Alltså det här med katthem, känner mig kluven

Jag adopterade just två stycken via djurskyddet. Tyckte att det var vettiga personer, katterna hade det bra på plats och efter att jag berättat om mig ställde de inga fler frågor alls. Det står nog på hemsidan att de ev gör hembesök, men det tvivlar jag på att de kommer att göra. De pratade inget om det, utan var glada över att hitta hem åt kissarna.

Har adopterat två stycken tidigare. Då hämtade jag från Malmö till Uppsala. Inga frågor där heller.
 
Jag hämtade en gång 3 katter på Stockholms Central mitt i natten. De kom med tåg från Skåne. Vi var ganska så många förväntansfulla där på perrongen när ett helt berg av transportburar lastades ur.
Nog fick jag svara på många frågor och de kollade säkert upp mig också. Men det fanns katter som passade hos mig på gård på landet.
 
Förklarar att jag inte sett något...
Får kolla upp närmare om det blir aktuellt med en ny katt. Nu tänkte jag mest det hade varit intressant kolla på hur utbudet ser ut.
Vet du om de går väldigt snabbt? Typ att man måste se och svara på annonsen samma dag? Timmar?
De blir ofta nerringda om det är ett trevligt djur utan några problem, så ja, det gäller att ringa samma dag i många fall.
 
Jag har tagit hand om katt(ungar) från ett djurhem anslutet till Djurskyddet Sverige ett par gånger och det har gått alldeles utmärkt. Jag blev dock totalt ratad och i det närmaste dumförklarad av en annan organisation i mitt område, som regelbundet formligen skriker efter stödhem, pengar och folk som vill adoptera katter. Anledningen till att jag inte dög var att jag var öppen med att katten skulle få gå ut trots att den rent teoretiskt skulle kunna traska iväg till en 70-väg (bor på landet).
Jag blev korsförhörd av en organisation och ratad för att katten jag redan hade var född i ett stall av en mamma som ”sprang vind för våg”. Därigenom var jag automatiskt ansvarslös och olämplig som kattägare.....
 
Jag hade inga problem att adoptera från ett av Stockholms största katthem. Sen var de kanske mest glada att någon ens ville adoptera just den katten (superskygg vildkatt) :D Var tvungen att besöka katten några gånger under två veckors tid, vilket kändes rimligt i och med hur skygg han var. De ville väl försäkra sig om att jag inte fick kalla fötter eller att det var ett impulsbeslut.
 
Nu senast fick vi inte ens svar. Från flera. Dessutom jättesvårt att veta vilka man bör kontakta då ingen uppdaterar med just kattungar (vi ville ha unge eller ungkatt denna gång). Detta under corona så kunde inte åka dit heller. Så ja, lätt är det bevisligen inte.

Katthemmet där jag bodde tidigare uppmuntrade istället snarare till spontanköp :(
 
katthemmet här i byn har varit lätta att ha och göra med. Dom vill inte sälja katter som är vana vid att va inne till att va utekatter vilket jag tycker är rimligt, när jag tog kontakt med dom och uttryckte att katten skulle vara ute så hade dom dock flera katter som va fd stallkatter eller helt enkelt inte trivdes som innekatter och dom hade inga problem att sälja till mig. Krävde inget hembesök heller men frågade såklart hur jag bor (och byn är så liten att dom visste vart det låg när jag sa adressen)
 
Jag har köpt katter via katthem, har aldrig haft problem med att få köpa. Inga hembesök eller intima utfrågningar. Har visserligen ibland köpt dem som ingen vill ha. Halvblind 4-årig katt med kronisk kattsnuva? Någon? Inte? Okej, jag tar honom! :D
 

Bifogade filer

  • E73FF293-06CF-4E06-9A6E-C025B5DB7D2E.webp
    E73FF293-06CF-4E06-9A6E-C025B5DB7D2E.webp
    154,3 KB · Visningar: 51
Jag har ägnat senaste halvåret åt att försöka hitta en kompis till min katt. Min grundtanke är att man självklart ska hjälpa och stödja alla eldsjälar som sliter med att omplacera och hjälpa oönskade katter och jag respekterar verkligen deras arbete. Men är det bara jag som tycker att välviljan ibland går över styr?

Jag erbjuder (tycker jag själv) ett fantastiskt hem. Mina katter är högt älskade, vaccinerade, kastrerade, id-märkta, försäkrade etc etc och ändå har jag på snart 7 månader inte fått adoptera ngn katt. Det är allt från orimliga krav på hembesök, jag bor på fel ställe, och utevistelse till bara inget svar alls på Mail, intresseanmälan, Messenger och diverse andra kontaktförsök 🤷🏻‍♀️

Jag hittade en katt till slut (på blocket....) så eg handlar inte detta om mig. Men jag tänker att det kanske inte är odelat positivt att tillgången på katter för ”vanligt folk” är så liten? På blocket kostar en vanlig huskatt upp till 5000:- och en annonsör jag pratade med hade fått 80 svar på en halvtimme på sin annons 🙈🙈 Jag vet folk som nu börjat ”buskavla” på sina katter för att det är så enkelt att tjäna sig en hacka på att sälja ungarna.
Tänker jag galet? Facebook kryllar ju av nödrop från frusna, hungriga, skadade och övergivna kissar och jag vill ju helst hjälpa allihop 😢 Men om jag inte ”duger” som köpare så vet jag faktiskt väldigt få som gör det 🤷🏻‍♀️
Jag har hört samma historier från folk som en katt hade levt som en kung eller drottning hos.
Sen ogillar jag att man blir smutskastad för att man inte väljer katt från ett katthem.
Jag ska ha mitt djur i förhoppningsvis upp till 15 år. Då anser jag mig ha rätt att välja en katt som passar mig. Jag vill ha en mild, trygg och tillgiven hona. Men jag ska känna mig som en dålig människa för att jag inte vill ha en skygg hane. Tex.
 
Nu har jag bara erfarenhet av Stockholms katthem och Kattstallet men där var det inga problem med ensamkatt, tvärtom kollar man in på deras hemsidor så står det ofta att den här katten vill vara ensamkatt, vissa vill inte/är inte lämpliga för barnfamiljer utan behöver lugn och ro. Förutom när det gäller kattungar då vill de att man tar två. Vad de är noga med är att utevistelse ska ske under kontrollerade former och jag tror att det är där det skär sig för många.

Det kan finnas katter som behöver utevistelse och då skriver de ut det. Iofs i Stockholm med omnejd så är det helt naturligt. Iaf Stockholms Katthem vill att köpare ska komma och hälsa på två eller tre ggr för att se att det klickar och den nya ägaren inte lämnar tillbaka efter några veckor (katthemmet tar tillbaka den då). Och ja, de vill ofta hälsa på för att kolla att allt är ok i det nya hemmet. När min syster ville adoptera en andra katt så var det inga krav på besök osv. Tyvärr skar det sig totalt mellan de två och hon tvingades lämna tillbaka katten.

Vissa katter adopteras bara tillsammans med en speciell kattkompis och andra, ffa skyggisar vill ha en trygg och social kompis eftersom det oftast gör katten mer trygg. Jag tycker det är fantastiskt att det adopteras fler katter och de inte blir sittande på katthemmet. En hel del bor hos jourfamiljer vilket alltid är bättre och en del är inte skyggisar utan kommer från dödsbon och liknande och har alltid varit innekatter. Kattungar försvinner på några dagar. BYB har alltid förekommit men ja de är mer populära idag, särskilt de sk blandraserna, men att det finns färre huskatter ute till försäljning och priserna gått upp är, för mig, odelat positivt.

Eftersom burma är min ras och jag vill ha en brun burmahona som vill vara ensamkatt så har jag bara köpt vuxna katter, men det sker genom kontakter eftersom de i princip aldrig är ute för adoption - man kan alltid ringa en uppfödare och kolla om hen vet någon som vet någon. Däremot är det strikta regler för den slags omplacering vad gäller just utevistelse.
 
Antagligen pga corona, vi ser ju samma sak med hundar och hästar att efterfrågan ökat markant, liksom prisen. Frågan är vad händer när covid är över och folk börjar jobba heltid och inte har tid längre för sina katter. Vilket antagligen gör katthemmen ännu mer försiktiga.
Ja kanske.
 
Nu har jag bara erfarenhet av Stockholms katthem och Kattstallet men där var det inga problem med ensamkatt, tvärtom kollar man in på deras hemsidor så står det ofta att den här katten vill vara ensamkatt, vissa vill inte/är inte lämpliga för barnfamiljer utan behöver lugn och ro. Förutom när det gäller kattungar då vill de att man tar två. Vad de är noga med är att utevistelse ska ske under kontrollerade former och jag tror att det är där det skär sig för många.

Det kan finnas katter som behöver utevistelse och då skriver de ut det. Iofs i Stockholm med omnejd så är det helt naturligt. Iaf Stockholms Katthem vill att köpare ska komma och hälsa på två eller tre ggr för att se att det klickar och den nya ägaren inte lämnar tillbaka efter några veckor (katthemmet tar tillbaka den då). Och ja, de vill ofta hälsa på för att kolla att allt är ok i det nya hemmet. När min syster ville adoptera en andra katt så var det inga krav på besök osv. Tyvärr skar det sig totalt mellan de två och hon tvingades lämna tillbaka katten.

Vissa katter adopteras bara tillsammans med en speciell kattkompis och andra, ffa skyggisar vill ha en trygg och social kompis eftersom det oftast gör katten mer trygg. Jag tycker det är fantastiskt att det adopteras fler katter och de inte blir sittande på katthemmet. En hel del bor hos jourfamiljer vilket alltid är bättre och en del är inte skyggisar utan kommer från dödsbon och liknande och har alltid varit innekatter. Kattungar försvinner på några dagar. BYB har alltid förekommit men ja de är mer populära idag, särskilt de sk blandraserna, men att det finns färre huskatter ute till försäljning och priserna gått upp är, för mig, odelat positivt.

Eftersom burma är min ras och jag vill ha en brun burmahona som vill vara ensamkatt så har jag bara köpt vuxna katter, men det sker genom kontakter eftersom de i princip aldrig är ute för adoption - man kan alltid ringa en uppfödare och kolla om hen vet någon som vet någon. Däremot är det strikta regler för den slags omplacering vad gäller just utevistelse.
Ja tyvärr har de flesta katthem och jag olika ståndpunkt när det gäller just utevistelse. Och då är mina katter absolut inte släppta vind för våg ute bland bilar och andra faror
 
Nu har jag bara erfarenhet av Stockholms katthem och Kattstallet men där var det inga problem med ensamkatt, tvärtom kollar man in på deras hemsidor så står det ofta att den här katten vill vara ensamkatt, vissa vill inte/är inte lämpliga för barnfamiljer utan behöver lugn och ro. Förutom när det gäller kattungar då vill de att man tar två. Vad de är noga med är att utevistelse ska ske under kontrollerade former och jag tror att det är där det skär sig för många.

Det kan finnas katter som behöver utevistelse och då skriver de ut det. Iofs i Stockholm med omnejd så är det helt naturligt. Iaf Stockholms Katthem vill att köpare ska komma och hälsa på två eller tre ggr för att se att det klickar och den nya ägaren inte lämnar tillbaka efter några veckor (katthemmet tar tillbaka den då). Och ja, de vill ofta hälsa på för att kolla att allt är ok i det nya hemmet. När min syster ville adoptera en andra katt så var det inga krav på besök osv. Tyvärr skar det sig totalt mellan de två och hon tvingades lämna tillbaka katten.

Vissa katter adopteras bara tillsammans med en speciell kattkompis och andra, ffa skyggisar vill ha en trygg och social kompis eftersom det oftast gör katten mer trygg. Jag tycker det är fantastiskt att det adopteras fler katter och de inte blir sittande på katthemmet. En hel del bor hos jourfamiljer vilket alltid är bättre och en del är inte skyggisar utan kommer från dödsbon och liknande och har alltid varit innekatter. Kattungar försvinner på några dagar. BYB har alltid förekommit men ja de är mer populära idag, särskilt de sk blandraserna, men att det finns färre huskatter ute till försäljning och priserna gått upp är, för mig, odelat positivt.

Eftersom burma är min ras och jag vill ha en brun burmahona som vill vara ensamkatt så har jag bara köpt vuxna katter, men det sker genom kontakter eftersom de i princip aldrig är ute för adoption - man kan alltid ringa en uppfödare och kolla om hen vet någon som vet någon. Däremot är det strikta regler för den slags omplacering vad gäller just utevistelse.
Tyvärr har ju den näst intill obefintliga tillgången på kattungar gjort att folk börjat avla för att tjäna pengar..... Det har jag inte alls upplevt för bara några år sedan
 
Tyvärr har ju den näst intill obefintliga tillgången på kattungar gjort att folk börjat avla för att tjäna pengar..... Det har jag inte alls upplevt för bara några år sedan

Det har alltid funnits många BYB på Blocket men just nu under covid har antalet köpare ökat, vilket är odelat positivt. Om köparna har tid med en katt som kan leva 15-20 år när livet återgår till det normala. Tyvärr så ökar underliga blandisar däremot. Istället för att sälja en trevlig huskatt så blir det 13.5 coonis, 45.9 birma osv. Jag förstår inte varför det är negativt att det finns färre kattungar till salu. Sedan finns det det en hel del omplaceringar, kollar man på Blocket är en stor del av befolkningen allergiska.

Och som sagt, det finns katter som kräver utevistelse hos katthemmen, men då ska det vara rätt miljö. Inte villaområden/radhus tex eller nära till vägar. Man kan ställa sig i kö för en katt som passar just din levnadssituation men då får du nog vänta ett tag.
 
Jag har haft två katter från katthem och vill gärna ha en till.

Problemet är att jag helst vill ha kattunge eftersom våra fåglar går fritt med ungar. Dottern är också här med sina katter hela somrarna så då är det invänjning av dem som är viktig också. Det är alltid lättare att vänja katter vid detta när de är unga.
Men, där går jag bet. Alla katthem jag varit inne på (ca 20-30 st) Säljer bara kattungar i par och jag är inte helt säker på att jag vill ha två.

Jag förstår tanken men det är ju faktiskt inte alltid möjligt att ha två katter bar för att man vill ha en kattunge.

Så, det är faktiskt möjligt att jag ”måste” främja buskaveln för att kunna skaffa mig en kattunge. Tycker det är tråkigt när det finns så många katter som behöver hem.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp