Angående att få stödet på yttertygel

[Malinigbg]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Ni kan gå hem - jag fyller ut hela tråden själv
HÄRLIGT JOBBAT BUKEFALOS

 

[Cilla]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

*kl*

läst igenom hela tråden snabbt och såhär tänker jag om stöd/kontakt tygel-skänkel:

målet, som sagt inom all sorts ridning är ju att kunna rida hästen med så små hjälper som möjligt. en häst utan ryttare går nästan alltid i perfekt balans och bär upp sig på bakbenen. när en ryttare kommer upp i sadeln ändras balansen och hästen får arbeta hårt för att orka balansera upp det hela.

vad vi egentligen sysslar med när vi rider är att lära hästen att hitta rätt balans! genom ett bra och snabbt samarbete mellan inner och ytterhjälper berättar vi för hästen hur den ska arbeta på bästa sätt, för att hitta balansen igen. en förutsättning för detta är att du sitter i en centrerar sits. (dvs, varken framför eller bakom hästen naturliga balans) sitter du rätt, underlättar det otroligt mycket för hästen. ytterhjälper visar vägen; ett tryck hästen rör sig bort från. men även ett stöd. på en häst som inte blivit så mycket riden bör man (enligt mig) hålla såpass fast i yttertygel att hästen känner att den har stöd och hjälp och kunna luta sig på när det blir för tugnt. passa bara så hästen inte blir beroende av tygeln för att kunna gå! därav en något rörlig hand. inte såga, utan bara mjukna upp lite, röra på bettet, säga till hästen; du fixar detta utan min hand och tygel! eftergift när hästen går i form, stöda upp när hästen faller ur. detta självklart till 80% (om det räcker) med sits och skänkel (OBS! ben, inte häl!)

alltså: hela din ytter ska stöda upp hästen och blockera den väg den inte ska gå. inner öppnar upp och visar att här får man gå avslappnat och arbeta fritt. engels eller western, för mig är ändå grundtanken den samma.

allt eftersom hästen blir starkare och finner balans lossar man lite på trycket och till slut ska man ha en häst som går i perfekt balans utan större inverkar från tygel och skänkel.
detta förutsätter dock att man är en oerhört skicklig ryttare och kan känna i varje steg hur hästen bär sig.......

detta är ju bara hur jag tänker med ridning och vad vet jag......

//Cilla, stor i orden, liten på jorden-fortfarande, efter ett år, kvar på skrittstadiet med sin häst........

 

[mackan]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

här meckas ingenting





ärligt talt om stöd tycker jag mycket hänger på hur hästen fördelar sin vikt mellan in och utsida, om man inte har mer stöd i yttertygeln så har hästen för mycket vikt innåt och går inte i balans

Håller med. Mina kommentarer var en utveckling av det du redan påstod och därmed riktat till alla rent allmänt som led i tankeverksamheten, samt direkt kommentar till TS och rådet/förklaringen hon fick av tränaren.


OT
fio har lärt mig rida skänkelvikningra genom att mecka.

är allt annat på plats först.........
....så kan hennes omvridning av handen förskjuta viken så fint till utsidan att skänkelvikningen går som en dans.

hejja fio, hejja mig

och dig natti

förklara dig!
Jag harju nyss kommit på tricket att öppna upp bröstkorgen, har ni nu hittat på nya trix .

 

[Rumpnissen]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

dubbelt. (tio)

 

[Rumpnissen]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Nja...inte riktigt samma......
Om jag säger så här då...
stöd=hästen tar tag lite mer i bettet, inte lägger sig men tar tag lite mer.
kontakt=en lätt känsla i hästens mun

Men i min värld så får man kontakt när hästen tar stöd.

Visst kan jag ha kontakt med hästen utan att ha stöd, om jag försöker stoppa min häst i skogen när det går i 180. Men det är bara i de fallen, och då är det ju JAG som tar kontakt med hästen, inte hästen som tar kontakt med mig.

I dressyren så är ju vitsen att hästen ska ta stödet, och därmed kontakten. Så länge hästen inte tar stöd så har jag ingen kontakt. Jag rider på lång tygel till hästen tar stöd, alltså tar jag ingen kontakt själv....

Så det är väll dne skillnaden jag ser mellan kontakt och stöd.

Kontakt - kan ryttaren ta med hästen.

Stöd - tar hästen och därmed även kontakt med ryttaren.

Kommer vi närmare varandra nu?

 

[Lancet]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Men i min värld så får man kontakt när hästen tar stöd.

Visst kan jag ha kontakt med hästen utan att ha stöd, om jag försöker stoppa min häst i skogen när det går i 180. Men det är bara i de fallen, och då är det ju JAG som tar kontakt med hästen, inte hästen som tar kontakt med mig.

I dressyren så är ju vitsen att hästen ska ta stödet, och därmed kontakten. Så länge hästen inte tar stöd så har jag ingen kontakt. Jag rider på lång tygel till hästen tar stöd, alltså tar jag ingen kontakt själv....

Så det är väll dne skillnaden jag ser mellan kontakt och stöd.

Kontakt - kan ryttaren ta med hästen.

Stöd - tar hästen och därmed även kontakt med ryttaren.

Kommer vi närmare varandra nu?

jättebra och intressant skrivet det är intressant det med skillnaden mellan kontakt o stöd. du såg väl min d-ponny i andra kvalklassen på sm va? dne ponnyn kan du inte ta kontakt med, utan han måste ta stöd själv, och lägger man då till att han är väldigt mkt framåt så kan det för inte så rutinerade ryttare bli en svår situation att kunna ge efter och inte korta in halsen när hästen matar på mer och mer framåt. nu kan ju jag inte rida (sjuk) så en annan tjej rider han lite för han måste gå inför vet besiktning. och hon tar kontakt med han direkt när hon kommer upp vilket skapar att han blir kort i nacken, och blir hetsig i gången, han får inte ta stödet själv. som du nog la märke till på sm så var han i mellanåt kort i halsen i den klassen, men han behöll stödet ( syns för annars hade han börjat ''cykla'' med benen, alltså där var det styrkan som inte orka längre.)

men på han så är det en så tydlig skillnad man ser när ryttaren hoppar upp om ryttaren låter han ta stödet, eller om det är ryttaren som tar kontakten.. gånegn blir son natt och dag..

(ps: hur går det med den bernstein hästen du tittade på?)

 

[Rumpnissen]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Jodå, jag såg honom, har dock ganska vaga minnen. Men känner igen situationen. Jag förstår verkligen de hästar man inte kan "knyckla ihop där fram", att halsen och huvudet blir fråntagen sin frihet är ju ganska ödestigert för hästen naturligt. Munne är ju dessutom väldigt känslig så det känns ju nära till hand att springa bort ifrån obehaget. Har själv ridit ett antal sådanna regelbundet. Dessutom upplever jag det som att hästar, som är vana vid att själva komma fram och ta stöd utan en bakåtverkande hand är extra känsliga för ryttare som gör det. Det tillhör ju inte de hästarnas rutiner.

Bernstein hästen går det nog bra med, ska ner på torsdag. Tråden ligger kvar på gnägg, pallra dig dit istället.

 

[Susan]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

ja jag har hittat på nya brutalryttartrix

fios sätt att ställa genom att vrida handen visade sig vara ett ganska bra sätt att få hästen att belasta det yttre frambenet

Jag tänker att alla hästar har en favoritdiagonal som de belastar.
Min kuse hö Fram Vä bak.

Mina problem med skänkelvikning för höger skänkel har jag ju lärt mig att hantera
(hålla intill vä överskänkel, hålla nere höger sittben, sikta på bahoven med höger häl, och se till att överlivet inte hamnar på efterkälken)

sedan har vi "lilla keruben" som hellst inte vill belasta vä fram mer än höger - vilket han måste om takten skal bli ren när han skall peka - vifta med höger ben.

så helt resolut vrider jag handen med den långa tygeln och säger att det är bättre att göra såhär

jaha säger hästen

 

[cristobal]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Jodå, jag såg honom, har dock ganska vaga minnen. Men känner igen situationen. Jag förstår verkligen de hästar man inte kan "knyckla ihop där fram", att halsen och huvudet blir fråntagen sin frihet är ju ganska ödestigert för hästen naturligt. Munne är ju dessutom väldigt känslig så det känns ju nära till hand att springa bort ifrån obehaget. Har själv ridit ett antal sådanna regelbundet. Dessutom upplever jag det som att hästar, som är vana vid att själva komma fram och ta stöd utan en bakåtverkande hand är extra känsliga för ryttare som gör det. Det tillhör ju inte de hästarnas rutiner."
Fick idag rida en häst som vräkte sig fram och krullade ihop sig. Försökte använda allt utom tygelhjälper, men det var f*n i mig omöjligt (med mitt kunnande). Drivningarna gick inte fram. Försök med vikthjäjper - då stod han på nosen eller gick ändå åt det håll han själv ville. Mm...
Och denna häst red jag för ngt år sedan och då var han känslig och lätt... Sorgligt. Kan bara hoppas att det berodde på den som red honom i passet inna. Hade bara lust att hoppa av och leda den stackaren. Usch!
Så vill jag inte att min häst nånsin ska bli. Aldrig ridskolehäst!
Förlåt mitt inbrott i tråden, måste bara få klaga lite

 

[lakrits]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Hihi........jag förstår hur du menar...helt med.
Fast som du skriver så är ditt tänkande kontakt och stöd nästan samma sak eller samma sak.
Hur man än gör så har man ju kontakt med hästen men det är styrkan av kontakt som skiljer.

Men jag är med dig helt och hållet fast vi har olika tankar om själva orden........

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Hihi........jag förstår hur du menar...helt med.
Fast som du skriver så är ditt tänkande kontakt och stöd nästan samma sak eller samma sak.
Hur man än gör så har man ju kontakt med hästen men det är styrkan av kontakt som skiljer.

Men jag är med dig helt och hållet fast vi har olika tankar om själva orden........

Nu blandar jag mig i ord-byken!
För mig är "kontakt" en kortvarig företeelse, medan ett "stöd" pågår tills du tar bort det... Om någon fattar. Alltså är det stödet man eftersträvar, eftersom det innebär en långvarig, statisk kontakt. Man vill ju inte förlora det. Men hur mycket stöd man ska ha beror väl på hästens utbildning? Ju längre den har kommit, desto "lättare" blir stödet, även om det fortfarande finns där. Man rider ju inte på glappande tyglar.

 

[Rumpnissen]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Härligt. Helt ense kan man ju inte vara, men nu förstår vi i alla fall hur vi tänker.

 

[flashlight]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Red dressyrlektion igår. Sa då till tränaren att jag tyckte inte att jag fick nåt stöd på ytter tygel. Antingen håller jag för hårt eller så tappar jag det
Fick då kommentaren "Håll hårt på ytter och plocka med inner. Rör på bettet hela tiden." ehh jaha?
Vart tog halvhalterna vägen?

Hon skulle visa vad hon menade, tog tag i tyglarna och drog ner huvudet på hästen. Frågade sen "känner du att jag ger och tar?" Eeeh tar ja, ger eeh näe Inte mycket alla fall. Jag tyckte hon höll jättehårt i tygeln, dock rider jag alltid med för långa tyglar och tappar alltid kontakten med munnen.

Givetvis påpekade hon även att jag måste driva och inte bara pilla med bettet. och att bakdelen måste med i första hand.

Missförstod jag henne bara kanske?
Men enligt min mening går hästen inte "i rätt form" förräns den är lösgjord i hela kroppen, trampar under sig med bakbenen och vinklar sig mer i hasleden. Och går med eftergift i nacke och hals med ett jämnt mjukt stöd på bettet.

Jag har inte hängt med i tråden och risken finns att allt redan är sagt, men jag ville ändå återgå till din fråga.

Jag har lärt mej av den typen av tränare tidigare och det fungerar inte på hästarna jag har ridit. Om de tränarna har satt sig på hästarna med den typen av som det låter, bakåtverkande hand, så har hästarna sett pressade, ihoptryckta och spända ut. Ingen harmoni. Det kan man kanske förklara med att jag felridit men i alla fall en av hästarna dem såg jag under annan ryttare innan jag ens suttit på honom och hon red a la din tränare med katastrofalt resultat. Studsande irriterad häst som inte kom till ro med handen alls.


Jag håller med i det jag hittills läst som Rumpnissen skriver om stöd så det behöver jag inte upprepa.

Men jag tänkte lägga till ang stöd att tex hästen jag nu rider är lika missnöjd med för lite som med för mycket stöd. Hon vill ha en stadig stilla hand som inte mekar men som heller inte låter tygeln glappa, då visar hon missnöje genom att släppa och slå med huvudet.

Hon är en ärlig ambitiös häst som villl ha stabil kontakt/stöd med handen, som inte är i närheten att hänga i handen. Det har hon adlrig gjort. Hon bär upp sig själv, men vill ha den där kontakten för att slappna av och börja arbeta framåt från bakbenen genom ryggen.

Jag känner bara ett lätt sug, liksom fjärdrande kontakt, som svar att hon är där och trivs med verksamheten.

Problemet för mej är att inte låta tygeln glida iväg och därmed ta ifrån henne stödet.

Stödet på yttertygeln och då särskilt i det som varit det svårare varvet (höger) har aldrig kommit som ett resultat av att dra tag mer i ytter. Utan som du är inne på när hästen är rak och avslappnad och arbetar mjukt igenom kroppen.

Däremot arbetar jag tex med att rätta in bogen på baken vilket innebär att flytta ut/resp in bogen, skolor, och att inte släppa och låta det bli glapp i vändningar, tex. för då försvinner aktiviteten också.

Då finns stödet plötsligt där, vissa dagar nästan direkt andra dagar tar det en stund, om hästen är spänd och okoncentrerad. Jag gör inte annat med handen (eller försöker rättare sagt ) än att låta den vara där och erbjuda kontakten. Då söker hon sig fram till den.

Om jag ger ramen så att säga, så verkar hon tycka att det är bra, och blir mer tillfreds.

Ja nu kanske jag bara upprepade men jag har inte hängt med och hunnit läsa i alla trådar (konferens på jobbet i tre dagar och ingen data och ridning på kvällarna )

 

[lakrits]

Sv: Angående att få stödet på yttertygel

Vi är nog inne på samma spår allihopa men har olika betydelser för de olika orden.

För min del som rider western som sagt så är ju målet att rida på långa tyglar....det är ju skillnaden från dressyren.
För mig ska ju hästen gå på enbart säte, skänkel och neckreining..och inget stöd i handen....och utöva vissa rörelser, gå i form osv....

Som jag sa tidigare så är stödet nödvändigt under utbildning osv...men behöver man ha det hela tiden?
Det är lite tankar bara........

Men jag vet att det är skillnader i ridningen osv...när det gäller western och dressyr...då jag själv ridit det med men det är roligt att bolla lite idéer och tankar...........

När jag har kontakt med min häst...alltså bara lite, lite grann så har jag ändå inga glappande tyglar...nu är vi ju i utbildningsstadiet men så småningom så försvinner den ju med...dock inte helt för när man rider på stång och har en tyngre tygel i handen så har du även där en kontakt fast väldigt, väldigt liten.