Jag förstår dig inte! Själv är jag oerhörttacksam för att det finns medicin som antbiotika när jag drabbades av en allvarlig sepsis som nästan tog mitt liv. Jag tillbringade 10 veckor, varav tre på IVA, på sjukhus och utan medicin och omvårdnad hade jag varit död nu.Det känns otroligt äckligt. Jag vill heller inte behöva äta medicin livet ut (för att inte stöta bort organet). Jag äter inte ens ut antibiotika-kurer på typ en vecka. Jag vet att jag absolut inte skulle sköta medicinen, inte för att jag inte kan utan bara för att jag inte har lust. Äter inga mediciner alls i vanliga fall. När jag plastikopererat mig så har jag ätit medicin max en dag efteråt sen skiter jag i det.
Jag vill inte ha någon annans kroppsdel inopererad och som @MarieJ vill jag inte att mina kroppsdelar lever vidare i någon annan heller.
Blod vet jag inte, mig veterligen har jag aldrig behövt få blod. Kan absolut donera blod, och säkert ta emot. Men skulle nog känna mig äcklig tills det känns som att blodet är utbytt
För mig är det självklart att säga ja till organdonation, forsknings donationhar jag inte tagit ställning till men funderar lite mer.