Kalaspinglan
Trådstartare
I onsdags förra veckan blev jag undersökt via laparaskopi för att se om det är endometrios jag har. Jag var lite nervös innan, men ändå taggad. Skönt att få svar på alla frågor, och framför allt se ett litet ljus i tunneln där behandling ändå finns.
Men efter operationen konstaterar kirurgen att de inte hittar någonting. Ingen endometrios. Ingen ärrvävnad. Ingenting. Igår fick jag istället en MRT för att se om det är adenomyos jag har. Nu väntar jag på en återbesökstid för att få svar. Googlar jag på det så finns det ganska lite information, finns det någon här som har adenomyos?
Så tacksam ändå för att jag nu ”är i rullorna” för utredning, och att de på Endometriosmottagningen i Uppsala tar mig och min smärta på allvar. Men det känns ändå så tungt. Framför allt ovissheten. Varför har jag så ont? Och hur ska jag kunna få mitt liv tillbaks?
Men efter operationen konstaterar kirurgen att de inte hittar någonting. Ingen endometrios. Ingen ärrvävnad. Ingenting. Igår fick jag istället en MRT för att se om det är adenomyos jag har. Nu väntar jag på en återbesökstid för att få svar. Googlar jag på det så finns det ganska lite information, finns det någon här som har adenomyos?
Så tacksam ändå för att jag nu ”är i rullorna” för utredning, och att de på Endometriosmottagningen i Uppsala tar mig och min smärta på allvar. Men det känns ändå så tungt. Framför allt ovissheten. Varför har jag så ont? Och hur ska jag kunna få mitt liv tillbaks?
