Jag tänker att man kan lära barnet konflikthantering utan att det leder till bråk. Likväl som jag vet vad som skulle få min sambo att skrika på mig och bli ledsen så vet jag också hur mitt barn fungerar. För mig är det lika självklart att undvika att göra min sambo ledsen som att undvika att göra mitt barn ledsen.
Kanske kan det ge något att redan nu förbereda honom för det? Nämna det nu och då, peka ut affärer som säkert har jackor, prata om färger som kan finnas och hur de kan kännas så det blir som en del av vardagen så kanske det inte blir en chock på samma sätt när hösten kommer.
Självklart kan man! Jag har aldrig förespråkat bråk. Jag menar att det finns föräldrar som är rädda för att barnet ska bli besviken, nånsin. Och ingen av oss kommer att komma undan besvikelser. Det är något som man behöver lära sig hantera.
Tror du att det där har något alls att göra med treåringen som inte vill ha kläder, och hans föräldrar?
Nej? Det har jag väl aldrig skrivit?
Varför tar du upp det i den här tråden då?
Jag svarade på ett annat inlägg.
Ja men så blir det i diskussioner ibland. Man spinner vidare och ämnet spretar.
Kan bara hålla med!
Det är just precis så som det är!Kan bara hålla med!
Mitt barn är en ängel, i alla andras ögon. Går med på allt på förskolan, säger aldrig emot någon annan vuxen än dom hon är trygga med. Det dom andra ser är inte hennes riktiga jag. Hemma har vi en tjej med vilja av stål och som vet vad hon inte vill, men det är det ingen som kan tro.
Dom tuffa stunderna försöker jag använda mantrat att hon är trygg med oss
att undvika meltdowns är mycket bra, egentligen därför att ingen inlärning kan ske när barnet är affekt. Således är det bara slöseri med tid och energi för att inte tala om vilken destruktiv inverkan det har på relationen på längre sikt.
Han kanske skulle föredra en cape eller poncho? Går det att få honom att svepa in sig i en filt när ni åker till förskolan så kan ni ta med ytterkläderna i en påse. Så slipper ni striden på morgonen när alla är stressade och trötta.
