Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
*kl*
En inte så pk tanke är ju att en del är "lättare" att älska bums. Att omständigheterna gör det enklare.
Om allt bara flyter på blir det lättare, om man känner att man klarar situationen.
Om man däremot sitter där och känner sig lost in space så blir det förståeligt lite krångligare.
Men ändå, jag hade ju en lång förlossning där levde på lustgas i ett dygn, och således även helt tom i skallen när hon kom ut. Amningen krånglade, stygnen släppte, hon hade gulsot, sen kom kolik och sömnlösa nätter.. såhär i efterhand förstår jag lite bättre att det tog tid innan den rätta kärleken kom, jag hade helt enkelt inte ork att göra det.
Ni som har mer än ett barn, älskar ni alla på samma sätt eller känns det olika?
Jag funderar också mycket på vad det betyder att älska sina barn, framför allt så att de själva känner sig älskade. För mig handlar det nog om en djup sympati, så tycker jag att det känns. Sen kan annat komma emellan just i stunden när man står där med en illskrikande tvååring vid lösgodissektionen i affären men i grunden är det ändå just detta att jag känner en stor sympati för mina barn, jag gillar dem och imponeras över alla deras förmågor.Förresten kan jag inte påstå att kärleken till mina egna barn är särskilt mycket större än kärleken till andra barn, eller människor överhuvudtaget. Varför skulle just de vara mer älskvärda?
Hmm...jag vet nog inte ens vad "älska" egentligen betyder. Vet ni det?
Jag funderar också mycket på vad det betyder att älska sina barn, framför allt så att de själva känner sig älskade.