åldern sjunker på att skaffa barn???

[Sassy]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Vill man plugga heltid på en krävande och lång utbildning är det mycket svårare med små barn. Tentaplugg och projektskrivningar tar inte hänsyn till dagistider, och i perioder lägger man ju 70-80 h/vecka på att plugga.
Vil man köpa ett renoveringsobjekt går det väl att göra med barn, med hur mycket lättare är det inte att kunna lägga första året i huset på att renovera och sedan njuta av och kunna lägga tid på barnen?
Man får mycket mindre i föräldrapenning osv om man aldrig har haft ett jobb, man har ingen rätt till a-kassa om man inte varit anställd...

Det är ingen som har sagt att man måte vänta tio åt extra, men att ha ett ordnat vuxenliv tycker åtminstone jag är en vettig grund innan man förökar sig.

 

[Dropdead]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Som en skrev hon hade en som kunde ta barnet då och då när hon var i skolan.. eller ta med sig barnet till skolan!
De är oansvarligt tycker jag.. de andra ska väl inte störas av ett barn

Oj, har missat tråden, men jag förstod att det var mig du menade.

Vill bara klargöra att INGEN i min klass stördes av att min son följde med till skolan. (Han var så liten att han bara låg och sov i sin barnvagn hela tiden). Sedan hade jag en underbar klass också, det får man säga.

Att mina morföräldrar gick på promenad med honom en timme då och då, medan jag satt på lektion tyckte vi allihop bara var bra. Små bäbisar behöver komma ut i friska luften och det behövde mina morföräldrar med.

Jag tar faktiskt illa upp för att du dömer mitt liv efter dina fördomar och vad du tror om unga föräldrar - du har inte den blekaste ANING om hur jag är som människa.
Och oansvarig - det är nog fan det minsta jag är.

 

[Dropdead]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Har man ett snällt och tyst barn så går det väll bra att ta med det.
Är väll ingen som blir störd då? Hon har säker hört sig för och jobbat lite(frågat runt osv.) för att få ta med barnet till provet osv.

Och här vill jag bara säga att jag gjorde mitt nationella prov i ett enskilt rum - så att jag kunde sitta där med min son utan att störa någon annan men fortfarande ha möjlighet att göra provet.

Det var ett ENORMT pusslande, men det gick att få ihop tack vare en underbar syokonsulent, underbara lärare och underbara klasskamrater!

Om det nu gick att lösa på detta sätt - varför skulle jag inte ha tagit chansen när det gick?
Men det gjorde jag - och det har bara kommit gott ur det.

 

[Dropdead]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Jag blir uppriktigt ledsen av den skeva bild folk verkar ha av unga föräldrar. Och därmed drar ni mig över en och samma kam.
Jag är inte en sämre mamma än en 35-åring!

Min son är en oerhört trygg individ, har alltid fått mängder av kärlek, inte bara från mig utan från hela min familj.
Jag ser inget fel i att jag tog med honom till skolan när han var liten. Han hade inte den blekaste om att det var en skola han befann sig i, så jag tror inte att han tar illa upp av det nu.
Sedan gick jag inte heller heltid, som jag skrivit tidigare, jag läste de ämnen som vi kunde pussla ihop. Med andra ord löste det sig alldeles galant för alla parter! Vad är det för fel med det?!?

Jag och min sons pappa var tillsammans i fem år, hade giftasplaner, men insåg till slut att vi fungerade bättre som vänner. Det hade ingenting med vår ålder att göra - det finns många som bryter upp i "vuxen ålder" med.

Jag lever nu i ett stadigt förhållande med en pojkvän som blir lika mycket älskad av min son som av mig. Vi har det BRA och enligt min son är jag världens bästa mamma.

Sådetså!

 

[gummisnodd]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Du verkar vara ett ytterst bra exempel på att det är inte är ålder som avgör vem som blir en bra förälder .

 

[jaca]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Tja hur tungt det är att plugga kontra arbeta beror väl på vad för utbildning resp arbete man har.

Skrev också att visst är det skönt att ha viss ekonomisk trygghet men många väntar till ALLT är tiptop och dessvärre är det svårare att bli gravid senare i livet och graviditeterna kan vara tuffare.

Personligen orkade jag betydligt mer som ung, som att renovera gammalt hus, plugga och ha barn samtidigt. Det gick på ren entusiasm som jag som äldre mamma med krävande jobb inte alls tycker är lika plättlätt.

Att som här i tråden ta upp alla misslyckade unga föräldrar är inte relevant då det finns minst lika många lyckade antar jag. Kan också hitta exempel på äldre urkassa föräldrar för den delen som inte ens har ordnad ekonomi.....

 

[Sassy]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Ja, visst är det skillnad på olika utbildningar och jobb. Jag och min sambo pluggar till civ.ing, vilket gör att vi i omgångar pluggar dygnet runt, sitter uppe hela nätter i veckor med rapporter båda två, osv. Samtidigt som vi har en inkomst som ligger under socialbidragsnorm. Jag vet iaf med mig att jag aldrig hade orkat att ta ansvar för fler än mig i den situationen, kalla inte det att vänta tills allt är "tiptop"... Det är också ett stort problem i min branch att man inte vill anställa unga mammor. Äldre föräldrar eller singlar, ja, men inte småbarnsföräldrar.

Det jag ser är inte att folk väntar med barn för att de vill göra annat först, utan för att de inte vågar. "Vi" har aldrig haft ett fast jobb, ofta blir man arbetslös i månader efter examen, och varken skolan eller csn tar hänsyn till att man har ett barn att försörja. Alla människor känner inte behov av fem-sex år på högskola, eller av att köpa hus/gård. Är det inte bättre att människor själva avgör när (eller om) de har kapacitet att erbjuda ett barn en bra uppväxt? Det har ju inte med ålder eller inkomst att göra, utan med livsituation.

 

[Puppan]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Jag tycker inte alls att det låter så bra. För det betyder att folk som har normala inkomster och bor i lägenhet inte borde skaffa barn. Vem har sagt att hus och ökad inkomst inte löser sig på vägen menar jag, måste allting vara perfekt INNAN barnet kommer s.a.s?

Sen påstår jag såklart inte att singletjejer i 17års åldern ska börja skaffa en massa barn. Men det här extrema väntandet till karriär och hus och allt annat är perfekt vid 35-40års åldern, är jag skeptisk till.

Håller med!
Det finns sällan något "rätt" tillfälle att skaffa barn och det är inget som säger att en människa som kommit långt på karriärsstegen och har hög lön och villa är en bättre och mer lämpad förälder än en 20-åring. Det barn behöver bäst, kan man faktiskt inte köpa.

Har jobbat som lärare både i områden med hög social status och ställen med låg status och det har inte varit mer harmoniska barn bland de rika än bland de "fattiga".
Så länge man inte är luspank så är det OK. De flesta kan faktiskt inte åka på långa utlandssemestrar och ha dyraste märkeskläder jämt. Och de som kan, de är inte lyckligare de.

 

[Puppan]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Vill man plugga heltid på en krävande och lång utbildning är det mycket svårare med små barn. Tentaplugg och projektskrivningar tar inte hänsyn till dagistider, och i perioder lägger man ju 70-80 h/vecka på att plugga.
Vil man köpa ett renoveringsobjekt går det väl att göra med barn, med hur mycket lättare är det inte att kunna lägga första året i huset på att renovera och sedan njuta av och kunna lägga tid på barnen?
Man får mycket mindre i föräldrapenning osv om man aldrig har haft ett jobb, man har ingen rätt till a-kassa om man inte varit anställd...

Det är ingen som har sagt att man måte vänta tio åt extra, men att ha ett ordnat vuxenliv tycker åtminstone jag är en vettig grund innan man förökar sig.

Jag pluggade när jag hade småbarn hemma, tog även mammaledigt sista året på högskolan och gjorde sista snutten pluggande med spädbarn hemma.
Det går bra.

Jag hade visserligen jobbat före, så jag hade föräldrapenning som grundade sig på en lön (dock inte så hög eftersom jag var ung).

Men jag vet flera 30-åringar som får barn och sedan skiljer sig och ställer till ett helvete för barnen och familjen - så åldern är inte speciellt relevant nu för tiden. Folk är inte värst mer stabila för att de blivit äldre.

Stå på er alla unga föräldrar! Ni är minst lika bra som de äldre.

 

[Björk]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Det är ingen som har sagt att man måte vänta tio åt extra, men att ha ett ordnat vuxenliv tycker åtminstone jag är en vettig grund innan man förökar sig.

Egentligen säger ju det där allt. Vi diskuterar "17 eller 35" som om det var de enda möjliga "lösningarna". Man kan ju faktiskt pricka in mellanalternativet.
(Fast för mig är det försent att göra det, jag är redan 36 så jag lär bli en "gammal förälder" oavsett jag skulle önska att jag vore 25 (som jag känner mig! )

 

[Björk]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Jag blir uppriktigt ledsen av den skeva bild folk verkar ha av unga föräldrar. Och därmed drar ni mig över en och samma kam.
Jag är inte en sämre mamma än en 35-åring!

Bry dig inte om dem. De som bara ser till ålder är rätt omogna själva (oavsett om de är 17, 24, 37 eller 63).

Jag tycker det lät som om du hade en mycket bra lösning när du kunde ta med din son till skolan! Däremot hade du också TUR att det funkade. Men i annat fall hade du ju löst det på något annat sätt.

 

[Björk]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Det jag ser är inte att folk väntar med barn för att de vill göra annat först, utan för att de inte vågar.

Är nog väldigt sant det också. Jag tror inte alltid man väntar för att man vill "leva loppan" till varje pris och vara en egoist utan dess like (som tyvärr en del föräldrar härinne verkar tro i vissa trådar). Utan man vill ha en tillsvidareanställning istället för projektanställning eller kanske bara en anställning vilken som helst. Man vill inte bli ratad på intervjun pga att man är gravid mm.

Fast; samtidigt förstår jag dem som säger att "man måste bestämma sig i tid". För; om man nu VILL ha barn så kanske man inte hela tiden kan vara så "planerande" utan måste VÅGA ta risken?

Ska jag säga som inte gjort det än... Men i mitt fall har "problemet" varit lite annorlunda. Sambo vid 22 år tills jag var 28. Och då hade vi sista åren krisat lite. Innan dess kände vi båda att "vi kan ju vänta lite till". Sen står man där som singel och då gäller det att finna den mannen som jag både älskar och som älskar mig och som vill leva med mig och som vill skaffa barn med mig. Det är mycket som ska "klaffa". Visst; jag skulle kunnat bli gravid via ett krogragg eller via en tillfällig förbindelse. Men det är liksom inte på det sätt som jag önskar få/skaffa barn. Fast det kanske vore skillnad om man var 43 och "desperat"??

Nu är jag sambo igen, men man vill ju lära känna varandra lite mer än 1,5 år innan man får barn gemensamt (nå, vi vill det i alla fall). Sen är han några år yngre och känner ingen personlig brådska (även om han inser att han måste nog bestämma sig inom ett par år) utan får snarare lite "ångest" när barnfrågan kommer upp. Men jag älskar honom och han älskar mig så det där löser sig nog så småningom. Och blir det inga barn så kommer vi fortsätta lyckliga tillsammans ändå!

Jag tycker som du; människor måste själva avgöra när de har tid, ork, vilja och ekonomiska möjligheter att ha barn. Vi som (kanske... peppar peppar) börjar för sent får väl liksom våra egna bekymmer att tackla om det inte fungerar när vi vill ha dem. Det räcker nog med det skulle jag tro...

 

[jaca]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Det jag ser är inte att folk väntar med barn för att de vill göra annat först, utan för att de inte vågar. "Vi" har aldrig haft ett fast jobb, ofta blir man arbetslös i månader efter examen, och varken skolan eller csn tar hänsyn till att man har ett barn att försörja. Alla människor känner inte behov av fem-sex år på högskola, eller av att köpa hus/gård. Är det inte bättre att människor själva avgör när (eller om) de har kapacitet att erbjuda ett barn en bra uppväxt? Det har ju inte med ålder eller inkomst att göra, utan med livsituation.[/QUOTE]

Har jag någonstans sagt att det ena är bättre än det andra? Ville bara som motvikt mot alla som är negativa till unga föräldrar i denhär tråden tala om hur jag upplever det och att det finns klart positiva saker med att vara ung förälder.
För övrigt har jag flera bekanta som pluggar just nu, en till veterinär och två till lärare med flera små barn. Alla tre tycker det går utmärkt. En är dessutom ensamstående men överlever bra och tycker inte hon hade det bättre när hon jobbade i kassan på ICA med småbarn.

Jag vill bara visa på att det inte alls behöver vara sämre att vara ung förälder på något vis men självklart får man välja själv efter ens egna värderingar. Gillade bara inte att många här satte likamedtecken mellan unga föräldrar och dåliga föräldrar utan ansvarskänsla samt att det ofta utmålas som att livet är slut när man skaffat barn..Att man inte kan tillföra något mer till sitt eget liv, varken ekonomiskt eller känslomässigt, efter barnafödandet anser jag vara helt uppåt väggarna. De fysiska aspekterna talar som sagt till de unga föräldrarnas fördel oavsett vad vi tycker

Idag lever vi så länge att vi hinner med massor utöver att alstra barn. Betänk att man bara har barn i ca 20 år. Är inte medellivslängden ca 80 år i Sverige? Det blir ca 40 vuxna år att fördela före eller efter barnen, allt efter behag.

 

[Zaria]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

*håller med det gummisnodd skrev*

 

[Dropdead]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Tack..!

Och Jaca -

 

[Gnist]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Har tre barn

Graviditet 1 = jag 19 år, pappan 20 år
Graviditet 2 = jag 22 år, pappan 23 år
Graviditet 3 = jag 29 år, pappan 30 år

Alla barn har samma pappa. Vi träffades när vi var 17 resp 18 år. Vi gifte oss, när jag var 20 och han 21. Vi är fortfarande tillsammans och är nu 33 resp 34..

Alla tre barn har varit planerade och jag ångrar Inte att vi valde att skaffa barn så pass tidigt som vi gjorde. Det passade oss, vårat liv och våra värderingar.

 

[Gnist]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Tillägger
Jag har eget företag, maken har eget företag + fulltidsanställning
Det har inte varit någon dans på rosor hela tiden, men vill man så kan man

 

[WimsA]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Väldigt olika sånt, jag fick min son när jag va 26, å såhär i efterhand kan jag tom tänka att jag inte va redo då...Fick en chock häromdagen, en fd grannes barn fick tvillingar, 15 år gammal, med sin pojkvän som va 17, nu bor dom å barnen ihopa å har egen lägnehet å allt, barn som får barn...

 

[jerseyko]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Jag säger inte att jag ska bo på en gård på 500ha och en stor 3 plansvilla och tjäna 50.000:- efter skatt varje månad.

Jag vill inte hamna i den sitsen jag sitter i nu och även ha med ett barn i bilden, nu kan vi flytta runt tills vi vet vart vi vill bo och får sen ta lån och köpa hus.

Lägenhet tänker jag aldrig flytta till, husen här ute ligger på mellan 500-700.000:-, precis som en lägenhet.

Ingen av oss har fast anställning, jag har kontrakt till 23/9 men kommer nog få förlängt som det ser ut nu, gubben har jobb till februari sen vet dom inte länge fram.

Hus håller vi på att letar efter då gården vi bor på är såld och nya ägarna behöver huset.

Men vi letar inte efter en 2a, utan en 3a eller 4a, och från min sida är det liten baktanke. Barn kan man inte planera, ser jag att jag har jobb och vi hittar ett hus vi får bo i under en längre tid och min sambo som vägrar skaffa barn före 25 kanske ändrar sig Skulle vara underbart att ge mina föräldrar ett varsit kuvert i julklapp eller liknande med en ul-bild "grattis morfar/mormor"

 

[WimsA]

Sv: åldern sjunker på att skaffa barn???

Barn e det underbaraste som finns, som förtjänar en bra å trygg uppväxt, å det har inget med åldern att göra, men man måste ju va känslomässigt redo för ett barn själv, å det, å hur lätt e det att veta vad som krävs?
Jag blev med barn oplanerat vid 26 års ålder, lugnt tänkte jag, klarar av att vara ensamstående mamma, hade jobbat på dagis i 5 år å va ju trots allt 26 med relativt bra ekonomi osv, men fyyyyyyy, säger jag bara, ångrar absolut inte min son, men det har varit tufft, som attans visa perioder, ändå har jag haft stöd från min mamma då pappan inte varit vidare intresserad, å ja jag hade jobbat på dagis, men där gick man hem kl 16, inga kolik barn där inte, inga som gallskrek nätterna igenom för att tänderna kom osv, men jag gav inte upp, hade jag sett till att detta barn kom till världen hade jag ett ansvar, som jag skulle ta! Lyckan va när jag skola in honom på dagis vid 1 års ålder å dagisfröknarna där sa till mig den 5 dagen:en av dom tryggaste barnen vi sett, han vet att du kommer igen, han e inte orolig över dig alls! Å så har det fortsatt, dålig ekonomi har vi, men man har pengar till det man behöver, å vi har ingen villa, jag har inte ens haft råd att ta körkort, men jag har engagerat alla mina känslor i detta barn, å det betyder mer, ansvar för det man skapat å att ge trygghet, det betyder mest! =)