Adoption?

[Sunshine]

Jag undrar om det är någon här som har adopterat alt är adopterad själv och skulle vilja berätta lite om sin historia, gärna via pm.

Vi testade negativt imorse på tredje provrörsbehandlingen (frysförsök denna gång) och nu börjar vi så smått fundera på alternativa vägar att bilda den familj som vi så gärna vill bli.

Något som oroar mig lite är att här i England är det mycket ovanligt med "utomlands" adoptioner. Nästan alla adoptivbarn kommer från England och det är otroligt svårt att få ett barn under tre år. Vanligtvis kommer de från förfärliga bakgrunder med sexuella och/eller våldsövergrepp, alkoholism, droger osv och de har oftast spenderat månader eller år i olika fosterhem innan de till slut hamnar hos en adoptivfamilj. Ju äldre barnet är desto mer har det varit mer om och det oroar mig. Dessutom finns ofta bioföräldrarna i livet och jag vet att i många fall hålls det årlig eller oftare kontakt via mail, telefon eller t.o.m. besök.

Skulle ni våga adoptera ett sådant barn? Jag vet att det går att adoptera från andra länder även härifrån men det är MYCKET krångligare och det finns bara ett fåtal (en eller två) organisationer som kan hjälpa till. Inte alls som i Sverige alltså.

Hur hade ni resonerat

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption?

Kan ni inte flytta till Sverige i några år?

Det borde vara lättare att sedan komma tillbaka till England som en färdig och etablerad familj.

 

[Cocos]

Sv: Adoption?

Tråkigt att höra, känner verkligen med er. Beklagar er sorg.

Det du berättar om englands-adoptioner låter mer som nån slags fosterhem, fast med andra juridiska aspekter. Jag ställer mig väldigt tveksam till det. Om man ska adoptera ett barn under de förutsättningarna så ska man nog vara väldigt införstådd med precis allt och verkligen känna att det är just den typen av adoption man verkligen vill göra och brinner för. Annars kan det nog bli väldigt fel.

Brinner det i knutarna för er? Jag menar, börjar ni bli för gamla för vanlig adoption? Du skriver att det är ovanligt och väldigt krångligt med utomlandsadoptioner via England. Tar det längre tid, så att ni riskerar att hamna utanför pga ålder?

Om man inte i djupet av sitt hjärta känner att man verkligen vill adoptera ett äldre, troligtvis väldigt utsatt och påverkat barn från England och sedan ha regelbunden kontakt med bioföräldrarna, så hade jag nog tagit det extra besväret med en utomlandsadoption. Eller gjort som I_U föreslog och flyttat hem till Sverige ett tag.

Men framför allt skulle jag vilja råda er att ta det lugnt ett tag, landa i er nuvarande situation och fundera i lugn och ro hur just ni vill ha det i framtiden. Inte ha bråttom!

 

[Sunshine]

Sv: Adoption?

Tack för svar (båda två)

Nej det brinner inte i knutarna ännu. Jag fyller 32 i år och maken blir 37. Vi har planerat att göra 2 x IVF till innan vi lägger av men har det inte blivit något nästa år vid den här tiden så är det dags att tänka om. Men jag vill börja titta på alternativen redan nu så att vi inte förlorar tid på det sen, och dessutom hjälper det mig att må bättre

Jag vill ju absolut ha en baby snarare än en tre/fyra/femåring eftersom jag vill prata svenska med mina barn och tror att det kan bli mycket svårt om man får ett "walking & talking" fyraårigt engelskt barn! Tror att jag ska ta kontakt med mitt lokala Council och prata med dem. Känns inte som om en flytt till Sverige är aktuell, blir svårt med makens jobb...men om det är enda utvägen så gör vi ju förstås det.

Är det någon som vet om epilepsi är ett hinder för adoption?

 

[Görel]

Sv: Adoption?

Är det någon som vet om epilepsi är ett hinder för adoption?

Skulle kunna vara i Sverige. Arbetar själv som adoptionsutredare och får vi veta att en av de sökande har epilepsi skulle vi rådfråga Socialstyrelsens Rättsliga råd för en medicinsk bedömning.

 

[Biztro]

Sv: Adoption?

har inte adopterat prec men att adoptera ett barn är det finaste man kan göra

 

[FannyN]

Sv: Adoption?

Ja jag skulle kunna adoptera ett sådant barn. Plättlätt.
Jag jobbar med barn som har väldigt trassliga bakgrunder och är själv familjehem.

Det är rent makalöst vad fort de trasiga barnen botar sig när de får en bra miljö runt omkring sig.Och i ert fall så vet ni ju att barnet får stanna,det är ju ett problem på sjukhus och i familjehem att man vet att det inte är för alltid,mer än i speciella fall.


// Åsa

 

[Irre-76]

Sv: Adoption?

Skulle kunna vara i Sverige. Arbetar själv som adoptionsutredare och får vi veta att en av de sökande har epilepsi skulle vi rådfråga Socialstyrelsens Rättsliga råd för en medicinsk bedömning.

??? Menar du allvar? Låter hemskt... Okej jag vet att du menar allvar, var bara en spontan reaktion från min sida :smirk:

Vad skulle vara en nackdel med det? *nyfiz* Jag menar, med dagens mediciner osv... Jag har en kompis som har epilepsi och hon har både körkort och 2 stycken barn. Körkortet fick hon givetvis vänta på tills hon inte hade haft enfall på ett par år, och under graviditeterna gick hon på extrakontroller då hon inte kunde äta medicinen eftersom den inte var bra för barnen, tror det var så...

Egentligen är allt så konstigt i ett samhälle, vilken människa som helst som kan bli gravid kan skaffa barn som inte ser efter sitt barn, misshandel, misshandel osv.. Men när man ska adoptera så kan man få ett nej för att man kanske inte varit gifta tillräckligt länge osv.. Visst är det viktigt att det görs ordentliga kontroller, det borde alla föräldrar egentligen vara med om innan de får bli föräldrar... :smirk:

 

[Irre-76]

Sv: Adoption?

Ojdå blev lite fel i mitt inlägg ovan, trött i huvudet, hemtentavecka... Men ni förstår nog vad jag menar...

Lycka till Sunshine! Hoppas att det ordnar sig... Klart du ska få känna att det är okej att du vill ha ett barn under 3 år...

Själv skulle jag vilja vara med om att få vara en kontaktfamilj eller liknande. Skulle det vara en omöjlighet Görel?

Jag är färdig lärare om 1 år, utbildad undersköterska, har en dotter på 4 år, men bara varit gift i 1,5 år... Och min man jobbar till sena kvällar tyvärr, barnet skulle inte träffa han så mycket, bara mig och min dotter. Självklart vet jag att man ska gå igenom andra kontroller, dom måste ju träffa mig så att jag är passande för det, men är det något av ovan som skulle kunna hindra mig?

 

[Görel]

Sv: Adoption?

Min uppgift är att vara det okända barnets ombud. Jag ska inte tycka synd om barnlösa par som inget hellre önskar att bli föräldrar utan ha barnperspektivet.

Många barn som lämnas till adoption från andra länder är föräldralösa. Därför vill man ge dem så friska nya föräldrar som möjligt för att de inte ska råka ut för att bli föräldralösa en gång till.

Epilepsi kan ju ta så olika uttryck. En del har stora, täta anfall edan andra har glesa små. Vad händer om man får ett stort anfall medan ens lilla barn håller på att utsätta sig för någon fara?
Jag är inte läkare utan överlämnar därför den medicinska bedömningen till experter på det område. Jag är expert på att bedöma sociala situationer.

Du får inte ett nej av socialtjänsten för att du inte varit gift tillräckligt länge. Det är länderna som ger oss barn som har olika regler. Adoptioner omfattas av en internationell lagstiftning.

För att bli kontaktfamilj behöver man inte vara gift, men man vill att båda makarna ska kunna vara hemma den helgen barnet är där och engarera sig i barnet. Ensamstående kan också bli kontaktfamiljer, det beror på barnets situation och omständigheterna.

 

[Silverkedjan]

Sv: Adoption?

Epilepsi kan ju ta så olika uttryck. En del har stora, täta anfall edan andra har glesa små. .

Och många har inga anfall alls någonsin mer sedan de fått rätt medicin eller en vanlig ungdomsepilepsi växt bort. Rimligen borde det vara så att om friskförklarats tillräckligt för att få körkort borde det inte vara ett hinder i barnanskaffande.

Det vore olyckligt om merparten av de personer som fått en epilepsidiagnos i ung vuxen ålder och sedan är anfallsfria resten av livet inte skulle kunna få bli godkända som föräldrar

 

[Cocos]

Sv: Adoption?

Det vore olyckligt om merparten av de personer som fått en epilepsidiagnos i ung vuxen ålder och sedan är anfallsfria resten av livet inte skulle kunna få bli godkända som föräldrar

Och så finns det personer som godkänts för adoption som missbrukar sin rätt att vara föräldrar, det har ju skrivits en del i media...

Livet är inte alltid rättvist.

 

[Sunshine]

Sv: Adoption?

Och många har inga anfall alls någonsin mer sedan de fått rätt medicin eller en vanlig ungdomsepilepsi växt bort. Rimligen borde det vara så att om friskförklarats tillräckligt för att få körkort borde det inte vara ett hinder i barnanskaffande.

Ja, det tycker jag också. Maken lider av epilepsi men hade inte haft ett enda anfall på 10+ år när han fick ett litet sådant i januari 02, följt av ytterligare ett litet anfall en månad senare. Anledningen var att hans doktor velat att han skulle "fasa ut" medicineringen till ingenting alls för att se om han vuxit ifrån epilepsin (som diagnosticerades i tonåren), så han tog alltså ingen medicin alls vid tiden för dessa små "återanfall". Han anmälde detta till körkortsverket och enligt gällande regler blev han av med körkortet i ett år och gick under den tiden självklart tillbaka till sin gamla medicinering. Efter ett år intygade läkaren att allt var väl, han fick tillbaka körkortet och har inte haft något anfall sedan dess.

Men man kan ju aldrig säga aldrig så jag är lite orolig att det ändå kan sätta käppar i hjulet...