Alla dessa kommentarer..

Herregud! :eek:
Var faktiskt med om liknande. Vi hade gjort ordning ett rum till vår lilla pojk innan han föddes. Tapetserades väl när jag var i åttonde månaden och vi hade köpt nödvändiga saker, typ säng , skötbord och gjort lite fint där inne.
Hade besök av en bekant som såg rummet och sen senare när vi pratar "vi gjorde inte ordning rummet till X (hennes barn)innan han föddes för en bekants bebis dog i nionde månaden i magen"
Alltså vem säger så?!?

En arbetskamrat till mej sa precis samma. Deras bebis dog veckan för bf och hon fick föda fram deras döda dotter (26år sedan) men det va han snabb att påminna mej om när jag berättade att jag va gravid. Man ska minsann inte räkna med att det går bra sörru!!
Tack! Verkligen... Inland tror man fan folk bara har huvudet till att ha mössa på..
 
En arbetskamrat till mej sa precis samma. Deras bebis dog veckan för bf och hon fick föda fram deras döda dotter (26år sedan) men det va han snabb att påminna mej om när jag berättade att jag va gravid. Man ska minsann inte räkna med att det går bra sörru!!
Tack! Verkligen... Inland tror man fan folk bara har huvudet till att ha mössa på..

Helt sjukt. Undrar så hur dom, som säger så, tänker..
 
Men alltså...

Kallar någon mig tjockis, flodhäst eller liknande när jag är gravid så flinar jag, säger "absolut, bullarna i ugnen jäser bra".

Varför i hela friden bli upprörd över det?
 
Kanske för att man inte känner sig bekväm i sin kropp? Kanske för att man inte känner sig bekväm med att andra säger trista saker om ens utseende?

Det finns ju faktiskt människor som vill slippa bli kallade för feta av andra. Knäppt, jag vet!

Jag känner mig långt ifrån bekväm med min kropp (anorexia), men som gravid så blir man faktiskt inte kallad fet. Det är bara ett sätt att uttrycka att någon fått en gravidmage, och alla har inte talets begåvning och kan inte uttrycka sig "korrekt" eller enligt "standard" alla gånger. Fortfarande så är det ingen förolämpning.
 
Jag känner mig långt ifrån bekväm med min kropp (anorexia), men som gravid så blir man faktiskt inte kallad fet.
Nu säger ju flera kvinnor i den här tråden att de blir kallade för just precis det (eller lika tråkig synonym) och jag kan inte tänka mig att de hittar på.

Det är bara ett sätt att uttrycka att någon fått en gravidmage, och alla har inte talets begåvning och kan inte uttrycka sig "korrekt" eller enligt "standard" alla gånger
JAHA, så de bara kan inte uttrycka "Oj du är gravid" på nåt annat sätt än HÖHÖ FETTO?. Fascinerande.

Fortfarande så är det ingen förolämpning.
Fortfarande så har man all rätt att bli irriterad över PUCKADE kommentarer, gravid eller ej.
 
Nu säger ju flera kvinnor i den här tråden att de blir kallade för just precis det (eller lika tråkig synonym) och jag kan inte tänka mig att de hittar på.


JAHA, så de bara kan inte uttrycka "Oj du är gravid" på nåt annat sätt än HÖHÖ FETTO?. Fascinerande.


Fortfarande så har man all rätt att bli irriterad över PUCKADE kommentarer, gravid eller ej.
Men gud, jag håller med. Kan man inte prata om en gravid kvinna som annat än tjockis eller flodhäst så är det väl bättre att hålla flabben.
 
Men alltså...

Kallar någon mig tjockis, flodhäst eller liknande när jag är gravid så flinar jag, säger "absolut, bullarna i ugnen jäser bra".

Varför i hela friden bli upprörd över det?
För att det helt enkelt inte är några trevliga ord att säga till en annan människa, gravid eller inte. Då kan det vara snällt att upplysa dem om det så att det (förhoppningsvis) slipper hända igen.
 
Jag blev kallad tjockis ett antal gånger av en kollega nu i fredags. Jag är väldigt tydligt gravid, men absolut inte pinnsmal-med-gravidmage utan har rejäl övervikt även som icke-gravid, så det blev bara jättekonstigt. Jag blev helt ställd och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag skrattade bara med och försökte låtsas som att jag inte blev ledsen.:( (Jag kan ju då inte, som flera här i tråden verkar tycka att man ska göra, anta att han menade något snällt om min gravidmage eftersom jag faktiskt är tjock på riktigt.)

Min man har även han fått höra en massa skit rörande att vi ska ha barn. Han blir överöst med kommentarer om hur sjukt jobbigt allt kommer bli när barnet kommer, att han kommer bli tokig av sömnbrist och att han natuuurligtvis inte kommer hinna ägna sig åt sina fritidsintressen någonsin igen. Han försöker svara med ungefär "Tack, vi ser fram emot att bli föräldrar jättemycket och tror att det kommer gå utmärkt", men folk fortsätter ändå skadeglatt att förklara hur vansinnigt jobbigt allt kommer bli. Han börjar tycka det är ganska jobbigt. :(
 
Fast jag tycker att det är skitbra att inte ge kommentarer. Det är ju inte en vandrande graviditet man möter, utan en människa. Därför tycker jag att det är bättre att låta den andra själv ta upp det där med magen, om det nu nödvändigt ska diskuteras alls.

Jag fattar heller inte. Det är väl uppenbart vad som pågår när nån är gravid, jag skulle inte kommentera det mer än att kanske fråga hur de mådde, när man träffar en vän eller kollega som var uppenbart höggravid, och det är läge för sånt småprat. Vad de borde eller inte borde göra för bebisens skull, eller hur jag tycker att de ser ut som gravida - hur i all världen kan det vara min ensak? Att mena väl är väl inget carte blanche för att ohämmat klampa in i andras privata sfär?
 
Mötte en bekant idag som sa att jag var så himla vacker och det kändes mest krystat faktiskt.

Här är ju ett utmärkt exempel på att det går utmärkt att förolämpa någon genom en ärlig komplimang/kommentar. Visst går det också utmärkt att hålla tyst och bara ignorera bulan, men det har jag noga lärt mig är det mest ofina av allt - värre än att höhö:a fram "tjena tjockis, bulle på jäsning?" (nu ligger det inte i min natur att höhö:a fram dylika kommentarer, men alla är vi ju olika i våra uttryckssätt).

Oavsett gravid eller inte kommer folk alltid att ha åsikter (och rätt att ha åsikter), uttrycka dem (och ha rätt att uttrycka dem). Att konstant uppfostra omgivningen tycker jag är meningslöst och utmattande. Däremot tar jag mig själv rätten att kategorisera och arkivera vederbörande i hjärnfacket "folk jag inte behöver växla ord med igen om ej nödvändigt".

Är inte hela tråden ett uttryck för hur mycket känsligare det är att kommentera graviditet i förhållande till ny frisyr? Är det känsligare att uttrycka sig klumpigt till en gravid än till en nyklippt?
 
Jag blev kallad tjockis ett antal gånger av en kollega nu i fredags. Jag är väldigt tydligt gravid, men absolut inte pinnsmal-med-gravidmage utan har rejäl övervikt även som icke-gravid, så det blev bara jättekonstigt. Jag blev helt ställd och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag skrattade bara med och försökte låtsas som att jag inte blev ledsen.:( (Jag kan ju då inte, som flera här i tråden verkar tycka att man ska göra, anta att han menade något snällt om min gravidmage eftersom jag faktiskt är tjock på riktigt.)

Min man har även han fått höra en massa skit rörande att vi ska ha barn. Han blir överöst med kommentarer om hur sjukt jobbigt allt kommer bli när barnet kommer, att han kommer bli tokig av sömnbrist och att han natuuurligtvis inte kommer hinna ägna sig åt sina fritidsintressen någonsin igen. Han försöker svara med ungefär "Tack, vi ser fram emot att bli föräldrar jättemycket och tror att det kommer gå utmärkt", men folk fortsätter ändå skadeglatt att förklara hur vansinnigt jobbigt allt kommer bli. Han börjar tycka det är ganska jobbigt. :(

Förstår precis hur du känner. Man skrattar och låtsas tycka det är kul men man känner sig så ledsen och kränkt!

Beträffande det din man fått höra känner jag igen också. "grattis! Nu blir det inte mer sovmorgnar" "nu kommer inte hästarna få se dig nått" jo tack, tror alla är medvetna om att man sover mindre och får mindre tid över till annat när man får barn. Men inte behöver man köra upp det mer i ansiktet på glada blivande föräldrar?
 
Här är ju ett utmärkt exempel på att det går utmärkt att förolämpa någon genom en ärlig komplimang/kommentar. Visst går det också utmärkt att hålla tyst och bara ignorera bulan, men det har jag noga lärt mig är det mest ofina av allt - värre än att höhö:a fram "tjena tjockis, bulle på jäsning?" (nu ligger det inte i min natur att höhö:a fram dylika kommentarer, men alla är vi ju olika i våra uttryckssätt).

Oavsett gravid eller inte kommer folk alltid att ha åsikter (och rätt att ha åsikter), uttrycka dem (och ha rätt att uttrycka dem). Att konstant uppfostra omgivningen tycker jag är meningslöst och utmattande. Däremot tar jag mig själv rätten att kategorisera och arkivera vederbörande i hjärnfacket "folk jag inte behöver växla ord med igen om ej nödvändigt".

Är inte hela tråden ett uttryck för hur mycket känsligare det är att kommentera graviditet i förhållande till ny frisyr? Är det känsligare att uttrycka sig klumpigt till en gravid än till en nyklippt?


Jag brukar säga "grattis (-vad roligt!) " och om det känns okej-som rätt situation- fråga hur den gravid mår. Då har jag visat intresse utan att kommentera utseende. En av mina bästa vänner är höggravid, vi har pratat massor om hennes graviditet men just hur det ser ut är rätt ointressant.
 
Här är ju ett utmärkt exempel på att det går utmärkt att förolämpa någon genom en ärlig komplimang/kommentar. Visst går det också utmärkt att hålla tyst och bara ignorera bulan, men det har jag noga lärt mig är det mest ofina av allt - värre än att höhö:a fram "tjena tjockis, bulle på jäsning?" (nu ligger det inte i min natur att höhö:a fram dylika kommentarer, men alla är vi ju olika i våra uttryckssätt).

Oavsett gravid eller inte kommer folk alltid att ha åsikter (och rätt att ha åsikter), uttrycka dem (och ha rätt att uttrycka dem). Att konstant uppfostra omgivningen tycker jag är meningslöst och utmattande. Däremot tar jag mig själv rätten att kategorisera och arkivera vederbörande i hjärnfacket "folk jag inte behöver växla ord med igen om ej nödvändigt".

Är inte hela tråden ett uttryck för hur mycket känsligare det är att kommentera graviditet i förhållande till ny frisyr? Är det känsligare att uttrycka sig klumpigt till en gravid än till en nyklippt?
Egentligen inte. Om jag kommer från frisören och nån säger att jag ser ut som ett troll så hade jag inte blivit glad heller... Även om det inte är ett permanent tillstånd...

Jag träffar många människor som säger grattis och pekar på magen och sen inte kommenterar den vidare. Utan frågar om namn, föräldraledighet och annat som uttrycker intresse utan att gå över gränsen.
 
Här är ju ett utmärkt exempel på att det går utmärkt att förolämpa någon genom en ärlig komplimang/kommentar. Visst går det också utmärkt att hålla tyst och bara ignorera bulan, men det har jag noga lärt mig är det mest ofina av allt - värre än att höhö:a fram "tjena tjockis, bulle på jäsning?" (nu ligger det inte i min natur att höhö:a fram dylika kommentarer, men alla är vi ju olika i våra uttryckssätt).

Oavsett gravid eller inte kommer folk alltid att ha åsikter (och rätt att ha åsikter), uttrycka dem (och ha rätt att uttrycka dem). Att konstant uppfostra omgivningen tycker jag är meningslöst och utmattande. Däremot tar jag mig själv rätten att kategorisera och arkivera vederbörande i hjärnfacket "folk jag inte behöver växla ord med igen om ej nödvändigt".

Är inte hela tråden ett uttryck för hur mycket känsligare det är att kommentera graviditet i förhållande till ny frisyr? Är det känsligare att uttrycka sig klumpigt till en gravid än till en nyklippt?

Jag tycker nog aldrig att det känns bra när någon kommenterar min kropp faktiskt (om det inte är en partner som säger snälla saker). Just nu känner jag mig dessutom allt annat än vacker för jag är hemskt uppsvullen och jag är besviken på att min normalt starka och friska kropp har förvandlats till en 80-årings med konstanta krämpor. Jag ser liksom inte alls ut som de där mammorna i tidningarna som ser ut som vanligt fast kanske med lite mer lyster och så det där dinosaurieägget på magen. Så det blir dubbelt fel med komplimanger just nu...

Jag brukar ha ganska mycket integritet och vill helst ha folk på minst en armslängds avstånd. Men det funkar dåligt när jag är gravid. Människor vill komma näääära, de vill ta på magen (en för mig nästan okänd person böjde sig t o m ner och pussade på magen! Jag var tvungen att upprepa "kulturkrock" 50 gånger i mitt eget huvud för att inte flippa ut) och de vill kommentera magens form, storlek och läge. Och tja senast igår fick jag frågan om det verkligen bara är en. Sedan vill de kramas också, fast det blir extra besvärligt med en stor klump i vägen. Det är verkligen mysko.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har två barn, den äldre blir 11 år i år och den yngre fyller alldeles snart 4 år. Båda mina graviditeter har varit jobbiga, den...
Svar
3
· Visningar
2 540
Senast: Bexzor
·
Övr. Barn (OBS! Långt) Har ett problem jag gruvat mig över länge nu och hoppas på att få hjälp med lite nya tankar... Jag är gift sedan många...
2 3
Svar
59
· Visningar
18 151
Senast: Björk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp