Jettan
Trådstartare
Hej alla föräldrar!
Jag är sedan i höstas lärarstuderande. Nu har jag dock börjat tvivla på mitt val av yrke. Jag blir ledsen och mycket upprörd över att höra hur flera av era barn blir behandlade av andra barn i skolan och kanske framförallt hur ni och era barn blir bemötta av skolpersonalen!
Jag har redan nu hunnit med en del praktik och min första upplevelse var mycket positiv och jag kände mig super motiverad. Nu har det gått en tid och jag har hunnit bevittna det ni talar om här; hur riktigt usla en del lärare är.
Min uppfattning om skolan har gått från att vara att det ska bli kul att få komma ut och praktisera det jag har lärt mig till att jag inte vet om jag orkar med det fullständiga hästjobb som skolan verkar vara i behov av.
Jag vill inte komma ut som färdig lärare och "nöja" mig med den medelmåttiga lärarstandarden som verkar finnas; jag vill vara bäst på det jag gör!!!
Senaste skolan började jag min praktik med att höra en idrottlärare skrika i en full korridor till en elev att han "stank som en gammal kärring" (elven hade rökt).
Är det så man ska bemöta sina elever???? (kanske ska tillägga att denna sliskiga medelålders läraren helt uppenbarligen försökte imponera på 14-årig flicka som stod brevid?)
Sedan mattelektion, där läraren var helt omotiverad och eleverna såg ut som om de skulle kunna gå och hänga sig när som helst!
Efter det tyska lektion där läraren endast talade med pojkarna i klassen (flest pojkar, tre flickor). En av flickorna var helt uppenbart mobbad, läraren satte henne att göra grupparbete med de andra två flickorna, som inte ens tittade på henne.... Ingen reaktion från läraren...
Efteråt frågade jag läraren om vad hon hade för uppfattning av klassen och hur hon tyckte undervisningen hade gått. Hennes svar på detta var att klassen var tyst och skötsam och därför hade undervisningen gått bra.
Jag fattar bara inte Måttet på om undervisningen har gått bra är väl inte om klassen är tyst, utan om eleverna har lärt sig något och kunnat utvecklats???
Det känns bara väldigt jobbigt nu, att få se det från insidan och att höra hur flera av er har det... Hur ska lilla jag kunna göra någon skillnad? Hur ska jag som en nykläckt lärare kunna påverka de "gamla rävarna"? Jag känner ändå att det finns behov av att sånna som jag kommer ut i skolan, men hur ska jag orka??? Och som förälder ställer jag mig frågan; hur ska jag kunna lita på att min dotter ska kunna vara trygg i skolan? Hur ska jag kunna lita på att hon verkligen får lära sig på rätt sätt för att få ut maximal kunskap???
Jag är sedan i höstas lärarstuderande. Nu har jag dock börjat tvivla på mitt val av yrke. Jag blir ledsen och mycket upprörd över att höra hur flera av era barn blir behandlade av andra barn i skolan och kanske framförallt hur ni och era barn blir bemötta av skolpersonalen!
Jag har redan nu hunnit med en del praktik och min första upplevelse var mycket positiv och jag kände mig super motiverad. Nu har det gått en tid och jag har hunnit bevittna det ni talar om här; hur riktigt usla en del lärare är.
Min uppfattning om skolan har gått från att vara att det ska bli kul att få komma ut och praktisera det jag har lärt mig till att jag inte vet om jag orkar med det fullständiga hästjobb som skolan verkar vara i behov av.
Jag vill inte komma ut som färdig lärare och "nöja" mig med den medelmåttiga lärarstandarden som verkar finnas; jag vill vara bäst på det jag gör!!!
Senaste skolan började jag min praktik med att höra en idrottlärare skrika i en full korridor till en elev att han "stank som en gammal kärring" (elven hade rökt).
Är det så man ska bemöta sina elever???? (kanske ska tillägga att denna sliskiga medelålders läraren helt uppenbarligen försökte imponera på 14-årig flicka som stod brevid?)Sedan mattelektion, där läraren var helt omotiverad och eleverna såg ut som om de skulle kunna gå och hänga sig när som helst!
Efter det tyska lektion där läraren endast talade med pojkarna i klassen (flest pojkar, tre flickor). En av flickorna var helt uppenbart mobbad, läraren satte henne att göra grupparbete med de andra två flickorna, som inte ens tittade på henne.... Ingen reaktion från läraren...
Efteråt frågade jag läraren om vad hon hade för uppfattning av klassen och hur hon tyckte undervisningen hade gått. Hennes svar på detta var att klassen var tyst och skötsam och därför hade undervisningen gått bra.
Jag fattar bara inte
Måttet på om undervisningen har gått bra är väl inte om klassen är tyst, utan om eleverna har lärt sig något och kunnat utvecklats??? Det känns bara väldigt jobbigt nu, att få se det från insidan och att höra hur flera av er har det...
Hur ska lilla jag kunna göra någon skillnad? Hur ska jag som en nykläckt lärare kunna påverka de "gamla rävarna"? Jag känner ändå att det finns behov av att sånna som jag kommer ut i skolan, men hur ska jag orka??? Och som förälder ställer jag mig frågan; hur ska jag kunna lita på att min dotter ska kunna vara trygg i skolan? Hur ska jag kunna lita på att hon verkligen får lära sig på rätt sätt för att få ut maximal kunskap???
