30 års kris?

[torsdag]

jag funderar dagligen på
-Om jag har valt rätt yrke? Är det detta jag vill jobba med resten av livet eller ska jag pluggat nåt annat innan jag blir för gammal?
-Vill jag ha barn eller inte?
-Bor jag bra i hus eller vill jag ha gård?
-Är min sambo den jag vill leva resten av livet med?

GAAAAH! Alla dessa tankar! Hur vet man? Och hur får man stopp på dem?

Var ni också så här när ni skulle fylla 30?

 

[Seabaz]

Känns som just De frågorna cirkulerar i mångas huvud oavsett om du är runt 30 eller ej

Mitt tips: om det är något du drömmer om (vad som); Gör't! Prova på! Bättre att prova/försöka än att gå och undra resten av livet

 

[TheRedLightning]

Var ni också så här när ni skulle fylla 30?

Nej, visst har väl funderat lite någongång då och då på det men inget speciellt för att jag fyllde 30.

Yrke hinner jag byta många gånger innan pensionen om det skulle vara så.
Barn kan man skaffa på äldre dar med, förvisso ökar risken för komplikationer desto äldre än man är, men sen min väninna fick sitt första barn när hon var 45 känner jag ingen direkt press. Jag vill skaffa barn med rätt man, sen vart jag befinner mig i livet det ser vi då.
Boende kan man alltid byta, finns de som flyttar till sina drömställen på äldre dar också.
Sambos och partners de kan skifta genom åren, jag hade en sambo som jag trodde jag skulle dela mitt liv med, men av olika anledningar blev det inte så, men orkar inte hänga läpp för det.

Det jag försöker göra just nu är sådant som jag inte kommer kunna göra när jag är äldre, saker som jag kanske kommer ångra att jag inte gjorde när jag är äldre. Jag är väl lite laidback och tar livet med en klackspark mellan varven. Det är så jag ser på saken, jag är 31 och när jag fyllt år har det inte känts som någon skillnad mot när jag fyllde 20, så för mig just nu är åldern bara en siffra.

 

[lillaphu]

jag funderar dagligen på
-Om jag har valt rätt yrke? Är det detta jag vill jobba med resten av livet eller ska jag pluggat nåt annat innan jag blir för gammal?
-Vill jag ha barn eller inte?
-Bor jag bra i hus eller vill jag ha gård?
-Är min sambo den jag vill leva resten av livet med?

GAAAAH! Alla dessa tankar! Hur vet man? Och hur får man stopp på dem?

Var ni också så här när ni skulle fylla 30?

Jag fyllde 30 år i maj och känner inte alls någon kris. Jag hade nog en när jag var 25 år och har därefter insett att jag inte kan påverka mitt liv mer än det jag gör. Vill jag något gör jag det, känns något inte bra gör jag något åt det.

Jag lever ensam och trivs bra med det just nu, hade en dålig relation när jag var 20 år och nu känner jag att jag hellre lever ensam än i något jag inte känner är till 100% rätt. Känner inte heller någon saknad efter barn, vet faktiskt inte om jag vill ha några då alla i min omgivning bara verkar tycka det är jobbigt . Har kanske inte mitt drömjobb men jag gör skillnad för några och jag har en kandidatexamen samt en legitimation så känner ingen saknad mot studier. Jag har testat att byta jobb men snabbt gått tillbaka, det var väldigt nyttigt och där insåg jag att jag är på rätt plats.

Jag tror helt enkelt man bara måste acceptera hur livet ser ut, känns inget till 100% rätt så gör något åt det. Känns det bättre är det rätt, känns det sämre gå tillbaka. Livet är för kort för att leva med en massa "Tänk om" och grubbel. Om inget annat är det ett väldigt tråkigt liv att bara grubbla på rätt och fel.

 

[Wysiwyg]

Jag fyller 29 i år och har nog en pågående kris. "Vad-har-jag-uträttat-och-hur-fan-ska-framtiden-bli". Är snart klar med en lång universitetsutbildning och i dagarna har jag googlat flygledarutbildningar och funderat på att flytta till Zürich. En annan dag vill jag bara hitta en partner, FÖRST BÄSTA VEM SOM HELST, köpa hus och odla blommor.

Jag tänker att den kommer väl gå över, den här framtidsveligheten. Hoppas jag.

 

[Bison]

Måste man veta?
Själv har jag ingen aning, vet bara vad jag inte vill.
När jag var 30 var jag gift, bodde i hus och allt var tryggt och stabilt.
Då blev jag plötsligt uttråkad, skiljde mig, sålde huset och flyttade in i en liten lägenhet. Där är jag kvar tre år senare.
Jag trivs med mitt jobb, ingen aning om vad jag vill bli, det löser jag när jag tröttnat.
Vill inte ha sambo eller barn. Resten är väldigt oklart.
Oftast känns det som jag går i skolan och bara leker mig i genom livet med mina kompisar

 

[em-pirre]

Oavsett ålder är det viktigast att göra sånt man mår bra av. Det behöver inte hålla hela livet. Det verkar vara vanligt att folk tänker att det är viktigt att saker ska hålla länge (förhållanden t.ex). Jag fattar inte. Hellre tio roliga korta förhållanden än ett långt ganska okej.

Man kan byta partner, jobb, utbildning, hobby, hårstil hur ofta som helst. Hus går att sälja.

Gällande barnfråga hade jag sagt att vet man inte så ska man inte skaffa barn. Man hinner senare också. Barn går inte att byta bort.

 

[Araminta]

jag funderar dagligen på
-Om jag har valt rätt yrke? Är det detta jag vill jobba med resten av livet eller ska jag pluggat nåt annat innan jag blir för gammal?
-Vill jag ha barn eller inte?
-Bor jag bra i hus eller vill jag ha gård?
-Är min sambo den jag vill leva resten av livet med?

GAAAAH! Alla dessa tankar! Hur vet man? Och hur får man stopp på dem?

Var ni också så här när ni skulle fylla 30?

Men varför i hela friden måste allt vara livslångt? Trivs du med sambo/bostad/jobb nu? Om ja - kör på! Om nej - börja ta steg idag för att ändra på det som skaver.

Eller som ett av mina favoritcitat: "The future is dark; which is the best the future can be, I think." Det är rätt bra att vi inte kan se in i framtiden.