Alltså det här med katthem, känner mig kluven

Det var fortf inte ute vs innekatter som inlägget handlade om....

Nä,men jag förstår de katthem som inte litar på utekattsägares förmåga att bedöma om det är lämpligt att släppa ut katten.

Med det sagt, så är min upplevelse när jag tittat på katthemmens hemsidor att det alltid finns ett antal katter där de skriver att just den katten måste få gå ut eftersom den är van vid det. Samt, så brukar det alltid finns några katter som det står att de måste vara ensamkatt och så några som måste adopteras tillsammans eftersom de är så bra kompisar.
 
Jag har tyvärr också dålig erfarenhet av katthem, vilket gjort att jag senast tog en privat omplacering från blocket. Det finns ju mycket gott om sådana också, så förstår nog inte riktigt varför dåliga katthem prompt ska leda till BYB. Min erfarenhet är att de organisationer som är väldigt stora ofta har hårdare regler men samtidigt är väldigt oorganiserade och ofta dåliga på kommunikation: Jag sa att jag hade möjlighet att ta in en mycket skygg katt, och helt plötsligt stod de där utanför dörren med två katter, inte ens samma person jag pratat med, och om jag inte tog hand om katterna skulle de minsann få bo i en källare för ingen annan kunde ta hand om dem. Men fånga inte in två katter om ni bara har hem till en?

Nej, mitt förtroende för de flesta katthem/hittekattsorganisationer är generellt lågt. Tyvärr. Aldrig i livet att jag skulle köpa en kattunge dock, när det finns så många fina omplaceringar.
 
Jag har adopterat en katt från stans katthem. Inga problem alls, de har en jättefin verksamhet med rimliga villkor. När jag adopterade min katt frågade personalen uttryckligen om jag ville ha fler katter i framtiden eftersom katten jag tog inte skulle trivas ihop med andra.
Innan adoptionen kollade de med Länsstyrelsen så att jag inte hade djurförbud och ställde allmänna frågor om mitt liv, boende och tidigare katterfarenhet. Inget uppseendeväckande alls.
När jag sen hade träffat katten ifråga ville de att jag skulle ha ett dygns betänketid, jag fick inte ta med honom på en gång utan skulle tänka igenom allt ordentligt.

Dagarna efter att jag hämtat hem honom hade vi lite kontakt via sms när de hörde av sig och kollade så att allt var bra men det var aldrig tal om några hembesök i tid och otid. En i personalen har förvisso varit hemma hos mig och hälsat på katten men det är för att vi har blivit kompisar och hon är alltid välkommen :D

Min mamma har adopterat två katter från samma katthem. I hennes fall handlade det om ett syskonpar som hade levt ihop i 7 år och där var det en självklarhet att båda skulle omplaceras tillsammans eftersom de trivdes så bra med varandra.

Jag tycker att det katthemmet gör ett fantastiskt jobb. De ser till varje individs bästa, behöver inte rädda varenda katt till vilket pris som helst utan ser till den totala livskvalitén och blir jätteglada för uppdateringar men kräver inte kontakt med nya hemmet.
 
Nä, de allra flesta utekattsägare har ju inga problem med att deras katt bajsar i grannens rabatt. Nej, de allra flesta utekattsägare fattar inte rätt beslut. Jag bor inne i stan. Bara i mitt lilla område finns det flera utekatter (som dessutom regelbundet ryker ihop, jäklar vad de kan skrika!) vars ägare tycker att det är ett väldigt lämpligt omårde att släppa sin katt lös i. Jag bor alltså INNE i stan. Vi är omringade av vägar bl.a. den stora 50-vägen (som få håller hastigheten på) som är infartsväg in till stan. Samt flertalet andra vägar.

Jag har mycket litet (för att inte säga i det närmaste obefintligt) förtroende för utekattsägares förmåga att bedöma lämpligheten i att släppa katten lös.
det fetstilta låter som min djurhatande granne ;)

Vi bor i ett område som ursprungligen var bara sommarstugor. Det är pyttesmå grusvägar, stora tomter, mycket skog. Ändå så anser de att vi inte ska ha katterna ute, för dom vill inte ha katter i sin trädgård. Jag fattar det men å andra sidan, väljer man att bosätta sig här så får man nog räkna med katter kan jag tycka. Vi är många som valt att bosätta oss just såhär för att kunna låta våra katter gå ute. Jag har för närvarande 5 katter - de 2 som är kastrater får gå ut, resten får inte.
 
Vi har en katt från ett katthem. När vår gamla hittekatt dog så kändes det inte aktuellt att skaffa en kattunge. Hemmet lägger upp (de flesta) katter på nätet med beskrivning av hur de är, om de är hittekatter, omplaceringar etc, om de är vana vid att vara inne/ute etc. Även om de har speciella egenheter, önskemål etc. Små kattungar får inte flytta till hem där de blir ensamma men i övrigt är det ok med ensamkatt även om vissa endast flyttar i par med sin kompis (gäller väl främst omplaceringar). Alla katter är genomgångna av veterinär, vaccinerade och kastrerade.
Innan man får ok/bestämmer sig får man komma dit och hälsa på (tilltänkt katt). Man kan också komma dit vissa tider och titta på katterna om man inte har bestämt sig för någon som ligger på nätet. Man måste ha varit där innan man kan få en katt. Vi klickade inte med den tilltänkta katten, men fick syn på en annan som vi föll för. Den har bott hos oss i fem år nu :-).
Detta katthemmet har även pensionat (har vi utnyttjat några gånger) och det samarbetar med andra katthem. Just vår katt hade hittats ute och kommit till ett annat katthem som hade placerat den i ett jourhem eftersom den var så skygg. Där blev den omhändertagen av en äldre trygg katt som hjälpte den att socialisera sig med människor och bli tryggare innan den kom till katthemmet för utplacering. Men som jag minns det var den inte utlagd på nätet än.
När vi letade katt var det en del katthem som krävde att katten skulle vara innekatt så de valde vi bort, valde även bort något som placerade ut katterna men fortsatt ville ha inflytande över dem. Även i övrigt kollade vi hemmens rykte och allmänna intryck de gav på nätet.
 
Jag tog två katter från ett katthem för ett antal år sedan och tyvärr vad det ingen positiv upplevelse. När jag var där och hälsade på sa de att de två katter jag valde hade kommit in dagen innan, men när jag hämtat dem och fick vaccinationskorten kunde jag se att de vaccinerades på katthemmet över en månad innan jag var där. När jag var där kunde vi bara hälsa på ena katten för den andra skulle ha blivit kastrerad samma dag och låg därför och gömde sig och ville inte komma ut, men de försäkrade att han var lika framåt och social som den andra. När jag sen skulle hämta dem berättade dem att han var jätteskygg och rädd för människor, han försökte fly när någon kom nära och fräste när han inte kunde komma undan.

Samma dag som jag kom hem med katterna upptäckte jag att den ena var alldeles täppt i nosen och därför andades konstigt. Han hade också diarré. Många, många veterinärbesök senare där jag spenderat minst hundra tusen kronor, fanns det inget att göra. Kronisk kattsnuva var en sak, där kunde vi ändå behandla så att han kunde må bra, men han var så trasig på insidan att hans magproblem aldrig gick att fixa. Vi provade en massa olika dyra veterinärfoder och tillskott men ingenting hjälpte. Tillslut fick vi ta bort honom för det var inte humant att fortsätta.

Båda katterna hade långt gången FORL upptäckte vi omgående. I princip alla tänder var svårt angripna och behövde dras. Katthemmet hade dragit ut en tand på den ena katten precis innan vi hämtade dem, men inte meddelat oss om det. Det kan inte ha undgått dem att tänderna var svårt angripna. Det kan inte heller ha undgått dem alla problem som den andra katten hade.

Jag tror inte att alla katthem är dåliga men man blir ju lite bränd av sånt här. Av alla lögner. Katterna skulle dessutom vara bästa vänner enligt katthemmet, men de gillade verkligen inte varandra. Med alla kort på bordet och ärlighet hade katthemmet kunnat ge katterna en bättre chans att få ett bra liv, men istället var det bara lögn på lögn för att bli av med katterna. Den katt vi fick ta bort är ett exempel på en katt som aldrig borde ha adopterats bort utan istället borde ha tagits bort, det var inte snällt mot honom att låta honom gå och må dåligt med alla problem som vi inte ens blev upplysta om. Den skygga katten blev tillslut en mysig och gosig kille, men det hade kunnat bli katastrof om han hamnat i ett hem med t.ex. Barn eller som inte hade förmåga att ta hand om och socialisera en vettskrämd katt.
 
det fetstilta låter som min djurhatande granne ;)

Vi bor i ett område som ursprungligen var bara sommarstugor. Det är pyttesmå grusvägar, stora tomter, mycket skog. Ändå så anser de att vi inte ska ha katterna ute, för dom vill inte ha katter i sin trädgård. Jag fattar det men å andra sidan, väljer man att bosätta sig här så får man nog räkna med katter kan jag tycka. Vi är många som valt att bosätta oss just såhär för att kunna låta våra katter gå ute. Jag har för närvarande 5 katter - de 2 som är kastrater får gå ut, resten får inte.

