Sv: Ååååh jag förstår inte (vissa) män...
Nu är det ju tyvärr bara den typen av komplimanger som dyker upp i mitt huvud, så då är det ju inte så konstigt att det känns onaturligt för mig. Jag får försöka bredda mina vyer på området uppenbarligen
Klart jag förstår, men det är svårt att se vissa saker från andras perspektiv ibland. Jag har, mig veterligen, inte anklagat några av dessa män för att vara dumma i huvudet (eftersom jag inte tycker att de är dumma i huvudet. alls.) utan har uttryckt att jag inte förstått varför de slängt upp en boll men inte velat fortsätta. Typ: de förväntade sig eller hoppades på annan respons än de fick / alt läste in vad de ville i mailen. Sådant tycker jag är tråkigt. Klart att en mailkonversation är ett bollande, men eftersom man inte har lika mycket info (läs kroppsspråk) så behöver man ge varandra lite svängrum. Anser jag.
Det som alltid dyker upp hos mig vid sådana här tillfällen är:
Är det
alltid mitt skrivande det är fel på?
Jag både formulerar mig och stavar betydligt bättre än många av de jag har skriver med. Vad är det som gör att den andra personen kan skriva något väldigt abrupt, dåligt formulerat eller generellt o-informativt, men om jag formulerar mig illa eller missar ett faller intresset som en blyballong?
Varför kommer det så ofta svar som innebär att det är upp till mig att hålla den andra personens intresse vid liv genom underfundiga svar mm. Om de har träffat mig och tycker om mig, jag tycker om dem och vi kommer väl överens med lättsamma samtal, så
borde det väl vara en lagom stabil grund i övrig kommunikation? Jag ÄR ju lättsam, glad, trevlig, uppmärksammande, konversabel mm mm i person. Detta VET de flesta jag messar med.
Jag vill inte falla in i en könsdiskussion om detta egentligen, men varför får jag alltid känslan att det för tjejen spelar stor roll exakt vad/hur/när hon gör en ansträngning, medan för killen är det mera "att" det kommer en ansträngning, typ eller form spelar inte så himla stor roll.
Jag är inte så bekväm med det.
