3-åring som vägrar kläder

Han har i perioder klagat på lappar i kläderna men där är han inkonsekvent. Ofta klagat på lappar i kalsongerna och velat ta av dem, men sen att det är lapp i byxorna har han inte brytt sig om. Lappar i tröjorna har han jämt varit känslig för så dom har jag alltid tagit bort, eller köpt tröjor utan lappar. Stör mig själv mycket på lappar i tröjor, varför finns dom??
Som tidigare säljare av kläder (hemförsäljning, ett märke som inte längre finns) där man medvetet använt ett mjukt material på lapparna för att undvika skav och vis av egen erfarenhet kan jag påminna om att lappar i kläder kan ha väldigt olika kvalitet. Vissa känns väl, kliar och skaver medan andra knappt märks.
Jag har fått sprätta bort fastsydda lappar på underkläder till mitt känsliga barn, medan andra plaggs lappar funkar utmärkt.
 
Om mitt barn efter 45 minuter utan ytterkläder ute på vintern fortfarande inte ville ta på sig kläder, fortfarande var ledsen, inte ville leka utan bara gå hem hade jag definitivt gått hem ja. För vems skulle skulle man vara kvar ute? Den där prestigematchen som vi vuxna inbillar oss att vi förlorar då utspelar sig bara i vårt egna huvud. Barnet är här och nu.

Jag hade inte gjort det med en axelryckning. Jag hade varit ganska ledsen över att jag inte lyckats motivera mitt barn till att ta på sig kläder och ha roligt ute. Och så hade jag funderat mycket över hur vi skulle kunna lyckas vända det här.

Vad hade du gjort?

Jag hade inte gått hem. För vems skull? Resterande i familjen. Vi är en familj, att lära sig kompromissa och ställa upp för varandra och inte förstöra en utflykt är viktiga grejer i det.
 
Tandborstningskriser uppstår enligt min erfarenhet oftast för att den vuxne (jag) satt igång proceduren för sent då barnet är trött. Lösningen är att from nästa dag skärpa mig på den punkten och börja i tid. Fram till dess ägnar vi oss åt livet som vanligt.

Om ytterklädeskriser uppstår ideligen, så, ja, jag skulle försöka minimera antalet situationer. Jag tycker att ts bara var normalt empatisk som avbröt utflykten när barnet frös. (Sen måste ju inte hela sällskapet/familjen avbryta för det.) Och naturligtvis kommer barnet att komma över den här grejen med kläder. Det kommer att lösa sig.

Jag förstår inte din liksom stress i sammanhanget? Det är ju inte ditt barn? Varför är det så brådskande och viktigt att det här löser sig genast?

Och vad ÄR en lösning, tycker du?

Antag att ts lyckades tvinga på barnet jackan, kanske genom att två andra håller fast barnet, och sen med ett mindre hänglås låser dragkedjan så att barnet inte får av jackan. Hurdan tänker du dig att utflykten blir efter det? Hur viktig är en utflykt? Så viktig?

Ts får självklart sitta inne hela vintern om hon vill, jag pratar utifrån mig själv och jag hade blivit knäpp om jag vart tvingad till det.

Återigen har jag aldrig pratar om att tre vuxna med våld ska hålla i barn så det vill jag inte ens bemöta.
 
att undvika meltdowns är mycket bra, egentligen därför att ingen inlärning kan ske när barnet är affekt. Således är det bara slöseri med tid och energi för att inte tala om vilken destruktiv inverkan det har på relationen på längre sikt.

Då ser vi saker olika. Det handlar om att det faktiskt är okey att bli förbannat missnöjd, att få gapa och skrika. Att curla barn in i absurdum är ingen inlärning, att konstant undvika konflikter ger heller inget konsekvenstänk. När en pojke i 3-års ålder styr hela familjens aktiviteter pga meltdowns för kläder så är något galet. Ingen förälder vill väl höra sitt barn gråta hysteriskt, men ibland kanske även barn behöver få ut saker och ting?

Förstår inte hur något sånt kan tära på en relation. Att pojkens totala vägran och hysteri däremot tär på familjens relation; det kan jag förstå.
 
En av mina barn hade ocksa "klad fobi" nar han var i 2-3 ars aldern. Jag larde mig snart att alltid ge honom tva val. "Vill du ha den har trojan eller den? Den har jackan eller den?" Att inte ha troja, jacka eller vad den nu ar var inte acceptabelt. Om han sa att jag vill ha "den tredje som mamma inte visade" sa fick han sjalvklart det om den inte lag i tvatten.
Det gick mycket fort for honom att komma ur den perioden. Han visste att han hade en rost och viss bestammanderatt men att det ocksa fanns vissa grejor han maste gora. Vi bada larde oss mycket utav det, jag blev helt klart battre pa att ge alternativ och forbereda honom pa vad som skulle komma (om 5 minuter maste vi borja kla pa oss for att hinna) och han blev en mastare i att forhandla.
 
En av mina barn hade ocksa "klad fobi" nar han var i 2-3 ars aldern. Jag larde mig snart att alltid ge honom tva val. "Vill du ha den har trojan eller den? Den har jackan eller den?" Att inte ha troja, jacka eller vad den nu ar var inte acceptabelt. Om han sa att jag vill ha "den tredje som mamma inte visade" sa fick han sjalvklart det om den inte lag i tvatten.
Det gick mycket fort for honom att komma ur den perioden. Han visste att han hade en rost och viss bestammanderatt men att det ocksa fanns vissa grejor han maste gora. Vi bada larde oss mycket utav det, jag blev helt klart battre pa att ge alternativ och forbereda honom pa vad som skulle komma (om 5 minuter maste vi borja kla pa oss for att hinna) och han blev en mastare i att forhandla.
Fast dethär har ju skrivits hundra gånger och ta har provat. Vad gör man om det inte funkar, är frågan som ställts.
 
Då ser vi saker olika. Det handlar om att det faktiskt är okey att bli förbannat missnöjd, att få gapa och skrika. Att curla barn in i absurdum är ingen inlärning, att konstant undvika konflikter ger heller inget konsekvenstänk. När en pojke i 3-års ålder styr hela familjens aktiviteter pga meltdowns för kläder så är något galet. Ingen förälder vill väl höra sitt barn gråta hysteriskt, men ibland kanske även barn behöver få ut saker och ting?

Förstår inte hur något sånt kan tära på en relation. Att pojkens totala vägran och hysteri däremot tär på familjens relation; det kan jag förstå.
Jag fattar inte varför alternativet till att försöka undvika åtminstone en del av de många potentiella meltdowns en vanlig dag kan innehålla, tolkas som curling och att barnet "styr" familjen. Den uppställningen, och begränsningen, av alternativ är helt obegriplig för mig.
 
Fast dethär har ju skrivits hundra gånger och ta har provat. Vad gör man om det inte funkar, är frågan som ställts.
Då får man väl antingen gilla läget och låta barnet vara utan kläder eller klär helt enkelt på barnet ändå. Om det bara är en viss typ av kläder som funkar, oavsett om det är material eller färg, då ser man väl till att det är dom kläderna man har hemma? Så hade jag gjort i detta specifika fallet iallafall.
Om han vägrar ytterkläder på väg till förskolan, ja då hade han fått åkt dit utan och jag hade då fått anpassa färdväg till ett sätt där barnet inte fryser ihjäl på vägen. Däremot hade jag inte suttit inne i tid och otid på vintern för att barnet vägrar mössa, vantar och jacka - speciellt inte om det finns flera syskon. Då får barnet antingen vara inomhus själv (och vi tar våran utetid i trädgården så man kan ha uppsikt in så ingenting farligt sker) eller så hade barnet fått följa med och välja själv när ytterkläder ska tas på.

Jag har en väldigt bestämd snart treåring här hemma, men vissa saker vet hon om. Man borstar tänderna morgon och kväll (morgon kan hon dock få borsta själv om hon vill), hon kan få gå runt naken hemma om hon vill men kommer det folk eller vi ska iväg då är det kläder på som gäller. Hon får alltid välja mellan två plagg själv men ibland väljer hon ett tredje ur lådan och då skulle jag aldrig neka henne det hon väljer. Ytterkläder tas på när det är kallt ute (där har vi bara haft diskussioner när vi ska hem från bästa vännen, men då handlar det om att gå hem, inte kläderna i sig) och det räcker med att tala om att det är kallt ute så vet hon att kläder behövs.
Hon är extremt verbal och kan försöka förhandla sig ur saker men om jag håller på det jag sagt, så kommer vi alltid överens tillslut utan en massa meltdowns och bråk. Det enda vi inte lyckats prata oss ur är medicin och framförallt ögondroppar då hon haft ögoninflammation - där har det blivit att vi med "våld" (en håller fast armar och en droppar) får i medicinen men jag har inte märkt att det skulle göra våran relation sämre...
I jämförelse med många andra barn så anser jag att hon är väldigt enkel att förstå sig på och dom gångerna vi blir osams så är det när jag är trött eller stressad.

Det senare stycket har ju inte med trådens nämnda barn att göra, men första stycket är handfasta saker jag hade gjort om liknande problematik hade funnits här.
 
Jag hade inte gått hem. För vems skull? Resterande i familjen. Vi är en familj, att lära sig kompromissa och ställa upp för varandra och inte förstöra en utflykt är viktiga grejer i det.
Men jag hade inte för en sekund trott att den frysande ungen vägrar jacka på grund av bristande kompromissvilja eller ovilja att ställa upp. Jag kan inte ens föreställa mig att det är något sådant det hela handlar om.
 
Då ser vi saker olika. Det handlar om att det faktiskt är okey att bli förbannat missnöjd, att få gapa och skrika. Att curla barn in i absurdum är ingen inlärning, att konstant undvika konflikter ger heller inget konsekvenstänk. När en pojke i 3-års ålder styr hela familjens aktiviteter pga meltdowns för kläder så är något galet. Ingen förälder vill väl höra sitt barn gråta hysteriskt, men ibland kanske även barn behöver få ut saker och ting?

Förstår inte hur något sånt kan tära på en relation. Att pojkens totala vägran och hysteri däremot tär på familjens relation; det kan jag förstå.

Ja det är okej att bli förbannad och inte få som man vill, det tycker jag också. Men när ett barn blir så hysteriskt och uppenbart sårad att det tar flera timmar innan barnet lugnat ner sig ordentligt är det längre inte okej. Då får han vara utan ytterkläder så går vi in när det blir för kallt. Det är väldigt hårt att dra det så långt att det begränsar vårt liv. Vi jobbar, går till förskolan, åker och handlar osv som vanligt folk. Vi är bara inte ute flera timmar om dagen om det är kallt och jag ser det som en övergående period, även om den perioden varit rätt lång nu då.
 
Jag hade inte gått hem. För vems skull? Resterande i familjen. Vi är en familj, att lära sig kompromissa och ställa upp för varandra och inte förstöra en utflykt är viktiga grejer i det.

Hur ska barnet lära sig kompromissa om föräldern visar oförmåga att kompromissa? Vari ligger kompromissen om föräldern driver igenom en utflykt mot barnets vilja? Att gå ut, trots att barnet fryser, och sedan gå hem när det gått ett tag är mer av en kompromiss. Din lösning är att barnet ska ställa upp och inte förstöra förälderns utflykt.
 
Då får man väl antingen gilla läget och låta barnet vara utan kläder eller klär helt enkelt på barnet ändå. Om det bara är en viss typ av kläder som funkar, oavsett om det är material eller färg, då ser man väl till att det är dom kläderna man har hemma? Så hade jag gjort i detta specifika fallet iallafall.
Om han vägrar ytterkläder på väg till förskolan, ja då hade han fått åkt dit utan och jag hade då fått anpassa färdväg till ett sätt där barnet inte fryser ihjäl på vägen. Däremot hade jag inte suttit inne i tid och otid på vintern för att barnet vägrar mössa, vantar och jacka - speciellt inte om det finns flera syskon. Då får barnet antingen vara inomhus själv (och vi tar våran utetid i trädgården så man kan ha uppsikt in så ingenting farligt sker) eller så hade barnet fått följa med och välja själv när ytterkläder ska tas på.

Jag har en väldigt bestämd snart treåring här hemma, men vissa saker vet hon om. Man borstar tänderna morgon och kväll (morgon kan hon dock få borsta själv om hon vill), hon kan få gå runt naken hemma om hon vill men kommer det folk eller vi ska iväg då är det kläder på som gäller. Hon får alltid välja mellan två plagg själv men ibland väljer hon ett tredje ur lådan och då skulle jag aldrig neka henne det hon väljer. Ytterkläder tas på när det är kallt ute (där har vi bara haft diskussioner när vi ska hem från bästa vännen, men då handlar det om att gå hem, inte kläderna i sig) och det räcker med att tala om att det är kallt ute så vet hon att kläder behövs.
Hon är extremt verbal och kan försöka förhandla sig ur saker men om jag håller på det jag sagt, så kommer vi alltid överens tillslut utan en massa meltdowns och bråk. Det enda vi inte lyckats prata oss ur är medicin och framförallt ögondroppar då hon haft ögoninflammation - där har det blivit att vi med "våld" (en håller fast armar och en droppar) får i medicinen men jag har inte märkt att det skulle göra våran relation sämre...
I jämförelse med många andra barn så anser jag att hon är väldigt enkel att förstå sig på och dom gångerna vi blir osams så är det när jag är trött eller stressad.

Det senare stycket har ju inte med trådens nämnda barn att göra, men första stycket är handfasta saker jag hade gjort om liknande problematik hade funnits här.
Men har du över huvudtaget läst tråden?
 
Kan bara hålla med!
Mitt barn är en ängel, i alla andras ögon. Går med på allt på förskolan, säger aldrig emot någon annan vuxen än dom hon är trygga med. Det dom andra ser är inte hennes riktiga jag. Hemma har vi en tjej med vilja av stål och som vet vad hon inte vill, men det är det ingen som kan tro.
Dom tuffa stunderna försöker jag använda mantrat att hon är trygg med oss ;)
Visst är det hennes ”riktiga jag”, om det nu finns något sådant. Båda delarna som du beskriver är delar av henne.
 
Ja men så blir det i diskussioner ibland. Man spinner vidare och ämnet spretar.

Jo absolut, men när du motiverade din ”urspårning” med att det var ett svar på mitt inlägg blir det ju knasigt. Då är det ju bättre att motivera varför du tyckte spåret var relevant.
 
Jag hade inte gått hem. För vems skull? Resterande i familjen. Vi är en familj, att lära sig kompromissa och ställa upp för varandra och inte förstöra en utflykt är viktiga grejer i det.
Oh the skuldbeläggande. Alltså jag kan fortfarande minnas hur skyldig, ensam och utsatt jag kände mig när jag fick veta att jag förstört något för resten av familjen pga ett utbrott över något. Snälla, säg ALDRIG till ditt barn att hen ”förstör en utflykt” för er andra.
 
Jag hade inte gått hem. För vems skull? Resterande i familjen. Vi är en familj, att lära sig kompromissa och ställa upp för varandra och inte förstöra en utflykt är viktiga grejer i det.

Så du hade stått ut med en gnällig frysande treåring ute i flera timmar av princip? För att resten av familjen ska ha en ”mysig” utflykt. Treåringen får stå ut oavsett vad han säger och oavsett orsak?

Låter i mina öron inte som det bästa sättet att lära en treåring att kompromissa. Kompromissa är för mig att man möts halvvägs. Inte att en får stå ut och göra något mot sin vilja för att alla andra ska bli glada. Det senare tror jag öht är för mycket begärt av en treåring.

Och att lägga skulden på en treåring för att den har förstört en utflykt som vuxna har satt upp premisserna för? Skulle du göra så mot din partner till exempel?
 
Vi ger också ett begränsat antal val men vår son är mycket väl medveten om att det finns fler val än så så han nöjer sig liksom inte med bara det. Han måste ha en rimlig förklaring till varför också. Tex har vi nyligen haft en diskussion om dricka. Efter en sjukdomsperiod när den enda vätska vi fick i honom var äppeljuice ville han fortsätta dricka det som enda dryck. Först försökte vi med "äppeljuicen är slut, mjölk eller vatten?" Han blev rasande, menade att det visst fanns eller så kunde vi åka och köpa. Vägrade dricka nåt alls. Sen förklarade vi att man får hål i tänderna av äppeljuice men han kan få det på helgen när han inte går på förskolan. Han lyssnade och sen gick det bra.

Han har i perioder klagat på lappar i kläderna men där är han inkonsekvent. Ofta klagat på lappar i kalsongerna och velat ta av dem, men sen att det är lapp i byxorna har han inte brytt sig om. Lappar i tröjorna har han jämt varit känslig för så dom har jag alltid tagit bort, eller köpt tröjor utan lappar. Stör mig själv mycket på lappar i tröjor, varför finns dom??
Självklart vet barnet att det finns fler alternativ men vi är tydliga med att det är dom alternativ vi ger som gäller och förklarar som du själv säger varför dessa gäller. Sedan håller vi stenhårt på våra alternativ så han vet att sagt ord gäller vi viker inte en tum. Men då gäller det ju också att vi innan vi lägger fram våra alternativ också vet varför vi ger dessa alternativ.
Ger vi inga alternativ så lämnar vi istället öppet för förhandlingar. Aldrig både och.
Så gör vi iaf och det funkar för oss. Det kan vara jätte jobbigt när han bara skriker och är galen men då väntar vi bara ut honom om vi så måste vänta i flera timmar (det händer aldrig nu men när han började tjura och innan han hade testat alla gränser kunde vi få vänta länge 😅)

Jag funderar kring annorlunda perseption (taktil perseption) Det kan man ha utan att i övrigt ha någon form av diagnos. Men du kan läsa om det på spsm. Finns lite info om det på. Specialpedagogiska skolmyndigheten https://www.spsm.se/studiepaket-npf/moment-2/
 
Självklart vet barnet att det finns fler alternativ men vi är tydliga med att det är dom alternativ vi ger som gäller och förklarar som du själv säger varför dessa gäller. Sedan håller vi stenhårt på våra alternativ så han vet att sagt ord gäller vi viker inte en tum. Men då gäller det ju också att vi innan vi lägger fram våra alternativ också vet varför vi ger dessa alternativ.
Ger vi inga alternativ så lämnar vi istället öppet för förhandlingar. Aldrig både och.
Så gör vi iaf och det funkar för oss. Det kan vara jätte jobbigt när han bara skriker och är galen men då väntar vi bara ut honom om vi så måste vänta i flera timmar (det händer aldrig nu men när han började tjura och innan han hade testat alla gränser kunde vi få vänta länge 😅)

Jag funderar kring annorlunda perseption (taktil perseption) Det kan man ha utan att i övrigt ha någon form av diagnos. Men du kan läsa om det på spsm. Finns lite info om det på. Specialpedagogiska skolmyndigheten https://www.spsm.se/studiepaket-npf/moment-2/
Om jag hade varit i @Eli s skor, hade jag tagit illa upp både över hur du - som många andra i tråden, håller fram ditt eget förträffliga föräldraskap - och den där smileyn. Den senare hade jag även tagit illa upp av om det hade varit min mamma som använt den så.
 
Om jag hade varit i @Eli s skor, hade jag tagit illa upp både över hur du - som många andra i tråden, håller fram ditt eget förträffliga föräldraskap - och den där smileyn. Den senare hade jag även tagit illa upp av om det hade varit min mamma som använt den så.
Oj uppfattade inte mig själv alls så. Jag är noga med att poängtera att det är hu Vi har löst det för att det säkerligen finns 100 andra sätt att lösa det på men det här är det som funkade för oss i vår situation och samma kanske inte alls funkar för någon annan. Absolut inte att peka på att vi skulle vara bättre än någon annan.
 
Oj uppfattade inte mig själv alls så. Jag är noga med att poängtera att det är hu Vi har löst det för att det säkerligen finns 100 andra sätt att lösa det på men det här är det som funkade för oss i vår situation och samma kanske inte alls funkar för någon annan. Absolut inte att peka på att vi skulle vara bättre än någon annan.
Men alltså din smiley! Den ger ju hela situationen du beskriver ett fruktansvärt intryck. Ungefär Haha där stod han och skrek men vi gav oss minsann inte :devil::devil::devil:

Hur tror du han kände sig under tiden ni väntade ut honom? Och efteråt?
 

Liknande trådar

Hemmet Någon jag känner hade översvämning i sin hyresrätt, en olycka. Denne anmälde det hela till värden och förklarade vad som hänt, mått skit...
2
Svar
38
· Visningar
3 790
Senast: Lingon
·
Småbarn Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader. När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu...
2
Svar
34
· Visningar
5 616
Senast: Guldaskig
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
4 342
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 740
Senast: Cocos
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Kattbilder #9
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

  • Kimblehook
  • Dressyrsnack 17
  • Födda -21

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp