Jag har fått på nöten rejält här när jag utryckt sådana känslor. Man får absolut inte känna så utan man ska svälja det obehaget och vara solidarisk. Om du mår pyton hela ditt liv av tanken på att donera spelar ingen roll du är bara självisk om du känner så. ditt mående är inte viktigt utan du är bara en påse med organ som råkar gå omkring lös och ledig.Jag blir lite provocerad av alla pekpinnar och att det är så självklart att donera.
Jag vill inte ”leva vidare” i någon annan och vill inte heller ha någon annans kroppsdel i mig.
För mig skapar tanken ett stort obehag.
Nej jag donerar absolut inte. Anser att det lilla välmående jag har kan jag faktiskt få uppleva utan ännu mer depression och ångest.