Sv: Alla hästar byts ut
Hoppas att de elever som vill kan få reda på var deras gamla favorithäst hamnar.
Jag sörjde min första ridskolekärlek i många många år, när alla hästarna plötsligt såldes och nytt folk tog över ridskolan. Det gick från ena veckan till den andra. Jag hade rejäla mardrömmar om att det gått illa för "min" ponny. Jag vaknade gråtande så många många gånger. Jag frågade alla jag visste om dom sett en ponny som liknade honom i nån hage nånstans. Försökte tvinga min mamma att köra mig runt och leta.
Men om man är 8-9 år- har man ju inte så många möjligheter att hitta en ponny. Litet av nålen i höstacken.
Inte ens när vi flyttade längre ut på landet och jag 13 år gammal fick en egen ponny slutade jag att tänka på honom.
Det tog över 25 år! Innan jag hittade honom igen av en ren slump! Som tur är lever islandshästar väldigt länge. Jag hittade en bild av honom i en veckotidning där folk tävlade om vilken häst i Sverige som var äldst.
Det var i juletid och jag var hemma och hälsade på min mor. Och fick tidningen att kolla lite i. Råkade slå upp ett blad med några hästfoton på och höll på att få en hjärtinfarkt. För där DÄR
DÄR, där fanns en bild av en liten rödskäck som var nästan helt vit men med fuxfärgat huvud med bläs och med en fläck i flanken. Det slog mig hur lik den där ponnyn var min Glandi!
Tänkte det INTE kunde vara så och läser texten.... jodå där stod det... Glanni... och att han stod på Kyrkoköpinge Ridklubb utanför Trelleborg.
Alltså, jag bara bröt ihop och började gråta! Han var ÅTERFUNNEN!!!!!
När jag hade lugnat mig lite så letade jag upp telefonnumret dit och dubbelkollade. JAPP det var samma häst!
Dessutom hade han haft samma ägare hela tiden sedan han såldes från ridskolan där jag red som liten. Jag frågade om jag fick komma dit och hälsa på och det fick jag förstås. Hela tiden har han alltså funnits mindre än ca tio mil från de olika ställen där jag bott genom åren.
Kan tala om att han hade krymt! Eller så var det jag som hade växt
. Kommer ihåg att jag tyckte han var jättestor
. Barnen på ridskolan tyckte det var jättekonstigt att jag hade ridit på honom redan innan dom var födda!
Han tuggade nådigt i sig de knäckebröd som jag hade med till honom.
Det var så underbart att få reda på att han hade haft det jättebra hela tiden!
Men TÄNK hur mycket sorg jag hade sluppit om jag fått reda på till vem han sålts och fått veta att han faktiskt hade det bra när jag var en liten tös!
Tänk på det alla ni som har ridskolor, barn fäster sig ofta väldigt hårt vid vissa hästar på en ridskola, snälla respektera detta och gör alla övergångar så skonsamma som möjligt för barnen. Det är en STOR chock när en häst plötsligt bara en dag är BORTA! Och INGEN vill berätta nåt!
Glanni levde nåt år till efter mitt besök. Det var härligt att få träffa honom igen och veta att han haft ett riktigt långt och bra liv!
Observera att det tydligen inte är någon hästverksamhet i den ridklubben för närvarande. 2006 togs ridskolan över av nån ny. Jag träffade Glanni innan dess. Tydligen är lokalerna där nu så hårt nedslitna att det är utan omfattande reparationer inte möjligt/lämpligt att ha ridskoleverksamhet där. Lite tråkigt då det i klubbens glansdagar varit många barn som ridit där.
