Amma eller dö!!!

[prinsessfeminist]

Sv: Amma eller dö!!!

Chrysler,

jag tycker du skall ta det lugnt och inte ens fundera på det där med barn på ett tag!

Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att ens vara gravid och förlossningen kändes oöverstiglig för mig. Detta varade tills jag hade hunnit fylla 24 år och väntade mitt första barn.

Första halvan av graviditeten gick åt att fundera på hur jag skulle få bm att inse att jag behövde genomgå kejsarsnitt. Andra halvan blev lugnare - sista månaden struntade jag i vilket - bara ungen kom ut någon gång. dessutom konstaterade jag att de flesta mödrar i min närhet både hade överlevt och kunde skratta efteråt - och DESSUTOM skaffa fler barn. Så, sååå farligt kan det ju inte vara...

Med detta menar jag inte att jag inte tar dig på allvar, bara det att man faktiskt kan få något förändrade perspektiv.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Men det finns finns svåra fall som mig å för mig verkar det inte genomförbart å jag tror fortfarande inte ens jag kommer kunna skaffa barn överhuvudtaget.
Jag ville bra skriva detta så att alla fattar att det inte är en bekvämlighets grej för alla kvinnor.
Mitt mål är inte att kunna föda vaginalt utan att ens kunna skaffa ett barn medan jag lever, för mig är det ett stort framsteg bara jag går igenom ett snitt.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag vet att du bara menar väl men alla kommer faktiskt inte över sånt här.
Det är därför många gör snitt utan att ngt gått fel med förlossning mm.
Man blir inte "botad" bara för att man blir gravid.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Amma eller dö!!!

hehe - jag ansåg också att jag var ett "svårt" fall.

Ta det lugnt! Chill, baby!

 

[Jippo]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag ville bra skriva detta så att alla fattar att det inte är en bekvämlighets grej för alla kvinnor.
.

Jag tror alldeles säkert att du verkligen har en allvarlig förlossningsrädsla, och att det inte handlar om bekvämlighet. En av mina bästa väninnor är snittad efter många långa samtal med psykologer och specialbarnmorskor, för hennes rädsla gick inte att bota. MEN, återigen, så är snitt INTE ett lättare alternativ, snittet är många gånger både farligare och mera obekvämt etc än en normal vaginal förlossning. Så TRO INTE att du kommer undan lättare med ett snitt än du skulle gjort om du valde att föda vaginalt. Snitt är SKITJOBBIGT!

 

[Magdalena]

Sv: Amma eller dö!!!

Om det var jag som kände så starkt att jag hellre valde abort än att tvingas föda vaginalt (hur tror du fostret kommer ut?) och dessutom absolut inte ville amma, såg det som ett besvär att ha barnet i magen osv, så skulle jag ALLVARLIGT ta mig en funderare extra på att adoptera. Ett barn är ett barn, det finns massor av barn här i världen som behöver nya föräldrar.

 

[Djurjouren]

Sv: Amma eller dö!!!

Det finns faktiskt trauman som gör att man tänker så. Jag tänker så och jag har två barn. Jag har varit med om en massa hemskheter som barn vilket gör det så fruktansvärt avskyvärt otänkbart att föda vaginalt. Att amma är samma sak för mig. Dock är det inte av kosmetiska skäl. Jag var livrädd för att amma, men var villig att försöka men det gick inte, det var fasansfullt för mig vilket barnen kände och givetvis blev det då fasansfullt för dem oxå. Jag grät var gång jag ammade, avskydde det.

Min kropp har som barn varit med om saker som ingen barnkropp borde vara med om, därför tänker inte jag och fungerar som andra. Jag var lovad kejsarsnitt innan jag blev gravid så det är faktiskt fullt möjligt det med. Det krävs dock att man har starka väldokumenterade skäl.
Vad jag egentligen vill ha sagt med detta är att det är rätt dumt att argumentera så emot nån som känner så här, tror ni att det är kul att känna sig som jordens ufo?att man känner så utan anledning?

 

[ameo]

Sv: Amma eller dö!!!

Fast Chrysler skrev ju faktiskt i ett inlägg att hon INTE hade varit med om något utan var rädd ändå....

I DITT fall är det väl fullt förståeligt med dina tankar och att du blev lovad snitt...

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Är det bara berättigat att vara rädd om man varit utsatt för incest, våldtäckt mm?
Kan man inte vara rädd ändå?
Löjligt!

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

 

[slice]

Sv: Amma eller dö!!!

(även till Djurjouren).

Det ska inte göras skillnad på folk och folk. Är man rädd så är man rädd och en anledning gör inte rädslan mer OK eller befogad än en annan. Det är bara att acceptera.

 

[Magdalena]

Sv: Amma eller dö!!!

Om man har en "historia" som förklarar rädslan så har man något att bearbeta konstruktivt. Om man "bara" är rädd är det kanske läge att ta reda på VARFÖR och bearbeta sin rädsla.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag är rädd för förlossningen helt enkelt.Alla kan inte bearbeta sånt.

 

[slice]

Sv: Amma eller dö!!!

Alla har inte behov av att analysera och bearbeta allt.

Det är OK att "bara" vara rädd också.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag tycker oxå att det "borde räcka".Alla har inte underliggande å dolda orsaker till sånt.
Jag är inte ens rädd för döden(skulle hellre ta till det än en förlossning), å jag är inte en sån som går å är rädd för allt.Bara detta.

 

[Magdalena]

Sv: Amma eller dö!!!

Om det är en så stor skräck att man inte klarar av något som faktiskt ÄR naturligt, då är det läge att bearbeta. Om inte annat så lär du/ni få göra det när ni väl blir gravida. Det är inte precis så att man bara får snitt sådär.

När jag väntade 2an så var jag lite småskraj. Hon låg i säte när det inte var särskillt långt kvar = automatiskt snitt om inte vändningsförsöket lyckas. Det gjorde mig lättad, för ett snitt VET jag ju hur det är, även om det är jobbigt. Dock fick jag inte snitt ändå direkt, utan fick prata med en läkare, min BM och sen in på extra ultraljud. Då hade bebisen vänt sig och snitt var inte längre ens att tänka på trots att jag sagt ifrån att jag ville ha snitt, och det fortfarande fanns en risk att hon vände sig igen i magen eftersom hon inte var fixerad.

Dock blev det normal förlossning och det ångrar jag inte en sekund.

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

I vissa regioner så är det inte så lätt att få snitt.Här får ganska många snitt, de jag vet som velat ha snitt har fått det å det har inte behövt handla om kraftig förlossnings rädsla som min.Men alla vill inte snittas å därför är ju inte alla förlossningar snitt.

Jag är medveten om vad som kan hända men vanliga förlossningar innebär oxå risker för komplikationer.
Personligen så känner jag mig tryggare med snitt ur både barnets å min hälsosynpunkt.

Jag ptatade med en narkos läkare som jobade i gbg å hon tyckte det var dåligt att man där bara får göra snitt om ngt går fel.
Hon sa att det faktiskt är mindre risker med ett snitt å att det sällan brukar hända ngt.

Hon skulle själv ha valt snitt om hon var gravid.
Narkosläkare får egentligen inte säga sånt för snitt kostar så mkt pengar för sjukhuset å man vill skrämma kvinnor från att snittas.
Sjukhusets policy ska ju inte uppmuntra till snitt men hon tyckte inte att hon kunde ljuga helt enkelt.

Man pratar om bedövningar hit å dit å att ryggmärgsbedövning är det bästa.Visste ni att man inte är säker på att ens läga bedövningen rätt?
I 50% av förlossningsfallen så läggs denna bedövning felakigt å kvinnan får inte bedövning!!

Tro inte på allt barnmorskorna säger, de är till för att spara pengar till sjukhusen!

 

[tgd]

Sv: Amma eller dö!!!

oj vad den här tråden har blivit lång och en bit bort från ursprunget.

Chrysler, du är fortfarandes rätt ung och behöver inte känna att du "måste" börja med bebistillverkningen ännu OM du inte själv verkligen känner för det! När jag var i din ålder (ho ho, låter som om jag vore lastgammal...) så var varje tanke på barn och förlossning totalt, totalt motbjudande! Jag kunde inte ens i mina vildaste fantasier föreställa mig hur jag psykiskt skulle överleva en förlossning... Och amning... urk.

Åren gick och jag fortsatte vara totalt vettskrämd bara vid tanken. Och jag som kämpat så hårt för min utbildning skulle minsann jobba jag, max vara hemma en par månader. Men, jag blev äldre och jag mötte Mr Right, min Prins. Han var allt vad jag drömt om och kunde önska mig och säker och trygg i sig och väldigt, väldigt barnkär. Efter en par år tillsammans och med påtryckningar från honom var jag också inne på barnlinjen och sonen blev till. Och hör och häpna; jag som varit totalt, totalt vettskrämd vid varje tanke på förlossning (jag hyperventilerar när blodprov tas från fingret... Och det är svimningsgaranti vid provtagning ur en ven) fick ett lugn inför den. Jag hade aldrig dessförinnan klarat av att se en förlossningsscen på TV heller och mina föräldrar skojade med mig om att jag nog kommer att misshandla de stackars barnmorskorna som är i tjänst när jag kommer in.

Men jag var och förblev rätt lugn och tänkte mera att om jag har lagt mig i det här får jag nog lov att ta mig ur det. Hormonerna gör nog sitt till, man blir helt enkelt annorlunda.

När vi skulle titta på förlossningsvideo under föräldrakursen var jag förutseende nog att sätta mig nära utgången så jag skulle kunna gå ut för jag var säker på att jag inte skulle fixa det. MEN jag tyckte att den videon var piece of cake!! Var helt förvånad över att det inte var värre.

När den stora dagen väl var inne for vi in och jag var väldigt lugn, räknade bara med att jag skulle få så pass ont att jag inte skulle bry mig speciellt mycket när jag väl var där. Och vet du vad? Det var inte alls hemskt att föda barn! Jag kom aldrig till det läget att jag kände att nu dör jag eller nu går jag hem utan väntade bara när det skulle börja bli riktigt hemskt, men det blev det aldrig. Fick bäckenbottenbedövning efter halva tiden (man har ju inte heller ont hela tiden) och då blev det hur enkelt som helst. Somnade och sov bort resten av öppningsskedet och vaknade av krystvärkarna. Mannen satt brevid och läste tidningar under tiden. Sonen kom ut och jag tänkte förvånat att ojdå, var det inte värre än så här?

Jag hyperventilerar fortfarandes när det skall tas blodprov i fingret.

Så Chrysler, det kan bli riktigt rätt sen när det väl är dags och du kan komma dig att visa vara värsta supermorsan som håller stenhårt i dina mammadagar Naturen är förunderligt funtad!

 

[Magdalena]

Sv: Amma eller dö!!!

Jag ptatade med en narkos läkare som jobade i gbg å hon tyckte det var dåligt att man där bara får göra snitt om ngt går fel.
Hon sa att det faktiskt är mindre risker med ett snitt å att det sällan brukar hända ngt.

Hon skulle själv ha valt snitt om hon var gravid.
Narkosläkare får egentligen inte säga sånt för snitt kostar så mkt pengar för sjukhuset å man vill skrämma kvinnor från att snittas.
Sjukhusets policy ska ju inte uppmuntra till snitt men hon tyckte inte att hon kunde ljuga helt enkelt.

Man pratar om bedövningar hit å dit å att ryggmärgsbedövning är det bästa.Visste ni att man inte är säker på att ens läga bedövningen rätt?
I 50% av förlossningsfallen så läggs denna bedövning felakigt å kvinnan får inte bedövning!!

Tro inte på allt barnmorskorna säger, de är till för att spara pengar till sjukhusen!

Jag tror knappast du pratat med en narkosläkare om denne påstod att man ger ryggMÄRGSbedövning... Ryggbedövning kan man få däremot. Om det var säkrast för mamma och barn att alltid snittas så skulle det vara vad man gjorde. Kolla statistik hur många som får problem efter en vaginal förlossning jämfört med ett kejsarsnitt.

50% av alla bedövningar läggs fel?? Jag har aldrig hört om någon som fått EDA och inte märkt någon effekt... jag lovar, man märker skillnad, det är inte något man inbillar sig eller inte protesterar över. Källa till den siffran tack!

 

[chrysler]

Sv: Amma eller dö!!!

Gratulerar till din lättsamma förlossning :smirk:
Fast alla får inte lika bra förlossningar å jag vill verkligen inte riskera ngt, vare sig det tar 1 timme eller 40 så tycker jag det är lika illa.

Jag har hittat min drömkille jag han är den enda som jag kunnat skaffa barn med, jag ville inte ens ha barn innan jag träffade honom
Men jag kommer vänta med barn ett tag så jag inte vill bränna några broar just nu när jag utbildar mig, ska starta företag mm.

Men när den dagen kommer så vill jag ha snitt!