Allt man missar pga hästarna...

[Konstantin]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Visst undrar man ibland vad man håller på med. Pållen tar all fritid, vänner har man inte tid med, resor och festande har man varken tid eller råd med. Det sociala livet blir begränsat till lite hästsnack i ridhuset och lite jobbsnack på fikarasten. Man drömmer om att dygnet ska få några timmar extra så man kan hinna med lite annat oxå. MEN... man får inse att man har ett val att göra och att man (om man inte är stormrik och kan anställa någon att sköta "skitjobbet" (som jag inte alls tycker är tråkigt) och ta hand om pållen när man får lust att göra annat,) får ta att man måste försaka en hel del för att kunna ha häst. Sen kan man välja i vilken utsträckning och hur seriöst man vill satsa på hästeriet. Visst kan man välja att lufsa i skogen på en promenadhäst när man får lust eller att satsa stenhårt på att träna för tävling på lämplig nivå.
Har aldrig varit så fattig och samtidigt så rik som när jag köpt häst. Ofta önskar vi oss sånt som andra har och gör för att man tror man missar nåt. Det är upp till dig själv att avgöra vad som är viktigast för just dig just nu och varför.

 

[jassica]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

du kan ju välja att göra dig av med hästarna och resa runt och allt vad du vill..

Man väljer själv vad m an vill göra här i livet.

 

[Cindybell]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

hej! tycker inte som du!! tycker det är otroligt skönt att gå ut å rida istället för att åka till stan å shoppa!

 

[Centaur]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

nix jag tänker på allt jag får uppleva med hästarna och djuren i stället.

 

[Bison]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

men det kommer jag inte göra, jag avskyr ungar o har alltid gjort, så jag kommer aldrig få det problemet.

 

[angelaL]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

JA man missar mycket. Man maste vallja.

Och jag har samma problem som du, vad ar vart mest vilket ska jag valja?

Just nu tvekar jag mellan att flytta hem till sthlm el flytta ned till portugal och bygga upp en hastgard med mig pojkvan? Val ar svara att gora.

Men om du vill ut och resa och samtidigt jobba med hastar ar det superenkelt att fa jobb med hastar utomlans, (jag pm:ar dig en hemmsida)

Kanske kan du inte fortsatta att arbeta med din tavlingshast som du lagt ned sa mycket tid svett tarar, och bling blingar pa.

sa har du spring i bennen ut och spring tills dom blir trotta, sen har du lungnet for att stanna hemma och trana och tavla..

 

[Myy]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

JA man missar mycket. Man maste vallja.

sa har du spring i bennen ut och spring tills dom blir trotta, sen har du lungnet for att stanna hemma och trana och tavla..

Ja, så sant! Man måste välja. Allt har sin tid.

 

[taccotad]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

OJ vad jag känner igen mig. Nu ångrar jag inget men ändå kommer tankarna ibland att jag missat en massa.

Är uppväxt i stallet, hästarna var mitt allt fram till jag blev 15. Träffade min nuvarande sambo då. När jag var 17 flyttade jag 5 mil från min familj och jag + sambo bosatte oss i lägenhet och jag skaffade häst. Efter ett år flyttade vi till gården vi bor på idag. Som vi slitit dessa år! I nuläget har vi två hästar, hund, katt och ett barn.

Jag vill tro att i slutändan har vi gjort rätt val. Skulle aldrig vilja vara utan varken djuren, vår son eller gården. Men dom kunde fått komma liiite senare i livet.

 

[aprilia]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

jag känner inte att jag missar ngt pga av hästarna, i stället tycker jag att de berikar mitt liv oerhört ett liv utan hästar kan jag bara inte tänka mig!

kompisar o familj, träning, tid för mig själv m.m. måste jag noga planera in o utan min kalender vore jag helt lost men det går!

 

[karingreen]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Hej!

Jag fattar vad du menar. Levde för hästarna tills jag plötsligt en dag på gymnasiet bara inte ville mer. Konstigt, men så var det. Det var annat som blev intressant och tog min tid. Så vi sålde hästen och jag slutade rida.

Nu, fem år senare, är jag grymt sugen på att rida igen. Letar foderhäst för fullt, men det är inte lätt.

Jag ser det på två sätt:
1. Jag är skitsur för att jag slutade med hästarna. Hur kunde jag vara så knäpp? Det är ju i stallet jag mår som bäst, det är ju rida som jag är bra på här i livet. Försöker komma igång, men det är krångligt att hitta ett bra sätt att göra det på... Har man en gång haft häst och satsat på ridningen är det inget kul att rida på ridskola. Men nu har jag flyttat hemifrån och har inte en chans i världen att ha råd med egen... Så jag är rätt bitter och sur på mig själv att jag var så oförståndig som slutade.

MEN!

2. Så tänker jag på vad jag har kunnat göra eftersom jag inte varit bunden av någon häst. Jag skaffade massor av nya vänner, folk som inte hade någonting alls med hästar att göra. Det var rätt skönt, på något vis... Jag flyttade hemifrån, till en annan stad till och med. Jag har varit ute till solen gått upp och klubbat med mina bästa vänner... Jag bodde i New York ett halvår. Kunnat dra iväg på massor av små spontana resor och utflykter. Helt enkelt haft väldigt, väldigt roligt. Om jag tänker på hur jag skulle ha känt mig om jag hade haft kvar hästen och inte gjort allt det där, så hade jag nog varit otroligt rastlös. Och kanske tröttnat nu i stället!

Jag tror att var sak har sin tid. Om du går och längtar bort eller funderar på hur det skulle vara att vara "fri", kommer du inte att kunna uppskatta hur det är att ha tillgång till hästlivet. Ta en paus ett tag! Om det går så kan du ju försöka undvika ett definitivt avbrott (som att sälja hästen). Om du ångrar dig kan det ju vara en fördel att slippa börja om från början. Hyr ut hästen, flytta utomlands i ett halvår! Eller bara till stan, kanske. Häng med dina polare, träffa nytt folk, andas lite stadsluft och KÄNN EFTER!

Om du slutar rida nu finns det ingenting som säger att det är för evigt. Visserligen kan det bli krångligt och kämpigt att hitta tillbaka till det, men av egen erfarenhet så vill jag nog rekommendera dig att lyssna på de där fjärilarna i magen som säger att du vill göra någonting annat. Du ÄR bara ung en gång. Så är det det.

Lycka till!

 

[LitenC]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Hej!
Intressant att läsa i tråden, jag känner förövrigt samma sak som du.
Står här idag (är 20) med ett helt underbart halvblodssto.(Som är dräktigt och ska föla i maj) Hon var utlånad i höstas till en tjej som egentligen skulle haft henne till maj då jag pluggade på annan ort. Av olika anlednigar kom jag hem efter 3 månader och vi bröt kontraktet för att jag ville ha henne själv när jag nu hade kommit hem... MEN jag tänkte inte efter före. Jag är sådan av person att jag gärna tar förhastade beslut.

I efterhand ångrar jag mig att jag inte tog vara på den här tiden och åkte utomlands och jobbade istället, nu sitter jag hemma och pluggar, och vantrivs något enormt. Dagarna är likadana, händer aldrig nått annat kul än att gå upp-plugga-till stallet-sova. Jag är nog inte trött på hästen, jag älskar henne jättemycket och ser fram emot hennes tredje föl. Det är heller inte så att jag tycker de är tråkigt i stallet, nej jag tycker bara livet i allmänhet är trist och dagarna ser alltid likadana ut. Nu efter mycket om och men har jag bestämt mig för att åka iväg i några år utomlands, kommer åka i höst Stoet kommer jag låna ut på foder och fölet kommer säljas eller gå på lösdrift. Jag kommer försöka jobba som ett svin under tiden och spara ihop så mkt som möjligt. Mycket ska ordnas och fixas, men jag är glad att jag äntligen fattat ett beslut och kan med glädje se fram emot det. Det kommer vara tufft i början, men så blir det ju alltid första gången/gågerna man åker iväg och lämnar tryggheten hemma. Men längtan att se och uppleva nya saker, nya kulturer har helt intagit min skalle Kommer åka runt som backpacker i några år
Så- gör vad du känner för. Kolla upp saker innan, vill du ut och resa- gör det. Personligen tror jag det är jättebra att komma iväg och få uppleva något annat än sin hemstad.. Men å andra sidan kan du vänta ett par år. Tänk över det ordentligt- skulle det vara möjligt för dig att åka iväg nått/några år?

Hoppas du finner en lösning- vad det än blir, och pm:a gärna om du vill
Lycka till! /Victoria

 

[kopur]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

jag känner inte igen mig alls, jag älskar min häst han är större delen av mitt liv, han tillhör min identitet, utan häst finns jag inte. Han är absolut värd varenda krona o varenda sekund. Jag känner inte att jag missar mitt liva pga honom, absolut inte! Jag hinner med det jag vill, sambon har egna intressen o tycker bara att det är bra att jag har hästen även om han suckar lite över alla tusenlappar som jag utan vidare kan lägga på hästen
Barn vill jag inte ha.

Ungefär så där är det för mig också! Jag tänker ofta på hur otroligt BRA jag mår av att han min häst! Både psykiskt och fysiskt välmående.

 

[Novum]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag förstår precis hur du menar. Jag har alltid levt för hästarna men då min D-ponny blev halt gång på gång vilket senare ledde till T-märkning och försäljning så kände jag att nä ALDRIG mera häst!! Jag var så less på allt vad hästar hette och jag ville leva livet som mina kompisar. Det gjorde jag också, med råge, man kan säga att det gick ganska snett också men det är ett annat ämne.

Jag började sakna hästarna redan efter dryga halvåret och tänkte att 1 gång i veckan kan jag ändå rida. efter ytterligare några månader så började jag med ryttarsatsningen (tre dagar i veckan). Men sen så valde jag språkstudier utomlands i tre månader och la därför ner ridningen i ett halvår (planen var att aldrig börja igen) men jag började rida 1 gång i veckan igen oktober 2007 och sista december 2007 stod min nya häst i stallet

Nu blev det väldigt svamligt men jag lyckades hålla uppe med hästarna i sammanlagt 10 månader under dessa 2,5 åren och jag inser nu att jag inte fungerar utan häst. Jag behöver strukturen som hästägandet ger jag behöver hästen för att må bra psykiskt då mitt liv gick käpprätt åt helvete utan.

Ja jag vet faktist inte vad jag ville berätta md en här historien men du kanske behöver en paus för att verkligen uppskatta ditt liv med hästarna eller så inser du helt enkelt att du inte tycker att det är värt det.

 

[lotta_k87]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag känner igen mig i det du skriver.

Jag har ridit sen jag var 7 år gammal, haft egen häst sedan 13-års ålder och tillbringat många långa dagar och kvällar i stallet. Det var verkligen mitt andra hem.
När jag sedan fyllde 18 år så kände jag bara att, näe, nu orkar jag inte mer.. Då kände jag att jag behöver leva det där andra livet ett tag. Få se vad det är jag missar eller inte missar. Planen var aldrig att sluta helt utan att bara ta en paus.
Jag är jätteglad idag för att gjorde det jag verkligen ville för stunden för jag kan lova att jag aldrig hade träffat alla mina underbara vänner som jag har idag, min sambo eller fått uppleva det där andra som man inte hann med/hade råd med som hästägare.

I vår fyller jag 21 år och har börjat studera på en hästutbildning, har en egen häst som står i min hemstad(min syster är "fodervärd")och känner att jag verkligen verkligen vill satsa på det där med hästar igen i framtiden. Jag har lärt mig att uppskatta livet med hästar igen och till hösten kommer jag förhoppningsvis köpa en till häst om ekonomin tillåter.
"Glöden är tillbaka"

Om du verkligen vill prova på livet utan häst så kanske du har möjligt att lämna ut hästen på foder? Eller kanske skaffa en medryttare några gånger i veckan?
Det är alltid nyttigt att prova på nåt annat än hästeriet och jag tycker definitivt man ska passa på medans man är ung!

 

[lakrits]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Jag har alltid haft hästar runt omkring mig och skulle inte kunna leva utan dom. Jag ångar inte för en sekund att jag vigt mitt liv till dom och att jag inte gjort/gör saker som alla andra.

Hästarna är mitt liv så jag har ingen anledning till att sakna nåt annat.

Hoppas du kommer på vad du vill...

 

[plymen]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

kl

Jag måste säga att jag missar nog inte riktigt någonting pga hästen.

Eftersom jag har den inackorderad med full skötsel, så måste jag inte vara där alla dagar. (brukar vara 5 dagar/vecka)Jag har ett jobb med okej lön och så hobbyrider jag bara, så det blir inga tävlingar osv.

Jag kom nyligen hem från Thailand och kommer nog också i fortsättningen att resa en gång i året!

 

[Flaekja]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Vaddå missar - allt du får då? Vet du hur många som är avundsjuka på dig?

Men jag förstår vad du menar, det är några ungdomsår då man känner att man vill göra annat än att hänga i stallet. Sedan kommer man tillbaka - det känns som det är fler och fler som satsar på "hästeriet" i mogen ålder (eller så är det bara jag själv som blivit äldre och känner fler vuxna).

Om du VERKLIGEN känner att du vill göra något annat, varför gör du inte det? Det är som du skriver, livet är det som rinner förbi medan du mockar skit (eller vad du än gör, förresten). Det är bara du som kan göra dina val i livet - för det är val vi gör, oavsett om vi gör något eller inte.

Lägg dig på sängen och tänk igenom hur det skulle vara att inte ha hästarna och hunden. Själv skulle jag bli jättestressad - typ vad skall jag göra nu? Men om det känns bra för dig så tycker jag du skall testa.

Kan du inte ta en paus - kanske skaffa en fodervärd i ett halvår eller så och se hur det känns? Det är ju en stor förändring du vill göra och det kanske inte är så smart att sälja pållarna direkt för att upptäcka att du ångrat dig efter tre månader. Och skulle du stortrivas med att ha fått både tid och pengar att satsa på dig själv så... Det går ju alltid att komma tillbaka till hästlivet även om det får bli med andra hästar, men det är svårt att leva om ungdomsåren när de har passerat!

Lycka till, vad du än kommer fram till!

 

[Flaekja]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

PS Förresten - det är inte svårare att resa och jobba utomlands när man är äldre (kanske lite tryggare t.o.m), men en tävlingskarriär kan kännas omöjlig när man börjar bli till åren (du kommer att märka att kroppen sätter stopp). Det största hindret är att bilda familj - och det gör man oftast inte förrän man blivit äldre. Den tid du har nu är Din Egen - vill du satsa den på tävlingskarriär eller resor?

 

[Picasso]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Kanske du ska vända på det i stället och fråga dej vad du har vunnit på det val du gjort Om det känns jobbigt så ta ett sabbatsår och känn efter res, testa andra saker och framförallt VÅGA. Hästarna finns det säkert någon som är villig att ha på foder. Det är ju tråkigt om man ska gå och ångra sig i framtiden och ifrågasätta sig själv varför man inte testade. Du får inga svar genom att gå och undra. Lycka till

 

[Patience_ox]

Sv: Allt man missar pga hästarna...

Nu har jag inte läst allas inlägg, men känner man att man går miste om något och börjar tveka på sitt hästliv så har man nog börjat ledsna och ska lägga ner kanske en tid eller för alltid, men det känner man nog efter ett tag. Om det är hästar du vill satsa på och älskar av hela ditt liv skulle du förmodligen inte ens tänka i dom banorna att ditt liv 'går till spillo'.( om du förstår vad jag menar)

Jag brukar tänka/säga så här när folk pratar med mig om just såna saker ( vilka pengar och vilken tid jag lagt ner på hästar osv) att när jag är 50-60 år och ser tillbaka så vet jag att jag gjort det jag verkligen älskar. Och jag passar på och göra det här nu när jag är ung och har orken ( är reumatiker) sen kanske man är så pass sjuk att jag inte klarar hästeriet och skulle ångra mig bittert.

Så känn ingen ångest, du är fortfarande ung och har många år på dig att släppa loss