Aktivitet i munnen.. *funderingar*

[Elizette]

har tidigare haft en svår mun relation med min häst, ridit för tränare a la "stöd i handen, driv fram till handen och håll" vilket inte fungerat super på min tott, som förutom detta även har haft en krånglig mun och ont tänderna period vis ( dock inte nu )

Har sedan jag började tänk om satt mer eller mindre noll fokus på huvud/hals, utan resten av kroppen i tanken, när kroppen är rätt kommer huvud hals att hamna rätt.

Och visst har det gått frammåt, men nu känns det åter som att jag hamnat i en konflikt med mig själv och mitt tänkande, totton har börjat slappna av i nacken, följer handen relativt väl fram/ner, men
skyddar sig fortfarande vid tillfällen genom att kasta upp huvudet.

Den kontakten jag ridit med under dom senaste veckorna har varit minimal, och det har fungerat, där har jag funnit mest ro i hästen.

Dock ser min tränare detta som glapp, dvs avbruten kontakt, även om jag tycker mig kunna kommunicera via tyglarna till munnen även om dom inte är "sträckta" och visst är känslan för glapp svårare att känna när man har såpass lätt kontakt, är inte jag redo eller ska man helt enkelt inte ha för lätt kontakt?

Nu senast när jag red för min tränare pratade vi, käkens avslappning innan nacken, utan avslappnad käke går inte resten av avslappningen igenom helt, dvs. du har inte en tillräckligt avslappnad och jobb vänlig häst.

För att få denna avslappning ska jag öka stödet i handen, ta en betydligt större kontakt och när hästen går emot massera fram ( krama tyglarna ) tills munnen börjar suga/tugga.

så som jag har tänkt tidigare är att tyglarna finns där när hästen söker sig mot dom har han ett lätt stadigt stöd som inte rubbas, hästen kan själv göra valet att gå ifrån tygeln men tappar då stödet och orsakara själv glapp. genom ökat stöd ska jag altså oavsett huvudställning se till att jag bibehåller den ökade kontakten och fortsätter massagen.

och att det numera är där mitt fokus bör ligga, en avslappnad mun. När jag tar denna kontakten försvarar sig min häst, och blir spänd och eftersom jag inte har ridit så mer än ett par dagar nu har jag inte sett något resultat annat än en spänd häst, men vet ju att allt tar sin tid.

Det som jag undar över är lite eran syn på, munnens arbete, avslappning, nack muskler, och avslappning, kropp, avslappning,

När fokuserar man på vad, naturligivs är hästar individer, men när bygger man vidare på vad, och hur bygger ni vidare? vilka konsekvenser är okej? vad tror ni om ovanstående överhuvud taget?


/ elizette

 

[C_L]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

Hästens tänder, munhåla, tunga, käke, käkleder, OA-led, Atlas, Tungben och muskulaturen runt tungbenet Hör ihop.

Detta ser jag som en "Station"

När hästen är van vid att balansera upp sig och ryttaren med huvud och hals blir det problem.

Vi sätter ett bett i munnen som sätter ihop alla dessa smådelar på stationen till ett endaste stort gemensamt problem.

Om bettet inte fungerar perfekt i hästens mun skapas snedbelastningar och spänningar som på olika sätt kan ge problem.

Med bettet i munnen:

Vi utgår ifrån högerhänt ryttare och häst som balanserar med huvud och hals.

Tunga. Tungan fäster en bra bit upp under nacken. Runt tungan på båda sidor sitter ett ben, ganska smalt och litet men dock. (Inte den del vi ser alltså)
Runt det benet sitter även andra muskler som i sin tur connectar bla:upp i nacken.
Bettet rör sig mer på höger sida, ryttaren har en överdriven aktivitet i höger arm vilket fortplantar sig. Hästen försöker med tunga och käke (Tänder) att avvärja den överdrivna rörelsen på höger sida.

Käke. Käken spänns mer på höger sida, hela huvudet blir spänt på höger sida. Käkleden kan i värsta fall låsa sig. Detta behövs inte ens märkas tydligt då hästens mun är så lång.

När Käken och käkled spänns på höger sida vrider hästen nacken lite åt höger för att "skydda"

När hästen vrider lite på nacken Blir det lite trängre för tungan på höger sida, tungans fäste blir påverkat vilket i sin tur påverkar OA-leden. Själva vridningsmomentet eftersom det ofta är krampaktigt påverkar också OA-leden. Resultat blir en låsning i OA-leden på höger sida. Musklerna på vänster sida tänjs ut, musklerna på höger sida trycks ihop, på ett ohälsosamt sätt. (Ej symmetriskt)
OA-led= Leden mellan Occiput(Skalle) och Atlas.

Atlaskotan är stor. Den har dessutom en mkt stor betydelse, inte minst hos hästar som balanserar sig och ryttaren med hals och nacke.
Här hämtar hästen mkt kraft ifrån. Men om då hästen går och snedbelastar? Då blir det snett. Hela vägen ut till rörelsen. Är muskulaturen runt Atlas symmetrisk och väl fungerande blir det bra och rätt rörelser.
Atlaskotan är sist-eller först på vägen. Härigenom går det många signaler varje dag. Hos hästar med mkt nackproblem ser vi flest " Problemhästar"
Atlaskotan har i sin tur förbindelse med kota nr. två. Axis. Som i sin tur har förbindelse med Kota nr tre. C3. Som i sin tur är den vi påverkar mest med vår hand, med tygeln, med inspänningstyglar etc.Här ser vi plötsligt en rundgång.

Under Atlaskotan-på väg ner till Munhålan, här hittar vi tungans fäste.Detta hänger alltid ihop. Nackproblem-problem med muskulaturen kring tungbenet och tungans fäste...

För att komma till min tanke i det hela...så tror jag på omstarter. Att helt från början börja om med nya signaler. Nya hjälper. Nytt sätt att bära, att röra sig.

Att bara från den ena lektionen till en annan även om detta utspelar sig under några månader, ändra från att bära med huvud till att balansera med baken, och dessutom göra det rätt, utan överarbetade partier, tror jag är omöjligt. För oss vanliga dödliga i alla fall. (Och då menar jag hållbara uppbyggande resultat)

Att köra uteslutningsmetoden genom att gå igenom häst, utrustning och inte minst....SIG SJÄLV! innan man ens börjar begära något av hästen är en förutsättning.För allt.

Ryttaren i sig sätter så mkt problem på hästen så egentligen är det förbluffande att hästarna är så fräscha som de är... :smirk: så som vi lever, rör på oss och ser ut. Vi kan ju inte ens använda våra kroppar själva, ändå begär vi att hästen ska göra det...med oss på!

 

[nitus]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

En inte lika utförlig kommentar!
Jag sätter inte längre likhetstecken mellan tuggande/sugande mun och avslappning i munnen och käken. Kanske kan man se tuggandet som en plusvariant om man haft en häst likt cement i munnen eller en som helt biter fast.
Man ser till att röra bettet så mycket att hästen inte får chansen att skydda sig genom att hugga tag/lägga kraft mot bettet.

Har ibland sett dressyrekipage trava förbi med hysteriskt tuggande munnar pga ett bett som aldrig vilar i munnen och ett smått hispigt uttryck i ögonen.

En känslig häst kan nog bli mycket frustrerad av att inte kunna koppla av och känna en längre eftergift i munnen utan hela tiden få intryck som inte går att reagera på annat än genom att dra sig undan genom tuggande. Eller visa personen i andra änden av tygeln att det inte känns ok genom att kanske kasta upp huvudet spänna fler delar av kroppen..

Protest mot en tygelhjälp eller missförstånd är väl något annat, men du förstår tanken!?

Medan jag red på ridskola trivdes jag bäst på de hästar med mer fullblod i sig, då armarna blev rätt trötta av att bära runt på dressyrhalvbloden. -svettigt!!
Dessa var ofta kollriga och drogs ihop med graman eller fick styras mot väggar (nödbromsen)för att de totalt kopplade ur då de fick samma hårda behandling i munnen som sina tyngre kamrater.
Jag hade genom en vän fått in ett annat tänk och ville rida dom här favoriterna mjukare, o se det gick utmärkt. Maken till fina lyhörda hästar som slappnade av och började lyssna!! :smirk:

-Ridlärarnas vanliga kommentar då man kämpat med att lirka sig igenom den mur av stress som hästen byggt upp lektionen innan, jaja, den har gett upp nu, det finns ju "sista tio minuternahästar".
Ingen cred för att den jobbade koncentrerat och utförde det vi skulle göra... Suck..

 

[C_L]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

En inte lika utförlig kommentar!
Jag sätter inte längre likhetstecken mellan tuggande/sugande mun och avslappning i munnen och käken. Kanske kan man se tuggandet som en plusvariant om man haft en häst likt cement i munnen eller en som helt biter fast.
Man ser till att röra bettet så mycket att hästen inte får chansen att skydda sig genom att hugga tag/lägga kraft mot bettet.

Om man gör så ökar ju bara motståndet i det långa loppet....!? Jag vill inte att hästen ska känna min hand så pass mkt. I min värld löser man problemen innan man sitter upp så slipper man joxa.

Har ibland sett dressyrekipage trava förbi med hysteriskt tuggande munnar pga ett bett som aldrig vilar i munnen och ett smått hispigt uttryck i ögonen.

Plus en massa annat som man ser som för många betraktas som fiiiiiint...

En känslig häst kan nog bli mycket frustrerad av att inte kunna koppla av och känna en längre eftergift i munnen utan hela tiden få intryck som inte går att reagera på annat än genom att dra sig undan genom tuggande. Eller visa personen i andra änden av tygeln att det inte känns ok genom att kanske kasta upp huvudet spänna fler delar av kroppen..

Detta som ofta kallas ofog eller istadighet...

Protest mot en tygelhjälp eller missförstånd är väl något annat, men du förstår tanken!?

Medan jag red på ridskola trivdes jag bäst på de hästar med mer fullblod i sig, då armarna blev rätt trötta av att bära runt på dressyrhalvbloden. -svettigt!!
Dessa var ofta kollriga och drogs ihop med graman eller fick styras mot väggar (nödbromsen)för att de totalt kopplade ur då de fick samma hårda behandling i munnen som sina tyngre kamrater.
Jag hade genom en vän fått in ett annat tänk och ville rida dom här favoriterna mjukare, o se det gick utmärkt. Maken till fina lyhörda hästar som slappnade av och började lyssna!! :smirk:

-Ridlärarnas vanliga kommentar då man kämpat med att lirka sig igenom den mur av stress som hästen byggt upp lektionen innan, jaja, den har gett upp nu, det finns ju "sista tio minuternahästar".
Ingen cred för att den jobbade koncentrerat och utförde det vi skulle göra... Suck..

Usch jag minns så väl, när man harvade runt på ridskolan, alla av oss har väl upplevt att man fick beröm för musklerna i underarmarna växte, då var man en bra ryttare!

Tills en ridlärare sa till mig "snälla du" du kan aldrig vinna kampen och förresten vill du det?

Sen fick vi krypa runt på golvet med en annan elev på ryggen och bettet i munnen samt stå bakom varandra och hålla i bettet...det gav några tankeställare.

Det jag förundrar mig över när det är så "upplyst" som det borde vara idag, att folk fortfarande är stolta över att kunna bära runt hästarna och är helt slut för att de använt sin fysiska styrka för att möblera runt pållen på banan... :smirk:

Vi har alla varit där också med skarpare och skarpare bett till det inte fanns skarpare och då! fick man börja tänka lite....så kul det var med folks miner när man började rida i grimma och hästen plötsligt var...lugn! Och vilken aha-upplevelse för en själv!

INGEN av oss skulle vilja ha en idiot på ryggen kommenderandes hit eller dit samtidigt som vi har nackspärr, det hade blivit mord.

.......................

 

[Elizette]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

Nu ska vi se....

Var kanske smått fel forumlerat, jag började "min" omvändning i januari förra året, naturligvis har jag fortfarande långt kvar att gå.

Men det var då jag så att säga bytte om, bytte tränare och fick äntligen utveckla annat tänkande och hjälp på vägen dit.

Skrittade jan - ca juni, fuskade vid hoppning och uteritter, lite allmänt bus, men annars höll jag mig till skritten, första månaderna, enbart balans, länga skritten, jag började lära mig sitta på en häst, mycket sitsträning, mycket bara sitta och känna i timtals. Öppnor slutor slut, andra övningar flytta fram/bak, lära mig känna samspelet mellan framdeleln och bakdelen, dircet och indircet rain. Även då ett lätt stöd, men ingen fokus vare sig på nacke eller mun, det var absolut främst jag som lärde mig igen som behövde hjälp att samordna min kropp.

började med övergångar trav i slutet av sommaren, och byggde på det, var även väldigt nyfiken på galoppen och påbörjade såsnart även fattningar där.

började komma till ett ställde där det kändes som att jag hade min häst relativt bra med mig kropps mässigt, balansen blev allt bättre, påskjutet och bärkraften. Då började jag be honom att söka sig fram/ner, vilket gick otroligt dåligt i början, först då för ca 5-6 veckor sedan, som det kändes som att hästen ärligt kom fram till bettet och vågade lita på min hand något sånär igen, började komma upp med bogen istället för att bara trilla fram, inte pga ökat stöd, för det var inget ökat stöd, bara en fråga om sträcka ut sig, och lita på. jag har inte under mitt tidigare rid liv varit speciellt trevlig i handen, och jag förstår om han inte vill lita på mig.

och det känns lite som att min tränare vill ha en påtvingad avslappning, omän massage. När hästen kastar upp huvudet är det pga han är van vid att tar man i munnen händer det något *som jag känner det* "vad , vad, vad ska jag göra, vad nu, vad händer" och nog tror jag att om jag tar och det inte händer något, och fortsätter det arbetet på den vägen - så går det nog också bra, men det känns lite mer drastiskt -

min väg är stilla hand, som hästen helt enkelt får lita på när han börjar lite på den igen, den finns där och jag kommer be honom att söka sig mot den, korta länga tyglar, använda tygelhjälper på ett sätt som gör att rörelser i munnen inte blir något dramatiskt för honom. men inte se till att han faktist alltid "har ett stöd" och massera fram avslappningen i käken.

fast jag måste erkänna att jag är smått konfused, eftersom det faktist kändes som att det gick igenom på ett annat sätt igår när jag red, och masserade,

mycket funderingar som snurrar...

men tack iafall! =)

Men nu förstog jag iafall att munnen behöver komma först... kunde jag nog tänka mig innan, men känns bra att ha det lite mer svart på vitt,

 

[Elizette]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

*skratt* ja det behöver inte vara hysteriskt tuggande och skum direkt,

utan vi är snarare ute efter rörelse i munnen, vilket knappt finns nu, tänkandet, käkrörelsen som faktist ger avslappning.

Och tanken är att när den lilla rörelsen i munnen kommer ska handen bara mjukt vila, naturligvis använder man sig av vanliga tygelhjälper utöver det, bara det att jag ber om mer kontakt och har rörelse ( massage ) i från min hand, tills hästen tar rörelsen och följder den med mun/käke - "tuggar" lite små jobbigt, eftersom det blir totalt dubbelt, att både hålla koll på massage - eftergift, och vanliridning - eftergift. försök att massera och göra en galoppfattning för handen samtidigt *ghaa* ( vilket betyder att jag åter har gått ner på skritt stadiet för att kunna klara av allt samtidigt )

 

[C_L]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

Din egen fokus !!! . Att du på rätt sätt tänker fram vad det är att du vill att hästen ska göra.

I samma sekund du tänker "han ska inte" eller- "Bara han inte" Eller-Snälla gör inte"

Då är det kört.

Du får ha en mental bild på hur du vill att han ska känna, vara, gå, se ut, och hela tiden veta, att han kan det!

Blanda aldrig in negativa tankar. Göd honom med positiva.

Det är så lätt att tänka "Varför går det inte"

Tänk istället "ja! Det går ju" Klart det gör! Även om du svär när du går från stallet.....

Han läser av dig hela tiden för att kopiera, du måste själv vara avslappnad och fungera på samma sätt som han måste. Detta är alltid den svåraste biten.

Men det går!

Munnen är egentligen inte det viktigaste, jag tog det som ett ex. för det verkade vara där ni hade problem.

Alla stationer på hästen är lika viktigt, tänk bara på att du är en av stationerna...

 

[Elizette]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

åå jises om jag inte försöker, I do, i DO, men det är svårt!

Även min tränare har gött mig med ideen om att såväl mentaliteten som kroppen skall vara med vid ridning, och att hästen inte är mer än en reflektion av dig, såväl kroppsmässigt som mentalt.

men.. det är ju så svårt!

framför allt eftersom vi faktist har ett stort glapp i tillitsluckan när det kommer till ridningen, eftersom jag har så otroligt lätt att falla tillbaks i min gamla mentalitet,

och så som jag har ridit under det senaste året så har det hjälpt mig otroligt mycket, och jag tror att för mig att ta detta större stöd gav mig en tillbakablick och en känsla av att jag var påväg tillbaka till där vi var en gång

det känns inte bra i mig när det känns som att jag focerar fram något ur min häst, även om det inte har att göra med våld, så känns det inte som att jag ger min häst ett val, även om jag ger min häst ett val *a*

och visst kan man tänka, "nu ska vi tänka bra tankar" när vi skrittar fram, och sen när man är som jag och efter 5 minuter håller på att focusera ihjäl sig, och plötsligt har glömt glädjen med rindingen för att man är så över koncentrerad och focuserad att man faktist ibland Måste ha någon på marken ( i mitt fall en vännina i stallet som är innom sama genre som jag, eller min tränare ) som ber mig skärpa mig.

men jag arbetar på det... och jag är väl medveten om det problemet också.

och nog är väl hästen stationer, men i ridningen är jag den viktigaste stationen, han har inget problem med ridningen, att röra på sig och utföra rörelser, det gör han i hagen vareviga dag, inte heller är det längre ett sånt stort problem att bära mig, men ändå ska jag sitta där och komplicera till allt. Inte nog med att min balans och sits och koordination är urban, så har jag som det kanske märks, lätt för att tänka väldigt mycket och bli förvirrad, vågar inte lita på min känsla av rätt och fel, har gjort så grymt mycket fel, som jag trott vart så rätt och som då kändes bra som idag känns .... ja, kan inte beskriva det någonstans =/

så... mitt inlägg här har precis lika mycket med mentalitet att göra, som själva ridningen, alltså.. hade jag inte varit förvirrad, och hade det inte kännt konstigt, så hade jag inte varit så förvirrad på ryggen och då tror jag absolut att det hade blivit bättre resultat, även om det inte är det viktigaste. Men jag vill få bort lite av mitt förvirrade moment, vill hitta magkänslan som skriker *jaa va bra det här känns, waw vad det här fungerar och är logiskt!* Jag älskar och uppskattar resorna till varje bra sak, och även dålig, eftersom jag trots allt lär mig.

men det är så svårt ibland!

 

[nitus]

Sv: Aktivitet i munnen.. *funderingar*

Kan få samma reaktion i munnen på den känsligare hästen. Känslig i kroppen men benhård i huvudet!
Så känner jag det i alla fall. Jag blev tidigare lurad av hennes reaktioner på hjälperna och tänkte -oj vad hon är känslig, bäst att vara superförsiktig och inte störa henne.
Men tränaren fick mig att inse (tror jag) att hon eg. protesterade på de krav jag satt upp för henne. Då hon kände att jag närmade mig en hjälp för att göra något hon tycker är svårt eller sätter henne i en underlägsen position kom huvudet upp och hon vräkte sig även bakåt ibland. I början kastade hon sig undan då jag bad henne slappna av i nacken.
Hon hade gått i bra många år med styv nacke och det tog nog på psyket att ge efter för handen.

Blev då rädd för att inverka med bettet och satt så stilla och följsamt jag kunde. Och hästen fuskade runt med fullt övertag.

Nu har vi haft en period då jag fått träna på att ge tydliga! hjälper och lika tydlig eftergift för att betona att jag ändå måste vara den som styr dagens övningar.

Hon har slutat överreagera mot bettet och sitsen men visar fortfarande ganska tydligt då något är alldeles för svårt att göra. Men då mest genom att inte göra det utan fortsätta gå t.e.x lång och låg och inte gå in i övningen som jag tänkt.
Nu kan jag gå in med ganska så tydliga signaler utan att hispiga araben tittar fram och ropar hjälp!! En annan inställning har infunnit sig.

Vissa dagar har hon mer problem med spänd och öm kropp (krångel med cirkulation och kissande..) och då kan de där fasonerna titta fram igen.
Då brukar jag prova med att vara övertydlig och bara kräva lite eftergift för att det inte ska känna på för mycket. Det är ju inte kul att stretcha men lite mår hon nog bra av att töja på sig för att reka igång kroppen.
För är jag mer försiktig då hon överreagerar så blir det inget gjort den dagen och vi får ingen ärlig kommunikation känns det som.
-Jag kräver lite o hon får ge det hon kan för dagen och får eftergift för det.

Fast blir det flera pass på det viset kan hon ledsna på att det är så motigt och tappa humöret. Så ser hon styv ut efter ett par dagar hittar vi på något annat tills stelheten gått ur kroppen. (tydligt tecken är massor av urin som sticker i ögonen i boxen på morgonen..)