ANG bedömning vid tävling

[Freyr]

Eftersom jag under min utbildning fick lära mig att "en halvhalt görs skänkel-säte-hand, hand-säte-skänkel" (ropat över stort ridhus med militärröst) så har det stannat kvar i ridningen, tack och lov! För sanningen att säga är det så den görs (men rätt fort):
skänkeln driver fram - sätet sitter till - handen kramar/tar lätt (alt.hårdare) i tygeln, handen slappnar av igen -sätet slappnar av - skänkeln driver fram.

Jag lärde in halvhalet med sätet med mindre och mindre tygelinverkan precis som du skrev. Förenklar ridningen avsevärt, men kan ta en stund att komma till den lydigheten (tog mej ett tag i alla fall)... men det handlar ju bara i grunden om att hästen är under hjälperna!

/Malin

 

[**BORTTAGEN**]

Tack, det var så jag tänkte försöka träna in T2-halvhalter, kul att höra att det funkat för någon annan.

Jag håller på och funderar på om vi ska satsa på T1 eller T2 nästa säsong (i år har vi bara tävlat två gånger och då i lätt tölt med runt/strax över 5). I T1 vet jag ungefär hur det går, T2 däremot är svårt att säga utan att pröva. Tölt på lång tygel funkar OK på vägarna hemma vid stallet, det ska dock bli intressant att se vad som händer på tävlingsbanan. Eftersom jag gärna tar mig vatten över huvudet har jag glatt anmält oss till en T2-tävling om några veckor för att se hur det går. Går det hyggligt så planerar jag att träna T2 under vintern, i annat fall så håller vi oss till T1 och tränar på dom momenten. Så om någon ser ett T2-ekipage som ser ut som om dom inte har en aning om vad dom håller på med eller hoppar över staketet är det hög sannolikhet att det är undertecknad.
/Lena

 

[Boj]

visst finns det flashiga hästar som får bra poäng, som kanske mer beror på hästen än ryttaren. Men hur länge håller det? Och hur känns det när hästen efter en period börjar gå sämre och sämre, och när man vet att det beror på mej som ryttare,

Ja hur länge håller det? Inte så länge i de flesta fall, ungefär en tävlingssäsong sen måste ryttaren börja lära sig rida sin häst. Det har funnits flera exempel på det, urflotta hästar på våren under hösttävlingen ser man klart att något har hänt. Nästkommande vår finns inget kvar av denna flotta häst, och placerar sig följdaktiligen inte heller särskilt högt. Javisst, det är då det är dags för en ny häst med kapacitet.

 

[josse]

Jo, det enda positiva i det hela kan ju vara att uppfödare och tränare kan tjäna en liten hacka på att rida in och/ eller rida till dessa hästar som männsikor med tjock plånbok kan köpa (även om det med all säkerhet inte känns så tillfredställande att se sin fd häst nerriden) Å andra sidan så tror jag att man som ryttare för eller senare får självinsikt eller självkritiskt kan förstå att både ryttare och häst påverkar resultatet. Men visst om jag själv hade tjock plånbok, så skulle jag kanske göra samma sak...för visst ligger det en tjusning i att rida/äga en välriden häst med hög kapacitet, även om man inte själv når upp till samma höga kapacitet. Kanske skulle man dela in tävlingsklasser efter hästens inköpspris . Eller ha ett pris i varje tävling typ: Säsongens överraskning, det vill säga det ekipage som från ena säsongen till den andra lyckas höja sin poöäng mest i jmf med säsongen innan. Lite funderingar bara.

 

[**BORTTAGEN**]

Tror inte ni att personer, även om dom har tjocka plånböcker, tycker det är tråkigt när de märker att deras häst bara blir sämre och sämre? Framförallt i dom fall där dom köpt kända hästar så att alla på läktaren sitter och pratar om hur dålig ryttaren är som ridit ner hästen. Det är inte så himla lätt att köpa en häst som passar en själv då många hästar är hårt tillridna vid försäljningen, vilket gör att det kan fungera bra då och sedan kan falla ihop totalt även fast ryttaren går på kurser och anstränger sig. Jag tror ytterst få personer vill köpa en häst för att vinna rosetter, rida ner hästen och sedan köpa en ny fin häst. Jag tror inte heller att människor är känslokalla bara för att dom har pengar.

Nu kan man tro att jag har jättemycket pengar, så är dock tyvärr inte fallet. :smirk:

För övrigt är det relativt få personer i Sverige som har så mycket pengar så att det inte har någon som helst betydelse vad saker och ting kostar.
/Lena

 

[**BORTTAGEN**]

Inte direkt riktat till Boj, lånar bara ditt inlägg sas.

Om en glad amatör köper en bra häst av en väldigt bra ryttare så vore det väl snarare konstigt om hästen INTE går ner sig en kortare eller längre period.
Sen kanske köparen aldrig ens kan rida hästen så bra som förra ägaren, men köparen njuter förhoppningsvis ändå.

/Giza

 

[josse]

Ja, det var ju lite det jag menade, att även om man har tjock plånbok, så är det säkert inte tillfredställande ändå. Naturligtvis är det väl bra att möjligheten finns att man kan köpa välridna hästar. Det jag menade var att om man har inte har råd, så är kanske chansen större att man "tvingas" jobba med det material som man har (och kanske mer med sitt eget sätt att rida)vilket kan var mkt utvecklande, i synnerhet om man har tillgång till instruktör. Det som är synd gällande poängbedömningen är just det som Tim påpekade, att man har gått från att takten är det absolut viktigaste i lätt klass till att energi och benlyft också spelar en viktig roll, viket i sin tur kanske leder till att den grundläggande ridningen inte är lika viktig, som att ha en häst med höga benlyft (oavett om den är inköpt eller man har ridit in den själv) Det är väl i de lätta klasserna man borde poängtera och lära sig vikten av god ridning. Benlyft häftiga ökningar och energi kan man ju koncentrera sig på sen. Sedan kan man ju inte komma ifrån att det natruligtvis finns ryttare som klarar både det ena och det andra även i lätta klasser, och då natruligtvis med all beundran från mej. Det är inte människor med tjock plånbok som jag kritiserar utan mer synsättet att det alltid är hästen som det beror på, och då kan man ju alltid köpa sej en ny. Tyvärr existerar det synsättet.

 

[Boj]

Nu lånar jag ditt inlägg.

Visst är det så som du skriver, många vill ha en bra häst för rent fritidsbruk. Men det finns även många som satsar på en flott häst, när den inte sen kan prestera det ryttaren önskar så säljer man den och köper en ny flott häst.

Köper man en häst efter en mycket meriterad ryttare, så kan det säkert vara svårt att nå samma nivå som denne. Men en nivå som de flesta borde klara, är att bibehålla takten i gångarten och det är inte alltid en självklarhet. :smirk:

 

[**BORTTAGEN**]

Jo, takten borde väl alla klara av med lite hjälp.

Vad jag tänkte på var att man en säsong sett en häst gå urflott med en duktig ryttare, hästen säljs sedan och går nästa säsong med den nya köparen och visar inte alls samma resultat. Ibland kan man då få höra en del snack om den nya ryttaren och oftast är det inte något positivt. Vad jag menade i mitt förra inlägg var att det kanske inte är så konstigt att hästen går sämre denna säsong. Men måste man då kritisera ryttaren?
Om samma ryttare nu skulle sälja hästen och köpa ny flott häst att åka runt på är det ju lite synd, särskilt om det skulle ske år efter år, men var inte främst det jag tänkte på.

/Giza

Boj: Jag hoppas att den lilla och den ganska stora mår bra.

 

[Boj]

Ja mår bra, och den lille börjar bli lik sin mor. Jag klarar mig själv mentalitet, tror jag att man kan kalla det för.

 

[josse]

Jo, det ligger ju en hel del i det du säger. Man ska ju inte behöva skämmas som ryttare för att hästen inte kan prestera samma sak som med den tidigare toppryttaren. Alla är vi ju inte proffs. Det kan man ju själv känna när man under en kurs sett ngn skicklig ryttare rida sin häst, och man märker att hästen "helt plötsligt" ser ut på ett helt annat sätt. Snack bakom ryggen kan ju ibland vara avundsjuka att ngn har en fin häst med bra gångarter. Men tyvärr är det ju ibland det omvända. En ryttare som rider/tävlar en häst som kanske inte har de där höga benlyften eller utstrålningen får kommentarer. Kanske från ryttare som aldrig själv kämpat med en häst som går på bogarna eller är hård i munnen eller har svårt för gångarterna. Vad jag menar är att det sällan är ryttaren som lyckats rida till sin "skogsmulle" från 2.5 till 4,5 , som får glädjen att hänga upp en lien rosett på stalldörren från tävling i lätt klass. Kanske är det tävlingsformen som det är fel på, eller förmodligen går det inte att göra ngn tävling rättvis. Men nu känner jag att jag börjar upprepa samma saker ....Men visst den inre kretsen av ryttare brukar ju känna till historien bakom framgången med hästen. Själv brukar jag försöka berömma de ryttare som jag vet har kämpat och utvecklaats, oavsett poäng. Men jag måste ju erkänna att när jag berömmer de som köpt sej bra material så kanske jag mer berömmer hästen än ryttaren...kanske av avundsjuka..vad vet jag