De har kanske bosatt sig så där för att kunna odla i trädgård. Det är väldigt otrevligt när katterna använder ens rabatt (där man odlar ätbart) som toalett. Varför skulle din anledning att flytta dit vara viktigare än deras?
 
Jag tror att katthem är lika olika som människor är i stort. När jag ville ha en ny katt mailade jag katthemmet närmast på vinst och förlust. Jag berättade vilken erfarenhet jag har, hur katten skulle få det, hur vi bor osv. Jag räknade inte alls med att få köpa katt därifrån eftersom det jag ville ha var en stallkatt och jag ville dessutom bara ha en katt. Mina krav var att katten skulle vara möjlig att ta i mindre utrymme (för att vid behov kunna ta katten till veterinär) och vara minst 6 månader gammal. Jag hade sett en katt på hemsidan som jag föll stenhårt för men räknade inte med att få köpa någon alls och såklart inte heller att just den katten skulle trivas med det liv jag kunde erbjuda.

Jag fick svaret att de hade en katt som absolut inte ville vara inne, som avskydde andra katter och därför behövde vara ensamkatt, hon var skygg men gick att ta i mindre utrymme och det var den katten jag hade fallit för :)
Efter att ha legat gömd under en lastpall i en vecka bestämde hon sig för att jag inte var farlig och hade gosmaraton i någon halvtimme. Hon har sedan dess aldrig varit rädd eller skygg med mig men vissa andra är hon lätt misstänksam emot.
Nu visade det sig att hon visst ville vara inne och nu går hon ut och in som hon vill. I stallet är hon bara då och då för att rensa upp musbeståndet men de är så få att hon hellre jagar på andra platser. Vintertid är hon till 95% inomhus.

Enda gången jag hör ifrån katthemmet är inbjudan till deras julfest och förfrågan om jag vill förnya mitt medlemskap. Inga hembesök eller något sådant.

Jag har full förståelse för att katthemmen är noga med det nya hemmet och har de krav de har. De vill naturligtvis inte att katten ska fara illa igen. Sedan kan det såklart krocka med olika åsikter om vad som är ett bra kattliv men det är ju som det är.
 
Det har dom inte.
Det är en skogstomt.

Nä, men då har de kanske en annan anledning. Oavsett så gör det inte att din anledning till att vilja bo där ska förstöra deras anledning. Det finns ju allergiker som inte kan lämna sin altandörr öppen för att grannens katter går in och lägger sig i deras soffa/säng. Jag känner själv folk som råkat ut för det. De har fått leva med att hålla sina dörrar stängda hela sommaren för att slippa få in någon annans katt i sitt hem.
 
De två första katterna från katthem har jag bra erfarenhet av. Även sonens katthem där de för något år sedan "adopterade" (gillar inte ordet i djursammanhang) sin katt. Ärliga, trevliga och friska katter.

Däremot ingen koll efter vi tagit hem dem, inte ens ett telefonsamtal. Passar mig fint egentligen för jag är ju introvert men tycker det är konstigt. De har väl mycket att göra och hinner väl inte med?

Jag finner det inte omöjligt att hitta en katt från katthem nu heller men jag vill ju ha kattunge och det är inget katthem som säljer en, de måste vara två. Det är inte vad jag vill ha.
 
Nä, men då har de kanske en annan anledning. Oavsett så gör det inte att din anledning till att vilja bo där ska förstöra deras anledning. Det finns ju allergiker som inte kan lämna sin altandörr öppen för att grannens katter går in och lägger sig i deras soffa/säng. Jag känner själv folk som råkat ut för det. De har fått leva med att hålla sina dörrar stängda hela sommaren för att slippa få in någon annans katt i sitt hem.
Deras anledning är att de är gnällspikar helt enkelt. De är varken allergiker eller nåt annat, bara väldigt trist inställning. Katterna stör inte ens, de passerar deraras tomt nån gång då och då mer än så är det inte.

Jag tycker faktiskt att visssa saker får man räkna med när man väljer att bosätta sig på landet. Jag pratar inte om nedkissade utemöbler eller så utan mer rimliga saker som att katten går över tomten eller att hönsen kacklar och tuppen gal. Eller att det finns hör och häpna, hästar i hagarna
 
Deras anledning är att de är gnällspikar helt enkelt. De är varken allergiker eller nåt annat, bara väldigt trist inställning. Katterna stör inte ens, de passerar deraras tomt nån gång då och då mer än så är det inte.

