Äta nyttigt är dyrt

Jag tror du missförstod mig, det jag skrev var i relation till att "få ogilla mat även om man är fattig". Exempelvis var det bara en person som lagade mat under min uppväxt, och var det äcklig mat hade vi inte råd att laga eller handla något annat. Då var det äta det eller inte äta något alls utan kanske bara en skorpa från skåpet. Jag menar att har man ens möjlighet att kunna välja - tex kunna gå o köpa mcdonalds istället för kålpuddingen hemma, har man ändå det bättre, än de som inte har en krona över för att kunna välja något annat. Då är det inte äta alls som gäller.
Men föräldrarna kanske vill att barnen ska äta något annat än en skorpa.
 
Jag tror du missförstod mig, det jag skrev var i relation till att "få ogilla mat även om man är fattig". Exempelvis var det bara en person som lagade mat under min uppväxt, och var det äcklig mat hade vi inte råd att laga eller handla något annat. Då var det äta det eller inte äta något alls utan kanske bara en skorpa från skåpet. Jag menar att har man ens möjlighet att kunna välja - tex kunna gå o köpa mcdonalds istället för kålpuddingen hemma, har man ändå det bättre, än de som inte har en krona över för att kunna välja något annat. Då är det inte äta alls som gäller.
Och då köper man inte vitkål, linser och majrova för att experimentera med recept.
 
Om man inte vet hur man ska hantera det - lär dig då. Alla har tillgång till google. Eller förhoppningsvis någon bekant som har någon hum om hur man kan göra husmanskost. Låna böcker om husmanskost på biblioteket. Gillar man det inte får man väl göra något man gillar. Det är trots allt ett tecken på välfärd att kunna välja bort för att "man inte gillar det".
:banghead:

Jag tror du missförstod mig, det jag skrev var i relation till att "få ogilla mat även om man är fattig". Exempelvis var det bara en person som lagade mat under min uppväxt, och var det äcklig mat hade vi inte råd att laga eller handla något annat. Då var det äta det eller inte äta något alls utan kanske bara en skorpa från skåpet. Jag menar att har man ens möjlighet att kunna välja - tex kunna gå o köpa mcdonalds istället för kålpuddingen hemma, har man ändå det bättre, än de som inte har en krona över för att kunna välja något annat. Då är det inte äta alls som gäller.
Det är för sjutton ingen som pratat om att folk går till donken för att de inte gillar kålpudding. Och att man har det bättre än någon annan betyder inte att man har det bra.
Att jag har det fan så mycket bättre än en ensamstående småbarnsmorsa på samma inkomst gör inte att jag automatiskt kan köpa mig en vinterjacka bara sådär liksom.

Mvh kan inte välja donken men skulle bannemig hellre svälta än käka kålpudding :cautious:
 
Har inte orkat svarat på några dagar, men läst tråden. Jag tänker att jag bara måste svara ändå.

Fattigdom är ett så brett begrepp. Det är så stort. Självklart är den hemlösa mannen/kvinnan som inte har någon bostad, bara kläderna på kroppen och som sitter och tigger några kronor lite här och där också fattig. det i sin tur gör inte att den barnfamilj som lever på försörjningsstöd inte räknas som fattig.
För jag ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna här, men försörjningsstödstagarna räknas faktiskt som fattiga trots att de har hem att bo i, oftast tillräckligt med kläder att klä sig med när det är kallt och kan äta sig mätta varje dag. Till och med en billig godispåse till barnen på lördagar! Som fattig får man livet att gå runt genom att ärva kläder, ta emot skänkessaker, handla på rea och liknande. Har själv en kompis som jag lärde känna via buke när min man dog för 14 år sedan (och hon är märkligt nog min vän ännu trots att vi träffas IRL alltså :p ) som genom åren har skänkt sina barnkläder till mig, när min tös har vuxit ur dem går de vidare till mina alla syskonbarn som använder dem en efter en. För min väns del är det kul att se hur det kommer till nytta, på riktigt, att det faktiskt inte bara ligger eller så. För min del har det stor ekonomisk betydelse.

Gruppen riktigt jävla urfattiga så att man inte ens har hem, kläder efter väder eller 5 kr till mat per dag är lyckligtvis i Sverige inte SÅ jädrans stor även om den är på tok för stor som den är. Det tycker jag inte vi ska sticka under stol med. Men gruppen, som jag har diskuterat i den här tråden, som är fattig, men "överlever" på någon vänster varje månad (Gud hjälpe dem om de blir sjukskrivna/ de får någon big bauta räkning/ olycka händer /eller liknande), den gruppen är här i Sverige betydligt större än hemlösagruppen. Man måste väl kunna diskutera fattigdom utan att behöva enbart diskutera de allra fattigaste? Det betyder ju inte att man inte ser dem eller inte förstår att de finns. Jag valde just att diskutera fattigdom ur fattig barnfamiljsperspektivet eftersom jag kommer från en fattig barnfamilj och själv är fattig och har varit långt fattigare och har barn. Dessutom, som jag skrev, det är en stor och ibland något osynlig grupp faktiskt.

Min familj hade, när jag växte upp kunnat ha det bättre ekonomiskt om pappa inte hade supit upp det han själv tjänade som bilmekaniker... småsummor, och försörjningsstödet för familjen som betalades ut... ja just det, till mannen i familjen, i det här fallet alkoholisten. Vi andra fick överleva på mamma halvtidsjobb som städerska. 4 barn och 2 vuxna. Jag är uppvuxen med lördagsgodis. Jag vet inte varför det verkar vara så hemskt att fattiga familjer vill ge sina barn något gott?
När jag var barn var det goda på lördagarna långt mycket mindre än vad många ger sina barn i dag. Det var tex en tablettask. Min favorit var Fruxo. Fruxo. Det är vad jag tänker på när jag tänker godis när jag var barn, smaken, hur det ser ut, glädjen. I dag är en sådan ask väl något många stoppar till ungarna för att de ska knipa igen i matkön liksom. Jag minns också Tom och jerrypåsarna när de kom. De var billigast redan då och jag och min 2 år yngre syster delade ofta på en sådan en del lördagar. Betyder det att vi inte var fattiga?
Är lördagsgodis måttet på fattigdom?

Som förälder vet jag vad man offrar för sina barn. Jag vet vad min mamma offrade för oss för att vi skulle äta oss mätta och få den där lördagsgodisen, jag vet det i dag när jag är vuxen och mamma själv.
Före vinterskor till mig gick tex lördagsgodis och födelsedagskalas åt barnen. Jag fick ett par begagnade gympadojjor av en bekant som inte tyckte de satt så bra, jag har storlek 39 pga att mina fötter är lite breda, detta var storlek 38, men jag tog emot dem och hade dem årets alla dagar i 4 år. Före vinterjacka till mig gick kläder och skor till barnen, så jag hade en vinterjacka jag inte kunde knäppa alls i 4 år också.

Fast det förstås, på lördagarna fick barnen lite lördagsgodis. Jämfört med sina kompisar fick de ofantligt lite, men de fick i alla fall. För att de inte skulle känna sig utanför, för att de skulle känna att de var som andra också. För att de, som gillar godis, också skulle känna lite glädje med gott medan de kollade på en film! Det är viktigt för barn att få vara som alla andra.

Någon nämnde att mat som Mamma Scans köttbullar och liknande är dyrt. Absolut. Jag brukar dock använda ordet Mamma Scan trots att jag menar Favorit köttbullar, Coop Xtra köttbullar, Willys köttbullar, ICA köttbullar och ICA basic köttbullar osv. Alla vet vad Mamma Scans köttbullar är. De kostar dock 44.90 för ett kg. Tror Favorit går loss på strax under eller precis 30 kr. Man får ju göra avkall på smaken ibland....Berätta gärna för mig om man kan göra 1 kg köttbullar för under 30 kr? Jag serverar inte alltid färdiga köttbullar, men fy tusan vad bra de är att ta till! Kan man göra mos för under vad pulvermos kostar?

1 kg Mamma Scans köttbullar=44,90 kr 1 kg Favorit köttbullar=ca 30 kr
16 portioner Felix potatismos= 53,90 kr 12 portioner ICA potatismos= ca 30 kr (tänker inte ta det billigare alternativet här då det smakar som tapetklister medan ICAs är ätbar i samma standard som Felix)
Scans Falukorv 800 gram= 27,90 (extrapris nu) ICA Basic falukorv 800 gram= 22 kr, dela den på mitten så är det två middagar.
Findus fiskpinnar= ett jävla pris jag inte ens minns Fiskpinnar 10 stycken= 10 kr

Och så här kan jag fortsätta i evigheter. Som fattig lär man sig hur man ska handla. Ska man ha tacos kanske man inte ska köpa allt man "ska" ha till tacosen? Och måste man ha varorna som är dyrast när tex ICA har minst lika bra varor i mycket?

För mig är det självklart att om priset på godsaker höjs så blir det mindre sådant eftersom den delen av "budgeten" bara innehåller en viss summa som man kan "ta sig råd" med, man kan inte hämta pengar från andra fack för att något har blivit billigare där, istället används det till mer mat/bättre mat osv i det facket. För andra, framför allt om man inte har barn, kan det vara annorlunda hur man tänker- och känner. Facket för godsaker är ändå viktigt att försöka ha där, hur litet det än är, för det handlar om att unna sig, om att ha en guldkant, den må vara liten, men vi alla gillar belöningar och att belöna sig själv med lördagsgodis eller efterrätt trots att det är billigt som fasen, det är viktigt. Mina barn är uppvuxna med "hellre lite än inget alls", och det är det som är grejen.

Och ja, är det bara jag och inte barnen hemma och jag har en liten skitsumma och har att välja att köpa något äckligt som jag inte kan göra något vettigt med så kan jag mycket väl skita i allt och köpa en chipspåse eller en chokladkaka och tänka intresseklubben antecknar, vem fan bryr sig om jag äter i morgon i alla fall, livet är ett jävla helvete i alla fall. För det är det, på riktigt. Då kan alla sitta där och hävda att man kan googla efter recept bäst fasen man vill, det förändrar ändå inte alla de andra känslor och parametrar som finns där och påverkar hur man mår och hur man väljer att handla. Man vill så gärna göra rätt, men att göra rätt i varje given stund är ibland en kamp eftersom det finns så väldigt mycket som påverkar ens handlande och val och ork och humör och mående och lust osv.

Tid är pengar. För att spara tid kostar det några kronor extra. Tid har man ont om.

Ork. Om man har bara just SÅ HÄR mycket ork, hur ska man hitta det där lilla extra för att googla? Eller googla orkar man många gånger, man har handlat, känner att "det här fixar jag", googlar och så ska man flytta fötterna till köket. Där händer något. Ju närmare man kommer desto svårare blir det, ju mer ork rinner av en innan man ens hunnit ut och börjat. Jag vet inte hur ofta jag har gjort tappra försök att lägga energi på matlagning och tappat orken halvvägs och maten har blivit bränd/dålig. Det var inte mitt mål, jag orkade bara inte hela vägen och är baskemig inte skapt för att vara husmoder. Men varför blir det så när målet inte var så? hur kan jag vara så dålig? Jag borde väl veta bättre eller är jag så dum?

Vad duktiga ni är som fixar det! Och som samtidigt har ett hippt och glatt humör som smittar av sig på barnen som givetvis då blir nyfikna och vill äta och definitivt INTE säger "Men urk, vad ÄR det?".
Vad lata och dumma vi andra är som vid de tillfällena hellre tar till färdiga köttbullar ur frysen och pulvermos och serverar guldklimparna istället. Så att de är mätta och belåtna så att de vardagliga striderna man alltid har som förälder inte blir så jobbiga, så att man orkar med dem.

Jag tror att folk skulle behöva gå en mil i varandras skor lite oftare, åt båda hållen. Både fattiga och de som har gott om pengar,så att man får se hur det är att leva på de olika visen. Man har ju olika bekymmer beroende på liven man lever.
 
Det är just vid de perioder i mitt liv jag haft det som allra sämst ekonomiskt som jag haft som svårast att avstå från att köpa lite godis/chips eller liknande när jag handlat. När jag levde på havregrynsgröt och samma storkok till middag flera dagar i sträck behövdes liksom den där guldkanten extra mycket.
Ja det är lite som att ha något att se fram emot eller trösta sig med eller något sådant. För att orka motgångarna krävs den där boosten av det goda typ. Det är lite så det känns ibland, för mig.
 
Alltså @gul_zebra och @Enya, tack för att ni skriver så himla kloka saker 🙏
Tack så mycket! Det känns som ett viktigt ämne, som har så många vinklar som är så lätt att missa. Man ser lite bara det man har framför ögonen liksom. Om fler bara vågade titta och försöka förstå hur det ser ut innanför "skalet" av det där ordet fattigdom så vore det ju bra. Allt är inte svart eller vitt, det är massvis med grått!
 
Du har ju missat något väsentligt i flertalet inlägg. Stress t ex, är en bidragande faktor till att person 1 väljer en chipspåse framför lök och morötter som person 2 väljer, även om båda personer endast har 10 kr. Alltså att det finns fler faktorer än själva pengafrågan som spelar in här.
Men då är det ju stressen personen behöver hjälp med? Ingen kommer ju må bättre av att välja chips framför mat, och om chipsen är dyrare och maten billigare så kan det ju göra valet lättare.
 
Potatis och grönsaksodlarna säljer sånt som är 2-klass billigt, direkt på gården. Foderpotatis kallas det och de flesta är små, andra kan vara lite skadade eller så. Pris 2-3 kr kilot. Vitkålshuvuden som är för små för handeln, rödbetor som råkade bli för stora... Kylen rymmer inte mycket men jag kan ge er ett tips: förvara i kylbagar ute på balkongen så klarar de sig tills det blir ca fem minus.
 
Har inte orkat svarat på några dagar, men läst tråden. Jag tänker att jag bara måste svara ändå.

Fattigdom är ett så brett begrepp. Det är så stort. Självklart är den hemlösa mannen/kvinnan som inte har någon bostad, bara kläderna på kroppen och som sitter och tigger några kronor lite här och där också fattig. det i sin tur gör inte att den barnfamilj som lever på försörjningsstöd inte räknas som fattig.
För jag ber om ursäkt om jag trampar någon på tårna här, men försörjningsstödstagarna räknas faktiskt som fattiga trots att de har hem att bo i, oftast tillräckligt med kläder att klä sig med när det är kallt och kan äta sig mätta varje dag. Till och med en billig godispåse till barnen på lördagar! Som fattig får man livet att gå runt genom att ärva kläder, ta emot skänkessaker, handla på rea och liknande. Har själv en kompis som jag lärde känna via buke när min man dog för 14 år sedan (och hon är märkligt nog min vän ännu trots att vi träffas IRL alltså :p ) som genom åren har skänkt sina barnkläder till mig, när min tös har vuxit ur dem går de vidare till mina alla syskonbarn som använder dem en efter en. För min väns del är det kul att se hur det kommer till nytta, på riktigt, att det faktiskt inte bara ligger eller så. För min del har det stor ekonomisk betydelse.

Gruppen riktigt jävla urfattiga så att man inte ens har hem, kläder efter väder eller 5 kr till mat per dag är lyckligtvis i Sverige inte SÅ jädrans stor även om den är på tok för stor som den är. Det tycker jag inte vi ska sticka under stol med. Men gruppen, som jag har diskuterat i den här tråden, som är fattig, men "överlever" på någon vänster varje månad (Gud hjälpe dem om de blir sjukskrivna/ de får någon big bauta räkning/ olycka händer /eller liknande), den gruppen är här i Sverige betydligt större än hemlösagruppen. Man måste väl kunna diskutera fattigdom utan att behöva enbart diskutera de allra fattigaste? Det betyder ju inte att man inte ser dem eller inte förstår att de finns. Jag valde just att diskutera fattigdom ur fattig barnfamiljsperspektivet eftersom jag kommer från en fattig barnfamilj och själv är fattig och har varit långt fattigare och har barn. Dessutom, som jag skrev, det är en stor och ibland något osynlig grupp faktiskt.

Min familj hade, när jag växte upp kunnat ha det bättre ekonomiskt om pappa inte hade supit upp det han själv tjänade som bilmekaniker... småsummor, och försörjningsstödet för familjen som betalades ut... ja just det, till mannen i familjen, i det här fallet alkoholisten. Vi andra fick överleva på mamma halvtidsjobb som städerska. 4 barn och 2 vuxna. Jag är uppvuxen med lördagsgodis. Jag vet inte varför det verkar vara så hemskt att fattiga familjer vill ge sina barn något gott?
När jag var barn var det goda på lördagarna långt mycket mindre än vad många ger sina barn i dag. Det var tex en tablettask. Min favorit var Fruxo. Fruxo. Det är vad jag tänker på när jag tänker godis när jag var barn, smaken, hur det ser ut, glädjen. I dag är en sådan ask väl något många stoppar till ungarna för att de ska knipa igen i matkön liksom. Jag minns också Tom och jerrypåsarna när de kom. De var billigast redan då och jag och min 2 år yngre syster delade ofta på en sådan en del lördagar. Betyder det att vi inte var fattiga?
Är lördagsgodis måttet på fattigdom?

Som förälder vet jag vad man offrar för sina barn. Jag vet vad min mamma offrade för oss för att vi skulle äta oss mätta och få den där lördagsgodisen, jag vet det i dag när jag är vuxen och mamma själv.
Före vinterskor till mig gick tex lördagsgodis och födelsedagskalas åt barnen. Jag fick ett par begagnade gympadojjor av en bekant som inte tyckte de satt så bra, jag har storlek 39 pga att mina fötter är lite breda, detta var storlek 38, men jag tog emot dem och hade dem årets alla dagar i 4 år. Före vinterjacka till mig gick kläder och skor till barnen, så jag hade en vinterjacka jag inte kunde knäppa alls i 4 år också.

Fast det förstås, på lördagarna fick barnen lite lördagsgodis. Jämfört med sina kompisar fick de ofantligt lite, men de fick i alla fall. För att de inte skulle känna sig utanför, för att de skulle känna att de var som andra också. För att de, som gillar godis, också skulle känna lite glädje med gott medan de kollade på en film! Det är viktigt för barn att få vara som alla andra.

Någon nämnde att mat som Mamma Scans köttbullar och liknande är dyrt. Absolut. Jag brukar dock använda ordet Mamma Scan trots att jag menar Favorit köttbullar, Coop Xtra köttbullar, Willys köttbullar, ICA köttbullar och ICA basic köttbullar osv. Alla vet vad Mamma Scans köttbullar är. De kostar dock 44.90 för ett kg. Tror Favorit går loss på strax under eller precis 30 kr. Man får ju göra avkall på smaken ibland....Berätta gärna för mig om man kan göra 1 kg köttbullar för under 30 kr? Jag serverar inte alltid färdiga köttbullar, men fy tusan vad bra de är att ta till! Kan man göra mos för under vad pulvermos kostar?

1 kg Mamma Scans köttbullar=44,90 kr 1 kg Favorit köttbullar=ca 30 kr
16 portioner Felix potatismos= 53,90 kr 12 portioner ICA potatismos= ca 30 kr (tänker inte ta det billigare alternativet här då det smakar som tapetklister medan ICAs är ätbar i samma standard som Felix)
Scans Falukorv 800 gram= 27,90 (extrapris nu) ICA Basic falukorv 800 gram= 22 kr, dela den på mitten så är det två middagar.
Findus fiskpinnar= ett jävla pris jag inte ens minns Fiskpinnar 10 stycken= 10 kr

Och så här kan jag fortsätta i evigheter. Som fattig lär man sig hur man ska handla. Ska man ha tacos kanske man inte ska köpa allt man "ska" ha till tacosen? Och måste man ha varorna som är dyrast när tex ICA har minst lika bra varor i mycket?

För mig är det självklart att om priset på godsaker höjs så blir det mindre sådant eftersom den delen av "budgeten" bara innehåller en viss summa som man kan "ta sig råd" med, man kan inte hämta pengar från andra fack för att något har blivit billigare där, istället används det till mer mat/bättre mat osv i det facket. För andra, framför allt om man inte har barn, kan det vara annorlunda hur man tänker- och känner. Facket för godsaker är ändå viktigt att försöka ha där, hur litet det än är, för det handlar om att unna sig, om att ha en guldkant, den må vara liten, men vi alla gillar belöningar och att belöna sig själv med lördagsgodis eller efterrätt trots att det är billigt som fasen, det är viktigt. Mina barn är uppvuxna med "hellre lite än inget alls", och det är det som är grejen.

Och ja, är det bara jag och inte barnen hemma och jag har en liten skitsumma och har att välja att köpa något äckligt som jag inte kan göra något vettigt med så kan jag mycket väl skita i allt och köpa en chipspåse eller en chokladkaka och tänka intresseklubben antecknar, vem fan bryr sig om jag äter i morgon i alla fall, livet är ett jävla helvete i alla fall. För det är det, på riktigt. Då kan alla sitta där och hävda att man kan googla efter recept bäst fasen man vill, det förändrar ändå inte alla de andra känslor och parametrar som finns där och påverkar hur man mår och hur man väljer att handla. Man vill så gärna göra rätt, men att göra rätt i varje given stund är ibland en kamp eftersom det finns så väldigt mycket som påverkar ens handlande och val och ork och humör och mående och lust osv.

Tid är pengar. För att spara tid kostar det några kronor extra. Tid har man ont om.

Ork. Om man har bara just SÅ HÄR mycket ork, hur ska man hitta det där lilla extra för att googla? Eller googla orkar man många gånger, man har handlat, känner att "det här fixar jag", googlar och så ska man flytta fötterna till köket. Där händer något. Ju närmare man kommer desto svårare blir det, ju mer ork rinner av en innan man ens hunnit ut och börjat. Jag vet inte hur ofta jag har gjort tappra försök att lägga energi på matlagning och tappat orken halvvägs och maten har blivit bränd/dålig. Det var inte mitt mål, jag orkade bara inte hela vägen och är baskemig inte skapt för att vara husmoder. Men varför blir det så när målet inte var så? hur kan jag vara så dålig? Jag borde väl veta bättre eller är jag så dum?

Vad duktiga ni är som fixar det! Och som samtidigt har ett hippt och glatt humör som smittar av sig på barnen som givetvis då blir nyfikna och vill äta och definitivt INTE säger "Men urk, vad ÄR det?".
Vad lata och dumma vi andra är som vid de tillfällena hellre tar till färdiga köttbullar ur frysen och pulvermos och serverar guldklimparna istället. Så att de är mätta och belåtna så att de vardagliga striderna man alltid har som förälder inte blir så jobbiga, så att man orkar med dem.

Jag tror att folk skulle behöva gå en mil i varandras skor lite oftare, åt båda hållen. Både fattiga och de som har gott om pengar,så att man får se hur det är att leva på de olika visen. Man har ju olika bekymmer beroende på liven man lever.

Det är den fattigheten jag tänker på, den som finns men inte alltid syns så väl men likväl är satans tung. Det finns ju ett skäl till att barnfamiljerna anfaller Ica när barnbidraget kommer.
Jag hoppas hoppas hoppas enya att det blir lättare, och att dina barn får det ännu bättre. Du har ju nått jättelångt med dina resurser och gör vad du förmår. Det är skillnad på vilken start man får och hur lätt det är att göra saker. Att ha föräldrar med kapital i ryggen eller inte är en enorm skillnad.
 
Potatis och grönsaksodlarna säljer sånt som är 2-klass billigt, direkt på gården. Foderpotatis kallas det och de flesta är små, andra kan vara lite skadade eller så. Pris 2-3 kr kilot. Vitkålshuvuden som är för små för handeln, rödbetor som råkade bli för stora... Kylen rymmer inte mycket men jag kan ge er ett tips: förvara i kylbagar ute på balkongen så klarar de sig tills det blir ca fem minus.
...och med utgiften för att ta sig dit och hem kan man lika gärna gå till affären i de flesta fall anar jag.
 
Potatis och grönsaksodlarna säljer sånt som är 2-klass billigt, direkt på gården. Foderpotatis kallas det och de flesta är små, andra kan vara lite skadade eller så. Pris 2-3 kr kilot. Vitkålshuvuden som är för små för handeln, rödbetor som råkade bli för stora... Kylen rymmer inte mycket men jag kan ge er ett tips: förvara i kylbagar ute på balkongen så klarar de sig tills det blir ca fem minus.
Fast hur många av de som är fattiga har tillgång till den möjligheten. ? Här där jag bor finns det ingen som odlar den typen av grödor och många som har problem med pengar saknar förutom kontakter/närhet till odlare även tillgång till bil vilket gör det oerhört svårt att frakta hem större mängder av mat när inköpsstället ligger en bit bort.
 
Senast ändrad:
Potatis och grönsaksodlarna säljer sånt som är 2-klass billigt, direkt på gården. Foderpotatis kallas det och de flesta är små, andra kan vara lite skadade eller så. Pris 2-3 kr kilot. Vitkålshuvuden som är för små för handeln, rödbetor som råkade bli för stora... Kylen rymmer inte mycket men jag kan ge er ett tips: förvara i kylbagar ute på balkongen så klarar de sig tills det blir ca fem minus.
Bra tips men då krävs det att man har bil eller bor nära. Ett tag handlade jag i en butik som sålde andrasortering billigare - det tyckte jag var bra.
Jag kollade förut upp liknande gårdar. Att ta sig dit utan bil skulle ta nästan två timmar i varje riktning, pga byte av buss två gånger och vänta långt emellan då de gick sällan och dessutom en bits promenad från busshållplatsen. En enkelbiljett på SL kostar nu 45 kr dvs 90 kr tur och retur om man inte har tex månadskort. Grönsaker är ju också rätt tungt att bära även om man tar ryggsäck eller vagn.
 
Eftersom jag bott i Munkfors i 15 år (minns trådstarten) blir det komiskt nu när issues plötsligt är att man har för långt till morotsodlare. Munkfors kommun är ca en x en mil stor och man kan mao cykla över hela. Den har ovanligt hög täthet av morots- och potatisodlare och även stora mängder vitkål finns där.

(Nä jag begriper att det inte är så enkelt men de senaste inläggen insinuerar faktiskt det. Jag tror fö inte matvanorna har särskilt mycket att göra med Munkforsbornas lägre livslängd. Jag tror också den kommer förlängas avsevärt i nästa generation med tanke på kommunens utveckling).
 
Potatis och grönsaksodlarna säljer sånt som är 2-klass billigt, direkt på gården. Foderpotatis kallas det och de flesta är små, andra kan vara lite skadade eller så. Pris 2-3 kr kilot. Vitkålshuvuden som är för små för handeln, rödbetor som råkade bli för stora... Kylen rymmer inte mycket men jag kan ge er ett tips: förvara i kylbagar ute på balkongen så klarar de sig tills det blir ca fem minus.
Det där med att åka till gårdar och köpa billig potatis känns som ett rätt märkligt förslag för den som redan är fattig.
 
Det är bara att cykla, vet du!
Jag har ingen cykel och inte råd att köpa en heller
Tänkte på den här tråden senast igår.
Jag glömde min ost ute över natten och den var inte ätbar
Jag som hade räknat med att ha ost iaf veckan ut.
Men nu får det vänta tills nästa lön.
Har annat jag måste prioritera, som busskort till jobbet.
 
Grönsaker är ju också rätt tungt att bära även om man tar ryggsäck eller vagn.
Men gud ja! Här har vi en central grönsaksmarknad varje sommar där det blir hyfsat billigt att handla (beroende på vad man köper). Jag storhandlade främst bananer där förr men blev ju ändå begränsad när jag inte kunde släpa hem hur mycket som helst på cykel. Har man då smärtor eller andra fysiska besvär blir det snabbt ett problem. Sen ska man ju kunna lagra allt.
Och då är det ju även årstidsbundet därtill. Det hjälper inte resten av året utan man står ändå kvar på samma ruta utan en utväg liksom.

Idag handlar jag inte där längre, min rygg klarar inte att stå i kö en halvtimme.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp