Skumtomten
Trådstartare
Nu börjar ångesten komma krypande och jag hatar att känna såhär varje år.
Mina föräldrar är skilda sen ca 30 år tillbaka, de har två barn, jag och min bror. Vår mamma firar inte jul alls och därför har brorsan och jag mer eller mindre tvingats till detta spektakel på min pappas sida. Religösa farföräldrar som gjorde varje jul till en pina. Det skulle ätas och ätas och klockslagen var exakta, ingen fick tex missa Kalle Anka och då åt man knäck och ischoklad vare sig man ville eller inte, sen var det julklappsutdelning tillsammans med kaffet efter detta. Vi skulle tindra med ögonen och tacka allt vad man kunde för julklapparna som mestadels bestod av dyra fina delar av kaffeservis och silverskedar. Inget man uppskattade när man var mellan 10-20 år direkt. Jo, vi fick lite annat också, men hårt sagt, så var jularna redan då väldigt tråkiga, något man genomled.
Nu är farföräldrarna inte i liv längre och helt plötsligt var det jag som skulle bjuda in till jul. Jag är ju flicka och det var ju bara pappa,min bror och hans två barn, så det gick väl ganska bra, om man bortser från att ingen av oss gillar julen och ingen har något direkt att prata om. 3 år firade vi alltså hemma hos mig. Min pappa tillhör de mest melankoliska och osociala personer jag träffat, och min bror och jag känner väl att julen inte är direkt någon glädje, det är för barnens skull vi tvingade ihop oss.
Men för ca 4 år sedan träffade vår pappa en ny kvinna som han nu är sambo med. Hon älskar julen och nu ska det firas ordentligt. Massa mat, hennes barn och barnbarn kommer långt ifrån, stannar i över en vecka och invaderar hela huset. Förra årets julklappar var den största julklappshög jag någonsin sett, det är tomte och förväntningar på den perfekta julen. Jag, min bror och hans barn har nu vart där i två år innan.
För ett par veckor sedan fick jag inbjudan av pappas sambo, och pratade då även i telefon med pappa. Vi bestämde, på min begäran, att inte köpa några julklappar, vilket både min bror och pappa var jättenöjda med. Ingen av oss gillar att tvingas köpa massa struntsaker till varandra bara för att det är jul, och det kändes så skönt, då jag dessutom är superfattig pga helt andra orsaker.
I går fick jag återigen ett telefonsamtal av pappas sambo. Då berättar hon att pappa, i vanlig anda mår dåligt inför jul. Han är som sagt, oerhört osocial och melankolisk, så nu har han ångest inför jul och att hennes barn ska komma och bo där en vecka. Han känner sig tvingad att vara social när han bara vill vara ifred, vilket resulterar att han är där fysiskt, men han pratar inte och sitter i sin egna värld. Detta visste jag, men sen berättar hon att pappa köpt julklappar till min bror och mig för 1000 kr var, och att pappa sagt till henne att han köper till oss, men aldrig får något tillbaka. Jag blev jätteledsen, då jag förra året köpte både en ganska dyr sak till honom och dessutom hade gjort en personlig sak till honom som jag lagt ner otroligt mycket tid på. Nu hade vi ju bestämt att inte köpa något denna jul, och jag får detta slängt i ansiktet att jag iallafall borde köpa något till honom.
Så nu kryper ångesten på. Jag vill inte ens fira jul, inte med folk jag inte känner ( hennes barn, deras sambo/män och barnbarn), inte med julklappar för 10-tusentals summor som insats, inte med mat som står mig upp i halsen, inte med ett glatt leende och tindrande ögon som jag gjort varje år i ett försök till skådespeleri inför alla. Samtidigt känner jag pappa bättre än så, han hatar ju också julen och allt vad det innebär, men han skulle tycka det var ännu värre och samtidigt bli väldigt besviken om inte hans egna barn kommer när hans sambos släkt är där, även om han inte pratar med oss när vi väl är där. Och nu då julklapp till pappa som inte har några intressen mer än trädgård och bridge, samtidigt som han har tillräckligt med pengar att köpa det han vill och är kräsen på det han tycker är bra och duger till honom. Jag har ju knappt mat till mig själv nu, till nästa lön kommer den 23/12.
Som en sista sak lever jag med en hund som inte klarar av att vara ensam hemma så många timmar, och som blir superstressad av denna miljö jag tvingas ta med honom i under julen, med tomte, med prasslande papper, med barn som springer runt honom, passa honom för levande ljus. Jag mår dåligt, min hund mår dåligt, min bror mår dåligt, min pappa mår dåligt, och ändå ska det firas så glatt att det är julafton.
Tack för att ni orkat läsa så långt som hit. Ville bara skriva av mig allt,och om någon har någon bra lösning, något bra julklappstips eller bara en jättebra ursäkt att komma undan allt i jul så lyssnar jag gärna.
/ Skumbananen som för tillfället har ett anonymt nick men är gammal användare här
Mina föräldrar är skilda sen ca 30 år tillbaka, de har två barn, jag och min bror. Vår mamma firar inte jul alls och därför har brorsan och jag mer eller mindre tvingats till detta spektakel på min pappas sida. Religösa farföräldrar som gjorde varje jul till en pina. Det skulle ätas och ätas och klockslagen var exakta, ingen fick tex missa Kalle Anka och då åt man knäck och ischoklad vare sig man ville eller inte, sen var det julklappsutdelning tillsammans med kaffet efter detta. Vi skulle tindra med ögonen och tacka allt vad man kunde för julklapparna som mestadels bestod av dyra fina delar av kaffeservis och silverskedar. Inget man uppskattade när man var mellan 10-20 år direkt. Jo, vi fick lite annat också, men hårt sagt, så var jularna redan då väldigt tråkiga, något man genomled.
Nu är farföräldrarna inte i liv längre och helt plötsligt var det jag som skulle bjuda in till jul. Jag är ju flicka och det var ju bara pappa,min bror och hans två barn, så det gick väl ganska bra, om man bortser från att ingen av oss gillar julen och ingen har något direkt att prata om. 3 år firade vi alltså hemma hos mig. Min pappa tillhör de mest melankoliska och osociala personer jag träffat, och min bror och jag känner väl att julen inte är direkt någon glädje, det är för barnens skull vi tvingade ihop oss.
Men för ca 4 år sedan träffade vår pappa en ny kvinna som han nu är sambo med. Hon älskar julen och nu ska det firas ordentligt. Massa mat, hennes barn och barnbarn kommer långt ifrån, stannar i över en vecka och invaderar hela huset. Förra årets julklappar var den största julklappshög jag någonsin sett, det är tomte och förväntningar på den perfekta julen. Jag, min bror och hans barn har nu vart där i två år innan.
För ett par veckor sedan fick jag inbjudan av pappas sambo, och pratade då även i telefon med pappa. Vi bestämde, på min begäran, att inte köpa några julklappar, vilket både min bror och pappa var jättenöjda med. Ingen av oss gillar att tvingas köpa massa struntsaker till varandra bara för att det är jul, och det kändes så skönt, då jag dessutom är superfattig pga helt andra orsaker.
I går fick jag återigen ett telefonsamtal av pappas sambo. Då berättar hon att pappa, i vanlig anda mår dåligt inför jul. Han är som sagt, oerhört osocial och melankolisk, så nu har han ångest inför jul och att hennes barn ska komma och bo där en vecka. Han känner sig tvingad att vara social när han bara vill vara ifred, vilket resulterar att han är där fysiskt, men han pratar inte och sitter i sin egna värld. Detta visste jag, men sen berättar hon att pappa köpt julklappar till min bror och mig för 1000 kr var, och att pappa sagt till henne att han köper till oss, men aldrig får något tillbaka. Jag blev jätteledsen, då jag förra året köpte både en ganska dyr sak till honom och dessutom hade gjort en personlig sak till honom som jag lagt ner otroligt mycket tid på. Nu hade vi ju bestämt att inte köpa något denna jul, och jag får detta slängt i ansiktet att jag iallafall borde köpa något till honom.
Så nu kryper ångesten på. Jag vill inte ens fira jul, inte med folk jag inte känner ( hennes barn, deras sambo/män och barnbarn), inte med julklappar för 10-tusentals summor som insats, inte med mat som står mig upp i halsen, inte med ett glatt leende och tindrande ögon som jag gjort varje år i ett försök till skådespeleri inför alla. Samtidigt känner jag pappa bättre än så, han hatar ju också julen och allt vad det innebär, men han skulle tycka det var ännu värre och samtidigt bli väldigt besviken om inte hans egna barn kommer när hans sambos släkt är där, även om han inte pratar med oss när vi väl är där. Och nu då julklapp till pappa som inte har några intressen mer än trädgård och bridge, samtidigt som han har tillräckligt med pengar att köpa det han vill och är kräsen på det han tycker är bra och duger till honom. Jag har ju knappt mat till mig själv nu, till nästa lön kommer den 23/12.
Som en sista sak lever jag med en hund som inte klarar av att vara ensam hemma så många timmar, och som blir superstressad av denna miljö jag tvingas ta med honom i under julen, med tomte, med prasslande papper, med barn som springer runt honom, passa honom för levande ljus. Jag mår dåligt, min hund mår dåligt, min bror mår dåligt, min pappa mår dåligt, och ändå ska det firas så glatt att det är julafton.
Tack för att ni orkat läsa så långt som hit. Ville bara skriva av mig allt,och om någon har någon bra lösning, något bra julklappstips eller bara en jättebra ursäkt att komma undan allt i jul så lyssnar jag gärna.
/ Skumbananen som för tillfället har ett anonymt nick men är gammal användare här
