett bra hem (just nu) då blir det ju väldigt bakvänt att kontakta uppfödare i det läget.
Det är väl den typen av hundägare som ingår i den första delen? Jag ifrågasatte ju hur vanligt det egentligen är med att vänta flera år. Merparten av raser har helt rimliga väntetider (innan corona)
Fast nej, jag håller inte alls med dig om de två grupperna. Jag har haft hund sedan -96, ser mig som relativt kunnig även om det alltid finns mer att lära och jag kan ärligt talat säga att jag hade sådan hundabstinens när jag förlorade min förra hund alldeles för tidigt i cancer (han blev bara 11 år, rasen blir oftast minst 15) och jag stod utan hund att jag verkligen mådde urdåligt. Sorgen efter honom var vidrig nog men att också stå helt utan hund, det var mer än jag mäktade med. Att vänta i flera år fanns inte på kartan. Nu hade jag en enorm tur. Min nuvarande hund som är den rasen jag ville ha skulle omplaceras så jag var bara utan hund i några veckor men de veckorna var helt vidriga. Min plan var annars att jag skulle skaffa ny hund när min förra hund var runt 13-14 år och då hade jag såklart planerat för det i tid och det hade inte spelat någon roll om jag hade fått vänta något år men livet blir inte alltid som man har tänkt sig.
Det är ett generellt iaktagande. Klart som korvspad att det finns de som spretar ut.
@Exile
Skulle man kanske också behöva jobba för att utöka avelsmaterialet? Jag vet inte hur vanligt det är att man t.ex kanske importerar sperma eller liknande (från bra hanar då så klart) för att liksom spä ut genpoolen lite. Är det en liten ras känns det ju som risk för inavel om man endast skulle öka antalet kullar.
