eamanda
Trådstartare
Hej!
Jag och sambon vill skaffa hund, har tidigare bott och levt med hundar hela våra liv. Nu har vi flyttat till Stockholm från Skåne, och har egentligen ett perfekt tillfälle att skaffa en. Jag arbetar med många olika saker, men det allra mesta är hemifrån, och när det är på annan plats kan jag ta med hunden. Sambon jobbar på kontor, så det blir jag som har ansvaret under dagarna.
Sambon har alltid levt med boxrar, och jag har lärt mig älska skiten ur dem. Var dessutom extramamma till åtta boxervalpar förra sommaren, så vet att de kräver en himla massa tid och energi. Nu är det iaf såhär.. Vi har fått en möjlighet att adoptera min systers boxertik på fyra år. Det var hennes valpar jag passade, så har bott med henne och vi kommer väldigt bra överens.
Har dock en del "problem" som jag gärna vill ha en massa bra synpunkter på!
1. Anledningen till att systern omplacerar hunden är för att hon har ihjäl smådjur - katter, kaniner och fåglar. Vi bor dock i lägenhet utan sådana djur, men undrar ändå hur mycket jag behöver ta det i beaktning. (Förstår såklart att jag inte kan ha henne lös överallt och så, utan behöver ha stenkoll på henne när jag är ute.) Dessutom har sambons familj katter, så om vi skulle åka hem kommer hans mamma noja. Hon har redan varit extremt kritisk, och är ganska egocentrisk i det hela.. Pratar lite som om vi bodde där. Hur tänker ni här?
2. Vi ska flytta i slutet av maj (till en lägenhet med massa bra grönområden och sjöar). Tänkte då att vi hämtar upp hunden på vägen, eftersom vi ändå kör Skåne till Stockholm. Förstår att det kanske kommer vara lite stökigt ett tag, men är det en anledning att inte ta med henne upp?
3. Folk är så kritiska.. Vi är för "unga", vi vet inte vad vi ger oss in på, förstår vi hur mycket tid som krävs, vad händer om era liv förändras om några år? Svaret är att vi är beredda på det. Jag är väldigt hundintresserad, vet att boxrar inte är sällskapsdjur, är beredd på tiden och energin som kommer krävas. Trots att jag vet att jag är kompetent hundmänniska har jag svårt att inte ta åt mig.. Men man kan väl inte leva hela livet med att gå och övertänka sådana här beslut? Då kommer det ju aldrig finnas ett PERFEKT tillfälle att skaffa hund.
Hoppas jag gjort mig förstådd, det är alltså en del parametrar att ta hänsyn till.. Tacksam för alla synpunkter ni har!
Jag och sambon vill skaffa hund, har tidigare bott och levt med hundar hela våra liv. Nu har vi flyttat till Stockholm från Skåne, och har egentligen ett perfekt tillfälle att skaffa en. Jag arbetar med många olika saker, men det allra mesta är hemifrån, och när det är på annan plats kan jag ta med hunden. Sambon jobbar på kontor, så det blir jag som har ansvaret under dagarna.
Sambon har alltid levt med boxrar, och jag har lärt mig älska skiten ur dem. Var dessutom extramamma till åtta boxervalpar förra sommaren, så vet att de kräver en himla massa tid och energi. Nu är det iaf såhär.. Vi har fått en möjlighet att adoptera min systers boxertik på fyra år. Det var hennes valpar jag passade, så har bott med henne och vi kommer väldigt bra överens.
Har dock en del "problem" som jag gärna vill ha en massa bra synpunkter på!
1. Anledningen till att systern omplacerar hunden är för att hon har ihjäl smådjur - katter, kaniner och fåglar. Vi bor dock i lägenhet utan sådana djur, men undrar ändå hur mycket jag behöver ta det i beaktning. (Förstår såklart att jag inte kan ha henne lös överallt och så, utan behöver ha stenkoll på henne när jag är ute.) Dessutom har sambons familj katter, så om vi skulle åka hem kommer hans mamma noja. Hon har redan varit extremt kritisk, och är ganska egocentrisk i det hela.. Pratar lite som om vi bodde där. Hur tänker ni här?
2. Vi ska flytta i slutet av maj (till en lägenhet med massa bra grönområden och sjöar). Tänkte då att vi hämtar upp hunden på vägen, eftersom vi ändå kör Skåne till Stockholm. Förstår att det kanske kommer vara lite stökigt ett tag, men är det en anledning att inte ta med henne upp?
3. Folk är så kritiska.. Vi är för "unga", vi vet inte vad vi ger oss in på, förstår vi hur mycket tid som krävs, vad händer om era liv förändras om några år? Svaret är att vi är beredda på det. Jag är väldigt hundintresserad, vet att boxrar inte är sällskapsdjur, är beredd på tiden och energin som kommer krävas. Trots att jag vet att jag är kompetent hundmänniska har jag svårt att inte ta åt mig.. Men man kan väl inte leva hela livet med att gå och övertänka sådana här beslut? Då kommer det ju aldrig finnas ett PERFEKT tillfälle att skaffa hund.
Hoppas jag gjort mig förstådd, det är alltså en del parametrar att ta hänsyn till.. Tacksam för alla synpunkter ni har!