Ang. Form

[Cecely]

När jag var på en distanstävling och hjälpte till som hinknisse så slog mig en sak. Det var ingen häst som gick i form. Vad jag förstår så är väll meningen med att man arbetar en häst i form just att avbelasta framdelen så att det inte blir slitageskador mm i framtiden. Borde man inte tänka mer på det i en distanstävling? Bara en fundering.

 

[Snobben]

Sv: Ang. Form

Visst vore det bästa att distanshästarna gick i rätt form hela tiden,men eftersom man rider så långa sträckor så behöver ju hästarna gå i en form dom friast tar sig fram i.
Tror inte många hästar klarar att gå många mil i rätt form,är ju jobbigt det med även om det är bättre för framben osv.
Rider min häst stundvis i rätt form i skogen men längre sträckor orkar han inte det.
Rider man dressyr i paddock emellanåt tror jag hästarna klarar att gå friare i skogen.

 

[Stopek]

Sv: Ang. Form

Långt i från alla distanhästar tränas och tävlas rätt. Liksom inom andra tävlingsdiscipliner. Men att en häst skall gå i form genom en hel distanstävling är väl knappast rimligt, om du med form menar att hästen skall gå på tygeln.
Man vill ju träna sin distanshäst till att kunna bära både sig själv och sin ryttare utan att behöva ta stöd på tygeln. När man tränar bör man ju rida varierat och både med hästen på tygeln och ej. Jag försöker att gradvis bygga upp min häst och stärka dess rygg, så att den orkar allt längre och längre bära upp sig själv och ryttaren. När hästen kan trava på i balans och utan att slå hovarna för hårt i marken utan stöd, då är den redo att starta längre distanser. Men fram tills dess är år av uppbyggande dressyr och arbete ute i skog och mark på olika underlag.
Hälsning Maja

 

[Galadriel]

Sv: Ang. Form

Att rida sin häst i "dressyr-form", med en krökt, hög nacke och hög samling på bakdelen, i 5-16 mil känns inte som något att sträva efter. Ska både häst och ryttare orka vara ute i ett högt tempo så många timmar måste hästen kunna röra sig lite mer ekonomiskt än vad en häst gör vid dressyrarbete. Jag vet ju inte hur det är för alla andra, men för mig är det nog så att jag kan vara tröttare efter en timmas ordentligt dressyrjobb på banan, än efter några timmars distansritt. Jag skulle nog inte orka rida dressyr i 5 timmar i sträck, lika lite som min häst skulle orka gå så samlat så länge.
Ska man jämföra med oss människor kan man börja med att titta på 100-meterslöparna, som jag tycker motsvarar (hopp- och )dressyrhästar. De är kraftiga och har ruggigt mycket muskler. De springer med stora ben- och armrörelser, väldigt explosivt.
Maratonlöparna får vara distanshästarna. Seniga, smala människor, med en helt annan löpstil. De rör inte kroppen i sidled utan springer mer "stelt" rakt fram, för att inte slösa någon energi. På samma vis vill väl ingen distansryttare ha en häst som t ex. har överdrivet höga knälyft, som stjäl onödig enerig.

 

[havreflinga]

Sv: Ang. Form

När hästen kan trava på i balans och utan att slå hovarna för hårt i marken utan stöd, då är den redo att starta längre distanser.

I så fall kommer min häst (med placering på 16 mil i bagaget) aldrig bli redo att starta längre distanser.

 

[Stopek]

Sv: Ang. Form

Då måste du mena att du rider med stöd, inte att din häst slår hovarna hårt i marken. Tänk så fel jag kan ha. Det finns nog alla de sorter och man kan bara ha sina egna små teorier om vad som är bäst för hästen och aldrig blir man klok nog.
Hälsning Maja

 

[neywaz]

Sv: Ang. Form

Hemma tränas det mycket dressyr och mina två distanshästar tävlar även i ponnyhopping (hingsten) och i dressyr o hoppning (valacken) Visst går de i form hemma på sandbanan men ute på en distansritt strävar jag efter att de ska hitta sin naturliga balans och röra sig så ekonomiskt och med så minimalt slitage som möjligt.

 

[havreflinga]

Sv: Ang. Form

Då måste du mena att du rider med stöd, inte att din häst slår hovarna hårt i marken.

Jag menar nog både och. Musse slår hovarna hårt i marken, om jag inte antigen rider med ganska mycket stöd, eller sitter i och halvhaltar med kroppen tills jag blir lila i ansiktet.

Om det är plant behöver jag inte jobba honom, men så fort det blir lite ojämn mark måste jag hjälpa honom.

Han har haft en enorm hovspricka hela våren och sommaren just på grund av sin inställning till det här med att lyfta på hovarna. "Äh, sånt trams! Man vill ju komma fort fram! Lyfta benen högt är ju bara jobbigt!" tycker han... :smirk:

Det värsta är att min lilla sex-åring är nästan likadan. Hon lyssnar dock mycket bättre på vikthjälper, så jag behöver inte ha så mycket stöd i munnen, men jag måste hela tiden tänka på hur jag jobbar henne.

Ludde, som dock inte lämpar sig så bra för distans, går alltid i perfekt balans, hur man än "åker" på honom. Han är typen vars energi går mer på höjden. Det syns på hans kropp. Hans muskler är kortare och bulligare. Han har rejäla bull-muskler längs hela ryggen/rumpan, och det är INTE min förtjänst. Så jag tror att olika hästar kräver olika ridning.

Men jag är avundsjuk på de distansryttare vars hästar självmant anpassar steglängd och viktfördelning till underlaget. Musse har visserligen fattat att han måste bromsa med bakdelen i utförslut, men man kan inte lita på att han alltid kommer ihåg det. Ibland får han för sig att en nedförsbacke är ett utmärkt tillfälle att överrumpla mig med en kraftig fartökning... :smirk:

 

[Stopek]

Sv: Ang. Form

Oj, det låter då som alldeles förskräckligt jobbigt att rida långt så där. Men det är väl därför som du ser ut som du gör och jag som jag gör (jag menar kanske skulle jag vara av med 5 kg + om jag kämpade så). Själv behövde jag med Pazo och nu med Poesi mest tänka på hur jag själv är balanserad och följa hästen. Fast visst behövde/behöver jag även samla ihop hästen inför en nedförsbacke, eller om den förivrar sig. Så att det inte blir som trumpinnar i marken för att hästen vill med de andra.
Fantastiskt nog vet Poesi sin egen gräns, hur fort hon kan trava för att hålla sig inom rätt pulsgräns och i god balans med mjukt nedtramp, utan att jag behöver jobba för det. Det är oerhört lyxigt att sitta på en sådan häst. Som vet hur fort hon kan gå och som ändå går på med motor hela tiden, även om det var länge sedan hon såg en häst och som låter andra hästar i "fel" tempo gå om utan att bråka.
Hälsning Maja

 

[neywaz]

Sv: Ang. Form

Då är jag nog också rätt bortskämd som har hästar som funkar bra hur som helst, när som helst och var som helst. De saktar automatiskt ner när de ser en nedförsbacke men ökar ibland farten när de ser en uppför, så där kan man få bromsa lite om man vill skritta upp ifall det är brant.

 

[Snobben]

Sv: Ang. Form

Är väl lite träning med.Känner man sin häst väl så är kommunikationen bättre.Min pålle har kommit på hur man sparar lite energi me att gå i passgång när han är trött men jag inte vill att han ska trava,men skrittar vi går det för sakta.
I dressyren har det varit jobbigt med passgången när han tröttnat på att jobba fint i traven(mest innan han fattade vitsen med dressyr :smirk: ) men nu när han får gå så i skogen blir han glad! Numera fattar han självmant lugn galopp när en liten eller större backe kommer & vet att det ska gå saktare nerför(även om han tycker det är lite onödigt när man kan springa )
Kortar jag tyglarna travar han,en förhållning-galopp,långa tyglar-skritt.Men visst finns det busigare dagar då det är roligare att va på springhumör hela tiden!
Men oftast lyssnar han kanonbra!

 

[havreflinga]

Sv: Ang. Form

Oj, det låter då som alldeles förskräckligt jobbigt att rida långt så där. Men det är väl därför som du ser ut som du gör och jag som jag gör (jag menar kanske skulle jag vara av med 5 kg + om jag kämpade så).

Jo, jag får kämpa en del. Men det klart, det är ju nyttigt att använda musklerna, som du säger, så jag kanske inte ska vara så avundsjuk på er med lättridna hästar...

Fantastiskt nog vet Poesi sin egen gräns, hur fort hon kan trava för att hålla sig inom rätt pulsgräns och i god balans med mjukt nedtramp, utan att jag behöver jobba för det.

Så var min första distanshäst, Franceska, oxå! Jag tyckte nästan att hon var unik, för hon kunde helt plötsligt släppa en grupp hästar ifall hon tyckte att tempot inte passade henne. Precis som Poesi.

Hon drack alltid bra oxå. Jag tror att hon helt enkelt prioriterade sig själv främst. Musse prioriterar att visa sig tuff och stark. Men så är han ju kille oxå...

Niki, min lilla dam, blir nog som Poesi. Hon vet sitt eget värde och behöver inte bevisa något. Men hon har fortfarande lite svårt med balansen, och därför behöver jag hjälpa henne. Men det blir bättre och bättre.

 

[Stopek]

Sv: Ang. Form

Ja, jag vet ju inte om Poesi ens kommer att bli bra. Hon har ju bara gått en långsam åtta, sedan tyckte jag att det blev för tråkigt att bygga upp unghäst på ritter och prioriterade långritt istället för ändamålet. Nästa säsong hoppas jag på att kunna se lite mer när hon här åtta år. Kanske har hon för lite fighteranda och är för bekväm för att bli bra. Det är attans svårt det här att veta vilken häst som är bra till distans eller ej. Det är till att treva sig fram och hur mycket är lagom form och hur mycket är för mycket eller för lite. Man vill ju inte ha en häst med alltför bulliga dressyrmuskler och för mycket benaktiviet uppåt.
Hälsning Maja