Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

[lillaP]

Nu har allt gått och blivit fel och jag har bara mig själv att skylla. Förra veckan blev det stressigt när vi skulle lasta och jag kände det innan och visste att jag inte borde ha varit den som lastat. Men jag hade ingen annan hästkunnig med mig så jag gav mig fan på att lasta ändå.

Självklart gick hästen inte in (hon går in när jag är lugn utan problem). Och då blev jag ännu mer stressad (skulle till träning) och tillslut gjorde jag det jag absolut visste var så himla fel: jag bad mamma ta ett spö och hålla det bakom hästen. Hon snuddade lätt med spöet på hästens bak och hon gick ofrivilligt under tvång men lydigt och snällt in och stod still där.

När vi sedan skulle hem hade vi samma problem. Men det gick bättre och utan våld. Sen idag läste jag ut en hel bok om NH och känner mig urdum att jag ens kunde utsätta min häst för det!

Idag försökte jag lasta henne enligt NH i min ensamhet i lugn och ro, men hon satte bara en hov på rampen och backade sedan bort eller gick åt sidan. Jag har mist allt hennes förtroende och fått reda på att hon inte respekterar mig det minsta.

Vad ska jag göra? Jag vill inte vara sådan mot min häst, jag vill att hon ska vilja göra mig till lags, inte bli tvingad. Hur ska jag ta mig ur detta jag själv försatt mig i? Någon klok hästmänniska som har något råd?

 

[Yoshi]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Hej

Finns en tråd på sid 2 som heter trasportlastning där finns tips om att utfodra (obs inte muta) i trasporten.

Lycka till

 

[annax]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

klandra inte dig själv så hårt, våra älskade hästar är förlåtande djur. Och tacka fan för det, hur skulle de annars stå ut med de fel vi ibland gör?

Alla är vi stressade ibland, alla gör vi misstag. Ta det lugnt nästa gång, och gör på det sätt som känns bra och rätt. Låt det ta den tiden det tar och beröm.

Vet ju inte hur just din häst fungerar, men nästa gång du behöver hjälp med att någon står bakom hästen...låt personen bara lägga handen försiktigt på hästen, samtidigt som du pratar lugnt. Det manar på, men inte på ett stressande sätt. Strunta helt i spöet.

 

[lillaP]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

klandra inte dig själv så hårt, våra älskade hästar är förlåtande djur. Och tacka fan för det, hur skulle de annars stå ut med de fel vi ibland gör?

Alla är vi stressade ibland, alla gör vi misstag. Ta det lugnt nästa gång, och gör på det sätt som känns bra och rätt. Låt det ta den tiden det tar och beröm.

Vet ju inte hur just din häst fungerar, men nästa gång du behöver hjälp med att någon står bakom hästen...låt personen bara lägga handen försiktigt på hästen, samtidigt som du pratar lugnt. Det manar på, men inte på ett stressande sätt. Strunta helt i spöet.

Tack för ditt svar. Man behöver lite positiv förstärkning ibland. Jag ska försöka att inte bli för upprörd om det inte går, men när pappa är med så kan ju han hjälpa mig och gå bakom hästen...

 

[Sellan]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

du kan ju ha "infångare" på sidan av rampen tex, spånbalar.
Min häst har varit med om en olycka i transporten då han välte (!) i en kurva för ca 10-11år sedan. sedan dess var han "livrädd" när vi åkte i kurvor, och han vägrade kliva på rampen, men när det var inramat med spånbalar blev han mer "trygg" och vågade gå upp och förstod att det inte var något farligt....

det var när vi skulle träna att gå på en träbro (western-bro) då han vägrade äns att he en hov på bron, trots att han fick gå "efter" en annan häst som älska att gå på bron, la morötter på den osv och jag stog på den ett bra tag med maaaassa mat och han ville helt enkelt inte gå på den.. sedan provade jag att he koner på sidorna och så fort det blev inramat så gick han på bron utan att blinka, luktade inte äns på den utan stövlade på och jag fick en smärre chock och såg ut såhär
sedan dess har han aldrig tvekat på bron...

jag och min pålle har inte åkt så värst mycket transport de senaste 9åren, typ 10ggr allt som allt, och så fort vi har spånbalarna på sidan så knatar han på med öronen framåt och sedan när vi tar bort dem så vägrar han äns he hoven på rampen.,..

och "linor" funkar inte alls utan de blir bara en maktkamp och sparkelispark och ännu värre.

hade för några år sedan en B-ponny som hade varit med om en olycka i samband med urlastning och alltid fick panik när vi skulle backa bakåt (en helt annan historia) men hon litade fullt ut på mig, så vi tog en jacka över hennes huvud och gick in med henne, för åka transport tyckte hon var jättekull men "bakrampen" hade hon fobi för.. (fronturlastade henne alltid eftersom hon fick värdens panik och kastade sig fram å tillbaka när vi skulle backa innan vi hunnit tagit ner bakluckan)

Min andra B-ponny gick in så fort det var en ny som ledde henne in i transporten, EN gång funkade för varje "människa" sen satte hon sig på tvären hon har än idag sina "ideer"...

Kanske inte har svaret på din fråga men det är hur jag har gjort med mina hästar..

 

[lillaP]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Jag ska ha det där med spånbalarna i åttanke idag när vi lastar! Om hon inte går på första och andra så kan man ju alltid försöka. Tacktack för det braiga tipset :smirk:

 

[Alexandra_W]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

För det första tycker jag att du ska sluta ha dåligt samvete. Jag anser INTE att det var MINSTA våld att din mamma duttade med ett spö på hästen. Då är det faktiskt MER 'tvång' att använda press - eftergiftmetoden med repgrimma.

Faktum är att jag skulle peta med spöet på hästen varje gång den krånglade. Observera inte slå, utan som du säger peta. Hästen är uppenbarligen utefter det du skriver inte rädd för transporten, utan har ibland bara inte lust. Och sålänge det räcker med den milda påfösning som att peta med ett spö gör skulle jag använda det.

Jag anser inte att hästens beteende har med förtroendebrist att göra, däremot respektbrist. Och att den kanske vet att den kan komma undan med att göra som den vill i de där lägena.

Jag tabbade mig förresten med min unghäst, jag råkade välta en bom på hennes bakben när hon gått i, hon blev rädd och reste sig och slog huvudet i taket och kastade sig ut. Innan detta lastade hon sig själv, det gör hon inte nu utan nu går hon på, provar kastade med huvudet för att se om hon ska slå i det, och backar gärna av. Jag håller emot när hon vill backa av, och låter henne veva med huvudet så hon märker att hon inte slår i taket, och använder sen tryck - eftergift. Och för varje gång kommer vi närmare och närmare hur det var innan incidenten. Så hästar är förlåtande.

 

[Arista]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Jag tycker inte heller att du ska ha dåligt samvete. Du verkar insiktsfull och vill göra det bästa för din häst. Att använda spöet som en "förlängd arm" är en sak - att bli upprörd och slå in hästen i transporten är en annan.

 

[fnillson]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Hästen är uppenbarligen utefter det du skriver inte rädd för transporten, utan har ibland bara inte lust.

Om hästen inte var det minsta rädd skulle den väl promenera upp i transporten lika lätt som den promenerar med till hagen? Jag anser att det inte finns elaka eller tjuriga hästar....betendet bottnar alltid i nånting.

Mina tips är: Ta det lugnt...och "läs av din häst".

Lycka till!

 

[lillaP]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Svarar alla samtidigt: Tack för era snälla ord! Det visade sig att ni hade rätt, hon var bara tjurskallig. Igår när vi skulle lasta var hon precis likadan. Denna gång lade vi pisken åt sidan och jag lät min pappa lasta. Hon gick in efter att vi puttat och uppmuntrat i ungefär tio minuter, vi var fyra pers. Vi berömde henne för varje steg hon tog och efter ett tag orkade hon inte tjaffsa mer, så då gick hon helt oberört in och stod där hur lugnt som helst.

När vi skulle åka hem igen gick hon lugnt och fint in på första försöket. :smirk: Känns som att vi är på spår igen!

 

[Blandrastik]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Det här håller jag absolut med om!!

En häst som ser ut som den spanar på molnen, eller kliar sig där den står till synes helt oberörd utanför transporten, varför skulle inte detta kunna vara en typ av stress? Att den helt enkelt stänger av.

Jag är mycket skeptisk till frasen: "rädd är den inte, utan bara dum, den bara står där och är istadig"

Jag har själv en treåring som jag nyss köpt, i aug, han är ett typexempel på istadighet. Det tog en och halv timme att last honom när han skulle levereras till mig, han gamla matte uttryckte sig precis så. "Han var inte rädd, bara dum"

Igår så lastade jag honom själv på tre minuter, han har fått äta sitt kraftfoder i transporten och han har gått in när han funnit det lämpligt. Första dagen tog det också en och en halv timma för mig. Och jag är helt övertygad om att när han har varit istadig, då har han inte varit dum utan stressad.

 

[lamagga]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Jag tror visst att lastningsproblem kan ha olika orsaker. Har haft tre hästar med olika problem som fått lösas på olika sätt. Den första var helt enkelt rädd efter en olycka, tog diverse experter till hjälp men det enda som fungerade var ett halvårs långsiktig fobiträning. Sen var det löst. Den andra var en unghäst som helt enkelt inte begrep vitsen med att klättra upp på en transport, en erfaren läromästare (lättastad häst) som lastades först löste det problemet. Den tredje var en erfaren tävlingshäst som inte var ett skvatt rädd för att åka transport men som utmanade ledarskapet och bara behagade gå på när hon själv ville. Och det kunde vara efter tre timmar. Där fungerade NH-metod och ledarskapsträning utmärkt. Så mitt tips är - försök att lista ut vad som är hästens problem och sök sen lösningen. Då behövs varken pisk eller linor. Men det kan ta tid.

 

[fnillson]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Det här håller jag absolut med om!!

En häst som ser ut som den spanar på molnen, eller kliar sig där den står till synes helt oberörd utanför transporten, varför skulle inte detta kunna vara en typ av stress? Att den helt enkelt stänger av.

Jag är mycket skeptisk till frasen: "rädd är den inte, utan bara dum, den bara står där och är istadig"

Jag har själv en treåring som jag nyss köpt, i aug, han är ett typexempel på istadighet. Det tog en och halv timme att last honom när han skulle levereras till mig, han gamla matte uttryckte sig precis så. "Han var inte rädd, bara dum"

Igår så lastade jag honom själv på tre minuter, han har fått äta sitt kraftfoder i transporten och han har gått in när han funnit det lämpligt. Första dagen tog det också en och en halv timma för mig. Och jag är helt övertygad om att när han har varit istadig, då har han inte varit dum utan stressad.

Så mitt tips är - försök att lista ut vad som är hästens problem och sök sen lösningen. Då behövs varken pisk eller linor. Men det kan ta tid.

Mycket bra sagt!!

 

[RealRelation]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Jag är en själv stressad person (börjar bli bättre)
Men så fort man har lite med tid, vill iväg blir orolig då hästen är nervös, olydig o.s.v usch då är man ett vrak!

Här MÅSTE man ta ett djuuupt andetag, kanske blunda någon stund och tänka luuugnt.. lite yoga !
Mkt av vårt psyke påverkar hästen även om man inte tror det.
Låssas du vara lugnt och glad, äpp äpp djur känner ändå av så lätt.
Men det är bra att kunna låssas eller försöka om man nu inte är lugn eller glad den gången.

Klandra dig inte.. hade ni bråttom så hade ni, vad skulle du annars gjort, ibland måste man ta den snabbaste utvägen även om den inte alltid känns rätt.
Jag tyckte inte det var dödens metod direkt, vi har manat in många hästar i transport med rep bakom rumpan- men då när vi kanske ska bort till veterinär eller kurs.
Och ändå så har de gått in frivilligt efteråt.
Man hinner inte träna i stress, man ska inte träna i stress.

Jag tror inte din häst "hatar" är arg på dig för att du "tvinga" in den i transporten.
Men ta en dag och träna, då du vill och har tid.

Har man inte tid så ska man inte träna,
vill man inte så ska man inte träna.
Kom ihåg det.

Jag tror inte hon tappat förtroende för dig pga av lastningen heller

good luck

 

[lillaP]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Tack för alla svar. Som sagt så hoppas jag att vi lyckats lösa det, men ska inte iväg förrän om en vecka. Jag lär ju märka. Jag håller med ni som säger att alla hästar har olika själ, självklart är det så. Och man ska nog inte heller hålla på och lasta när man själv inte orkar eller är på dåligt humör. Så nästa gång vi åker kommer vi göra som sist, vara i GOD tid (vi var ca 30 minuter för tidiga!) men det var skönt det med. Då kunde hon stå inne i transporten ett tag och käka lite morötter, vilket aldrig är fel.

 

[flashlight]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Vad är problemet? Det funkade ju?

Kanske var det bästa sättet för din häst att förstå att den ska in.

Hästar är individe och man måste anpassa metoderna efter det. Vissa skulle jag inte ta till spöhot på medan andra kan förstå det ganska bra.

Döm inte dej själv så hårt, du misshandlade ju inte hästen? Jag har gjort som du hästar, och den gick in själv sen. Det gäller att se vad som behövs för varje individ. Det är äkta horsemanship att se vad som fungerar på varje häst.

Vi hade en ponny som tidigare ägare lärt att gå in med linor. Inte det roligaste sättet, men resultatet var att om han tvekade kunde man knäppa fast en lina i transporten så gick han in! Mer behövdes inte. Och då gjorde vi ju det om han nån gång verkade ovillig.

 

[flashlight]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Om hästen inte var det minsta rädd skulle den väl promenera upp i transporten lika lätt som den promenerar med till hagen? Jag anser att det inte finns elaka eller tjuriga hästar....betendet bottnar alltid i nånting.

Mina tips är: Ta det lugnt...och "läs av din häst".

Lycka till!

Det kan faktiskt vara så att en häst inte "har lust" att åka. varför skulle den vilja det?
Hur kul är det för en häst att stå i ett trångt utrymme som dessutom rör sig obehagligt så den måste parera. Den fattar inte ens syftet om den inte är mycket van och gilllar tävlingar, tex.

Varför skulle den bara kasta sig in och ropa hurra för att matte vill åka?

 

[fnillson]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Nog kanske det kan vara så att hästen inte vill åka pga att den inte gillar att tex tävla...men då bottnar det ju i nån typ av rädsla iaf...kanske rädsla över att misslyckas elr rädsla över att vara nervös på tävlingsplatsen eller liknande...

Jag tror fortfarande att alla hästar vill gott....dom vill göra sitt bästa. Om jag har ett bra förhållande till min häst och alltid behandlar honom med respekt...så kommer han att göra sitt bästa jämt när jag ber om det....en häst gör allt för sin ledare. (Det är min uppfattning).

 

[Super Sonic]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

vi i min familj hade samma problem med vår ponny hon stegrade sig när hon kommit halvvägs in och sedan hoppade hon av rampen åt sidan. sedan fick vi höra av en som föder upp galoppörer att man kunde ge dem ett rapp med spöet om de gick ut igen och då gjorde vi det och nu går hon in utan problem. det handlar om vem som bestämmer inte att du är elak mot hästen. nån gång då och då för hon för sig att hon inte vill gå in och då hämtar vi spöet och oftast räcker det med att hon ser det så går hon in i transporten. när vi köpte henne så sprang hon in men så en dag vägrade hon. hon testade oss helt enkelt och tillslut visade vi henne vem det var som bestämde!

 

[lillaP]

Sv: Ångest - hjälp hitåt! (lite långt)

Tack för era svar. Jo, nu funkar det igen. Det var nog som några av er sa, att hon testade lite oså. De senaste gångerna har hon gått in utan problem :smirk: