I egenskap av drabbad hund och hundägare så kanske jag är lite färgad av händelsen, men jag vill i vilket fall berätta om hur jag ser på saken numera:
I slutet av februari förra året blev vi attackerade av en lösspringande schäfer som bet min dvärgpudel flera gånger i huvudet. Min älskade gammelhund fick djupa huggsår och krampade och skrek hela vägen till veterinären, de kunde inget göra så hon avlivades direkt. Jag har även ett ärr på min hand efter den händelsen då jag försökte skydda henne.
Behöver jag säga att jag fortfarande drömmer mardrömmar om händelsen, jag misslyckades alltså att skydda min hund som litade på mig att jag skulle ta hand om det hela, jag misslyckades grovt med att läsa av den andra hunden ordentligt - hade jag läst den rätt så hade jag agerat annorlunda och tagit upp henne i famnen till att börja med. Jag är idag osäker på att våga skaffa liten hund igen och jag har numera alltid har en kedja i fickan som jag utan att tveka skulle använda för att försvara mina hundar igen. Mår jag fortfarande dåligt av händelsen - ja det gör jag!
I vårt numera hundtäta område så finns det också en stor blandras som för några år sedan bitit två mindre hundar så illa att en av dem tyvärr måste avlivats. Denna hund hade munkorg den första månaden men går numera utan munkorg, i flexikoppel och gör kraftiga utfall när den ser andra hundar.
Behöver jag säga att jag alltid vänder när jag möter dem?
Hundar som utan anledning och utan sjukdomar bakom sig kroppsligen attackerar människor eller andra hundar/djur, skall enligt mig aldrig få vara lösa, de ska alltid ha munkorg och absolut kunna omhändertagas / avlivas om det behövs!
Är man ägare till en sådan hund (oavsett storlek) som kan tänkas reagera onormalt så är det ägarens skyldighet att inte utsätta sin hund för händelser som gör att den måste agera genom att reagera på ett sätt som får konsekvenser för både den själv och andra inblandade. Kan man inte inte det så anser jag att man skall omplacera / ta bort hunden istället.
Naturligtvis är jag även som tidigare småhundsägare medveten om att en liten hund även i vanlig lek kan skadas lättare av en större hund än tvärtom, men just oprovocerade attacker oavsett hundstorlek är det som jag reagerar på. Jag skyller inte allt på hunden som individ/ras, utan det är i de flesta fallen nöten som inte höll i kopplet ordentligt som är den verklige skyldige till min frustration.
Jag har som flera av er andra också väldigt svårt att förstå varför vissa distrikt av polisen/myndigheter är så slappa i sådana här ärenden, speciellt om man då vet vilken hund eller ägare det rör sig om och det dessutom finns vittnen?
/ kayoba