Är barn sådana?

[Jamtland]

Jag och Stina var iväg på "kyrkis" i veckan som var. Stina var bland de yngsta barnen, men trivdes som fisken i vattnet, det var görskoj med så mycket barn, så stora ytor och så mycket saker.

Men något jag blev lite fundersam över var de andra barnens attityd, både mot Stina och mot varandra. (De flesta barnen kände redan varandra och kom från ett dagis i byn.)Barnen var mellan 7 månader och 5 år, och alla barn som Stina närmade sig blängde surt och ryckte åt sig alla saker som fanns i närheten, modell "allt är mitt och du får inte ens titta på mina saker".

Stina gjorde några kontaktförsök och plockade upp saker som hon ville "ge" till de andra barnen, men inte heller det var intressant.

Inte för att jag förväntar mig att mitt barn ska få guldmottagande och vip treatment, men att någon iaf skulle ha "sett" henne hade jag nog förväntat mig. Men kanske barn i 2-5 års åldern är sådana?

Jenny

 

[zilla]

Sv: Är barn sådana?

Min 2 åring kan vara sån Och jag blir arg när hon är så .
Men alla jag beklagar mig för säger att det helt normalt . Det tillhör tydligen utveckligen. för en 2 åring
Men att barnen spm är 4-5 år gör så
Min dotters kompisar (hemma)är mellan 4-6 år och är jättesöta med henne (9 av 10 ggr).På dagis vet jag dock inte hur det går till mellan barnen.

 

[Snurrfian]

Sv: Är barn sådana?

Upp till tvåårs åldern var Elin sån, sen kan hon vara lite så med sina jämnåriga kompisar, men där är det snarare en verbal diskussion vem som hade saken först och sen brukar det antingen sluta med att de leker ihop eller så gör de olika saker.
Men med småbarn så blir de små lektanter... Stackars Freddan får knappt en chans att leka på egen hand för han blir indragen i div lekar, nu gör inte han alltid som de vill men det brukar de acceptera tills viss gräns...
Freddan är ju dryga året och han är väldigt gicmild än så länge med sina saker, dock anser han att alla andra ska vara minst lika givmilda så just nu kämpar jag hårt med att få honom att förstå att man inte bara kan ta saker av andra...

Jag kanske ska tillägga att Elin är fyra nu, men de har lekt så här ungefär sen tre års åldern, fast det blir mer och mer verbala lekar oxå.

 

[Mustasukka]

Sv: Är barn sådana?

Min 5-åring kan vara så ibland, mot typ 2 åringar.
Han tycker de är jobbiga.
Men mot mindre barn är han jättegullig.
På dagis finns en ettåring som han agerar låtsaspappa åt

 

[Tokmaja]

Sv: Är barn sådana?

Sådan behandling brukar min son få, även nu, han är ändå 4 nu.
Dottern ser jag stor skillnad på, hon kryper fram och tar det hon ska ha, ser till att det blir sitt helt enkelt.
Kanske är barn sådana, men jag tror även att riktigt små barn kan se skillnad på en självsäker individ som vet vad den vill, och en lite mjukare försiktigare som frågar innan den tar osv...
Men det är bara min teori.
Djuren vet ju sin rangordning redan som föl, vi är ju heller inte mer än djur, kanske känner barn sådant, de är ju lite mer öppna än vi, och kanske uppfattar "vibbar" som vi vuxna inte gör!!
Som sagt, min teori!

 

[elbereth]

Sv: Är barn sådana?

Elvira och jag brukar ofta vara iväg på diverse barnaktiviteter och det är stor skillnad på hur olika barn bemöter varandra. En del är som du beskriver (tragiskt tycker jag, de verkar inte glada) medans andra är som Elvira, öppna och glada åt kontakt.

Kanske är dagiset inte nåt bra dagis? Det kanske är mkt konkurrens där som barnen inte får hjälp att reda ut? *funderar fritt*

 

[havreflinga]

Sv: Är barn sådana?

Jag är inte heller van vid barn äldre än min egen (som är fem månader) så jag vet inte hur de brukar fungera. Men det som "chockade" mig första gången på Små o Stora (samma som "kyrkis" antar jag) var ett de som var strax över ett år försökte sticka fingrarna i ögonen på min gludklimp, eller hårdhänt mata honom med låtsas-porslin!

Nu sitter jag som en hök och vakar så att ingen petar på honom!

 

[elbereth]

Sv: Är barn sådana?

Men det som "chockade" mig första gången på Små o Stora (samma som "kyrkis" antar jag) var ett de som var strax över ett år försökte sticka fingrarna i ögonen på min gludklimp, eller hårdhänt mata honom med låtsas-porslin!

Nu sitter jag som en hök och vakar så att ingen petar på honom!

Men vad trodde du egentligen?
Att när barn fyller ett är de färdiguppfostrade och kan allt? Klart de vill undersöka andra (och allt!), man får försöka att vara nära sitt barn och hjälpa dem att inte göra farliga saker, som att peta ut andra barns ögon eller banka till dem, tills de blir tillräckligt stora för att klara av att hålla sina impulser under kontroll, men det blir väl inte förrens om ett par år

elbereth / mamma till ettåring

PS min ettåring är väldigt fascinerad av ögon, de ser roliga ut och så blundar man ju när något (fingrar...) kommer nära så det är jättekul att försöka ta på mammas ögon. Inte lika kul för mamma då

Mata är oxå jättekul, ettåringar är ju vana att bli matade och vill försöka sig på det själva, med varierande resultat..

 

[oz_joj]

Sv: Är barn sådana?

Tycker också du hade för hårda krav på ettåringar, en annan sak om det är 3-5 åringar som gör så.

 

[Jippo]

Förstår vad du menar...

Min Hannah är en oerhört social tjej som tycker det är jättekul med andra barn, och det skär verkligen i hjärtat på mig när hon blir bemött på det sättet som du beskriver Hon är nu två år och 4 månader och har i stort sett alltid bara gått fram till andra barn för att se vad de gör eller leka lite, men jag tycker att de flesta andra barn har en väldigt tråkig attityd, för de svarar inte ens på hennes tilltal utan stirrar bara på henne som om hon vore superkonstig för att hon vill ha kontakt??! De kan vända henne ryggen och vara uppriktigt oförskämda, och jag blir ledsen för jag ser ju att hon inte förstår vad de menar, hon vill ju bara väl!

Jag kan bara hoppas att hon trälar på i sina kontaktförsök, och inte ger upp, för jag tycker det är en trevlig egenskap när man är intresserad av andra människor, stora som små!

 

[Jippo]

Sv: Är barn sådana?

Jag är inte heller van vid barn äldre än min egen (som är fem månader) så jag vet inte hur de brukar fungera. Men det som "chockade" mig första gången på Små o Stora (samma som "kyrkis" antar jag) var ett de som var strax över ett år försökte sticka fingrarna i ögonen på min gludklimp, eller hårdhänt mata honom med låtsas-porslin!

Nu sitter jag som en hök och vakar så att ingen petar på honom!

Sticka fingrarna i ögonen låter ju inte så trevligt precis... Men min dotter är nu snart 2½ år och hon fullkomligen älskar att "leka middag" och mata sin lillebror 2½ månad med sina plastskedar och dockans nappflaska... (Naturligtvis under övervakning, för behandlingen är ju som sagt var inte alltid jättemild...!)

 

[Sar]

Sv: Är barn sådana?

Men vilket tråkigt bemötande din lilla tjeja fick! På de öppna förskolor vi har varit på har det varit tvärtom, nog märker man att de äldre barnen ibland kan tycka att de små är jobbiga men det fixar man som vuxen genom att berätta hur duktiga de är som är snälla med de små. Nog kampas de jämnåriga små om grejerna men även där brukar det gå bra om man gör en annan sak spännande. Du får kanske leka med ditt barn och försöka få in andra små i leken, det brukar vara uppskattat.

 

[cirkus]

Sv: Är barn sådana?

Alla barn är så himla olika.

Min son (som är stor nu) är helt ointresserad av småbarn - och har alltid varit. När pyttisar kommit fram till honom för att söka kontakt har han helt enkelt dragit sig undan, för han har inte velat ha den kontakten. Inte elakt, utan bara gått därifrån. Synd om den lille/lilla att bli dissad, men å andra sidan, han vill ju inte - måste han då ? Är han oförskämd för att han är ointresserad ? Jag tycker det man kan lära sina barn är att göra det på ett snällare sätt, man behöver inte glo konstigt eller ngt. Utan försöka få lill-ungen att bli intresserad av ngt annat. Men det är rätt höga krav iofs.