Aggressiv häst/ledarskap

[toves]

Hoppas det blir rätt kategori på tråden nu... jag har en häst som är väldigt dominant i vissa situationer och kan i andra sekunden vara super snäll och följa efter en som en hund. Han kan vända rumpan mot en i hagen/stryka öronen bakåt eller göra utfall. När jag tex ska svampa av honom gör han detta om han är lös. Om han är uppbunden rör han knappast en fena. Innan ni börjar, nej han ska kunna stå lös utan att han vänder röven och tänker sparka. Han kan vara likadan i ridning, bocka stegra osv om han inte tex vill lämna gården eller gå åt ett visst håll. Man kan aldrig gå på för hårt då han är lättstressad, och blir farlig om man blir för arg. När han väl börjar slutar han aldrig! När hag fick honom gjorde han utfall mot mig och högg mig i ansiktet första dagen, redan då insåg jag att något var fel.. försökt hitta nh tränare i närheten av Stockholm utan någon direkt framgång. Han är supersnäll men från ingenstans verkligen kan det vända och han försöker dominera mig att flytta på mig. Hur ska jag bäst visa att det är jag som bestämmer på ett väldigt bestämt men ”lugnt” sätt? Dvs inte stressa honom för mycket då stänger han av..

 

[mooi]

Nu kanske jag är jättetrist med mitt svar men jag säger det ändå; varför fortsätta utsätta sig och hästen för situationer som utlöser ett sådant försvarsbeteende? Särskilt när det är situationer som man inte måste genomföra - t ex svampa hästen lös, när den tydligt markerar att det inte är ok?

I ridningen är det inte ovanligt med det beteendet som du skriver om; hur funkar han med sällskap? Jag tolkar det inte som "dominans" (ett uttryck som jag själv inte skulle vilja använda) att hästen inte vill gå ifrån gården eller åt vissa håll, tvärtom! Tolkar det som osäkerhet/otrygghet och då agerar hästen ut mot dig eftersom du ber den göra något den tycker verkar otrevligt och den litar inte fullt på ditt omdöme att det är en bra idé.
Bra att du kollar efter hjälp som kan hjälpa er på plats, men jag skulle be dig göra en liten tankevurpa och testa se hästens beteende utifrån ett otrygghetsperspektiv istället för dominans.

 

[mooi]

Eftersom jag var för långsam i mitt skrivande kommer fortsättningen här:

Hästarna är ju olika såklart, det finns vissa saker som måste funka i hantering, men man får även tänka på hästarnas olikheter och att vissa har en väldigt stark integritet och vill tex vara ifred i sin box/hage, vissa hanteras med viss "energi" och är känsliga för press, vissa får hanteras med mycket tydliga ramar "JA" "NEJ" "Alltid NEJ" osv. Vissa blir oroliga och nervösa/sprättiga av otrygghet och andra blir förbannade. Jag har träffat på ett gäng av varje; Allt ifrån hästen som anföll vid longering (hästens bror gjorde likadant), hästen som kom hem från fodervärd och inte gick att hämta i boxen eller hantera lös inne längre - hon vände rumpan till och "pressade" du genom att gå in i boxen så slog hon, bet och sparkades inne... "kopplad" med grimma och grimskaft var hon supersnäll (så som hon vanligtvis var). Tog månader att få tillbaka förtroendet och den snälla hästen var tillbaka även lös i boxen. Hästen som anföll dig om du gick rakt emot honom eller hamnade framför honom när du ledde - genomsnäll annars.

Alla hästar går inte att göra allt med, din häst går inte att tvätta lös men den går att tvätta uppbunden - varför tvätta den lös då? är det för att den "ska" gå att hantera lös?
Att han flyttar på dig, hur gör han det? knuffas han med bogen? Det är inte så att när han börjar knuffas så har han redan "stegrat" sin stress en stund och till slut bryter han sig ut? En kompis häst har varit svårlastad och om man inte är lyhörd för hans stress i situationen så når han en tröskel och när den passeras så stänger han av helt och går rakt över dig. Uppfattas som jäkligt bufflig och knölig (dessutom stor -ca 175cm) men han är lättstressad, dock introvert och visar inget tydligt förrän det smäller.

Bra att du kollar efter hjälp som kan hjälpa er på plats, men jag skulle be dig göra en liten tankevurpa och testa se hästens beteende utifrån ett otrygghetsperspektiv istället för dominans.

 

[kryddelydd]

Hoppas det blir rätt kategori på tråden nu... jag har en häst som är väldigt dominant i vissa situationer och kan i andra sekunden vara super snäll och följa efter en som en hund. Han kan vända rumpan mot en i hagen/stryka öronen bakåt eller göra utfall. När jag tex ska svampa av honom gör han detta om han är lös. Om han är uppbunden rör han knappast en fena. Innan ni börjar, nej han ska kunna stå lös utan att han vänder röven och tänker sparka. Han kan vara likadan i ridning, bocka stegra osv om han inte tex vill lämna gården eller gå åt ett visst håll. Man kan aldrig gå på för hårt då han är lättstressad, och blir farlig om man blir för arg. När han väl börjar slutar han aldrig! När hag fick honom gjorde han utfall mot mig och högg mig i ansiktet första dagen, redan då insåg jag att något var fel.. försökt hitta nh tränare i närheten av Stockholm utan någon direkt framgång. Han är supersnäll men från ingenstans verkligen kan det vända och han försöker dominera mig att flytta på mig. Hur ska jag bäst visa att det är jag som bestämmer på ett väldigt bestämt men ”lugnt” sätt? Dvs inte stressa honom för mycket då stänger han av..

Vissa strider behöver man inte ta.
Som att svampa lös.
Ha hästen uppbunden när du grejar med den, så behöver den inte reagera. Då behöver inte du "dominera" hästen heller.

Jag tycker inte att man ska behöva gå fram i ullstrumpor kring en häst, men man kan välja att inte provocera fram för kraftiga reaktioner.
Normal grundhantering som att hämta häst i hagen och leda den med sig måste man kunna göra, liksom att rykta, kratsa hovar. Hovslagare måste kunna göra sitt jobb med hästen.
Men den typen av hantering verkar ju vara OK som du beskriver det.

I ridningen: självklart måste man kunna rida iväg med sin ridhäst. Där får man ju se vad som fungerar. Ett tydligt "banne mig!" kan ju behövas ibland.
typ, när min annars väldigt snälla fjording ägnade sig åt att flytta på min häst-ovana och lite fumliga mamma som skulle vara groom i en körtävling. Mamma var lite förtvivlad, jag sade åt henne att bli lite arg och nästa gång hästen klev på henne så röt hon "hördudu!" i lite argt tonfall varpå hästen stod som ett ljus resten av dagen.
Alltså, mentalt eftertryck när du säger till hästen är viktigare än kroppsligt eftertryck.
Typ, bli arg på hästen och låt den märka det. Det är (oftast) inte nödvändigt med redskap typ spö.

 

[Raderad medlem 120709]

Dominans existerar inte mellan arter på det sätt som ofta framhålls i diverse träningsfilosofier, så att han skulle bete sig sådär pga bristande ledarskap är mycket tveksamt. Snarare är det så att han inte känner sig trygg med dig och att du reder ut situationen, så hans stress går i taket och så blir han aggressiv för att han inte ser någon annan utväg.

Nu utgår jag självklart ifrån att hästen har gåtts igenom av veterinär så att den inte har några fysiska problem som skulle kunna orsaka dessa plötsliga humörsvängningar. Negativa minnesbilder kan vara mycket starka och orsaka udda beteende - kan han ha varit med om något obehagligt som han påminns om i vissa situationer, och gör att han agerar enligt "anfall är bästa försvar"?

Personligen tror jag att man ska vara försiktig med att tänka att hästen ska kunna göra si och så, så länge det inte är absolut livsviktigt, för jag tror att det bara riskerar att leda till mer konflikter. För att kunna reda ut såna här problem måste man möta hästen där den är, inte där man bestämt sig att den ska vara, och börja processen därifrån. En del hästar mår t ex bäst av väldigt tydliga ramar, och kan alltså bli jättestressade av situationer som att förväntas stå lös på stallgången.

Bra att du söker efter hjälp från tränare, men jag skulle akta mig för att tänka i dominanstermer så som många NH-tränare gör. Jag tror att hästen helt enkelt inte vet vad den ska tänka om dig än, och du har inte lärt dig att läsa av den, och det är därför det blir problem i kommunikationen. Mycket kommer förmodligen ge sig med tiden bara ni har byggt upp ett förtroende och vet var ni har varann.

 

[vallhund]

Bra artikel angående dominans mellan arter, handlar visserligen om hundar men det ger en fingervisning.
http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/

 

[toves]

Hej igen alla! Vill bara påpeka att denna hästen har varit en problemhäst i hela hans liv vilket jag fått reda på i efterhand. På tävling stannade han i hörn och stegrade och bockade till han fick av ryttaren om man inte utgick. Kollade sedan upp honom pga detta och hittade liten hälta bak, dom visste ej hur länge han gått med den men dom trodde att beteendet kunde ha uppkommit pga långvarig smärta dom inte kollat upp. Ägaren vågade inte tillslut rida honom alls, om så var det med graman HÅRT. Jag betslade ner direkt när hag fick honom och tog bort gramanen. Jag märker att han är lättstressad och litar inte på människor nej, just därför det blir så svårt. Har ingen aning om hur han haft det innan, och att han blir så ”rädd” lätt gör det ännu svårare. När han attackerar måste man få visa ett skarpt NEJ, för det är aldrig okej. Han gör inte det längre, men har börjat småtjura i småhagar igen när jag fixar honom. Jag brukar 95% av fallen ha honom uppbunden annars. Jag vet inte riktigt hur man ska få honom att lita på mig, speciellt nu har han ju inte ont längre heller.. han blev masserad förut och ska nog börja igen då han är lite stel i musklerna. Han är väldigt orolig om han blir ensam osv, han ser sig själv som ledare över alla och sätter allt ansvar på sig själv, därav vill jag att han ska börja lita på mig och även vända om att jag bestämmer (och att han självklart ska lita på mig också). En tjej i mitt stall sa att han tar mycket mark, han föser undan en. Dominans är väl ändå när han försöker bestämma, tex att backa mot mig med slickade öron. Absolut kan han dominera av olika anledningar (som jag inte riktigt vet).. vill inte göra honom rädd heller men skit svårt rent utsagt att veta HUR man ska tillrättavisa honom när han är så känslig

 

[mackan]

Sällar mig till de som skriver att välja sina strider. Jag ser ingen anledning att svampa av hästen lös i boxen om den funkar fint uppbunden, som exempel.

 

[Raderad medlem 120709]

Dominans är väl ändå när han försöker bestämma, tex att backa mot mig med slickade öron. Absolut kan han dominera av olika anledningar (som jag inte riktigt vet).. vill inte göra honom rädd heller men skit svårt rent utsagt att veta HUR man ska tillrättavisa honom när han är så känslig

Nej, det är snarare en avståndstagande signal i stil med "stick, jag litar inte på dig så jag vill sköta mig själv". Precis som när en hund morrar åt en människa, det är inget slags försök att ta över kontrollen utan ett sätt för dem att kommunicera på det enda språk de kan. De hästar som är verkligt dominanta i en flock är i stort sett aldrig de som är bråkiga, för en häst som är trygg i sig själv och har pondus behöver inte hålla på och tjafsa.

En känslig häst lär inte bli bättre av tillrättavisningar, snarare lär det bara bevisa för den att den har rätt i sina tankar att människor är skräp. Klart att man inte ska låta den springa över en eller så, men jag tror knappast att hästen gör sånt ur tomma intet utan att först visa några mindre signaler på att den börjar bli stressad. Det gäller alltså att läsa av den väl och förebygga att den ens kommer till det stadiet att den "måste" se tydligt tjurig ut eller bli fysisk.

Blir han orolig av att vara själv så bör han ha sällskap så mycket som möjligt, förslagsvis av en häst som är väldigt trygg och bra på att sätta gränser så att han inser att han inte måste hålla på och spela Allan, det går bra ändå. Vissa delar i "vanligt hyfs" kan bara andra hästar lära ut, tror jag.

Nu tänker jag lite ur hundtränings-perspektiv, men för mig känns det som att motbetingning och positiv förstärkning skulle vara lämpligare för en sån här häst än att försöka tillrättavisa den och ta över det fiktiva ledarskapet. Ignorera eller förebygg dåligt beteende i den mån det är möjligt och belöna när han gör rätt, så borde du se en förändring av attityden rätt så fort.

 

[toves]

Nu tänker jag lite ur hundtränings-perspektiv, men för mig känns det som att motbetingning och positiv förstärkning skulle vara lämpligare för en sån här häst än att försöka tillrättavisa den och ta över det fiktiva ledarskapet. Ignorera eller förebygg dåligt beteende i den mån det är möjligt och belöna när han gör rätt, så borde du se en förändring av attityden rätt så fort.[/QUOTE]. Absolut funderat i dom banorna också. men om man till exempel ställer sig i hagen så kan han gå runt med slickade öron, går fram till en och ger signaler, vänder rumpan till ex. Jag brukar då stå helt stilla och inte visa att jag går undan för hans tryck samtidigt inte bli arg utan bara visa att jag inte är elak. När han däremot visar värre å värre signaler o är nära att sparka måste hag ju flytta, men då vet han samtidigt hur han kan göra för att ”skrämma bort mig”. Denna häst är mycket smart. Hur belönar man honom? Känns som att en klapp inte är tillräckligt för att visa honom att det är rätt, godis? När ska man viss att han gör rätt, vilka situationer, när han går dit man vill, följer dfter mig, eller slutar ”vara sur/osäker”?

 

[toves]

Och med att vara orolig själv är främst i hagen. Försökt lära honom att det inte är så hemskt som han tror genom att lämna honom ensam och låta honom lugna ner sig. Att rida ut är han inte lika stressad utan mer spänd. Han kan vara avslappnad ute men kan vid en avvikande väg vägra gå rakt fram och bara vela vika in. Om man gör ledande tygelltag eller försöker få honom framåt (även snällt och lugnt) så börjar han att backa backa eller tillslut bocka och stegra, HÖGT

 

[tuaphua]

Det låter ju verkligen som att ni skulle behöva hjälp att få till en fungerande relation. Som ni har det nu kan inte vara kul för varken dig eller hästen.

PM:a om du vill ha kontaktinfo till någon som arbetar med sånt här i Sthlms-trakten.

Sen tycker jag det vore klokt att låta bli att försöka göra saker lös nu när det inte funkar. Som det är nu lär du ju in felbeteende. Det man gör mycket/många gånger blir befäst och man blir "bra på det". Det ni gör nu är ju att befästa tråkigheter.
Så jag hade rekommenderat att hålla på med hästen i grimma etc först för att i det få hjälp av en bra tränare som kan ge er verktyg och övningar för att framöver kunna tex vara lös, rida utan att den blir farlig och reser sig etc.

 

[toves]

Det låter ju verkligen som att ni skulle behöva hjälp att få till en fungerande relation. Som ni har det nu kan inte vara kul för varken dig eller hästen.

PM:a om du vill ha kontaktinfo till någon som arbetar med sånt här i Sthlms-trakten.

Sen tycker jag det vore klokt att låta bli att försöka göra saker lös nu när det inte funkar. Som det är nu lär du ju in felbeteende. Det man gör mycket/många gånger blir befäst och man blir "bra på det". Det ni gör nu är ju att befästa tråkigheter.
Så jag hade rekommenderat att hålla på med hästen i grimma etc först för att i det få hjälp av en bra tränare som kan ge er verktyg och övningar för att framöver kunna tex vara lös, rida utan att den blir farlig och reser sig etc.

Ja, han kan fungera bra sedan snabbt slå över vid minsta signal han ogillar.. pmar

 

[Magnum]

Någon skrev om att han blir sådär för han inte litar på dej och vill vara ifred.

Min häst var jordens osocialaste när jag fick henne. På riktigt nu.
Vill bara vara ifred, gick undan, kunde göra utfall, gick inte att fånga, leda eller göra något med utan någon typ av reaktion av olika slag.
Man hade grimma på henne dygnet runt eftersom hon inte gick att få tag på annars, vände arslet till i box och hage.

Det tog t i d!
Och jag tog proffshjälp av proffsproblemlösare tidigt.
Innan dess såg jag till att aldrig göra saker med henne jag inte visste jag kunde reda ut. Eftersom jag absolut inte ville ha ett oönskat beteende (ganska många i det här fallet) mer befäst än det redan var.

Idag: har jag en häst som är den mest sociala jag nånsin träffat. Vill vara med, kommer fram, hälsar på allt och alla, vill mysa och vara behövd.

Vissa beteenden som blev som mest befäst kan dyka upp ibland, men hon är så sjukt snäll och social trots sin ängslighet och trots hon är så lättstressad.

Vidare upplever jag att hästar som är känsliga som min och kanske din TS mår mycket bättre och blir mycket mer tillfreds om de har en ram. Inget att man tassar runt eller liknande utan tydliga signaler, konsekventa regler och en ram att luta sej på när det händer saker.

Sen att fe blir oroliga ensamma så är det mycket lättare att lämna flocken än att lämnad av den. Börja i den änden istället.

 

[toves]

Hela vintern Tömkörde jag och gick ute ute ute på marken. Gick ej att ens rida till och från ridbanan som ligger på gården. Han var tittig som tusan alltså, allt var läskigt, kastade sig, blåste sig, trippade av allt. Jag började skritta ut med ledare, sedan knäppte av grimskaftet osv. Nu går det bättre och kan rida ut med sällskap för det mesta men absolut inte alltid smärtfritt. Om jag rider ut ensam så är det helt enkelt för farligt så att ”lämna flocken” på det sättet är inte ett alternativ. Att gå med honom funkar helt, han är avslappnad, går dit jag vill, följer efter. Men när jag är på vet han att jag är lite osäkrare och tar ”makten” lite. Han kan ”icke triggat” bara vela vända om. Om han ser något läskigt så blir det som svart för honom, han ska bara inte gå fram. Samma om man pressar honom för mkt över tex ett hinder. Det går bara inte. Leder man fram honom går han snällt. Gjorde det när han krånglade ute, kom på hästen jag red mot tygeln, ledde fram honom 5 sek så gick han en bit haha

 

[vallhund]

Hela vintern Tömkörde jag och gick ute ute ute på marken. Gick ej att ens rida till och från ridbanan som ligger på gården. Han var tittig som tusan alltså, allt var läskigt, kastade sig, blåste sig, trippade av allt. Jag började skritta ut med ledare, sedan knäppte av grimskaftet osv. Nu går det bättre och kan rida ut med sällskap för det mesta men absolut inte alltid smärtfritt. Om jag rider ut ensam så är det helt enkelt för farligt så att ”lämna flocken” på det sättet är inte ett alternativ. Att gå med honom funkar helt, han är avslappnad, går dit jag vill, följer efter. Men när jag är på vet han att jag är lite osäkrare och tar ”makten” lite. Han kan ”icke triggat” bara vela vända om. Om han ser något läskigt så blir det som svart för honom, han ska bara inte gå fram. Samma om man pressar honom för mkt över tex ett hinder. Det går bara inte. Leder man fram honom går han snällt. Gjorde det när han krånglade ute, kom på hästen jag red mot tygeln, ledde fram honom 5 sek så gick han en bit haha

Kan du inte ta till dig råden du får här från erfarna ryttare o instruktörer?

 

[Shaggy]

Alltså jag förstår ingenting av dina inlägg. Vad är ditt mål med hästen? Har du någon planerad väg för att nå det målet? Har du tänkt ut några alternativa vägar? För mig låter det som om du har en vag bild av hur du vill att det ska fungera och så försöker du få hästen att leva upp till den bilden. En häst fungerar inte så den måste utbildas till din bild och då måste du ha en klar bild och en tydlig utbildningsväg.
Om du är hälften så splittrad i din hantering av hästen som du är när du skriver här så förstår jag att din häst blir otrygg med dig. Ett exempel. Varför envisas du med att hästen ska stå lös då du svampar den? Den är helt klart inte färdig för det. Varför kan du inte ge den tryggheten i en situation den kan hantera?
Du pratar om att den är dominant samtidigt skriker andra delar av din beskrivning av den att den är oerhört osäker och slåss för sin överlevnad. Jag fick en tankeställare en gång när jag tränade för John Ricketts och han sa att hästen går hela tiden runt och frågar sig 'hur ska jag överleva'. Vårt jobb är att få hästen trygg i att den överlever om den tror på oss.

 

[Magnum]

Lämna flocken kan vara att ta in i stallet, eller släppa ut fem minuter innan resterande.
Börja inte för svårt.


Har också tränat för John ricketts och han sa bla att ’man ska vara så tydlig så hästen inte
k a n missförstå vad man menar’.
Också en tankeställare.

Hur tydlig är jag egentligen?
Förstår den verkligen vad som förväntas?


Hästen är sällan problemet. Det man anser vara ett problem är inte problemet utan man själv är i regel problemet. För hästen. Hästen talar helt enkelt krasst om vad det är du säger- eller inte säger.
Den kommunicerar och vi måste förstå.

 

[TinyWiny]

Lyssnar du på hästen? Du vill att hästen ska lyssna på dig, veta vad du vill och göra som du vill men lyssnar du? Om man vill att en annan individ ska respektera ens gränser så måste man respektera hens gränser också. En häst som den du beskriver visar på alla sätt att hen inte litar på dig, inte förstår dig och ber att du ska lyssna men det skiter du i?! Hen skriker högre och högre och då blir du arg för att hen inte lyssnar på dig när allt hen vill är att du ska lyssna på henom också. Varför då? Släng allt ditt dominanstänk i soptunnan och börja visa din häst var dina gränser går på ett respektfullt och konsekvent sätt och lyssna för guds skull på din häst var hens gränser går. Jag lovar att ni får en mycket bättre relation då.

 

[Shaggy]

Om man vill att en annan individ ska respektera ens gränser så måste man respektera hens gränser också.

Det här är så viktigt. Min älskade vackra vita köpte jag som 5-åring. Hon var milt uttryckt sur i stallet. Hon var så sur så när man skulle fodra fick man öppna dörren kasta in maten i krubban och sedan slänga igen dörren. Det gällde att vara snabb för var man inte det fick man hästen i knät. Det small i dörren då den slängde sig in i den med blottade tänder och öronen slickade bakåt. Jag fick höra av alla att det var en tuff häst som jag skulle sätta på plats och jag i min okunskap trodde på det . Efter några månader insåg jag att det kändes fel för mig och ändrade taktik och hästen blev trevligare. När vi efter knappt ett år tillsammans bytte stall blev hästen ännu trevligare (hanteringen i det stall jag stod först var inte så bra ).
Jag hade den hästen i drygt 13 år och hon lärde mig så mycket om häst och så mycket om mig själv. När vi väl löst våra problem = när jag insåg att vår relation var tvungen att utgå från mig och hur jag hanterade hästens behov av respekt så kunde jag alltid lita på henne till 100%. Visst diskuterade vi allt i alla lägen men vi gjorde det i samförstånd. Hästen vägrade gå av stallplanen i alla år och stannade minst 3 ggr men när det gällde och hon fastnade i skogen så la hon sitt liv i mina händer. Hästen ville inte gå fram när ridningen inte passade henne men när hennes föl höll på att dö så la hon med förtroende hans liv i mina händer. Hon hatade att jag tog henne på bringan och bet mig om jag gjorde det men tappade hon mig ute i skogen gjorde hon allt för att det inte skulle hända igen. Vi hade en fantastisk relation, en relation som väldigt få förstod då de bara såg våra diskussioner. Hon tog hand om mig och jag tog hand om henne men oj vad vi diskuterade och trätte om saker. Jag saknar henne så det gör ont men har som tur är en istadig, envis, vänlig dotter efter henne