Sv: Adoptera hund från utlandet
Jag har två adopterade hundar, en från Spanien och en från Portugal. Jag har också varit jourhem åt ett 15-tal hundar från olika länder och föreningar. Mina erfarenheter från hundarna är övervägande positiva, men då har jag också varit på plats och volontärarbetat på flertalet djurhem och har med det ganska stor insikt i vad man kan förvänta sig.
Min spanska hund kom när hon var 2½ år och hade haft en ägare innan hon hamnade på djurhemmet. Hon har varit helt oproblematisk från start, rumsren, lätt att lämna, älskar människor och hade full tillit till oss direkt. Hon är 12 år nu och har inga ålderskrämpor, A på höfter osv. En riktig fullträff och hade nog kunnat hamna hos vem som helst utan några större anpassningsproblem.
Min portugisiska hund är väl raka motsatsen och hade hon inte hamnat hos oss hade hon blivit avlivad. Fysiskt sett har hon varit frisk, men extremt svår i psyket. Hon kom när hon var 1 år, född vild och helt osocialiserad. Är nu 9 år och fungerar fint i vardagen, men är fortfarande inte lätt utan något vi måste anpassa oss till.
Jag har egentligen inga synpunkter på hur man köper hund, så länge det är lagligt. Jag hoppas helt enkelt att man är mogen nog att överväga fördelar och nackdelar själv om man är vuxen. Nu är det flera år sen jag var inne i svängen, men jag känner personligen inte sånt förtroende för någon svensk förening i dag att jag skulle gå via dem. Däremot är det möjligt att jag själv åker till något djurhem och väljer ut en hund i framtiden, det återstår att se.
Det jag kan rekommendera är att läsa in sig på synen på hundar överlag i det land man tänker sig adoptera från. Det säger rätt mycket om vad hunden kan komma att ha för erfarenheter i bagaget. Jag avråder starkt från att adoptera en skygg hund såvida man inte är extremt erfaren och är beredd att anpassa i princip hela sitt liv efter den.
Sen skulle inte jag vara bekväm med att adoptera en hund från ett land så långt bort som Thailand. När jag flög från södra Portugal tyckte jag det var på gränsen till för lång resa för att det skulle vara etiskt försvarbart och då är ju Thailand avsevärt längre. Dessutom så känns det som att större delen av pengarna ni får punga ut går till flygresa och administration, medan de i ett europeiskt land (Sverige inräknat) åtminstone till större delen går tillbaka in i verksamheten.
Hör av dig om du vill bolla mer. Som sagt, det är flera år sen jag var i svängen så regler och annat är jag inte så uppdaterad på men konceptet i sig är jag inte främmande för.
Jag har två adopterade hundar, en från Spanien och en från Portugal. Jag har också varit jourhem åt ett 15-tal hundar från olika länder och föreningar. Mina erfarenheter från hundarna är övervägande positiva, men då har jag också varit på plats och volontärarbetat på flertalet djurhem och har med det ganska stor insikt i vad man kan förvänta sig.
Min spanska hund kom när hon var 2½ år och hade haft en ägare innan hon hamnade på djurhemmet. Hon har varit helt oproblematisk från start, rumsren, lätt att lämna, älskar människor och hade full tillit till oss direkt. Hon är 12 år nu och har inga ålderskrämpor, A på höfter osv. En riktig fullträff och hade nog kunnat hamna hos vem som helst utan några större anpassningsproblem.
Min portugisiska hund är väl raka motsatsen och hade hon inte hamnat hos oss hade hon blivit avlivad. Fysiskt sett har hon varit frisk, men extremt svår i psyket. Hon kom när hon var 1 år, född vild och helt osocialiserad. Är nu 9 år och fungerar fint i vardagen, men är fortfarande inte lätt utan något vi måste anpassa oss till.
Jag har egentligen inga synpunkter på hur man köper hund, så länge det är lagligt. Jag hoppas helt enkelt att man är mogen nog att överväga fördelar och nackdelar själv om man är vuxen. Nu är det flera år sen jag var inne i svängen, men jag känner personligen inte sånt förtroende för någon svensk förening i dag att jag skulle gå via dem. Däremot är det möjligt att jag själv åker till något djurhem och väljer ut en hund i framtiden, det återstår att se.
Det jag kan rekommendera är att läsa in sig på synen på hundar överlag i det land man tänker sig adoptera från. Det säger rätt mycket om vad hunden kan komma att ha för erfarenheter i bagaget. Jag avråder starkt från att adoptera en skygg hund såvida man inte är extremt erfaren och är beredd att anpassa i princip hela sitt liv efter den.
Sen skulle inte jag vara bekväm med att adoptera en hund från ett land så långt bort som Thailand. När jag flög från södra Portugal tyckte jag det var på gränsen till för lång resa för att det skulle vara etiskt försvarbart och då är ju Thailand avsevärt längre. Dessutom så känns det som att större delen av pengarna ni får punga ut går till flygresa och administration, medan de i ett europeiskt land (Sverige inräknat) åtminstone till större delen går tillbaka in i verksamheten.
Hör av dig om du vill bolla mer. Som sagt, det är flera år sen jag var i svängen så regler och annat är jag inte så uppdaterad på men konceptet i sig är jag inte främmande för.