Uttrycket adoptera hund (utbruten från Annonsera mera hundar)

[Puffindog]

Hittade precis detta i en artikel om PETA från The Atlantic: "Out of 760 dogs impounded, they killed 713, arranged for 19 to be adopted, and farmed out 36 to other shelters (not necessarily "no kill" ones). As for cats, they impounded 1,211, euthanized 1,198, transferred eight, and found homes for a grand total of five. PETA also took in 58 other companion animals -- including rabbits. It killed 54 of them."

Det finns ju rykten om att PETA-aktivister stulit folks husdjur för att sedan avliva dem.

"Better dead than bred" fast PETA ibland går ett steg längre med "better dead than a pet". T.ex dom snodde en chihuahua en gång och avlivade den. https://www.huffpost.com/entry/peta-maya-chihuahua_n_5654d2a6e4b0258edb335808

 

[Viva]

Fast det kan faktiskt vara en bra idé att köpa en vuxen omplacering som nybörjare. Det betyder inte att jag tycker dom är hopplösa, utan det kan vara bättre att en nybörjare får något lättare att börja med. Ibland är rent positivt att få valptiden ur vägen och skaffa en vuxen omplacering och skulle själv lätt ta emot en.

Fast det var inte vad jag skrev eller vad personen som uttalade sig menade.

 

[lilstar]

Hittade precis detta i en artikel om PETA från The Atlantic: "Out of 760 dogs impounded, they killed 713, arranged for 19 to be adopted, and farmed out 36 to other shelters (not necessarily "no kill" ones). As for cats, they impounded 1,211, euthanized 1,198, transferred eight, and found homes for a grand total of five. PETA also took in 58 other companion animals -- including rabbits. It killed 54 of them."

Inte för att spela djävulens advokat men min första tanke är docka att de kanske bara tog de 760 som var så illa däran att det var rimligast att avliva. "Not necessarily no kill-shelters" får mig att tänka att artikelförfattaren har en tydlig ställning i frågan om hur många djur som ska räddas.

 

[Xomymy]

Inte för att spela djävulens advokat men min första tanke är docka att de kanske bara tog de 760 som var så illa däran att det var rimligast att avliva. "Not necessarily no kill-shelters" får mig att tänka att artikelförfattaren har en tydlig ställning i frågan om hur många djur som ska räddas.

Jag har svårt att se hur bara 47st hundar av hela 760st är tillräckligt bra för att få nya hem.

Medelvärdet på kill-rate i amerikanska härbärgen ligger på 5%, de högsta kill-rate:n härbärgen har är i Mississippi som ligger på 18.3% (https://www.veterinarians.org/animal-shelter-statistics/)

När man googlar verkar PEETA'S kill-rate ligga på ca 90% (lite olika beroende på källa men däromkring)

 

[lilstar]

Jag har svårt att se hur bara 47st hundar av hela 760st är tillräckligt bra för att få nya hem.

Medelvärdet på kill-rate i amerikanska härbärgen ligger på 5%, den högsta kill-rate:n härbärgen har är i Mississippi som ligger på 18.3% (https://www.veterinarians.org/animal-shelter-statistics/)

När man googlar verkar PEETA'S kill-rate ligga på ca 90% (lite olika beroende på källa men däromkring)

Jag menar att de kanske bara räddar de allra värsta. De som är jättesjuka, illa skadade, väldigt gamla eller osocialiserade/aggressiva. Inte orimligt med 760 såna på ett år i USA. De har ju inte statliga djurskyddsinspektörer så som vi har.

 

[Xomymy]

Jag menar att de kanske bara räddar de allra värsta. De som är jättesjuka, illa skadade, väldigt gamla eller osocialiserade/aggressiva. Inte orimligt med 760 såna på ett år i USA. De har ju inte statliga djurskyddsinspektörer så som vi har.

De har nog mer än 700 hundar de avlivar per år. Men utav en grupp på 760st hundar så var bara 47st "tillräckligt bra" att inte avlivas.

 

[Piaff]

Jag har sett flera som ”adopterat” en valp från seriös skk-uppfödare. Virtue signal på hög nivå!

Köpa barn är för övrigt ej olagligt i USA, med plusset att mamman förminskas till ”surrogat”. Det är dock ett svart hål som kanske bäst behandlas i egen tråd…

 

[Wingates]

Jag menar att de kanske bara räddar de allra värsta. De som är jättesjuka, illa skadade, väldigt gamla eller osocialiserade/aggressiva. Inte orimligt med 760 såna på ett år i USA. De har ju inte statliga djurskyddsinspektörer så som vi har.

Nä, de avlivar oavsett. Ska se om jag kan hitta lite källor imorgon - är för trött nu, men peta är inte direkt en bra djurrättorganisation.

 

[Puffindog]

Jag har sett flera som ”adopterat” en valp från seriös skk-uppfödare. Virtue signal på hög nivå!

Köpa barn är för övrigt ej olagligt i USA, med plusset att mamman förminskas till ”surrogat”. Det är dock ett svart hål som kanske bäst behandlas i egen tråd…

Jag har sett folk i självaste USA säga att dom "adopterade" en valp från en djuraffär med sina bilder på sin nya valp. Så "adoption" verkar har ersatt ordet "köp" för flera.

 

[starcastle]

Jag har sett folk i självaste USA säga att dom "adopterade" en valp från en djuraffär med sina bilder på sin nya valp. Så "adoption" verkar har ersatt ordet "köp" för flera.

Det har till stor del ersatt ordet köpa även i Sverige, om än mest i yngre generationer.

Men jag blir lika förolämpad varje gång jag som uppfödare får förfrågningar om att adoptera från mig.


Jag har inte en rescue full med oönskade hundar som är i desperat behov av ett hem, vilket hem som helst. I princip...


Jag tar en valpkull när jag ska nåt för nästa generation för egen del. Sen blir det då valpar över, jag kan ju inte behålla allihop. Och dessa är till salu. Inte till adoption.

Numera svarar jag bara att dom måste ha missförstått, jag är inte ett rescue, jag är uppfödare och har inga hundar för adoption.

Man hör i princip aldrig av dom igen...

 

[Puffindog]

Det har till stor del ersatt ordet köpa även i Sverige, om än mest i yngre generationer.

Men jag blir lika förolämpad varje gång jag som uppfödare får förfrågningar om att adoptera från mig.


Jag har inte en rescue full med oönskade hundar som är i desperat behov av ett hem, vilket hem som helst. I princip...


Jag tar en valpkull när jag ska nåt för nästa generation för egen del. Sen blir det då valpar över, jag kan ju inte behålla allihop. Och dessa är till salu. Inte till adoption.

Numera svarar jag bara att dom måste ha missförstått, jag är inte ett rescue, jag är uppfödare och har inga hundar för adoption.

Man hör i princip aldrig av dom igen...

Som sagt, jag misstänker att "adoption" har ersatt "köp" i de yngre generationer just för att förmänskliga. "Det är en familjemedlem!" men det skaffar väl också de som säger att dom köper?

 

[Xomymy]

Som sagt, jag misstänker att "adoption" har ersatt "köp" i de yngre generationer just för att förmänskliga. "Det är en familjemedlem!" men det skaffar väl också de som säger att dom köper?

Man får säga "skaffa hund" så blir båda lägren nöjda

 

[Sel]

Man får säga "skaffa hund" så blir båda lägren nöjda

Fast om jag är uppfödare och någon undrar om de får "skaffa" hund från mig blir jag nog rätt paff också. Jag tycker nog att köpa bör råda. "Jag ska köpa en omplacering. "... "jag ska köpa en valp" alternativt helt enkelt: "jag ska köpa en hund från xx"

 

[starcastle]

Jag har lite svårt att förstå attityden hos amerikanska shelters och rescues mot uppfödare. I synnerhet mot de uppfödare som får reda på att en hund dom fött upp befinner sig på sagda rescue/shelter.

Ett långt exempel

En gift kvinna har 2 Silken Windhounds.
Skilsmässan är en långdragen mardröm.


Vid något tillfälle var kvinnan tvungen att vara nån annanstans (minns inte alls varför) och mannen skulle då ta hand om hundarna som han faktiskt levt med redan under ett antal år.
Av någon för mig okänd anledning lämnar han hundarna utan uppsikt alls, vad jag förstår under flera dagar. Ingen mat, inte gå ut och så vidare.

Det slutade ju så klart med ett ingripande från myndigheterna som samtidigt beslagtog hundarna.


Den ena, eller eventuellt båda (minns ej) blev dömd(a) på något vis i samband med att hundarna inte tagits om hand.
Med denna plump i protokollet är det inte svårt att förstå att kvinnan inte fick tillbaks sina hundar. Som då sitter på ett shelter/rescue (jag har aldrig förstått skillnaden).


Uppfödaren träder in på scenen, kontaktar stället som har hundarna och ber om att få dom tillbaks, adoptera dom, köpa dom, vad som helst bara hon får tillbaks hundarna.
Tvärnej! Inte under några som helst omständigheter skulle hundarna tillbaks till uppfödaren! Och dom vägrade att ens tala om ifall hundarna mådde bra, var okey och så vidare.
Och nej, hundarna skulle adopteras ut helt anonymt, uppfödaren kommer aldrig att få reda på vem som adopterat dom. Never ever! Kommer icke på fråga!


Uppfödaren skickade ett brev och bad dom att i alla fall vidarebefordra brevet till den som adopterar hundarna. Där stod det om deras namn, deras stamtavla, om hundarna bakom, deras bakgrund, vem som fött upp dom och så vidare.
Och så kunde ju den nya ägaren (är man ägare om man adopterat?) själv avgöra om dom ville ta kontakt med uppfödaren, rascommunityn och så vidare.


Jag vet faktiskt inte om brevet verkligen vidarebefordrats. Såvitt jag vet har inte nya ägaren haft kontakt med någon inom rasen.


Det borde framgå med all önskvärd tydlighet att denna uppfödare inte ville annat än att det skulle gå väl för de hundar hon fött upp. Men ändå är attityden densamma, uppfödare är hemska människor...

Just det där fick mig att för gott sluta att sympatisera med shelters och rescues. Gör dom en god gärning? Kanske. Jag är inte alltid så säker på att dom är ute efter hundarnas bästa...

 

[starcastle]

Men allvarlig hörni, om man nu envisas med att man adopterar en hund, vad är man då? En adoptör? För ägare kan dom ju inte vara?

Äger man verkligen något man adopterar?
Ordet kommer ju från adoption av barn, dessa äger man ju absolut inte.
Så om dom nu jämställer adoption av hund med adoption av ett barn, hur ser dom då på sig själva och eventuell äganderätt? Eller för den delen ägaransvar?

Tycker dom att det rent juridiskt är samma lagar, krav och rättigheter som gäller för en adoptör som för en ägare? För det är ju tydligen inte samma sak i huvudet på somliga.

 

[Xomymy]

Men allvarlig hörni, om man nu envisas med att man adopterar en hund, vad är man då? En adoptör? För ägare kan dom ju inte vara?

Äger man verkligen något man adopterar?
Ordet kommer ju från adoption av barn, dessa äger man ju absolut inte.
Så om dom nu jämställer adoption av hund med adoption av ett barn, hur ser dom då på sig själva och eventuell äganderätt? Eller för den delen ägaransvar?

Tycker dom att det rent juridiskt är samma lagar, krav och rättigheter som gäller för en adoptör som för en ägare? För det är ju tydligen inte samma sak i huvudet på somliga.

Jag tror bara vissa människor inte gillar att "äga" levande varelser utan ser sig mer som förmyndare till sina fyrbenta familjemedlemmar, därav dessa termer.

Tror jag nämnde det innan men personligen bryr jag mig inte för i slutändan är det bara ord. Jag äger min hund som jag köpte som omplacering som vissa kanske anser att jag adopterade. I slutändan gör det ingen skillnad för hunden är ändå mitt ansvar vad för ord man än använder

 

[TinyWiny]

Men allvarlig hörni, om man nu envisas med att man adopterar en hund, vad är man då? En adoptör? För ägare kan dom ju inte vara?

Äger man verkligen något man adopterar?
Ordet kommer ju från adoption av barn, dessa äger man ju absolut inte.
Så om dom nu jämställer adoption av hund med adoption av ett barn, hur ser dom då på sig själva och eventuell äganderätt? Eller för den delen ägaransvar?

Tycker dom att det rent juridiskt är samma lagar, krav och rättigheter som gäller för en adoptör som för en ägare? För det är ju tydligen inte samma sak i huvudet på somliga.

Jag har länge undrat detsamma. Jag köper mina djur men när jag pratar om dem säger jag att de bor här/vi kamperar ihop istället för att säga att de bor hos mig eller liknande och jag säger när de flyttade hit/när vi hämtade dem och liknande istället för när vi var och köpte men det är ju för att nu är de ju mina familjemedlemmar men jag köpte dem ju ändå även om det för mig inte är relevant i sig att det är en pengatransaktion. De hundar och katter jag har fått till skänks (eller som i katters fall, som bara har kommit hit och bosatt sig här) har jag ju älskat precis lika mycket som de jag har betalat för och de har fått precis samma omvårdnad, veterinärvård osv. som de jag har betalat pengar för. Kanske handlar det bara om att endel tycker att det låter illa att ha köpt sina familjemedlemmar? Jag tror att det handlar om att det ska låta fint. Att det ska förtydliga att det handlar om att de har räddat ett djur. Jag hoppas att den som säger sig adoptera djur tar sitt ansvar lika seriöst som den som har köpt för även med barn kommer ju ansvar som inte går att avsäga sig om man tänker adoption då.

 

[Sel]

Men allvarlig hörni, om man nu envisas med att man adopterar en hund, vad är man då? En adoptör? För ägare kan dom ju inte vara?

Äger man verkligen något man adopterar?
Ordet kommer ju från adoption av barn, dessa äger man ju absolut inte.
Så om dom nu jämställer adoption av hund med adoption av ett barn, hur ser dom då på sig själva och eventuell äganderätt? Eller för den delen ägaransvar?

Tycker dom att det rent juridiskt är samma lagar, krav och rättigheter som gäller för en adoptör som för en ägare? För det är ju tydligen inte samma sak i huvudet på somliga.

Jackson Galaxy gillar att kalla kattägare för guardians. Jag tycker faktiskt att det är lite passande.

 

[Puffindog]

Jag har lite svårt att förstå attityden hos amerikanska shelters och rescues mot uppfödare. I synnerhet mot de uppfödare som får reda på att en hund dom fött upp befinner sig på sagda rescue/shelter.

Ett långt exempel

En gift kvinna har 2 Silken Windhounds.
Skilsmässan är en långdragen mardröm.


Vid något tillfälle var kvinnan tvungen att vara nån annanstans (minns inte alls varför) och mannen skulle då ta hand om hundarna som han faktiskt levt med redan under ett antal år.
Av någon för mig okänd anledning lämnar han hundarna utan uppsikt alls, vad jag förstår under flera dagar. Ingen mat, inte gå ut och så vidare.

Det slutade ju så klart med ett ingripande från myndigheterna som samtidigt beslagtog hundarna.


Den ena, eller eventuellt båda (minns ej) blev dömd(a) på något vis i samband med att hundarna inte tagits om hand.
Med denna plump i protokollet är det inte svårt att förstå att kvinnan inte fick tillbaks sina hundar. Som då sitter på ett shelter/rescue (jag har aldrig förstått skillnaden).


Uppfödaren träder in på scenen, kontaktar stället som har hundarna och ber om att få dom tillbaks, adoptera dom, köpa dom, vad som helst bara hon får tillbaks hundarna.
Tvärnej! Inte under några som helst omständigheter skulle hundarna tillbaks till uppfödaren! Och dom vägrade att ens tala om ifall hundarna mådde bra, var okey och så vidare.
Och nej, hundarna skulle adopteras ut helt anonymt, uppfödaren kommer aldrig att få reda på vem som adopterat dom. Never ever! Kommer icke på fråga!


Uppfödaren skickade ett brev och bad dom att i alla fall vidarebefordra brevet till den som adopterar hundarna. Där stod det om deras namn, deras stamtavla, om hundarna bakom, deras bakgrund, vem som fött upp dom och så vidare.
Och så kunde ju den nya ägaren (är man ägare om man adopterat?) själv avgöra om dom ville ta kontakt med uppfödaren, rascommunityn och så vidare.


Jag vet faktiskt inte om brevet verkligen vidarebefordrats. Såvitt jag vet har inte nya ägaren haft kontakt med någon inom rasen.


Det borde framgå med all önskvärd tydlighet att denna uppfödare inte ville annat än att det skulle gå väl för de hundar hon fött upp. Men ändå är attityden densamma, uppfödare är hemska människor...

Just det där fick mig att för gott sluta att sympatisera med shelters och rescues. Gör dom en god gärning? Kanske. Jag är inte alltid så säker på att dom är ute efter hundarnas bästa...

Det finns många fall där en seriöst uppfödd renrasig hund har rymt och sen infångad, blivit dumpad på ett shelter (kanske av argt ex) och f.d ägare och/eller uppfödare kontaktar och erbjuder att ta över hunden och fått ett nej. Det talas mycket om hur det är platsbrist på härbärgen, men när folk kommer och är villiga att ta över hundar så det blir plats över till en hemlös hund så passar det inte. En hel del härbärgen är väldigt emot uppfödare överlag, vilket är synd. Det är som sagt inte seriöst uppfödda djur som tar platser på härbärgen, inte direkt iallafall eftersom dom sökes upp och erbjuds nytt hem gott som direkt, sen upp till härbärget om dom är villiga att föra över hunden eller inte.

Angående shelter och rescue betyder det i princip samma sak, men vissa amerikanska sidor säger att härbärgen är statligt finansierade medan rescues drivs av privatpersoner via egen finansiering eller donationer.

 

[BornAgain]

Själv säger jag att jag köpt min hund. Bara för att aldrig glömma bort att det är vad jag gjort.

Jag har tagit mig en stor frihet genom att köpa en annan jag-medveten varelse. I princip all makt i vår relation är min. Vi är inte jämlikar och kommer aldrig att bli. Det kommer aldrig en dag då han har rätt att göra andra val om han inte är nöjd.

Detta betyder att allt ansvar i vår relation är mitt. Och att det är mitt ansvar att göra allt jag kan för att det liv jag erbjuder honom är bra även ur hans eget subjektiva perspektiv.

Han må vara den son jag aldrig fick i mitt hjärta - men jag är hans ägare. Ett faktum som inga omskrivningar kan ändra.