Tyvärr så har mitt vanliga resesällskap andra planer för sommar/höst, och nu velar jag på att stanna hemma eller resa ensam.
Jag vill enbart ha sol och bad, och på ett sätt så känner jag att det dels skulle vara lite ”egoboost” att åka iväg och fixa allt själv, plus att komma bort och bara kunna göra precis exakt vad jag vill, när jag vill, men sen tänker jag all den här dötiden på kvällen när solen gått ner.
Kommer det kännas som ett fängelse att hänga ensam inne på hotellrummet från kanske 19-07, och törs jag ge mig ut ensam på kvällarna för att få i mig mat?
Jag har verkligen INGEN att resa med, hade lätt kunnat dra med morsan men då har vi ingen hundvakt, och min hund skulle ALDRIG fixa ett tex pensionat...
Andra bästa vännen hatar sol och värme och håller sig inne på dagarna här i Sverige framför ac:n och går utanför dörren först på kvällen så hon skulle aldrig åka frivilligt till värmen. Sen är det mer bekanta som jag inte skulle känna mig bekväm att bo med tillsammans en hel vecka.
Så, ni som rest ensamma, var det skönt? Skittråkigt? Överlevde ni? Det är alltså enbart sol och bad jag vill åt, ligga på stranden och dricka nån kall och inte fundera på annat än just där och då.
Jag har rest mycket ensam och det är hur nice somhelst.
Angående att gå ut och äta middag på kvällen så har jag varit mer eller mindre försiktig beroende på var jag är. På Bali åt jag tidig middag första kvällen och köpte med mig snacks tillbaka till rummet innan det blev mörkt. Träffade människor på samma hostel nästa dag och gick med dem för middag på kvällen.
I Japan var det enklare och kändes mer tryggt att gå ensam på kvällen både i Niseko och Tokyo men träffade även folk där som jag hängde med och sightseeing osv
Jag har bott på både hostel och hotell. På hostel är det lättare att träffa människor men även på hotell går det bra, typ vid frukost eller poolhäng.