Alla ska säga förlåt/alla får vara med?

[Nelumbo]

Såg ett inlägg på Instagram som sedan blev en efterföljande diskussionen IRL.

Jag känner att jag nästan gått vilse i mitt eget huvud och nyfiken på vad ni andra säger

Inlägget på Instagram handlade bla om pedagoger som tvingar alla barnen i en konflikt att säga förlåt, vilket sedan blev en diskussion IRL som ledde till ”alla får vara med och leka”.

Vad är syftet med att alla barn i en konflikt ska be om ursäkt samt ”nu säger du förlåt”/”du får inte gå förens du sagt förlåt”

Jag förstår tanken att barn A knuffade barn B som sedan knuffade tillbaka = båda barnen har gjort fel. Men om barn A inte gjort något, varför ska denna då be om ursäkt? Men jag tänker också att det i längden lär barn bla att säger man förlåt är man klar. Jag tänker att säger man förlåt så behöver man ju mena det?

Det här med att ”alla får vara med” är ju en jättefin tanke, dvs man får inte frysa ut någon tex. Men lär det inte oxå barnen att osidosätta sig själva? Jag menar, vi vuxna umgås ju inte med människor som vi inte vill umgås med?

Vad tänker ni andra?

 

[Takire]

Jag tycker det låter heltokigt att den som inte gjort något alls ska säga förlåt. Det förstår jag inte poängen med.

Sedan tycker jag inte att framtvingade förlåt är värdiga förlåt. Förlåtelse ber man om för att man ångrar att man gjort något dumt, eller kanske om man av misstag råkat göra illa någon.

Har ett antal gånger varit med om att barn sagt "jamen jag har sagt förlåt!" när man ifrågasatt ett dåligt beteende. Barnet kan verka tycka att eftersom det sagt förlåt gör det inget att det t.ex. slagit någon.

Sedan kan ju barnet/barnen kanske verkligen komma på att det vill säga förlåt om det kommer till insikt om vad det gjort fel. Och då är det ju meningsfullt.

Att alla får vara med är ibland nödvändigt och ibland inte. Jag oroar mig mer för den som blir utesluten än för den som är tvungen att låta någon fler vara med i leken.

 

[Roheryn]

Jag är inne på samma linje som @Takire när det gäller att säga förlåt. Förlåt säger man när man menar det, inte annars. Och det är inte heller något som helt magiskt raderar det dåliga beteendet, utan det barn som t.ex. blivit knuffat har all rätt i världen att fortsätta vara ledsen även om den som knuffade sagt förlåt. Och man måste inte heller acceptera ett förlåt om det som gjorts mot en var en större grej (dvs om man själv upplever det så).

Det där med att "alla får vara med och leka" måste få bero på sammanhang, tycker jag. Jag har alltid tyckt, och alltid konsekvent kört den linjen med min dotter, att på platser där man är "ihopföst" med människor man inte helt valt själv - skola, fritids, barnomsorg, arbetsplatser osv - där måste man ibland göra avkall på det man helst skulle vilja för att det ska vara någorlunda behagligt för alla. Dvs det är inte okej att ständigt utesluta en person ur alla lekar på skolgården, inte okej att fråga alla arbetskamrater utom en om de vill följa med o äta lunch mm. Hemma och på sin fritid, däremot, så får man fritt välja vem man vill och inte vill umgås med. Bjuder man till (privat) kalas för sina kompisar så är det dock inte okej, tycker jag, att bjuda alla klasskamrater utom en. Då får man antingen inkludera den enda personen också eller bjuda en helt annan konstellation kompisar - kanske bara några från klassen, ytterligare några från fotbollen, ett par kusiner osv...

 

[TeamLundVer]

Vi har aldrig tvingat våra barn att säga förlåt. Däremot har vi sagt att de får lösa situationen. Dvs om barn A gör ngt som får barn B att bli ledsen så får barn A lösa situationen. När de var riktigt små kunde vi vara med och stötta med förslag på vad det kunde vara. Nu är de 7 och 9 så det löser det själva sedan flera år tillbaka. Lösningen blir situationsanpassad och i min mening betydligt bättre än ett framslängt förlåt.
De säger ofta förlåt ändå, men som en del av sin lösning.
Jag har märkt att våra barn också är väldigt lyhörda på och försöker hjälpa när ngn är ledsen oavsett om de är orsaken eller inte. Om det beror på ovan eller inte är ju svårt att svara på men det har ju inte skadat.

Vi kör inte heller med "alla ska vara med" utan "ingen ska lämnas ensam".

 

[MiaMia]

”du får inte gå förens du sagt förlåt”

Det där blir jag hyperallergisk av att höra. Hot- och tvångsmetoder är sällan speciellt bra i något sammanhang.
En aspekt är att det gör hela förlåtet meningslöst för mottagaren i stunden och att själva förlåtandet som koncept tappar sin mening i det längre perspektivet.

Värre är konsekvensen om det riktas urskillningslöst mot alla oavsett vad som hänt och vem som gjort vad. Om den som redan är utsatt i en situation tvingas till att säga förlåt till sin "förrövare" (lite för hårt ord om vi pratar små barn, men kommer inte på alternativ just nu) så kan det vara en kränkning som blir värre än den första händelsen.

 

[Grazing]

Såg ett inlägg på Instagram som sedan blev en efterföljande diskussionen IRL.

Jag känner att jag nästan gått vilse i mitt eget huvud och nyfiken på vad ni andra säger

Inlägget på Instagram handlade bla om pedagoger som tvingar alla barnen i en konflikt att säga förlåt, vilket sedan blev en diskussion IRL som ledde till ”alla får vara med och leka”.

Vad är syftet med att alla barn i en konflikt ska be om ursäkt samt ”nu säger du förlåt”/”du får inte gå förens du sagt förlåt”

Jag förstår tanken att barn A knuffade barn B som sedan knuffade tillbaka = båda barnen har gjort fel. Men om barn A inte gjort något, varför ska denna då be om ursäkt? Men jag tänker också att det i längden lär barn bla att säger man förlåt är man klar. Jag tänker att säger man förlåt så behöver man ju mena det?

Det här med att ”alla får vara med” är ju en jättefin tanke, dvs man får inte frysa ut någon tex. Men lär det inte oxå barnen att osidosätta sig själva? Jag menar, vi vuxna umgås ju inte med människor som vi inte vill umgås med?

Vad tänker ni andra?

På dagiset som min mamma jobbar på så lär dom barnen att alla faktiskt inte kan vara med att leka ibland. Att ibland måste man respektera deras lek och då får man göra något annat. När det gäller att säga förlåt och be om ursäkt så fungerar ju bara det om barnet faktiskt förstår vad det menas med och förstår att det den gjorde sårade den andra.

Liksom själva ordet är inte det som är det viktiga utan det viktiga är ju att barnen lär sig vad som blev fel i situationen.

 

[Badger]

Såg ett inlägg på Instagram som sedan blev en efterföljande diskussionen IRL.

Jag känner att jag nästan gått vilse i mitt eget huvud och nyfiken på vad ni andra säger

Inlägget på Instagram handlade bla om pedagoger som tvingar alla barnen i en konflikt att säga förlåt, vilket sedan blev en diskussion IRL som ledde till ”alla får vara med och leka”.

Vad är syftet med att alla barn i en konflikt ska be om ursäkt samt ”nu säger du förlåt”/”du får inte gå förens du sagt förlåt”

Jag förstår tanken att barn A knuffade barn B som sedan knuffade tillbaka = båda barnen har gjort fel. Men om barn A inte gjort något, varför ska denna då be om ursäkt? Men jag tänker också att det i längden lär barn bla att säger man förlåt är man klar. Jag tänker att säger man förlåt så behöver man ju mena det?

Det här med att ”alla får vara med” är ju en jättefin tanke, dvs man får inte frysa ut någon tex. Men lär det inte oxå barnen att osidosätta sig själva? Jag menar, vi vuxna umgås ju inte med människor som vi inte vill umgås med?

Vad tänker ni andra?

Att det är en väldigt bra grundregel på förskolan och i övrigt.

Vi hade på en förskola pedagoger som inte redde ut bråk utan bara skällde på barnet som slog sist. Att hjälpa barn reda ut bråk är en bra princip tycker jag. Tänker att principen "alla ska säga förlåt" rimligen inte gäller om ett barn har anfallit ett annat utan tidigare interaktion. Gissar att förskolepedagogerna klarar att i enskilda fallet frångå "förlåtregeln" men att det är en bra grundtanke i att försöka gå till botten med saker och ting.

Att sedan ha något slags tvång av enskilda ord det känns som att en pedagog med dålig känsla för pedagogik skulle kunna göra fel där. Men det är möjligt att om man förutsätter en dålig pedagogisk förmåga kan det ändå vara ett steg bättre att lyssna på alla barn än att skälla på ett utsatt barn gång på gång.

Det kan annars lätt bli så att enbart det utsatta barnet får skäll och blir satt att "tänka efter". Tex en grupp med barn som ständigt river byggnadsverk eller retas med ett barn som till slut slår pga känsla av utsatthet eller sämre språkförmåga. Eller pga sämre språkförmåga hos gruppen barn som inte kan förstå när barnet säger till. Gruppen som utsätter får ingen positiv lärupplevelse i en sådan situation utan systemet med att utsätta ett barn kan snarare gynnas och uppmuntras. Vilket inte är en bra social träning för framtiden i skolan. Även om det såklart känns skönt för föräldrarna till barnen i gruppen att personalen inte rotar i sådant, det kan ju bli jobbiga känslor.

Alla får vara med tycker jag också är en bra regel om pedagogen är pedagogisk och hjälper till att göra ett rimligt utrymme för alla barn som vill vara med i en lek och som inte medvetet förstör leken. Och att starta lekar som kan ha utrymme för många olika barn. Det är också rimligt att när nya barn kommer in i en barngrupp att lägga till extra energi på att det ska fungera bra med att introducera det nya barnet i mindre grupper och sammanhang -skapa mindre grupper och sammanhang första veckorna. Likaså att leda in ensamma barn i lek och hjälpa till att skapa utrymme för det. Det är en hjälp för alla att träffa nya kamrater och få bredda sina sammanhang. Det är ju inte nödvändigtvis så att till exempel en duo eller trio som alltid leker och inte vill släppa in nya barn definitivt är en bra duo eller trio för alla barnen i duon eller trion heller.

Precis som det rimligen är personalens uppgift att bredda förmågor och introducera nya möjliga intressen, inte bara fördjupa de intressen som redan finns. Tex leda in och stötta ett barn i legorummet som inte vågar själv.