skuggan_
Trådstartare
Efter tre år av bråk & krångel vänder jag mig till er kära & kloka bukefalister!
Jag har nu stått i ca: tre år i ett stall med en ägare som inte igentligen är intresserad av hästar men däremot intresserad av allas välmående och säkerhet i stallet. Vi har en kvinna i stallet vi kan kalla henne "M" som äger en shetlandsponny, vi har konstaterat att hon är alkoholist eller ja. I alla fall jag för stallägaren visste inte hur illa det var förrens idag när han kom ut för att prata med mig och höra vad jag tyckte om förädringarna i stallet som just nu pågår.
Hur all denna sörja började var i takt med att stallet började förrändras och byggas om, stallägarens flickvän hade lite tankar och ideér som dem tillslut började genomföra. Allt är inte klart och några saker behöver kanske flyttas om lite men i det stora hela tror jag att dem kommer bli superbra. Saken är den att "M" som verkar tro att hon äger stallet inte gillar det och igår satt hon i tre timmar hon ägaren och grät och påpekade hur mycket pengar hon och en annan tjej vi kan kalla henne "S" har lagt på att "fixa och dona". "S" har för ett par månader sedan flyttat sin häst så hon är inte på något sätt inblandad men "M" fortsätter påpeka hur mycket pengar hon och "S" har lagt. Alltså är det bara jag som tycker det låter som dem har byggt hela stallet från grunden? Det dem har lagt pengar på är att köpa ett par krokar och två hyllor och två hinkar färg. Tiden dem har lagt på det är inte tid dem kunde gjort något annat på för dem var alltid så länge i stallet.
Innan "S" flyttade så var jag mer eller mindre utstött och när dem gjorde något, så som att städa sa dem inte till utan dem pikade efter om hur jag kunde hjälpt till. Sedan flyttade hon och då var det två hästar kvar. Då såg väl "M" inget annat än att bli kompis med mig så att jag inte flyttade då hon visste att jag desperat letade ett nytt stall men inte hittade något. Snäll och blåögd som jag är så gick jag på detta och hoppades att allt skulle bli bra. Men som tiden gick började jag inse att allt inte stod rätt till då hon mer eller mindre dricker varenda dag i stallet och hemma.
Och för varje dag känner jag hur jag förlorar kontrollen över min egna häst och min häst känns inte längre som min utan som hennes och jag känner mig som en medryttare som står för allt. En sommar hittade jag till och med starksprit i stallet i form av vodka och whiskey
Vissa dagar dricker hon sig så full att hon tvingar mig att stanna i stallet till halv ett - ett på natten. Inte nog med det ramlar hon och spiller ut öl i sadelkammaren och räcker fram öl till hästarna för att smaka. Som grädde på moset kör hon ALLTID oavsett om hon dricker eller inte. Och då gick det upp för stallägaren att "M" har kört dennes barn.
Nu tar hon längre inte hand om sina tomburkar utan jag har fått i uppdrag att göra det. Jag vet att jag är helt dum i huvudet men hon tjatar hål i huvudet på mig om jag inte gör det. Ringer varje dag och frågar om jag har pantat burkarna och vad jag köpte för det. Ringer mig och säger åt mig att köpa öl till henne, säger till hennes man att jag har gett henne öl som tack för hjälpen eller i julklapp Jag svartmålas i hennes mans ögon. Jag kan tänka mig att han tycker jag bidrar till hennes problem.
Gud förbjude om jag flyttar, "M" har redan sagt att om jag måste flytta pga av studier så stannar skuggan kvar trots att jag vill ta med henne. När jag sa att jag vill ha min häst hos mig så svarade hon ungefär "Det skiter jag i".
Efter en lång pratstund undrare stallägaren hur i helsike jag orkar att stanna kvar. Mitt svar är att jag dels inte vågar flytta pga av "M" och dels tycker jag att stallägaren och stallet är super trots dålig ridbana och icke existerande skogar. Och viktigast av allt så trivs hästen som fisken i vattnet.
HJÄLP?!
Skuggan_ som ger alla som orkar läsa och kommer med tips och ideér en stor eloge
Jag har nu stått i ca: tre år i ett stall med en ägare som inte igentligen är intresserad av hästar men däremot intresserad av allas välmående och säkerhet i stallet. Vi har en kvinna i stallet vi kan kalla henne "M" som äger en shetlandsponny, vi har konstaterat att hon är alkoholist eller ja. I alla fall jag för stallägaren visste inte hur illa det var förrens idag när han kom ut för att prata med mig och höra vad jag tyckte om förädringarna i stallet som just nu pågår.
Hur all denna sörja började var i takt med att stallet började förrändras och byggas om, stallägarens flickvän hade lite tankar och ideér som dem tillslut började genomföra. Allt är inte klart och några saker behöver kanske flyttas om lite men i det stora hela tror jag att dem kommer bli superbra. Saken är den att "M" som verkar tro att hon äger stallet inte gillar det och igår satt hon i tre timmar hon ägaren och grät och påpekade hur mycket pengar hon och en annan tjej vi kan kalla henne "S" har lagt på att "fixa och dona". "S" har för ett par månader sedan flyttat sin häst så hon är inte på något sätt inblandad men "M" fortsätter påpeka hur mycket pengar hon och "S" har lagt. Alltså är det bara jag som tycker det låter som dem har byggt hela stallet från grunden? Det dem har lagt pengar på är att köpa ett par krokar och två hyllor och två hinkar färg. Tiden dem har lagt på det är inte tid dem kunde gjort något annat på för dem var alltid så länge i stallet.
Innan "S" flyttade så var jag mer eller mindre utstött och när dem gjorde något, så som att städa sa dem inte till utan dem pikade efter om hur jag kunde hjälpt till. Sedan flyttade hon och då var det två hästar kvar. Då såg väl "M" inget annat än att bli kompis med mig så att jag inte flyttade då hon visste att jag desperat letade ett nytt stall men inte hittade något. Snäll och blåögd som jag är så gick jag på detta och hoppades att allt skulle bli bra. Men som tiden gick började jag inse att allt inte stod rätt till då hon mer eller mindre dricker varenda dag i stallet och hemma.
Och för varje dag känner jag hur jag förlorar kontrollen över min egna häst och min häst känns inte längre som min utan som hennes och jag känner mig som en medryttare som står för allt. En sommar hittade jag till och med starksprit i stallet i form av vodka och whiskey
Vissa dagar dricker hon sig så full att hon tvingar mig att stanna i stallet till halv ett - ett på natten. Inte nog med det ramlar hon och spiller ut öl i sadelkammaren och räcker fram öl till hästarna för att smaka. Som grädde på moset kör hon ALLTID oavsett om hon dricker eller inte. Och då gick det upp för stallägaren att "M" har kört dennes barn. Nu tar hon längre inte hand om sina tomburkar utan jag har fått i uppdrag att göra det. Jag vet att jag är helt dum i huvudet men hon tjatar hål i huvudet på mig om jag inte gör det. Ringer varje dag och frågar om jag har pantat burkarna och vad jag köpte för det. Ringer mig och säger åt mig att köpa öl till henne, säger till hennes man att jag har gett henne öl som tack för hjälpen eller i julklapp
Jag svartmålas i hennes mans ögon. Jag kan tänka mig att han tycker jag bidrar till hennes problem. Gud förbjude om jag flyttar, "M" har redan sagt att om jag måste flytta pga av studier så stannar skuggan kvar trots att jag vill ta med henne. När jag sa att jag vill ha min häst hos mig så svarade hon ungefär "Det skiter jag i".
Efter en lång pratstund undrare stallägaren hur i helsike jag orkar att stanna kvar. Mitt svar är att jag dels inte vågar flytta pga av "M" och dels tycker jag att stallägaren och stallet är super trots dålig ridbana och icke existerande skogar. Och viktigast av allt så trivs hästen som fisken i vattnet.
HJÄLP?!
Skuggan_ som ger alla som orkar läsa och kommer med tips och ideér en stor eloge
