Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Jag är less på det mesta just nu. Allt är så tungt med rehab som inte går framåt och sen känns det som att livet just nu dessutom ger mig käftsmäll på käftsmäll. Det är som att det aldrig tar slut. En sak jag fick reda på i helgen som jag inte vill skriva om här gjorde mig väldigt ledsen. Men är en sak ytterligare som hänt utöver allt annat. Har samtalskontakt för min del men jag orkar inte med allting just nu Hur gör man hur orkar man när livet bara står med två knytnävar och boxar från varsitt håll?
Man tar en dag i taget och försöker tänka positivt. Har själv rygg och knäproblem. Plus en grabb i tonåren med npf-diagnoser. Kämpat mig grön och blå för att få rätt hjälp med skola och bup. Sen har han perioder med svåra utbrott som tar på krafterna och sur och grinig hela tiden. Så det tar hårt på en. Har velat ge upp flera gånger. Men nu är nog första gången jag kan se ljuset, han har blivit så mycket bättre med nya medicinen. Visst fortfarande sur och grinig, men inte alls så intensivt, nästan inga utbrott nu. Men jag tar en dag i taget.
Ett steg i taget, en dag i sänder och försöka att andas. Det kommer sol efter regn osv. hur mörkt det än är så brukar det vända så småningom.
Sen är utgångspunkten för att ta motgångar såväl mindre som större redan på minus när man redan mår dåligt och har ont. Försök vara lite snäll mot dig själv och bli inte irriterad och arg över att du just nu inte kan vara där för andra på det sätt du skulle kunnat om du varit i bättre skick. Var lite snäll mot dig själv fast det stormar runtomkring .
Hästnyheter På grund av personalbrist finns det inte längre jourveterinärer i fyra kommuner på Höglandet under kvällar, nätter och helger.
Något som...
Hästmänniskan Hovskabb, hyperketatos (mallanders/sallanders) samt CPL (kroniskt lymfödem) är rasrelaterade besvär. Man kan INTE säga att det "bara är...