Jag tycker faktiskt att visssa saker får man räkna med när man väljer att bosätta sig på landet. Jag pratar inte om nedkissade utemöbler eller så utan mer rimliga saker som att katten går över tomten eller att hönsen kacklar och tuppen gal. Eller att det finns hör och häpna, hästar i hagarna
Jag håller med. Jag kan störa mig på mina grannar ovanför när de klampar runt i sin lägenhet (damen ifråga bär skor inomhus🤦‍♀️) men samtidigt ser jag det som att jag har valt att bo på det här sättet och därmed får acceptera ljud från andra. Jag tycker att det är oförskämt att flytta till ett område och direkt börja klaga saker som fanns där innan man flyttade dit.
 
Deras anledning är att de är gnällspikar helt enkelt. De är varken allergiker eller nåt annat, bara väldigt trist inställning. Katterna stör inte ens, de passerar deraras tomt nån gång då och då mer än så är det inte.

Jag tycker faktiskt att visssa saker får man räkna med när man väljer att bosätta sig på landet. Jag pratar inte om nedkissade utemöbler eller så utan mer rimliga saker som att katten går över tomten eller att hönsen kacklar och tuppen gal. Eller att det finns hör och häpna, hästar i hagarna

Ja, såna saker får man tåla.

Däremot är jag väldigt nära att be min granne som har utekatt som bajsar i min tomatrabatt att komma med skyffel och påse och rensa bort allt bajs. Inte trevligt alls på våren när jag ska rensa bort ogräset inför plantering av nya tomatplantor att det känns som om att rensa en kattlåda.
 
Jag har adopterat en katt från stans katthem. Inga problem alls, de har en jättefin verksamhet med rimliga villkor. När jag adopterade min katt frågade personalen uttryckligen om jag ville ha fler katter i framtiden eftersom katten jag tog inte skulle trivas ihop med andra.
Innan adoptionen kollade de med Länsstyrelsen så att jag inte hade djurförbud och ställde allmänna frågor om mitt liv, boende och tidigare katterfarenhet. Inget uppseendeväckande alls.
När jag sen hade träffat katten ifråga ville de att jag skulle ha ett dygns betänketid, jag fick inte ta med honom på en gång utan skulle tänka igenom allt ordentligt.

Dagarna efter att jag hämtat hem honom hade vi lite kontakt via sms när de hörde av sig och kollade så att allt var bra men det var aldrig tal om några hembesök i tid och otid. En i personalen har förvisso varit hemma hos mig och hälsat på katten men det är för att vi har blivit kompisar och hon är alltid välkommen :D

Min mamma har adopterat två katter från samma katthem. I hennes fall handlade det om ett syskonpar som hade levt ihop i 7 år och där var det en självklarhet att båda skulle omplaceras tillsammans eftersom de trivdes så bra med varandra.

Jag tycker att det katthemmet gör ett fantastiskt jobb. De ser till varje individs bästa, behöver inte rädda varenda katt till vilket pris som helst utan ser till den totala livskvalitén och blir jätteglada för uppdateringar men kräver inte kontakt med nya hemmet.

Då funkar det ju bra, det låter som ett väldigt vettigt upplägg.
 
Jag håller med. Jag kan störa mig på mina grannar ovanför när de klampar runt i sin lägenhet (damen ifråga bär skor inomhus🤦‍♀️) men samtidigt ser jag det som att jag har valt att bo på det här sättet och därmed får acceptera ljud från andra. Jag tycker att det är oförskämt att flytta till ett område och direkt börja klaga saker som fanns där innan man flyttade dit.

Exakt så - det finns små olägenheter med alla former av boende och jag tycker att vara tolerant är en bra egenskap för att grannsämjan ska bli trevlig.

För övrigt bodde jag så att grannarna under mig klagade på att mina katter KLAMAPDE när de rörde sig i lägenheten. Förutom att de gnällde på att jag gick på toa eller använde tvättmaskinen. Eller att mina barn var vakna på nätterna när de var pyttesmå...
 
Jag håller med. Jag kan störa mig på mina grannar ovanför när de klampar runt i sin lägenhet (damen ifråga bär skor inomhus🤦‍♀️) men samtidigt ser jag det som att jag har valt att bo på det här sättet och därmed får acceptera ljud från andra. Jag tycker att det är oförskämt att flytta till ett område och direkt börja klaga saker som fanns där innan man flyttade dit.

Jag absolut avskyr stadsbor som flyttar ut på landet och gnäller på böndernas djur och de som har hästar. Men nog f-n ska de ha närproducerad mat... :cautious:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp